20.10.1992

SUOMEN POLKUPYÖRÄ JA MOPEDITEOLLISUUSYHDISTYS RY:S YRKANDE

Sökanden har yrkat att marknadsdomstolen vid vite förbjuder Hjorth Polkupyörä Oy att

1. publicera en annons, vars karaktär av annons inte klart framgår,

2. publicera en annons som skapar en vilseledande bild av att det är fråga om Finlands Standardiseringsförbund rf:s information fastän det i verkligheten är fråga om svarandebolagets kommersiella annons,

3. i sin reklam använda uttalandet "inte tillstånd för SFS-säkerhetsmärkning av inhemska cyklar" eller på annat sätt skapa en vilseledande bild av att inhemska cyklar förvägrats märkning enligt standarden,

4. skapa en vilseledande uppfattning av att alla cyklar av märket Crescent uppfyller bestämmelserna enligt SFS-standarden och

5. hänvisa till Finlands Standardiseringsförbund rf:s märkning om godkännande på ett sätt som ger anledning att uppfatta att godkännandet sker märkesvis och inte för varje modell samt att använda uttrycket "Crescent - den enda godkända".

Sökanden har också yrkat att svaranden förpliktas ersätta sökandens rättegångskostnader med 23 770,50 mark jämte ränta enligt räntelagen.

Svaranden har 17.3.1991 i åtminstone Turun Sanomat, Aamulehti och Helsingin Sanomat publicerat en annons med rubriken. "Inte tillstånd för SFS-säkerhetsmärkning av inhemska cyklar". Annonsen hade utformats som en tidningsartikel och det enda som skiljde den från en tidningsartikel var ordet "annons" i nedre kanten till höger. Annonsen var inte försedd med annonsörens namn. Annonsen ingav lätt läsaren en vilseledande uppfattning av att det var fråga om en redaktionell artikel.

I slutet av annonsen förekom texten: "Finlands Standardiseringsförbunds information: "SFS-märkningstillstånd 1991-02-01". Tillstånd nr. 1965". Texten kan ge ett intryck av att annonsen publicerats av Finlands Standardiseringsförbund rf och att det är fråga om information från Finlands Standardiseringsförbund. Texten skapar också ett intryck av att Finlands Standardiseringsförbund givit tillstånd till publicering av annonsen vilket inte håller streck.

I annonsens rubrik anförs med stora bokstäver: "Inte tillstånd för SFS-säkerhetsmärkning av inhemska cyklar". Rubriken inger läsaren ett intryck av att det anhållits om märkningstillstånd för inhemska cyklar men att detta tillstånd förvägrats. Inhemska cyklar har bilregistercentralens (BRC) märkning om godkännande som i trafikministeriets beslut om cyklar, 19.3.1986/304 jämställts med SFS-märkningen. Efter det att den inhemska cykelstandarden sammanställdes i slutet av 1970-talet godkändes de inhemska cyklarna av SFS. Då inrikesministeriets beslut trädde i kraft övergick de inhemska fabrikerna till den alternativa möjligheten att låta BRC godkänna cyklarna. Lagstiftningen förpliktar inte de inhemska cykeltillverkarna att ansöka om en SFS-märkning. De har inte heller gjort detta, varför märkningstillstånd inte heller förvägrats. Den verkliga situationen framställs felaktigt i annonsen vilket kränker och skadar de inhemska cykelfabrikanterna.

I ovan nämnda trafikministeriets beslut om cyklar definieras kraven för cyklar som tillverkats i eller importerats till Finland. Enligt 16 § i beslutet skall cykel, stingpinne, lykta och reflektorer vara godkända av antingen BRC eller Finlands Standardiseringsförbund. Vid ansökan om godkännande skall för BRC eller Finlands Standardiseringsförbund framläggas en utredning från ett provningsorgan, som visar att ifrågavarande cykel eller utrustningsdetalj som är avsedd för cykel uppfyller kraven i beslutet. Trafikministeriets beslut avser med provningsorgan antingen Statens tekniska forskningscentral (VTT) eller någon annan motsvarande tillförlitlig och oberoende forskningsinrättning. Cykel och utrustning för cykel som har godkänts av Finlands Standardiseringsförbund anses uppfylla kraven i beslutet och behöver inte företes BRC för godkännande.

