Go to front page
Statute Book of Finland

466/1987

Statute Book of Finland

Statutes published in the Statute Book of Finland as text and as PDF facsimiles

Lag om ändring av lagen om utlämning för brott Finland och de övriga nordiska länderna emellan

Type of statute
Lag
Date of Issue

Text of original statute

Amendments and corrections are made to the up-to-date statute, not to the statute’s original text. Corrections are also published in the PDF version of the statute in the Statute Book.

I enlighet med riksdagens beslut, tillkommet på det sätt som 67 § riksdagsordningen stadgar,

upphävs i lagen den 3 juni 1960 om utlämning för brott Finland och de övriga nordiska länderna emellan ( 270/60 ) 13 § 2 mom. samt 16 och 17 §§,

ändras 2 och 3 §§, den finska språkdräkten i 7 § 1 mom. 3 punkten, 8 § 1 mom., 11 § 2 mom., 12, 14 och 19 §§ samt 21 § 1 mom., av dessa lagrum 2 § sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 19 juli 1974 (617/74) och 7 § 1 mom. 3 punkten sådan den lyder i lag av den 2 februari 1979 (115/79), samt

fogas till lagen nya 12 a-12 d §§ som följer:

2 §

En finsk medborgare får inte utlämnas för ett politiskt brott, ej heller för ett brott som begåtts inom Finland eller på finskt fartyg, medan det befunnit sig på öppna havet, eller på finskt luftfartyg.

En finsk medborgare får inte heller annars utlämnas, om han inte när brottet begicks minst två år stadigvarande vistats i det land till vilket utlämning begärs, eller om gärningen inte är ett brott för vilket det strängaste straffet enligt finsk lag är minst fyra års fängelse eller som, ifall det hade begåtts i Finland under motsvarande förhållanden, vore att anse som ett sådant brott.

3 §

Den som inte är finsk medborgare får utlämnas för ett politiskt brott endast om den brottsliga gärningen eller en gärning av motsvarande beskaffenhet är straffbar enligt finsk rätt.

8 §

Framställning om utlämning får göras av en polis- eller åklagarmyndighet i den stat som begär utlämning. Den skall riktas till inrikesministeriet eller alternativt till chefen för polisdistriktet, om den ort där den som begärs utlämnad uppehåller sig är känd.


11 §

Den vars utlämning begärs har rätt att anlita biträde vid undersökningen. Kan han inte själv skaffa sig ett biträde, skall den myndighet som handlägger ärendet ordna ett biträde åt honom, om han begär det eller om det är påkallat för att bevaka hans rätt i ärendet. Till biträdet skall betalas en skälig ersättning av statens medel.

12 §

För att främja undersökningen och säkerställa utlämningen får en anhållningsberättigad polisman ta den som begärs utlämnad i förvar. Åtgärden skall utan dröjsmål meddelas rådstuvurätten på den ort där han förvaras eller, om där inte finns någon rådstuvurätt, närmaste rådstuvurätt samt behörig åklagare och inrikesministeriet.

Om hållande i förvar gäller i tillämpliga delar vad som stadgas om rannsakningsfängelse.

12 a §

Sedan rådstuvurätten fått meddelande om att någon tagits i förvar, skall den skyndsamt uppta ärendet till behandling i den ordning som är föreskriven för handläggning av häktningsyrkande och besluta om åtgärden skall förbli i kraft. För tagande i förvar behöver inte annan utredning lämnas om skuldfrågan än vad som framgår av handlingarna. Domstolen skall genast underrätta inrikesministeriet om sitt beslut.

Den som tagits i förvar har alltid rätt att på begäran få ärendet upptaget till ny prövning inom två veckor från det begäran därom framställdes.

12 b §

Avslår inrikesministeriet framställningen om utlämning eller finner högsta domstolen att hinder mot utlämning föreligger, skall ministeriet eller domstolen förordna att den som tagits i förvar omedelbart skall friges.

12 c §

Klagan över underrättens beslut om att någon som begärts utlämnad har tagits i förvar får anföras utan tidsbegränsning.

12 d §

En polisman får på det sätt som stadgas särskilt verkställa beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning också i det fall att den gärning som avses i utlämningsframställningen, även om den inte är straffbar enligt finsk rätt, här vore att anse som ett brott ifall den hade begåtts i Finland under motsvarande förhållanden.

I sitt beslut om utlämning får inrikesministeriet förordna att ett föremål som tagits i beslag skall överlämnas till den myndighet som begärt utlämningen.

14 §

Framställning om att den som uppehåller sig i ett annat nordiskt land skall utlämnas till Finland görs av en anhållningsberättigad tjänsteman.

19 §

För ett brott som kan föranleda utlämning enligt denna lag får, även om framställning om utlämning av en bestämd person ännu inte inkommit, denne tas i förvar ifall den främmande staten anhållit därom eller om personen i den främmande staten är efterlyst för brottet. Om sådant tagande i förvar gäller på motsvarande sätt vad som stadgas i 12-12 c §§. Begäran om tagande i förvar, som skall grundas på häktningsförordnande eller verkställbar dom, får göras av behörig myndighet i den främmande staten direkt hos en anhållningsberättigad tjänsteman i Finland.

Polis- eller åklagarmyndigheten i den stat som utfärdat efterlysningen eller den myndighet i denna stat som gjort framställning om tagande i förvar skall utan dröjsmål underrättas om åtgärden. Har begäran om utlämning inte framställts inom två veckor från det underrättelsen avsändes, skall den som tagits i förvar försättas på fri fot.

21 §

Inrikesministeriet får i de fall som avses i 7 § på begäran meddela tillstånd till att den som enligt denna lag utlämnats från Finland får åtalas eller straffas för något annat före utlämningen begånget brott än det för vilket utlämning skett, eller att han för ett sådant brott får utlämnas vidare till någon annan i 1 § nämnd stat.



Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Regeringens proposition 14/85

Lagutsk. bet. 9/86

Stora utsk. bet. 230/86

Helsingfors den 30 april 1987

Republikens President Mauno KoivistoJustitieminister Christoffer Taxell

Top of page