Lag om ändring av lagen om rannsakningsfängelse
- Type of statute
- Lag
- Date of Issue
Text of original statute
Amendments and corrections are made to the up-to-date statute, not to the statute’s original text. Corrections are also published in the PDF version of the statute in the Statute Book.
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 19 juli 1974 om rannsakningsfängelse ( 615/74 ) 1 §, 6 § 1 och 2 mom. samt 13 § 2 och 3 mom., av dessa lagrum 1 § sådan den lyder i lag av den 30 mars 1978 (231/78), samt
fogas till lagen nya 13 a och 13 b §§ som följer:
1 §
Den som är häktad för brott skall omedelbart föras till ett allmänt fängelse eller till en anstalt som av justitieministeriet godkänts för förvaring av rannsakningsfångar. Om det för att utreda brottet är nödvändigt, får den myndighet som beslutat om häktningen dock förordna att den häktade skall hållas på något annat ställe som är lämpligt för längre tids förvaring, högst till dess åtal upptas till behandling vid domstolen. Sedan åtalet prövats vid domstolen kan den häktade endast med justitieministeriets tillstånd förvaras på annat ställe än i ett allmänt fängelse eller en ovan nämnd anstalt som godkänts av justitieministeriet.
Har den som häktats kallats till förundersökning för att höras om något annat brott, får han under bevakning föras till förundersökningen, utanför allmänt fängelse med tillstånd av justitieministeriet och utanför annan förvaringsplats med tillstånd av den tjänsteman som svarar för verksamheten där.
6 §
En rannsakningsfånge skall i mån av möjlighet hållas i enrum och får ej utan eget samtycke placeras tillsammans med någon annan än en rannsakningsfånge. Män och kvinnor skall placeras i skilda rum. En rannsakningsfånge får inte placeras tillsammans med en annan fånge, om detta kan äventyra en säker förvaring, ordningen i fängelset eller utredning av brott.
En rannsakningsfånge får delta i gudstjänster, andaktsstunder och andra religiösa sammankomster samt tillbringa fritiden tillsammans med andra fångar, om inte syftet med häktningen därigenom äventyras. Sådan kontakt mellan rannsakningsfångar som kan äventyra utredning av brott skall om möjligt förhindras.
13 §
Brev från en fånge till justitieministeriet eller någon annan myndighet som har uppsikt över straffanstalten eller förvaringsplatsen skall genast sändas vidare ogranskat.
En fånge har rätt att ta emot besök under behövlig övervakning. Medan förundersökning pågår får besök av någon annan än en nära anhörig förbjudas, om det kan antas att besöket äventyrar syftet med häktningen. Besök av nära anhöriga och, när övervakning av någon annan orsak inte anses behövlig, även av andra får tillåtas utan övervakning.
13 a §
En rannsakningsfånge får utom i det fall som avses i 12 § stå i telefonkontakt utom anstalten för att sköta sådana viktiga ärenden som inte kan skötas genom brev eller med besök. Telefonsamtal får förbjudas eller avbrytas, om samtalet kan äventyra en säker förvaring, ordningen i fängelset eller utredningen av brott. Samtal mellan fången och andra än i 13 § 2 mom. nämnda myndigheter får avlyssnas.
13 b §
Om en fånges samtal avlyssnas med stöd av 12 eller 13 a § skall fången och den som han står i telefonkontakt med, innan samtalet börjar, underrättas om att samtalet avlyssnas.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1987.
Regeringens proposition 14/85
Lagutsk. bet. 9/86
Stora utsk. bet. 230/86
Helsingfors den 30 april 1987
Republikens President Mauno KoivistoJustitieminister Christoffer Taxell