9.3.2018

A och B ägde samtliga aktier i X Ab, som I sin tur ägde samtliga aktier I Y Ab. Y Ab hade i december år 2010 tecknat en gruppensionsförsäkring. Försäkrade enligt denna försäkring var först endast A och B, men från juni 2011 även B:s make C. Y Ab hade under åren 2010 - 2011 i försäkringspremier för A betalat sammanlagt 337 623 euro och under åren 2010 - 2012 i försäkringspremier för B sammanlagt 333 508 euro. Y Ab hade inte betalat någon penninglön till A eller B.

Vid en skattegranskning i Y Ab hade de försäkringspremier som bolaget hade betalat för A och B betraktats som löneinkomst för dessa försäkrade personer. Bolaget hade debiterats på arbetsgivarens obetalda socialskyddsavgifter för dessa löner, jämte skatteförhöjningar.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Y Ab i och för sig hade kunnat ordna ett kollektivt tilläggspensionsskydd för den grupp som bolagets anställda utgjorde, så att till denna grupp kunde hänföras även A och B, som kunde jämställas med arbetande delägare i aktiebolag. Med hänsyn till det höga belopp som aktiebolaget hade betalat i försäkringspremier för A och B, ansågs bolaget för deras del ha ersatt penninglönen med betalning av pensionsförsäkringsavgifter, varför det för deras del inte var frågan om ett kollektivt tilläggspensionsskydd. Alla de försäkringspremier som Y Ab hade betalat för A:s och B:s räkning hade för de försäkrade varit sådan lön som avses i 13 § i lagen om förskottsuppbörd och för vilken bolaget borde ha betalat arbetsgivares socialskyddsavgifter. Åren 2010 - 2012.

Lagen om förskottsuppbörd 13 § 1 och 3 mom.

Lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift 4 § (1114/2005) 1 och 2 mom.

Inkomstskattelagen 68 § (772/2004) 1 mom. och 96 a § 2 mom. (772/2004)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Leena Romppainen. Föredragande Liisa Tähtinen.