466/1992

I samband med att en garantiförbindelse ges för garantier som Statsgaranticentralen har beviljat, uppbärs en engångsavgift, som är 0,75 procent av kreditbeloppet eller kreditlimiten upp till 10 000 000 mark och för den del som överstiger detta belopp 0,2 procent av det totalbelopp av garantikrediter och kreditlimiter som används för samma projekt och som Statsgaranticentralen ansvarar för samt för vilka statsgaranti samtidigt beviljas.

För garantier på högst ett år uppbärs en engångsavgift som utgör minst 0,25 procent och högst 3,0 procent av garantibeloppet för ett år.

Engångsavgiften återbärs till den del som överstiger behandlingsavgiften i det fall att garantikrediten i sin helhet inte lyfts.

Dessutom uppbärs en årsavgift på samma sätt som en årlig ränta på det kapital av en garantikredit som lyfts på Statsgaranticentralens ansvar eller beräknad på det belopp av kreditlimiten som täcker garantin. Denna årsavgift fastställs då garantin beviljas och den skall erläggas tills garantikrediten i sin helhet har betalts, kreditlimitperioden upphört eller den på garantin baserade betalningsskyldigheten börjat.

För garantier om högst ett år uppbärs ingen årsavgift.

Den i 2 § nämnda årsavgiften utgör minst 0,25 och högst 3,0 procent för de garantier som beviljats med stöd av lagen om statsgarantier för vissa näringsgrenar.

Årsavgiften uppgår till minst 0,3 procent och högst 2,0 procent

- för garantier som beviljats företag som idkar skeppsbyggnadsrörelse som säkerhet för leveranskrediter och krediter som används för byggande av fartyg under byggnadstiden och

- för garantier som beviljats företag som idkar rederirörelse för finansiering av fartygsanskaffningar och ändrings-, reparations- och förbättringsarbeten på fartyg.

För garantier som har beviljats för stabilisering av finansieringen av fartygsanskaffningar uppbärs en årsavgift om minst 0,75 procent.

Årsavgiften utgör minst 0,25 procent och högst 2,0 procent av de garantier som beviljas för miljövårdsinvesteringar.

För garantiofferter uppbärs en behandlingsavgift i fråga om vilken man vid fastställandet av storleken beaktar den arbetsmängd och de kostnader som åtgått vid behandlingen. Statsgaranticentralen bestämmer om den erlagda avgiften beaktas som en minskning av den slutliga garantiavgiften i de fall då offerten godkänns av sökanden. I annat fall behåller Statsgaranticentralen behandlingsavgiften.

För statsgaranticentralens övriga prestationer uppbärs en avgift i fråga om vilken man vid fastställandet av storleken i tillämpliga delar iakttar de allmänna grunder för fastställandet av avgifter som stadgas i lagen om grunderna för avgifter till staten.

Då årsavgiftens storlek fastställs används som grund den uppskattade storleken på den risk som garantin medför och då beaktas också motsäkerhetens värde. Då årsavgiften fastställs kan också det beaktas vilken betydelse projektet anses ha med tanke på Statsgaranticentralens verksamhetsgrunder.

Årsavgiften kan höjas medan garantin är i kraft, om amorteringarna på och räntan för det lån som är föremål för garantin inte erläggs enligt överenskommen betalningsplan, om låneamorteringarna överförs eller om krediten annars inte sköts såsom avtalat samt om garantinsmotsäkerheter försvagas. Årsavgiften kan sänkas, ifall motsäkerhetens värde har blivit väsentligt bättre eller garantitagarens ekonomiska ställning har blivit betydligt starkare.

Motvärdet för en garantikredit i utländskt mynt räknas i fråga om engångsavgiften enligt den försäljningskurs som Finlands Bank noterade för ifrågavarande valuta den dag då garantin beviljades och för årsavgiften enligt den försäljningskurs som noterades den sista vardagen under beräkningsperioden.

Det som har sagts ovan om statsgarantier och garantikrediter gäller också beviljandet av lån av statens medel på Statsgaranticentralens ansvar utan tryggande säkerhet.

Detta beslut träder i kraft den 1 juni 1992.

Genom detta beslut upphävs statsrådets beslut av den 10 maj 1990 och den 13 februari 1992 om de allmänna grunderna för avgifter för statsgarantier.