8.10.2024

Ett bolag hade erbjudit konsumentkrediter så att det var möjligt för kredittagaren att mot en särskild serviceavgift få sin kreditansökan behandlad och den beviljade krediten lyft snabbare samt att få en pappersräkning för krediten per brev i stället för en e-posträkning. Konsumentombudsmannen ansåg att kostnaderna för dessa tjänster utgjorde kreditkostnader, vilkas sammanlagda belopp översteg det maximibelopp som föreskrivs i konsumentskyddslagen för sådana kostnader. Konsumentombudsmannen yrkade att bolaget skulle förbjudas vid vite att fortsätta eller upprepa förfarandet. Bolaget motsatte sig ett förbud och ansåg att det var fråga om sådana frivilliga kompletterande tjänster, vars avgifter inte omfattades av definitionen av kreditkostnader. Marknadsdomstolen meddelade ett förbud enligt yrkandet.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att det var fråga om avgifter som var kända för kreditgivaren och som konsumenten skulle betala med anledning av kreditförhållandet. Eftersom kostnaderna utgjorde kreditkostnader hade det föreskrivna maximibeloppet för kreditkostnader överskridits. Högsta domstolen fastställde det förbud som marknadsdomstolen hade meddelat.

KSL 7 kap 6 §

KSL 7 kap 17 a § (596/2019)

Europaparlamentets och rådets direktiv (2008/48/EG) om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG art 3.g