FördrS 48–49/2012

Avtal mellan Republiken Finland och Republiken Turkiet för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst

Översättning

Avtal mellan Republiken Finland och Republiken Turkiet för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst

REPUBLIKEN FINLANDS REGERING OCH REPUBLIKEN TURKIETS REGERING,

som önskar ingå ett avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst,

HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖLJANDE:

Artikel 1
Personer som omfattas av avtalet

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2
Skatter som omfattas av avtalet

1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst som påförs för en avtalsslutande stats eller dess lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut.

2. Med skatter på inkomst förstås alla skatter som utgår på inkomst i dess helhet eller på delar av inkomst, däri inbegripet skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom och skatter på sammanlagda beloppet av företags lönebetalningar samt skatter på värdestegring.

3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

a) i Turkiet:

1) inkomstskatten (gelir vergisi); och

2) bolagsskatten (kurumlar vergisi);

(nedan "turkisk skatt");

b) i Finland:

1) de statliga inkomstskatterna;

2) inkomstskatten för samfund;

3) kommunalskatten;

4) kyrkoskatten;

5) källskatten på ränteinkomst; och

6) källskatten för begränsat skattskyldig;

(nedan "finsk skatt").

4. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3
Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) 1) "Turkiet" avser Republiken Turkiets territorium och inbegriper territorialhavet och luftrummet ovanför samt havsområden inom vilka Turkiet i överensstämmelse med folkrätten har jurisdiktion eller suveräna rättigheter med avseende på utforskning, utnyttjande eller skyddande av naturtillgångar;

2) "Finland" åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag samt i vattnen därpå;

b) "en avtalsslutande stat" och "den andra avtalsslutande staten" avser Turkiet eller Finland alltefter som sammanhanget kräver;

c) "person" inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

d) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas som juridisk person;

e) "plats för grundande" avser det laga huvudkontoret för bolag som registreras enligt turkisk handelslagstiftning eller plats för bolagets registrering enligt finsk lagstiftning;

f) "medborgare", beträffande en avtalsslutande stat, åsyftar:

i) fysisk person som har medborgarskap i denna avtalsslutande stat; och

ii) juridisk person eller annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i denna avtalsslutande stat;

g) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

h) "behörig myndighet" åsyftar:

i) i Turkiet, the Ministry of Finance eller dennes befullmäktigade ombud; och

ii) i Finland finansministeriet, dess befullmäktigade ombud eller den myndighet som finansministeriet förordnar att vara behörig myndighet;

i) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp, luftfartyg eller landsvägsfordon som används av företag i en avtalsslutande stat, utom då skeppet, luftfartyget eller landsvägsfordonet används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet vid någon tidpunkt anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas, och den betydelse som uttrycket har enligt tillämplig skattelagstiftning i denna stat äger företräde framför den betydelse uttrycket ges i annan lagstiftning i denna stat.

Artikel 4
Person med hemvist i en avtalsslutande stat

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för grundande, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet, och inbegriper också denna stat och offentligrättsligt samfund eller lokal myndighet i denna stat. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.

2. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

a) han anses ha hemvist endast i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist endast i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist endast i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist endast i den stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses den ha hemvist endast i den stat där den har grundats.

Artikel 5
Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad; och

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar.

3. Plats för byggnads-, anläggnings-, sammansättnings- eller installationsverksamhet, eller övervakningsverksamhet i samband därmed, utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår under mer än sex månader.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)–e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 6 tillämpas, är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2 – ha fast driftställe i den förstnämnda staten i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget, om:

a) denna person i denna stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt den verksamhet som denna person bedriver inte är begränsad till sådan som anges i stycke 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda stycke; eller

b) han inte har sådan fullmakt men regelmässigt i den förstnämnda staten innehar varulager från vilket han regelbundet lämnar ut varor för företagets räkning.

6. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

Artikel 6
Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Uttrycket "fast egendom" har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk (däri inbegripet fiskodling och -fiskuppfödning) och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång; skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast egendom, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

Artikel 7
Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för de avdragsgilla utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes. Avdrag medges emellertid inte för andelar i kostnader och förluster av företagets huvudkontor eller andra fasta driftställen som är belägna utomlands och inte heller för belopp som det fasta driftstället betalat till huvudkontoret eller annat företaget tillhörigt kontor i form av royalty, ränta, provision eller annan liknande betalning.

4. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

5. Ingår i inkomst av rörelse inkomst som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i denna artikel.

Artikel 8
Sjöfart, luftfart och vägtransport

1. Inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp, luftfartyg eller landsvägsfordon i internationell trafik beskattas endast i denna stat.

2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

Artikel 9
Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital,

iakttas följande:

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där, om denna andra stat anser justeringen vara berättigad. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

Artikel 10
Dividend

1. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2. Dividenden får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där det bolag som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får skatten inte överstiga:

a) 5 procent av dividendens bruttobelopp, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden är ett bolag (med undantag för sammanslutning) som direkt behärskar minst 25 procent av kapitalet i det bolag som betalar dividenden;

b) 15 procent av dividendens bruttobelopp i övriga fall.

Detta stycke berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.

3. Med uttrycket "dividend" förstås i denna artikel inkomst av aktier, "jouissance"-aktier eller "jouissance"-andelar, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

4. Inkomst av ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat som bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe får beskattas, efter beskattningen enligt artikel 7, för det återstående beloppet i den avtalsslutande stat där det fasta driftsstället är belägen, men skattesatsen får inte överstiga:

a) 5 procent av det återstående beloppet förutsatt att sådan inkomst är undantagen från skatt i den avtalsslutande stat där bolaget har hemvist;

b) 15 procent av det återstående beloppet i övriga fall.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där det bolag som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, om inte bestämmelserna i stycke 4 i denna artikel föranleder annat, utom i den mån dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt som utgår på bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

Artikel 11
Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas också i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den verklige innehavaren av förmånen av räntan är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får skatten inte överstiga:

a) 5 procent av räntans bruttobelopp i fråga om lån eller kredit beviljat, garanterat eller försäkrat av Finsk Exportkredit eller FINNVERA för att befrämja export eller av likadana turkiska publika enheter för att främja export;

b) 10 procent av räntans bruttobelopp om räntan förvärvas av en bank;

c) 15 procent av räntans bruttobelopp i övriga fall.

3. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 2 är räntan som härrör från:

a) Finland och betalas till den turkiska regeringen eller the Central Bank of Turkey (Türkiye Cumhuriyet Merkez Bankası) undantagen från den finska skatten;

b) Turkiet och betalas till den finska staten eller till Finlands Bank undantagen från turkisk skatt.

4. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures, liksom annan inkomst som behandlas som inkomst på grund av utlånade pengar enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat från vilken inkomsten härrör.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är den staten själv, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala räntan uppkommit, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

7. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12
Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får skatten inte överstiga 10 procent av royaltyns bruttobelopp.

3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk (häri inbegripet biograffilm samt inspelning för televisions- eller radiosändning), patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur eller för nyttjandet av eller rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är den staten själv, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning med vilken den rättighet eller egendom som ger upphov till royaltyn äger verkligt samband, och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13
Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

3. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp, luftfartyg eller landsvägsfordon som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp, luftfartyg eller landsvägsfordon, beskattas endast i denna stat.

4. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av aktier eller andra andelar i bolag vars tillgångar till mer än 50 procent, direkt eller indirekt, består av fast egendom som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

5. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i styckena 1, 2, 3 och 4 i denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist. Vinst som nämns i föregående mening och som härrör från den andra avtalsslutande staten, får emellertid beskattas i den andra avtalsslutande staten om tidsperioden mellan anskaffning och överlåtelse inte överskrider ett år.

Artikel 14
Självständig yrkesutövning

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat. Sådan inkomst får emellertid beskattas också i den andra avtalsslutande staten om sådant fritt yrke eller annan självständig verksamhet utövas i denna andra stat och om:

a) han i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står i hans förfogande för att utöva detta yrke eller denna verksamhet; eller

b) han vistas i denna andra stat för att utöva detta yrke eller denna verksamhet under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt är eller överstiger 183 dagar under en oavbruten tolvmånadersperiod.

I sådant fall får endast så stor del av inkomsten som är hänförlig till denna stadigvarande anordning eller som härrör från utövande av yrke eller verksamhet under hans vistelse i denna andra stat beskattas i denna andra stat.

