17.11.2023

A hade på marknaden i Finland släppt ut påfyllningsbara koldioxidflaskor som var avsedda för kolsyreapparater för drycker. A:s varumärke hade ingraverats på flaskorna och de var försedda med A:s etikett. A:s ensamrätt till varumärkena hade beträffande de ifrågavarande flaskorna konsumerats när de släpptes ut på marknaden.

Efter att ha fått tomma koldioxidflaskor, som A släppt ut på marknaden och konsumenterna returnerat, hade B Ab avlägsnat A:s etikett och ersatt den genom att använda två egna etiketter försedda med olika märkningar så att A:s ingraverade varumärke förblev synligt på flaskan. Därefter hade B Ab fyllt flaskorna på nytt med koldioxid samt sålt dem.

Frågan om A, som innehade nationellt varumärke och EU-varumärke, hade skälig grund och anledning att motsätta sig B Ab:s förfarande bedömdes på basis av huruvida de koldioxidflaskor som B Ab sålde kunde ge konsumenterna det felaktiga intrycket att det fanns ett ekonomiskt band mellan B Ab och A. Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att B Ab när det gällde de koldioxidflaskor som bolaget hade försett med den ena av etiketterna hade gjort intrång i A:s nationella varumärke och EU-varumärke.

VarumärkesL 9 § 2 mom

Varumärkesdirektivet (EU) 2015/2436 art. 15.2

Europeiska unionens varumärkesförordning (EU) 2017/1001 art. 15.2