860/1990

För den företagarutbildning som handels- och industriministeriets distriktsbyråer för företagstjänst anordnar för små och medelstora företag samt för andra prestationer som distriktsbyråerna utför eller ordnar och som baserar sig på uppdrag som distriktsbyrån har mottagit uppbärs avgift till staten enligt denna förordning.

För prestationer av handels- och industriministeriets distriktsbyråer för företagstjänst som anknyter till sådan företagarutbildning, sådan företagsrådgivning eller sådana regionala utvecklingsprojekt för främjande av företagsverksamhet som utförs på uppdrag av den som beställer prestationen uppbärs en avgift som motsvarar summan av de totalkostnader som prestationen åsamkar staten, dvs. självkostnadsvärdet.

De kostnader som ingår i självkostnadsvärdet räknas på följande sätt:

Arbetskostnaderna för en direkt personarbetsdag fås genom att summan av de löner, socialskyddsavgifter och pensionskostnader som har budgeterats för distriktsbyråerna för företagstjänst divideras med det årliga antalet direkta personarbetsdagar vid distriktsbyråerna.

De övriga kostnaderna per direkt personarbetsdag fås genom att från summan av de budgeterade konsumtionsutgifterna för distriktsbyråerna för företagstjänst subtraheras anslaget för köp av sakkunnigservice för företagsrådgivning samt genom att skillnaden divideras med det årliga antalet direkta personarbetsdagar vid distriktsbyråerna.

När genomförandet av ett projekt som avses i 2 § hänför sig till främjandet av liten eller medelstor företagsverksamhet, till utvecklandet av regional eller lokal näringsstruktur eller till förbättrande av sysselsättningsläget, kan en avgift som understiger självkostnadsvärdet uppbäras för prestationen. De kostnader som avses i 2 § 2 mom. 1 punkten beaktas dock till fullt belopp.

När en distriktsbyrå för företagstjänst vid handels- och industriministeriet ordnar någon annan företagarkurs än en sådan som avses i 2 § och för den använder anslag som i statsbudgeten har anvisats för detta ändamål, uppbärs avgift för denna utbildningsservice så att utbildningsavgifterna sammanlagt skall utgöra minst av de kostnader som avgifterna enligt 2 § 2 mom. 1 punkten åsamkar staten.

Om totalkostnaderna för distriktsbyråns prestation är mindre än marknadspriset på motsvarande prestationer som andra utför, kan för prestationen uppbäras en sådan avgift till marknadspris som motsvarar rådande prisnivå.

Avgiften för prestationer som statens ämbetsverk och inrättningar har beställt kan uppbäras i form av en avgift som understiger självkostnadsvärdet eller behöver inte alls uppbäras. Avgiften skall dock uppbäras till sitt fulla belopp hos statens affärsdrivande ämbetsverk och inrättningar samt hos statens affärsverk.

Avgiften skall betalas till handels- och industriministeriet inom två veckor från det räkningen tillställts den som beställt tjänsten. En räkning som har sänts per post anses ha tillställts beställaren den sjunde dagen efter det räkningen postades. Om avgiften inte betalas senast på förfallodagen, uppbärs en årlig dröjsmålsränta på 16 procent.

De avgifter som avses i denna förordning får inklusive räntor indrivas utan dom eller utslag i den ordning som stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

Handels- och industriministeriet meddelar vid behov närmare föreskrifter om tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 24 september 1990.

Genom denna förordning upphävs förordningen den 22 december 1983 om avgifter för den utbildning i företagsledning i små och medelstora företag som anordnas av handels- och industriministeriet (1114/83).