2. Inkomst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat. Sådan inkomst får emellertid beskattas också i den andra avtalsslutande staten om sådant fritt yrke eller annan självständig verksamhet utövas i denna andra stat och om:

a) företaget i den andra avtalsslutande staten har fast driftställe från vilket yrke eller verksamhet utövas; eller

b) den tidsperiod eller de tidsperioder under vilka yrke eller verksamhet utövas sammanlagt överstiger 183 dagar under en oavbruten tolvmånadersperiod.

I sådant fall får endast så stor del av inkomsten som är hänförlig till detta fasta driftställe eller till utövande av detta yrke eller denna verksamhet i denna andra stat, beskattas i denna andra stat. I båda fallen kan företaget välja att bli beskattat i denna andra stat i fråga om sådan inkomst enligt bestämmelserna i artikel 7 i detta avtal som om inkomsten vore hänförlig till företagets fasta driftställe som är beläget i denna andra stat. Detta val skall inte påverka den andra statens rätt till att uppbära källskatt på sådan inkomst.

3. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar, och annan verksamhet som förutsätter särskild yrkesskicklighet.

Artikel 15
Arbetsinkomst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19 och 20 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under kalenderåret i fråga, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp, luftfartyg eller landsvägsfordon som används i internationell trafik av företag i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat.

Artikel 16
Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17
Artister och sportutövare

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av underhållningsartist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av sportutövare, beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som underhållningsartist eller sportutövare bedriver i denna egenskap, inte tillfaller underhållningsartisten eller sportutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där underhållningsartisten eller sportutövaren bedriver verksamheten.

Artikel 18
Pension

1. Pension och annan liknande ersättning, som med anledning av tidigare anställning betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess offentligrättsliga samfunds eller lokala myndigheters tjänst, eller pension och andra utbetalningar enligt lagstiftningen om social trygghet i en avtalsslutande stat, endast i denna stat. Sådan pension och annan utbetalning beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om han är medborgare i denna stat.

Artikel 19
Offentlig tjänst

1. a) Lön och annan liknande ersättning, som betalas av en avtalsslutande stat, ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, samfunds eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan lön och annan liknande ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om arbetet utförs i denna stat och personen:

1) är medborgare i denna stat; eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 17 tillämpas på lön och annan liknande ersättning som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter.

Artikel 20
Studerande och praktikanter

1. Studerande, lärling eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller praktik, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller praktik, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.

2. Studerande vid universitet eller annan institution för högre undervisning i en avtalsslutande stat eller lärling eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i den andra avtalsslutande staten hade hemvist i den förstnämnda staten och som vistas utan avbrott i den andra avtalsslutande staten under tidrymd som inte överstiger 183 dagar, beskattas inte i denna andra stat för ersättning som uppbärs för arbete i denna stat, under förutsättning att arbetet har anslutning till hans studier eller utbildning och ersättningen utgör inkomst som är nödvändig för hans uppehälle.

Artikel 21
Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

3. Utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2, får inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal och som härrör från den andra avtalsslutande staten, beskattas också i denna andra stat.

Artikel 22
Undanröjande av dubbelbeskattning

1. Dubbelbeskattning av personer med hemvist i Turkiet undanröjs på följande sätt:

a) Om inte bestämmelserna i turkisk lagstiftning om avräkning från turkisk skatt av skatt som skall betalas på ett territorium utanför Turkiet (sådana som dessa bestämmelser vid varje tidpunkt är ändrade utan att ändra den allmänna princip som anges här) föranleder annat, skall finsk skatt som enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med detta avtal skall betalas på inkomst (däri inbegripet inkomst av rörelse och beskattningsbar realisationsvinst) som förvärvas av person med hemvist i Turkiet från källa inom Finland, avräknas från den turkiska skatten på denna inkomst. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga det belopp av den turkiska skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på sådan inkomst.

b) Om inkomst, som person med hemvist i Turkiet förvärvar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Turkiet, får Turkiet likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.

2. Om inte bestämmelserna i finsk lagstiftning om undanröjande av internationell dubbelbeskattning föranleder annat (vilket inte skall påverka den allmänna princip som anges här), undanröjs dubbelbeskattning i Finland på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Turkiet, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, från denna persons finska skatt avräkna ett belopp motsvarande den turkiska skatt som betalats enligt turkisk lagstiftning och i överensstämmelse med avtalet, beräknad på samma inkomst som den på vilken den finska skatten beräknas.

b) Dividend från bolag med hemvist i Turkiet till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden.

c) Om inkomst, som person med hemvist i Finland förvärvar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Finland, får Finland likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.

d) Vid tillämpningen av punkt a) anses uttrycket "skatt på inkomst som betalats i Turkiet" innefatta belopp som enligt turkisk skattelagstiftning skulle ha utgått som turkisk skatt om inte nedsättning av eller befrielse från turkisk skatt medgivits enligt bestämmelser om särskilda stimulansåtgärder för att främja den ekonomiska utvecklingen i Turkiet.