Cykel som har godkänts enligt trafikministeriets beslut skall vara försedd med antingen bilregistercentralens eller Finlands Standardiseringsförbunds märkning om godkännande. Märkningen skall vara ett beständigt klistermärke eller ett av BRC särskilt godkänt märke, som fästs på ett synligt ställe på cykelns ram.

Lagstiftningen definierar alltså i detalj de normer som såväl till Finland importerade som här tillverkade cyklar skall uppfylla. Enligt trafikministeriets beslut är BRC:s märkning om godkännande helt likvärdig med Finlands Standardiseringsförbunds märkning om godkännande. För tillfället använder de inhemska cykeltillverkarna i huvudsak BRC:s märkning om godkännade för att den är billigare. Kraven för BRC:s märkning om godkännande och för Finlands Standardiseringsförbunds märkning om godkännande är i praktiken nästan identiska.

Vardera märkningen om godkännade är alltid produktbaserade och inte märkesbaserade. Tillverkarna och importörerna måste alltså skaffa en märkning om godkännande för varje ny cykelmodell.

Övervakningen av att lagstiftningen följs fungerar inte till alla delar utan till Finland har under senaste tider importerats också sådana cyklar som inte uppfyller de krav som uppställts i trafikministeriets beslut. Nuvarande lagstiftning förutsätter inte att tullen övervakar att de cyklar som importeras till landet uppfyller kraven i trafikministeriets beslut. Som exempel på en sådan cykel på marknaden som inte uppfyller trafikministeriets krav kan nämnas en cykel som konsumenten själv skall montera hemma. Dylika cyklar kan innebära säkerhetsrisker för konsumenten. Service, reparation och övriga tjänster i fråga om cyklarna ärt också problematiska. Ett företag som utfört ett reparationsarbete är sällan villigt att ge någon som helst garanti för arbetet eftersom cykeln redan utgångsmässigt varit av dålig kvalitet.

En artikel i Aamulehti 15.3.1992, som uppenbarligen till en del utgjort incitament för publiceringen av den annons det nu är fråga om, har varit rubricerad "Importcyklarna utan normer". Artikeln har skrivits av en av Aamulehtis redaktörer på basen av en informationstillställning som Suomen Polkupyöräja Mopediteollisuusyhdistys (Finlands Cykel- och Mopedindustriförening) arrangerat. Artikeln har skrivits av redaktören, likaså har rubriken valts och sammanställts av redaktören. I artikeln presenteras till en del sådana ställningstaganden och åsikter som inte grundar sig på den information Suomen Polkupyörä- ja Mopediteollisuusyhdistys r.f. lämnat.

Kritiken mot utländska cyklar riktar sig givetvis inte mot alla utländska cyklar. Ansedda utländska cykelmärken såsom Crescent och Monark uppfyller i huvudsak alltid de krav som trafikministeriets beslut uppställer.

Ett undantag från denna huvudregel är dock cykeln Crescent Power Bike som förekommer på en bild i en Crescentannons publicerad av Hjorth Polkupyörä Oy. Cykeln på bilden har ett bakre stänkskydd som inte vid tidpunkten för publiceringen uppfyllt kraven enligt 11 § 1 mom. 4 punkten i trafikministeriets beslut. Enligt lagrummet i fråga skall bakhjulets stänkskydd nå minst 80ø framåt från det genom bakhjulets axel dragna vertikalplanet och minst 60ø framåt från detta. Cykeln uppfyllde alltså inte heller Finlands Standardiseringsförbunds krav och cykeln har inte kunnat godkännas i Finland i den form den förekommit på bilden. Påståendet i annonsen "Crescent - den enda godkända" var alltså vilseledande vid den tidpunkt annonsen publicerades.

Svaranden har i sin marknadsföring skapat en vilseledande uppfattning av att alla cyklar av märket Crescent uppfyller eller överträffar bestämmelserna enligt SFS-standarden, fastän en del av Crescentcyklarna inte då uppfyllde de krav som i Finland uppställts för cyklar.

