2.12.2016

Avgörandet gällde huruvida ändringssökandens försörjning ansågs tryggad i enlighet med 39 § 1 och 3 mom. i utlänningslagen genom anknytningspersonens förvärvsinkomst.

Anknytningspersonens förvärvsinkomster bestod av inkomster från flera olika arbetsförhållanden. Vid sidan av ett stadigvarande arbetsförhållande på deltid som tidningsutdelare hade anknytningspersonen knutit flera korta tidsbundna arbetsförhållanden främst inom köksbranschen med företag som idkar personaluthyrning. I en del av personaluthyrningsföretagen hade anknytningspersonen arbetat regelbundet i flera år. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det särskilt i låglönebranscher är mycket vanligt att rekrytera arbetskraft till korta tidsbundna arbetsförhållanden via personaluthyrningsföretag.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg med hänvisning till proportionalitetsprincipen att även andra arbetskraftsmarknadskutymer än de som syftade till stadigvarande arbetsförhållanden på heltid måste ges tillbörlig betydelse i bedömningen av hur stadiga och regelbundna inkomster anknytningspersonen har.

I enskilda arbetsförhållanden hade anknytningspersonens inkomstnivå varit relativt låg. Anknytningspersonens nettoinkomster hade ändå under flera år överstigit den nivå som enligt stadgad praxis krävdes för en familj. Med beaktande av den utredning som fanns att tillgå om anknytningspersonens årsinkomster i sin helhet, deras regelbundenhet och hur stadgade de var, fanns det ingen anledning att anta att sökanden skulle bli mer än på sin höjd tillfälligt beroende av utkomststöd eller någon därmed jämförbar ekonomisk förmån som tryggar försörjningen.

Anknytningspersonens genomsnittliga nettoinkomster skulle anses tillräckliga för att trygga ändringssökandens försörjning i enlighet med 39 § 3 mom. i utlänningslagen.

Utlänningslagen 39 §

Se även HFD 2016:155