Utan hinder av föregående mening bestäms den skatt på inkomst som betalats i Turkiet

1) i fråga om dividend som avses i artikel 10 stycke 2 punkt b), enligt en skattesats om 15 procent;

2) i fråga om ränta som avses i artikel 11 stycke 2 punkt a), enligt en skattesats om 5 procent, i fråga om ränta som avses i artikel 11 stycke 2 punkt b), enligt en skattesats om 10 procent och i fråga om ränta som avses i artikel 11 stycke 2 punkt c), enligt en skattesats om 15 procent;

3) i fråga om royalty och andra betalningar som avses i artikel 12 stycke 2, enligt en skattesats om 10 procent.

Om de skattesatser, som enligt turkisk skattelagstiftning tillämpas på dividend, ränta och royalty som förvärvas av person som inte har hemvist i Turkiet, nedsätts till lägre skattesatser än de som avses i denna punkt, gäller dessa lägre skattesatser vid tillämpningen av denna punkt.

Artikel 23
Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden, särskilt såvitt avser hemvist, är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2. Om inte bestämmelserna i artikel 10 stycke 4 föranleder annat, skall beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag.

3. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten under samma förhållanden är eller kan bli underkastat.

4. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 stycke 1, artikel 11 stycke 7 eller artikel 12 stycke 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

5. Dessa bestämmelser anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som den medger person med hemvist där.

6. Bestämmelserna i denna artikel tillämpas endast på skatter som omfattas av artikel 2.

Artikel 24
Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 23 stycke 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga för första gången fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka avgöra saken genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte regleras i avtalet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra, också inom en kommission som består av dem själva eller representanter för dem i syfte att träffa överenskommelse i den mening som avses i föregående stycken.

Artikel 25
Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är förutsebart väsentliga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller för förvaltning eller verkställande av de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som påförs för de avtalsslutande staternas eller deras politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot detta avtal. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artiklar 1 och 2.

2. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit på grund av stycke 1 skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt denna stats interna lagstiftning och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som nämns i stycke 1, eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter, eller har tillsyn över ovannämnd verksamhet. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.

3. Bestämmelserna i stycken 1 och 2 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

4. Om en avtalsslutande stat ber om upplysningar enligt denna artikel, skall den andra avtalsslutande staten använda sina medel för informationssökning för att inhämta dessa upplysningar, fastän denna andra stat kanske inte behöver dessa upplysningar för sina egna skattemässiga ändamål. Skyldigheten enligt bestämmelserna i den föregående satsen är underkastad begränsningar i stycke 3, men dessa begränsningar kan under inga omständigheter anses berättiga en avtalsslutande stat att vägra att förmedla upplysningar endast därför att den inte har nationellt intresse i fråga om sådana upplysningar.

5. Under inga omständigheter kan bestämmelser i stycke 3 anses tillåta att en avtalsslutande stat vägrar att förmedla upplysningar endast därför att upplysningarna är i besittning av en bank, annan penninginrättning, förmedlare, representant eller god man eller därför att upplysningarna berör egendomsandelar i en person.

Artikel 26
Handräckning vid indrivning av skatter

1. De avtalsslutande staterna skall bistå varandra vid indrivning av skattefordringar. Sådant bistånd begränsas inte av artiklarna 1 och 2. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träffa överenskommelse om tillämpningen av denna artikel.

2. Med uttrycket "skattefordran" förstås i denna artikel en fordran på ett belopp avseende skatter av varje slag och beskaffenhet som påförs för de avtalsslutande staternas, eller deras politiska underavdelningarnas eller lokala myndigheters räkning, om denna beskattning inte strider mot detta avtal eller mot något annat instrument till vilket de avtalsslutande staterna är parter, samt ränta, administrativa sanktioner och kostnader för indrivning eller säkringsåtgärd som hänför sig till sådant belopp.