Finlands Standardiseringsförbund beviljar produktvis rätt att använda SFS-märket. I svarandens annons skapas en vilseledande bild av att samtliga svenska Crescent- och Monarkcyklar hade godkänts utgående från normerna i standarderna SFS 5200, SFS 5201 och EO 315 samt VTT:s granskningsförfarande. Annonsen inger en vilseledande bild av att godkännandet sker märkesvis och inte produktvis.

På ovan anförda grunder anser sökanden att svaranden gjort sig skyldig till vilseledande förfarande som kränker konkurrenterna, dvs. de finländska cykeltillverkarna. Sökanden anser att svarandens annonsering strider mot 1 och 2 § OtillbFörfL.

HJORTH POLKUPYÖRÄ OY:S BEMÖTANDE

Sökanden yrkar primärt att ansökan lämnas utan prövning på grund av att sökanden saknar rättsskyddsbehov. Om ansökan inte lämnas utan prövning yrkar svaranden att ansökan förkastas i sin helhet. Sökanden skall förpliktas ersätta svarandens rättegångskostnader med 26 720 mark jämte 16 % ränta.

Suomen Polkupyörä- ja Mopediteollisuusyhdistys ry:s ansökan till marknadsdomstolen aktualiserades genom en artikel i tidningen Aamulehti 14.3.1991 rubricerad "Importcyklarna utan normer". Artikelns rubrik ger en bild av att inga importerade cyklar uppfyller gällande säkerhetsbestämmelser. Dessutom ger artikeln en bild av att för inhemska cyklar gäller särskilt stränga säkerhetsnormer som inte gäller för importcyklar.

Eftersom artikeln publicerades vid inledningen till försäljningssäsongen ansåg svaranden sig vara berättigad att korrigera de felaktiga påståenden som ingick i artikeln i Aamulehti. Svarandens annons kan inte tolkas som en självständig reklam, dvs. som en betald annons, utan det är i huvudsak fråga om ett sådant genmäle som avses i 25 § tryckfrihetslagen. Ett sådant hade tidningen varit tvungen att publicera också kostnadsfritt. Den rätt till genmäle som avses i 25 § tryckfrihetslagen är en rättighet som ingen kan förbjudas utnyttja.

Genmälet är publicerat omedelbart 19.3.1991 för att bemöta artikeln i Aamulehti 14.3.1991. Genmälet kan inte anses som en reklam i artikelförklädnad.

Genmälet har inte publicerats som någon finländsk näringsidkares annons utan i genmälet konstateras det faktum att cyklarna av märkena Crescent och Monark är de enda cyklar som godkänts med SFS-märkning. Genmälet är baserat på fakta. Det publicerades en enda gång. Det är svårt att komma på något annat sätt som en utomstående kan ty sig till om den vill informera utomstående om felaktiga fakta i en artikel. Enligt svarandens uppfattning är en publicering av ett annonsliknande genmäle på ett behörigt sätt det enda sättet att korrigera felaktiga uppgifter i en artikel.

Om genmälet mot svarandens uppfattning tolkas som en reklam kan denna inte anses vara vilseledande eller kränkande eftersom det inte kan strida mot Finlands lag att publicera sanningen. I sitt genmäle har svaranden enbart konstaterat fakta. Genmälet riktar sig inte uttryckligen mot en konkurrerande näringsidkare och är inte heller en reklam. Det kan alltså inte heller vara fråga om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet.

Eftersom rättsskyddsbehovet saknas skall ansökan till sagda delar lämnas utan prövning. Om marknadsdomstolen mot svarandens förmodan prövar ansökan skall ansökan förkastas i sin helhet som oindividualiserad och obevisad.

Sökanden har till först yrkat att svaranden förbjuds publicera en annons vars karaktär av annons inte klart framgår. Yrkandet är oindividualiserat och till sin karaktär så allmänt att ingen kan efterleva en dom som avkunnas enligt detta yrkande. Yrkandet skall alltså förkastas som oindividualiserat.

