9.12.2014

A hade i en anmälan om ett olycksfall och i enlighet med de anteckningar läkaren hade gjort i början beskrivit sitt olycksfall 24.11.2010 så att A:s vänstra fot slant när han flyttade en tung låda ur en bil och att han då hade känt smärta i sin högra axel. A överklagade hos försäkringsdomstolen beslutet av besvärsnämnden för olycksfallsärenden genom vilket hans yrkanden om ersättning för arbetsoförmåga och vårdkostnader på grund av rotatorkuffruptur i högra axeln hade avslagits eftersom det olycksfall som A hade beskrivit i sin olycksfallsanmälan och när han första gången var hos läkaren inte innefattade tillräcklig yttre kraft för att orsaka en rotatorkuffruptur. A konstaterade att han inte i början av undersökningen hade nämnt att han i samband med händelsen inte bara hade vacklat till utan även tagit emot med högra handen för att undvika att falla till marken. A yrkade att muntlig förhandling skulle hållas för att utreda skadehändelsen och framförde att han själv, den läkare som skött honom och en arbetskamrat, för vilken A enligt vad han uppgav hade berättat om olyckan genast efter händelsen, skulle höras vid förhandlingen.

Försäkringsdomstolen, som ansåg att A:s ändrade beskrivning av händelseförloppet inte var trovärdig, avslog yrkandet eftersom det var uppenbart onödigt att hålla muntlig förhandling. A:s besvär förkastades.

Av de skäl som framgår av avgörandet återförvisade Högsta domstolen målet till försäkringsdomstolen för muntlig förhandling.