FördrS 69-70/2004

Avtal mellan Republiken Finland och Republiken Slovenien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst

SYNTETISERAD TEXT AV KONVENTIONEN OCH AVTALET MELLAN REPUBLIKEN FINLAND OCH REPUBLIKEN SLOVENIEN FÖR ATT UNDVIKA DUBBELBESKATTNING BETRÄFFANDE SKATTER PÅ INKOMST

I detta dokument presenteras en syntetiserad text för tillämpning av det den 19 september 2003 undertecknade avtalet mellan Republiken Finland och Republiken Slovenien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst (”avtalet”), sådant det lyder anpassat genom den av Republiken Finland och Republiken Slovenien den 7 juni 2017 undertecknade multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster (”konventionen”).

Detta dokument har upprättats i samråd med den behöriga myndigheten i Republiken Slovenien, och det innehåller en samsyn om de anpassningar som gjorts i avtalet genom konventionen.

Dokumentet har upprättats på basis av Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Republiken Sloveniens ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 22 mars 2018. Ställningstagandena till konventionen får ändras på det sätt som anges i konventionen. Ändringar i ställningstagandena till konventionen kan ändra på hur konventionen inverkar på avtalet.

Avtalets och konventionens autentiska författningstexter har företräde och de förblir de tillämpliga författningstexterna.

De bestämmelser i konventionen som ska tillämpas på bestämmelserna i avtalet ingår i dokumentets text i lådor i samband med de relevanta bestämmelserna. De lådor som innehåller konventionens bestämmelser har i regel tillfogats i den ordning som de har i OECD:s modellskatteavtal från år 2017.

Texten i konventionens bestämmelser har ändrats så, att terminologin i konventionen har anpassats till terminologin i avtalet (exempelvis ”skatteavtal som omfattas” och ”avtal”, ”avtalsslutande jurisdiktioner” och ”avtalsslutande stater”) för att det ska vara lättare att förstå konventionens bestämmelser. Syftet med den ändrade terminologin är att öka dokumentets läsbarhet, och inte att ändra substansen i konventionens bestämmelser. På motsvarande sätt har det gjorts ändringar i delar av sådana bestämmelser i konventionen som beskriver existerande bestämmelser i avtalet: det beskrivande språket har ersatts med hänvisningar till de existerande bestämmelserna för att öka läsbarheten.

I samtliga fall ska hänvisningar till avtalets bestämmelser eller till avtalet förstås som hänvisningar till avtalet sådant det lyder anpassat genom konventionens bestämmelser, till den del som de ifrågavarande bestämmelserna i konventionen har trätt i kraft.

Inledande av tillämpningen av konventionens bestämmelser

De bestämmelser i konventionen som är tillämpliga på detta avtal träder inte i kraft samma datum som avtalets ursprungliga bestämmelser. Bestämmelserna i konventionen kan tillämpas från olika datum beroende på skatteslaget (skatter som innehålls vid källan eller andra skatter som tas ut) och på de val som Republiken Finland och Republiken Slovenien har gjort i sina ställningstaganden till konventionen.

Datum för deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument: Republiken Finland den 25 februari 2019 och Republiken Slovenien den 22 mars 2018.

Konventionen träder i kraft för Republiken Finlands del den 1 juni 2019 och för Republiken Sloveniens del den 1 juli 2018.

Alltigenom detta dokument ges det detaljerad information om de datum på eller efter vilka respektive bestämmelse i konventionen tillämpas på avtalet.

Hänvisningar

Konventionens autentiska författningstexter hittas på webbsidan för konventionens depositarie (OECD):

- på engelska http://www.oecd.org/tax/treaties/multilateral-convention-to-implement-tax-treaty-related-measures-to-prevent-BEPS.pdf och

- på franska http://www.oecd.org/fr/fiscalite/conventions/convention-multilaterale-pour-la-mise-en-oeuvre-des-mesures-relatives-aux-conventions-fiscales-pour-prevenir-le-BEPS.pdf

Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Republiken Sloveniens ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 22 mars 2018 hittas på webbsidan för depositarien för konventionen (OECD): http://www.oecd.org/tax/treaties/beps-mli-signatories-and-parties.pdf

På OECD:s webbplats finns en allmänt tillgänglig jämförelsedatabas gällande konventionen: http://www.oecd.org/tax/treaties/mli-matching-database.htm

Lagen om den multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster har publicerats i Finlands författningssamling 231/2019 https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2019/20190231

Statsrådets förordning om ikraftträdandet av konventionen samt lagen och den svenska konventionstexten (översättning) har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 21-22/2019

https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190021.pdf och https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190022.pdf

Finansministeriets meddelande om ikraftträdandet av konventionen i Republiken Slovenien har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 46/2019 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190046.pdf

Det den 19 september 2003 mellan Republiken Finland och Republiken Slovenien undertecknade avtalet för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst har publicerats i Finlands författningssamlings fördragsserie FördrS 70/2004 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2004/20040026.pdf

(Översättning)

Avtal mellan Republiken Finland och Republiken Slovenien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst

Republiken Finlands regering och Republiken Sloveniens regering,

[HAR ERSATTS med artikel 6 stycke 1 i konventionen]