Om genmälet mot svarandens uppfattning tolkas som en reklam skall det beaktas att genmälet innehåller enbart faktainformation och det tydliga och urskiljbara ordet "annons". Läsaren förstår att artikeln är en annons och inte en redaktionell artikel. Det är svårt att föreställa sig något annat sätt att berätta att det är fråga om en annons än genom att i själva genmälet skriva att det är fråga om en annons.

Sökanden har dessutom yrkat att svaranden förbjuds publicera en annons som skapar en vilseledande uppfattning av att det är fråga om information av Finlands Standardiseringsförbund fastän det är fråga om svarandebolagets kommersiella annons. Genmälet ger tydligt vid handen att det är fråga om en annons som inte är en artikel publicerad av Finlands Standardiseringsförbund. Sökandens yrkande skall förkastas såsom oindividualiserat och obevisat.

Med hänvisning till annonsens rubrik konstaterar svaranden att sökandens yrkande är grundlöst och att det skall lämnas utan prövning eller förkastas såsom oindividualiserat. Svaranden bestrider dessutom att genmälet ger en bild av att inhemska cyklar förvägrats märkningstillstånd enligt SFS-säkerhetsstandarden. Genmälet ger klart vid handen att tillståndet inte förvägrats inhemska cyklar.

BRC och SFS märkningarna är likvärdiga och alternativa i den form vägtrafiklagen avser. Detta innebär dock inte att märkningarna i fråga om kvalitet och kravnivå är likvärdiga. BRC:s godkännande baserar sig på en användning av delar av SFS-standarden. En cykel som uppfyller BRC:s krav har inte efter BRC:s godkännande visats uppfylla de kvalitetskriterier som måste uppfyllas för ett SFS-godkännande. I fråga om skillnaderna hänvisar svaranden till VTT:s utredning.

Sökanden har i sin ansökan yrkat att svaranden förbjuds skapa en vilseledande uppfattning av att alla cyklar av märkena Crescent och Monark uppfyller bestämmelserna enligt SFS-standarden. Som motivering har sökanden meddelat att cykeln Crescent Power Bike inte uppfyller SFS-kraven.

Sökandens yrkande är baserat på felaktig och föråldrad information. Finlands Standardiseringsförbund har godkänt att cykeln i fråga uppfyller kraven för en märkning. Crescent Power Bike uppfyller nuförtiden också de krav trafikministeriet uppställt. Sökandens yrkande skall till denna del i första hand lämnas utan prövning och i andra hand förkastas som grundlöst.

Sökanden yrkar i sin ansökan att marknadsdomstolen vid vite skall förbjuda svaranden att hänvisa till Finlands Standardiseringsförbunds märkning om godkännande på ett sätt som låter förstå att märkningen om godkännande sker märkesvis och inte modellvis.

Svaranden har 10.11.1988 givit VTT ett fortgående skriftligt uppdrag att årligen granska Crescent och Monark cykelmodellerna. Svaranden har alltså låtit märkningen om godkännande omfatta samtliga för normalkonsumenten avsedda cykelmodeller av märkena Crescent och Monark. KO har dessutom i sitt utslag ansett att det inte finns hinder för att "en SFS-hänvisning i marknadsföringen kan ske märkesvis".

Svaranden skall anses berättigad att också i fortsättningen i sin annonsering märkesvis använda SFS märkningen. Sökandens hänvisning till SFS märkningen om godkännade märkes- eller produktvis grundar sig på felaktig information och ansökan skall därför förkastas.

Svaranden bestrider att den gjort sig skyldig till reklam som är vilseledande eller kränker konsumenterna. Svaranden anser dessutom att dess förfarande inte kan strida mot 1 och 2 § OtillbFörfL.

KONSUMENTOMBUDSMANNENS STÄLLNINGSTAGANDE

KO har sänt följande brev till svaranden:

"Ni har i flera tidningar 17.3.1991 publicerat en tidningsannons med rubriken "Inte tillstånd för SFS-säkerhetsmärkning av inhemska cyklar". Annonsen är utformad som en tidningsartikel, endast det lilla ordet "annons" i annonsens nedre kant upplyser den skarpögde om skriftens karaktär. Däremot saknar annonsen ett iögonfallande produktmärke eller annat företagskännetecken.

