8.4.2020

Kommunstyrelsen beslöt att till ett andelslag för affärsverksamhet hyra ut lokaler omfattande 370 kvadratmeter ur det tidigare kommunhuset enligt ett hyresavtal som bilagts beslutet. I planen var området ett kvartersområde för allmänna byggnader och enligt planebestämmelserna fick högst en tredjedel användas som bostads-, affärs- och kontorslokaler. Företaget förutsatte ansökan om undantag.

Hyresavtalet för affärslokalen var i kraft i fem år och hyresgästen hade en option att fortsätta de fem påföljande åren ett år i sänder. Kommunen ansåg att hyresavtalets längd inte överskred den i 130 § 1 mom. i kommunallagen avsedda längden om tio år och därför behövdes inget öppet anbudsförfarande. Kommunen hade inte heller före beslutsfattandet bett om en i 130 § 2 mom. i kommunallagen avsedd oberoende värdering av den marknadsmässiga hyresnivån.

Enligt avtalet var hyran 1,35 euro per kvadratmeter i månaden. Kostnader för skötsel och underhåll ingick inte i hyran. En iståndsättning av lokalerna för detaljhandelns behov förutsatte ändringsarbeten av hyresgästen. Kommunen ansvarade inte för ändringsarbetena.

A gjorde en omprövningsbegäran och anförde besvär i ärendet. A yrkade bland annat att 130 § i kommunallagen skulle tillämpas i ärendet och att hyran var under marknadsnivå. Hyrans marknadsmässighet hade inte utretts före beslutsfattandet. Ett utlåtande av en legaliserad fastighetsförmedlare hade införskaffats först efter beslutsfattandet. Inte heller i utlåtandet hade hyrans marknadsmässighet fastställts på ett riktigt sätt.

Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär och ansåg att 130 § i kommunallagen inte var tillämplig i ärendet. Till övriga delar ansåg förvaltningsdomstolen att det inte heller var fråga om förbjudet statsstöd.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde på A:s besvär förvaltningsdomstolens beslut, kommunens beslut med anledning av omprövningsbegäran och kommunstyrelsens beslut om uthyrningen.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i motsats till förvaltningsdomstolen att hyresavtalet mellan kommunen och andelslaget var tio år då man inräknade optionsmöjligheten. Det var därför fråga om en i 130 § i kommunallagen avsedd situation där kommunen för minst tio år hyr ut lokaler för affärsverksamhet ur en av kommunen ägd fastighet. Eftersom kommunen inte hade handlat i enlighet med 130 § 1 och 2 mom. i kommunallagen kunde det inte uteslutas att EU:s regler och bestämmelser om statsstöd var tillämpliga. Det utlåtande av en legaliserad fastighetsförmedlare som uppvisades först i förvaltningsdomstolen korrigerade inte det bristande förfarandet då hyrans marknadsmässighet inte hade utretts i samband med kommunstyrelsens beslutsberedning.

Kommunallagen 130 §

Fördraget om europeiska unionens funktionssätt (FEUF) art. 107 och 108

Kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (2016/C 262/01)

Regeringens proposition med förslag till kommunallag och vissa lagar som har samband med den (RP 268/2014 rd)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Outi Suviranta, Toomas Kotkas, Antti Pekkala och Ari Wirén. Föredragande Riitta Hämäläinen.