5.10.2007

A hade beskattats för förtäckt dividend för förmåner från skatteoasbolag som var registrerade utomlands, men som bedrevs sin verksamhet med Finland som bas. A hade dessutom påförts skatteförhöjningar, vilkas belopp under senare skeden av handläggningen sänkts, så att de lägsta var 13 000 mark och de högsta 110 000 mark. I sina besvär till förvaltningsdomstolen ansåg A sig redan tidigare ha avstått från sitt ägande i ett av ovan nämnda skatteoasbolag och att bestämmelserna om förtäckt dividend därför inte till nämnda del borde ha tillämpats i beskattning. Med hänvisning till detta och andra omständigheter begärde A muntlig förhandling i förvaltningsdomstolen för hörande av namngivna personer som vittnen samt för att själv bli hörd. Förvaltningsdomstolen avgjorde målet utan muntlig förhandling och avslog huvudsakligen A:s besvär.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att när en skatteskyldigs begäran om muntlig förhandling i ett besvärsärende som gäller skatteförhöjning avgörs med stöd av förvaltningsprocesslagen, skall även Europeiska människorättskonventionens artikel 6 och Europeiska människorättsdomstolens rättspraxis i anslutning till nämnda artikel beaktas. Med hänsyn till vad A hade anfört i målet och de omständigheter om vilka A hade velat bli hörd muntligen i förvaltningsdomstolen samt när hänsyn å andra sidan togs till de i detalj redovisade grunder på vilka förvaltningsdomstolen hade avslagit A:s begäran om muntlig förhandling, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att i målet inte var frågan om sådana för dess avgörande betydelsefulla trovärdighetsfrågor som hade förutsatt muntlig förhandling i målet, som i detta läge hade kunnat tas till avgörande enbart utgående från det skriftliga material som fanns att tillgå. I målet hade inte kvarstått något sådant tvivel om att A:s rätt till rättvis rättegång härvidlag hade kränkts som borde ha beaktats. Med hänsyn till det ovan anförda skulle vid avgörandet betydelse inte ges enbart åt de påförda skatteförhöjningarnas visserligen anmärkningsvärda belopp. Med hänsyn till 38 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen ansåg högsta förvaltningsdomstolen att förvaltningsdomstolen hade kunnat avslå A:s begäran och avstå från att hålla muntlig förhandling på den grunden att muntlig förhandling med hänsyn till ärendets art eller av någon annan orsak var uppenbart onödig. Därför var det inte skäl att ändra slutresultatet i förvaltningsdomstolens avgörande till den del som avgörandet gällde muntlig förhandling. Skatteåren 1994-1998.

Finlands grundlag 21 §
Förvaltningsprocesslagen 38 §
Europeiska människorättskonventionen artikel 6