Marknadsdomstolen har i sitt avgörande 1987:10 förbjudit ett företag att använda en annons som inte genast identifieras som en annons såsom otillbörlig med hänsyn till konsumenten. Utslaget grundade sig till denna del långt på Opinionsnämndens för massmedia utslag 1.4.1987 i samma ärende. Om vartdera utslaget har informerats i offentligheten.

Marknadsdomstolen bedömde då en reklam som i alla hörn var försedd med ordet "annons". Dessutom förekom i reklamen logon för den produkt som annonserades. Domstolen ansåg trots det att tidningsannonsen inte genast kunde uppfattas som en reklam.

Det är mycket svårt att åtminstone på basen av tryckutförandet och textinnehållet skilja den reklam ni publicerat från redaktionellt material. Det är å andra sidan inte möjligt att på basen av det tidningsurklipp som lämnats in för granskning bedöma reklamens särskiljningsförmåga. Om en reklam befinner sig på t.ex annonssidorna underlättar detta identifieringen.

I reklamen anför Ni också att enbart de cyklar Ni importerar beviljats märkningstillstånd enlig SFS-säkerhetsstandarden.

I trafikministeriets beslut om cyklar 19.3.1986/304 och i dess 16 § förutsätts ett godkännande av antingen bilregistercentralen eller Finlands Standardiseringsförbund. Förfarandena för godkännande är alltså alternativa och i lagstiftningen jämställda med varandra. Många cykeltillverkare eller -importörer har utnyttjat BRC:s märkning om godkännade i stället för SFSmärkningen eftersom förstnämnda märkning är billigare. Vardera märkningen om godkännande sker modell- och inte märkesvis.

Mot denna bakgrund betonar den förstnämnda reklamen på ett överdrivet sätt Era cyklars säkerhetsnivå. Hänvisningarna i reklamen till Finlands Standardiseringsförbund och BRC antyder att opartiska och ansedda instanser stöder Ert budskap. En konsument som inte är insatt i de alternativa möjligheterna att få tillstånd tror lätt att enbart cyklarna av märkena Crescent och Monark uppfyller de uppställda säkerhetsbestämmelserna. Hans möjligheter att göra genomtänkta köpbeslut försvåras. Då Ni generaliserar reklambudskapet så att det omfattar märken och inte modeller är detta ägnat göra reklamen mera vilseledande. Konsumenten vet inte nödvändigtvis att märkningarna om godkännande sker modellvis och inte märkesvis.

I en annan reklam som avsåg cykeln Crescent Power Bike anför Ni att Crescent är den enda tillverkaren som Finlands Standardiseringsförbund på basen av VTT:s tester beviljat SFS-märkningsrätt som ett bevis för att Crescent uppfyller eller överträffar bestämmelserna i säkerhetsstandarden SFS 5200. Enligt de uppgifter jag fått har Power Bike inte kunnat godkännas åtminstone i den form som bilden presenterar. Sådana cyklar som förekommer på reklambilden har också marknadsförts i Finland försedda med ett klistermärke som utvisar SFS-godkännadet fastän cykeln inte uppfyller de bestämmelser som ingår i trafikministeriets beslut.

Marknadsdomstolen har i sitt ovan nämnda utslag förbjudit en generalisering av testresultaten för en viss produktmodell att gälla också andra produkter som företaget marknadsför.

Om de uppgifter jag fått håller streck har Ni generaliserat testresultaten för andra cykelmodeller att gälla också Power Bike och som om de uppfyllde säkerhetsnormerna marknadsfört sådana cyklar som strider mot förordningen.

Jag uppmanar Er att i Er fortsatta marknadsföring iaktta vad jag ovan anfört samt skriftligt bekräfta detta till konsumentombudsmannens byrå. Om Ni har någonting att anmärka eller att tillägga i ärendet torde Ni ge en utredning."

Efter det att svaranden givit den bekräftelse och utredning KO bett om har behandlingen av ärendet vid KO:s byrå avslutats.