3. När en skattefordran i en avtalsslutande stat är verkställbar enligt denna stats lagstiftning och då gäldenären enligt lagstiftningen i denna stat saknar rätt att vid denna tidpunkt förhindra dess indrivning, skall denna skattefordran, på begäran av den behöriga myndigheten i denna stat, erkännas för indrivning av den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten. Denna skattefordran skall drivas in av den andra staten enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning om verkställighet och indrivning som om denna vore en av dess egna skattefordringar.

4. När en skattefordran i en avtalsslutande stat enligt dess lagstiftning kan bli föremål för säkringsåtgärder i syfte att säkerställa indrivningen, skall denna skattefordran, på begäran av den behöriga myndigheten i denna stat, erkännas för vidtagande av säkringsåtgärder av den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten. Den andra staten skall vidta åtgärder för säkerställande av denna skattefordran enligt bestämmelserna i dess lagstiftning som om denna vore en av dess egna skattefordringar. Detta gäller även om skattefordringen vid tidpunkten då sådana åtgärder vidtas inte är verkställbar i den förstnämnda staten eller gäldenären har rätt att förhindra dess indrivning.

5. Utan hinder av bestämmelserna i styckena 3 och 4 skall en skattefordran som erkänns av en avtalsslutande stat enligt stycke 3 eller 4 inte i denna stat beröras av tidsfrister eller åtnjuta någon förmånsrätt som gäller för en skattefordran enligt lagstiftningen i denna stat på grund av fordringens art. En skattefordran som erkänts av en avtalsslutande stat enligt stycke 3 eller 4 skall inte heller åtnjuta förmånsrätt som gäller för denna skattefordran enligt lagstiftningen i den andra avtalsslutande staten.

6. Mål eller ärende som rör förekomsten, giltigheten eller beloppet av en skattefordran i en avtalsslutande stat skall inte anhängiggöras vid domstolar eller administrativa myndigheter i den andra avtalsslutande staten.

7. Om, efter det att en begäran gjorts av en avtalsslutande stat enligt stycke 3 eller 4 men innan den andra avtalsslutande staten drivit in och överfört skattebeloppet till den förstnämnda staten, skattefordringen upphör att vara

a) i fall som avses i stycke 3, en skattefordran i den förstnämnda staten som är verkställbar enligt denna stats lagstiftning och som gäldenären enligt lagstiftningen i denna stat saknar rätt att vid denna tidpunkt förhindra indrivningen av, eller

b) i fall som avses i stycke 4, en skattefordran i den förstnämnda staten som enligt dess lagstiftning kan bli föremål för säkringsåtgärder i syfte att säkerställa indrivningen,

skall den behöriga myndigheten i den förstnämnda staten snarast underrätta den behöriga myndigheten i den andra staten om detta och i enlighet med vad den andra staten bestämmer skall den förstnämnda staten antingen vilandeförklara eller återkalla sin begäran.

8. Bestämmelserna i denna artikel medför inte skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) vidta åtgärder som står i strid mot allmänna hänsyn (ordre public);

c) lämna bistånd om den andra avtalsslutande staten inte uttömt alla rimliga möjligheter till indrivning eller säkringsåtgärder som finns tillgängliga enligt dess lagstiftning eller administrativa praxis;

d) lämna bistånd i fall där den administrativa bördan för denna stat uppenbart inte står i proportion till den nytta som står att vinna för den andra avtalsslutande staten.

Artikel 27
Medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer medlemmar av diplomatisk beskickning eller konsulat.

Artikel 28
Ikraftträdande

1. De avtalsslutande staterna meddelar varandra på diplomatisk väg att de interna åtgärder som ikraftträdandet av detta avtal kräver har genomförts. Avtalet träder i kraft trettio dagar efter dagen för det senare av meddelanden och dess bestämmelser tillämpas:

a) i Turkiet, i fråga om skatter för alla de skatteperioder som börjar den första dagen januari det år som följer efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

b) i Finland:

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

2. "Avtalet mellan Republiken Turkiet och Republiken Finland för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst", som undertecknats i Ankara den 9 maj 1986 (nedan "1986 års avtal") upphör att vara tillämpligt vid den tidpunkt då detta avtal blir tillämpligt enligt bestämmelserna i stycke 1. 1986 års avtal upphör att gälla vid den sista tidpunkt då det enligt de föregående bestämmelserna i detta stycke är tillämpligt.

