13.8.2008

En fastighetssammanslutning hyrde ut sin stuga i ett skidcentrum i Lappland, huvudsakligen under 19 - 21 veckor på vintern. Under resten av året stod stugan tom, eftersom delägarna i sammanslutningen enligt vad de meddelade själva använde stugan endast under en vecka av året. Sammanslutningen yrkade att de utgifter som hänförde sig till uthyrningen skulle minskas i förhållandet 20/21, med hänvisning till att stugan hyrdes ut under 20 veckor och var i privat bruk en vecka om året. Vid beskattningen godkändes ett avdrag för kostnaderna i förhållandet 21/52, utgående från att stugan hyrdes ut 21 veckor om året och resten av året var i privat bruk. Förvaltningsdomstolen avslog fastighetssammanslutningens besvär och konstaterade att fastigheten årligen huvudsakligen vintertid under 21 veckors tid hyrdes ut åt en stabil kundkrets. Under resten av året användes fastigheten de facto inte för uthyrningsverksamheten. Delägarna i fastighetssammanslutningen kunde bestämma i vilken utsträckning de använde stugan när den inte var uthyrd. Under denna tid var stugan inte inbegripen i verksamhet som syftade till förvärv av inkomster, trots att sammanslutningens delägare enligt vad de själva uppgav inte hade använt fastigheten annat än i anspråkslös omfattning. Högsta förvaltningsdomstolen avslog fastighetssammanslutningens besvär och ansåg att det inte fanns skäl att ändra förvaltningsdomstolens slutsats, eftersom det inte hade framlagts tillräcklig utredning om att fastighetssammanslutningen skulle ha försökt hyra ut fastigheten även under andra tider än under vintersäsongen. Omröstning 3 - 2. Skatteåren 1999 - 2002.

Inkomstskattelagen 54 §