10.6.2003

Dnr 7/03/JH
Givet 10.6.2003

I sin upphandlingsannons hade finansministeriet informerat om den anbudstävlan som skulle genomföras som ett öppet förfarande och som gällde statsförvaltningens internationella flygtransporttjänster för tjänstemännens behov av resor. I annonsen fanns omnämnt att det var fråga om ett ramavtal.

Upphandlingsenheten hade som valkriterium använt totalekonomisk förmånlighet enligt upphandlingslagen 7 § och upphandlingsförordningen 41 §. Upphandlingsenheten hade meddelat bedömningsgrunderna i förväg på det sätt som krävs i det senare lagrummet. En handling där anbuden jämfördes hade utarbetats så att anbuden hade poängsatts för alla de bedömningsgrunders del som nämnts i förväg. Trots att anbuden hade poängsatts och trots att valet av det anbud som var totalekonomiskt sett förmånligast hade baserat sig på en jämförelse av de sammanlagda poängtalen, hade i anbudstävlan i själva verket inte utförts någon sådan jämförelse av anbuden där egenskaperna i anbuden skulle ha jämförts med hänsyn till alla de bedömningsgrunder som meddelats i förväg.

Upphandlingsenheten hade på ett sätt som avses i 9 § 1 mom. förfarit i strid med rättsnormerna om offentlig upphandling då den inte hade utarbetat en tillräckligt specificerad jämförelse av anbuden, med stöd av vilken man kunde ha motiverat valet av det anbud som totalekonomiskt sett var förmånligast.

Enligt avtalet mellan upphandlingsenheten och den part som vann anbudstävlan gällde avtalet efter 31.12.2003 ett år i sänder, om inte någondera parten sade upp avtalet minst tre månader innan avlatsperioden löpte ut. I upphandlingsannonsen hade avtalsperioden entydigt angetts som 12 månader från 1.1.2003. Anbudstävlan hade således inte gällt tiden efter 31.12.2003. Ett avtal som fortsatte efter den tidsperiod som avsågs i anbudstävlan skulle ha inneburit att upphandlingen skedde utan konkurrensutsättande.

Finansministeriet och den som vann anbudet hade undertecknat en handling som var rubricerad samarbetsavtal. I handlingen hade avtalats om priserna på de tjänsteresor som statens personal gjorde och om den gottgörelse som skulle betalas i efterskott. Avtalet var i kraft 1.1.2003–31.12.2003. Enligt avtalet trädde avtalet i kraft i varje ministerium, verk och inrättning efter att avtalet hade undertecknats där. Sådana separata avtal för enheterna som avsågs i avtalet hade trätt i kraft, men alla ministerier, verk och inrättningar hade inte ingått något avtal när ärendet blev anhängigt i marknadsdomstolen.

Enligt upphandlingsannonsen var föremålet för upphandlingen ett ramavtal som skulle ha gällt i 12 månader från 1.1.2003. Enligt annonsen var finansministeriet upphandlingsenhet. Marknadsdomstolen ansåg att det avtal som undertecknats av den som vunnit anbudstävlan och finansministeriet var just det ramavtal som upphandlingsförfarandet hade gällt. När avtalet hade undertecknats, kunde med stöd av upphandlingslagen 9 § 2 mom. av påföljderna i 9 § 1 mom. komma i fråga endast gottgörelsen till den del det var fråga om den avtalsperiod som nämnts i upphandlingsannonsen. Eftersom sökandens anbud inte heller i en korrekt jämförelse av anbuden i fråga om varje bedömningsgrund skulle ha fått bättre poäng än det anbud som vann, kunde det inte konstateras att sökandens anbud skulle ha haft ett reellt tillfälle att vinna anbudstävlan i ett felfritt förfarande på så sätt som avsågs i upphandlingslagen 9 § 1 mom. 4 punkten. Det fanns således inte grunder för att ålägga upphandlingsenheten att betala gottgörelse.

Eftersom avtalet kunde sägas upp, kunde upphandlingsenhetens fel likväl korrigeras till den del man i avtalet hade kommit överens om att fortsätta avtalet efter att avtalsperioden i upphandlingsannonsen hade löpt ut.

Lagen om offentlig upphandling 1 §, 5 § 1 mom., 6 § 3 mom., 7 § och 9 §