MOTIVERINGEN TILL MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Hjorth Polkupyörä Oy har 17.3.1991 bl.a. i Aamulehti och Kauppalehti publicerat en annons, som varit rubricerad "Inte tillstånd för SFS-säkerhetsmärkning av inhemska cyklar". Under rubriken har följande inledning förekommit: "De svenska cyklarna Crescent och Monark är de enda som har godkänts på basen av de stränga finländska normerna SFS 5200, 5201, EO 315 samt genom VTT:s granskningsförfarande." Under detta förekom följande text i två spalter:

De av Monark Cykel Ab tillverkade cyklarna Crescent och Monark är de enda* som Finlands Standardiseringsförbund på basen av kontinuerliga tester utförda av VTT har beviljat SFS-märkningsrätt som ett bevis på att de uppfyller eller överträffar kraven enligt de finländska säkerhetsstandarderna SFS 5200, 5201, EO 315 och alltså också BRC:s bestämmelser.

Enlig sakkunniga inom branschen upplever den inhemska cykelindustrin att det är besvärligt för en innehavare av ett SFS märke att fullgöra de förpliktelser som märket medför bl.a. på grund av förfarandet med efterkontroll och stickprov.

* Finlands standardiseringsförbunds information: "SFS-märkningstillstånden 1991.02.01." Tillstånd n:r 1965

ANNONS

Svaranden har bl.a. i tidningen Aamulehti publicerat en reklam som avsåg Crescentcykeln "Power Bike". Reklamen är rubricerad "VÄRLDENS FÖRSTA POWER BIKE". Under rubriken förekommer en stor bild av en terrängcykel i stadstrafik. Under bilden förekommer underrubriker av vilka en lyder: "Crescent - den enda godkända". Under denna finns texten "Crescent är den enda tillverkare som Finlands Standardiseringsförbund på basen av VTT:s tester har beviljat SFS-märkningsrätt som ett bevis för att Crescent uppfyller eller överträffar kraven i säkerhetsstandarden SFS 5200."

1 - 2. I motiveringen till avgörandet 1986:2 har marknadsdomstolen uttalat bl.a. att gränsen mellan en redaktionell artikel och material som tjänar kommersiella ändamål skall vara tydlig och att reklamen oberoende av framställningssättet och reklammediet klart skall kunna identifieras som en reklam. I motiveringen till avgörandet 1987:10 uttalade marknadsdomstolen bl.a. att en läsare genast skall kunna identifiera en reklam som en reklam fastän han inte desto närmare bekantar sig med den.

Svarandens annons 17.3.1991 är utformad så att den påminner om en tidningsartikel. Den anknyter till svarandens kommersiella verksamhet. Den har inte innehållit namnet på den som publicerat annonsen. I slutet av annonsen har funnits en hänvisning till Finlands Standardiseringsförbund.

Svaranden har tillställt Aamulehti sagda text såsom "genmäle" mot artikeln "Importcyklarna utan normer" som förekommit i samma tidning. Enligt svaranden var uppgifterna i denna artikel felaktiga. Den text som svaranden avsett som "genmäle" har som sådan publicerats i tidningen. Svaranden har också sänt texten till två andra tidningar som också publicerat den som sådan.

Svarandens annons har i tidningarna intagits på sådana sidor som inte innehållit egentliga tidningsartiklar. Ordet "annons" i slutet på texten klargör inte i tillräckligt hög grad textens karaktär. Svarandens annons har kunnat ge en läsare som endast ögnar igenom sidan en bild av att det är fråga om en redaktionell artikel.

Annonsens hänvisning till informationen av Finlands Standardiseringsförbund är ägnad att öka oklarheten om vems annons det är fråga om.

Svaranden har publicerat en annons som inte tydligt kunnat identifieras som en annons och har på detta sätt i sin marknadsföring förfarit i strid med god affärssed.

3. Svaranden har 17.3.1991 i bl.a. Helsingin Sanomat och Aamulehti publicerat en annons som varit rubricerad "Inte tillstånd för SFS-säkerhetsmärkning av inhemska cyklar".

