31.1.2019

Samkommunens fastighetsdirektör hade 29.1.2015 bestämt att med A:s samtycke utnämna A till driftledare för vissa av samkommunens elanläggningar, utöver A:s övriga uppgifter. Han hade samtidigt bestämt att frigöra fastighetschefen B från den nämnda uppgiften. Förändringen anslöt sig till omorganiseringen av samkommunens fastighetsväsende, i vilket samband det var ändamålsenligt att omfördela arbetsuppgifter.

Samkommunens styrelse avvisade den begäran om omprövning som B hade framställt över fastighetsdirektörens beslut. Styrelsen ansåg att det var fråga om en arbetsledningsföreskrift, över vilken det inte var möjligt att söka ändring enligt lagen om kommunala tjänsteinnehavare med begäran om omprövning som avses i kommunallagen.

På besvär av B upphävde förvaltningsdomstolen fastighetsdirektörens och samkommunens styrelses beslut. Förvaltningsdomstolen ansåg att en sådan här ändring skulle ha förutsatt ett i 23 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare avsett beslut om ändring av tjänsteutövningsskyldigheten.

På besvär av samkommunen upphävde högsta förvaltningsdomstolen förvaltningsdomstolens beslut och avslog B:s besvär.

Enligt den utredning som erhållits hade B:s huvudsakliga uppgifter som fastighetschef hänfört sig till omfattande uppgifter inom fastighetsutvecklingen. Han hade utöver sina övriga uppgifter fungerat som driftledare för vissa av samkommunens elanläggningar, om vilken uppgift ursprungligen bestämdes närmare i handels- och industriministeriets beslut (516/1996). B hade ursprungligen utnämnts till driftledare för elanläggningar i samband med att han valts till tjänsten som sjukhusingenjör. Uppgifterna som driftledare för elanläggningar hade förblivit hos B efter att han utnämnts till tjänsten som fastighetsingenjör, vilken tjänst senare hade ändrats till tjänsten som fastighetschef.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att till arbetsgivarens rätt att leda arbetet enligt 17 § 1 mom. i lagen om kommunala tjänsteinnehavare hör typiskt rätten att bestämma när, hur och var arbetet utförs samt rätten att övervaka arbetet och arbetsresultatens kvalitet. På det sätt som framgår av regeringens proposition (RP 196/2002 rd) till lagen om kommunala tjänsteinnehavare har syftet med 23 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare varit att ge arbetsgivaren rätt att i större utsträckning ändra tjänsteinnehavarens tjänsteutövningsskyldighet än vad arbetsgivaren skulle ha enligt den normala rätten att leda arbetet. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att arbetsgivaren i enlighet med den normala rätten att leda arbetet i allmänhet hade rätt att till exempel fördela konkreta arbetsuppgifter mellan tjänsteinnehavarna samt göra begränsade ändringar i de uppgifter som hänförde sig till tjänsteinnehavarens tjänsteförhållande.

De uppgifter som driftledare för vissa elanläggningar som ursprungligen hade tilldelats åt B hade inte väsentligen hänfört sig till den tjänst som fastighetschef som han senare har skött. I uppgifterna som driftledare var det inte fråga om samkommunens myndighetsuppgifter utan det har i lagstiftning ålagts en skyldighet åt såväl privata som offentliga innehavare av elanläggningar att utnämna en driftledare att ansvara för användningen av vissa elanläggningar.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att på basis av sin direktionsrätt hade arbetsgivaren kunnat bestämma om organiseringen av uppgifterna som hänförde sig till övervakningen av användningen av elanläggningar och därmed bestämma att flytta uppgifterna från fastighetschef B. Denna ändring av uppgifterna var inte så avsevärd att den skulle ha förutsatt ett beslut enligt 23 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare. Därför hade det inte varit möjligt att söka ändring i fastighetsdirektörens beslut med begäran om omprövning. Samkommunens styrelse skulle därför avvisa B:s begäran om omprövning.

Lagen om kommunala tjänsteinnehavare 17 § 1 mom., 23 § och 50 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Outi Suviranta, Timo Räbinä, Pekka Aalto och Ari Wirén. Föredragande Mika Paavilainen.