Artikel 29
Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det sägs upp av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då fem år förflutit från dagen för ikraftträdandet av avtalet, på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom underrättelse senast sex månader före utgången av något kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att vara tillämpligt:

a) i Turkiet, i fråga om skatter för alla de skatteperioder som börjar den 1 januari det år som följer efter det då underrättelsen lämnas eller senare;

b) i Finland:

i) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då underrättelsen lämnats eller senare;

ii) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då underrättelsen lämnats eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Istanbul den 6 oktober 2009 i två exemplar på finska, turkiska och engelska språken, vilka alla tre texter har lika vitsord. I fall av meningsskiljaktighet om tolkning är den engelskspråkiga texten avgörande.

.

Protokoll

Vid undertecknandet av avtalet mellan Republiken Finland och Republiken Turkiet för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst har undertecknade kommit överens om följande bestämmelser som utgör en integrerande del av avtalet:

1. Till artikel 7 stycke 1

I fall då ett företag i en avtalsslutande stat har fast driftställe i den andra staten, och företaget

a) i denna andra stat bedriver försäljning av varor av samma eller liknande slag som de som säljs från detta fasta driftställe, eller

b) i denna andra stat bedriver annan affärsverksamhet av samma eller liknande slag som den som bedrivs från detta fasta driftställe;

beskattas försäljningen och affärsverksamheten i denna andra avtalsslutande stat som en del av det fasta driftställets inkomst om det visas att försäljning eller affärsverksamhet har bedrivits från det fasta driftstället. Denna beskattning kan inte uteslutas genom konstgjorda försäljningsarrangemang.

2. Till artikel 10 stycke 3

Uttrycket "dividend" inbegriper i fråga om Turkiet även inkomst som härrör från en investeringsfond eller investeringstrust.

3. Till artiklarna 12 och 13

I fråga om betalning som tas emot som ersättning för försäljning av egendom som avses i artikel 12 stycke 3 tillämpas bestämmelserna i artikel 12, utom då det visas att den ifrågavarande betalningen är betalning för en verklig överlåtelse av nämnd egendom. I sådant fall skall bestämmelserna i artikel 13 tillämpas.

4. Till artikel 15 stycke 2

Stycke 2 i artikel 15 tillämpas inte på ersättning som person med hemvist i en avtalsslutande stat ("arbetstagaren") uppbär och som betalas av arbetsgivare med hemvist i denna stat eller på dennes vägnar, på grund av arbete som utförts i den andra avtalsslutande staten, om:

a) arbetstagaren utför arbete i denna anställning åt någon annan person än arbetsgivaren och denna person direkt eller indirekt tillser, leder eller kontrollerar det sätt på vilket detta arbete utförs; och

b) arbetsgivaren inte har ansvar för resultatet av det arbete som mottagaren utför.

5. Till artiklarna 4, 18 och 19

Uttrycket "offentligrättsligt samfund" avser:

a) i fråga om Turkiet

1) the Central Bank of Turkey (Türkiye Cumhuriyeti Merkez Bankasi);

2) obligatoriska turkiska socialförsäkringsinstitutioner; och

3) universitet och andra liknande institutioner för högre undervisning;

b) i fråga om Finland

1) Finlands Bank;

2) socialförsäkringsinstitutionen (Folkpensionsanstalten); och

3) Helsingfors universitet.

Vid tillämpningen av artiklarna 18 och 19 omfattar uttrycket "offentligrättsligt samfund",

i fråga om Turkiet: presidiet av religiösa frågor; och

i Finland: den evangelisk-lutherska och den ortodoxa kyrkan och deras lokala samfund.

6. Till artikel 22 stycke 2 punkt d)

Bestämmelserna i artikel 22 stycke 2 punkt d) tillämpas endast för de fem första år för vilka avtalet tillämpas.

7. Till artikel 24 stycke 2

I fråga om artikel 24 stycke 2 skall skattebetalaren i fall av Turkiet kräva den återbäring som har uppstått som följd av sådan ömsesidig överenskommelse inom ett år efter det då skatteadministrationen har meddelat skattebetalaren resultatet av den ömsesidiga överenskommelsen.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.

Som skedde i Istanbul den 6 oktober 2009 i två exemplar på finska, turkiska och engelska språken, vilka alla tre texter har lika vitsord. I fall av meningsskiljaktighet om tolkning är den engelskspråkiga texten avgörande.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.