Enligt trafikministeriets beslut om cyklar skall cyklar som säljs i Finland godkännas av antingen bilregistercentralen eller Finlands Standardiseringsförbund. Fastän bilregistercentralens och Finlands Standardiseringsförbunds normer för godkännande i någon mån avviker från varandra har vardera märkningen om godkännade jämställts i trafikministeriets beslut.

En cykelköpare kan inte antas känna till förfarandet då cyklar godkänns. Rubriken i svarandens annons har varit ägnad att ge en bild av att de inhemska cyklarna förvägrats Finlands Standardiseringsförbunds godkännande. I verkligheten har tillverkarna inte ens ansökt om ett sådant godkännade.

Rubriken "Inte tillstånd för SFS-säkerhetsmärkning av inhemska cyklar" i svarandens annons har varit vilseledande och otillbörlig med hänsyn till de inhemska cykeltillverkarna.

4 - 5. I svarandens ovan nämnda 27.4.1991 publicerade annons har förekommit underrubriken "Crescent - den enda godkända". Under denna har förekommit texten: "Crescent är den enda tillverkaren som Finlands Standardiseringsförbund beviljat SFSmärkningsrätt som bevis för att Crescent uppfyller eller överträffar bestämmelserna i säkerhetsstandarden SFS 5200."

Vid den tidpunkt reklamen publicerades har den terrängcykel som förekom på bilden i annonsen inte i fråga om bakstänkskyddet uppfyllt de bestämmelser som då gällde för cyklar. Svaranden hade dock fått ett temporärt tillstånd för cykeln av Finlands Standardiseringsförbund. Godkännadet har givits muntligt innan reklamen publicerades och i början av maj 1991 också skriftligt. I Finlands Standardiseringsförbunds brev till svaranden nämns bl.a. följande: "Senast i början av hösten försöker vi utreda om måttkraven för bakstänkskyddet är ändamålsenliga för terrängcyklar. Då standarden sammanställdes tänkte man inte ännu på det alternativ det nu är fråga om. Om kravet bibehålls måste för modellen i fråga utvecklas en ny lösning i fråga om stänkskyddet."

I svarandens reklam annonseras individualiserat en enda cykel, dvs. den nya terrängcykeln Power Bike. Reklamen domineras klart av en framställning i ord och bild om denna cykel. Uttrycket "Crescent - den enda godkända" som förekommer i reklamen anknyter till den text som redogör för terrängcykelns tekniska egenskaper och skall förstås som en hänvisning till just den terrängcykel som förekommer på bilden i reklamen. Sökande har inte ens påstått att svaranden vid tidpunkten för publiceringen av annonsen marknadsfört andra terrängcyklar med SFSmärkningsrätt.

Sökandens yrkande grundar sig på konstruktionen för bakstänkskyddet till cykeln Power Bike, som annonserades i reklamen. Svaranden har haft ett temporärt tillstånd för marknadsföring. Sökanden har inte ens påstått att svaranden i övrigt marknadsför icke godkända cyklar.

Marknadsdomstolen anser att svarandens ifrågavarande reklam inte skapar en bild av att märkningen om godkännade sker märkesvis och inte modellvis.

Svarandens marknadsföring har till denna del inte varit vilseledande eller stridande mot god affärssed.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen prövar med stöd av 1, 2 och 6 § OtillbFörfL riktigt att vid ett vite av etthundratusen (100 000) mark förbjuda Hjorth Polkupyörä Oy att i marknadsföringen av cyklar

1. publicera en annons som inte genast ger vid handen att det är fråga om svarandens kommersiella annons och

2. använda uttrycket "inte tillstånd för SFS-säkerhetsmärkning av inhemska cyklar".

Förbuden skall iakttas omedelbart.

Yrkandena på ett mera vittomfattande förbud förkastas.

Svaranden Hjorth Polkupyörä Oy förpliktas ersätta Suomen Polkupyörä- ja Mopediteollisuusyhdistys ry:s rättegångskostnader med yrkade tjugotretusensjuhundrasjuttio (23 770) mark 50 penni jämte sexton (16) procent ränta från den dag detta utslag delges.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Kurri, viceordförande, Tala, Aaltonen, Hannula, Kortekangas, Mustonen och Viljanen