[som önskar ingå ett avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst,]

Följande artikel 6 stycke 1 i konventionen ersätter den text i ingressen till detta avtal där det nämns att syftet med detta avtal är att undvika dubbelbeskattning:1
(Översättning)
ARTIKEL 6 I KONVENTIONEN – SYFTET MED ETT SKATTEAVTAL SOM OMFATTAS

Som har för avsikt att undanröja dubbelbeskattning beträffande de skatter som omfattas av [detta avtal], utan att skapa förutsättningar för icke-beskattning eller minskad skatt genom skatteflykt eller skatteundandragande (däri inbegripet genom s.k. treaty shopping, som syftar till att personer med hemvist i tredje jurisdiktioner indirekt ska komma i åtnjutande av förmåner enligt [avtalet]);

har kommit överens om följande:

Artikel 1
Personer som omfattas av avtalet

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2
Skatter som omfattas av avtalet

1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst som påförs för en avtalsslutande stats eller dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut.

2. Med skatter på inkomst förstås alla skatter som utgår på inkomst i dess helhet eller på delar av inkomst, däri inbegripet skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom, skatter på sammanlagda beloppet av företags lönebetalningar samt skatter på värdestegring.

3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

a) i Slovenien:

1) skatten på vinst för juridiska personer; och

2) skatten på inkomst för fysiska personer, häri inbegripet lön, inkomst av gårdsbruk, inkomst av näringsverksamhet, överlåtelsevinst och inkomst av lös och fast egendom;

(nedan "slovensk skatt");

b) i Finland:

1) de statliga inkomstskatterna;

2) inkomstskatten för samfund;

3) kommunalskatten;

4) kyrkoskatten;

5) källskatten på ränteinkomst; och

6) källskatten för begränsat skattskyldig;

(nedan "finsk skatt").

4. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3
Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) "Slovenien" åsyftar Republiken Slovenien och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Sloveniens territorium däri inbegripet vattenområdet, havsbottnen och de till dennas underlag gränsande territorialvatten inom vilka Slovenien enligt sin inhemska lagstiftning och i överensstämmelse med folkrättens regler äger utöva sina suveräna rättigheter och sin jurisdiktion.

b) "Finland" åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, dess territorium och de till dess territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag samt i vattnen därpå;

c) "person" inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

d) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

e) "företag" åsyftar bedrivande av rörelse av varje slag;

f) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

g) "medborgare" åsyftar:

1) fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat;

2) juridisk person eller annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;

h) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

i) "behörig myndighet" åsyftar:

1) i Slovenien finansministeriet eller dess befullmäktigade ombud;

2) i Finland finansministeriet, dess befullmäktigade ombud eller den myndighet som finansministeriet förordnar att vara behörig myndighet;

j) "rörelse" inbegriper utövande av fritt yrke eller annan självständig verksamhet.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet vid någon tidpunkt anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas, och den betydelse som uttrycket har enligt tillämplig skattelagstiftning i denna stat äger företräde framför den betydelse uttrycket ges i annan lagstiftning i denna stat.

Artikel 4
Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning, plats för registrering eller annan liknande omständighet, och inbegriper också denna stat och politisk underavdelning, offentligrättsligt samfund eller lokal myndighet i denna stat. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.

2. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

a) han anses ha hemvist endast i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist endast i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist endast i den stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse och bestämmer det sätt på vilket avtalet skall tillämpas på denna person.

Artikel 5
Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad; och

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar.

3. Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än tolv månader.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)–e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 6 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i stycke 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda stycke.

6. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

Artikel 6
Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripet inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. a) Om inte bestämmelserna i punkterna b) och c) föranleder annat, har uttrycket "fast egendom" den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

b) Uttrycket "fast egendom" inbegriper dock alltid byggnad, tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång.

c) Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast egendom, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag.

Artikel 7
Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat i en avtalsslutande stat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, hindrar bestämmelserna i stycke 2 inte att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Den fördelningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel.

5. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

6. Vid tillämpningen av föregående stycken bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7. Ingår i inkomst av rörelse inkomst som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i denna artikel.

Artikel 8
Sjöfart och luftfart

1. Inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i denna stat.

2. Inkomst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användning, underhåll eller uthyrning av container (häri inbegripet släpvagn, pråm och motsvarande utrustning för transport av container) för varutransport, beskattas endast i denna stat, utom då containern används för varutransport uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten.

3. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

Artikel 9
Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital,

iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där, om denna andra stat anser justeringen vara berättigad. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

Artikel 10
Dividend

1. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat. Dividenden får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där det bolag som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga:

a) 5 procent av dividendens bruttobelopp, om den verklige innehavaren är ett bolag som direkt innehar minst 25 procent av kapitalet i det bolag som betalar dividenden;

b) 15 procent av dividendens bruttobelopp i övriga fall.

2. Så länge fysisk person bosatt i Finland är enligt finsk skattelagstiftning berättigad till skattegottgörelse i fråga om dividend som bolag bosatt i Finland har betalat, beskattas dividend från bolag med hemvist i Finland till person med hemvist i Slovenien, utan hinder av bestämmelserna i stycke 1, endast i Slovenien, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden är en person med hemvist i Slovenien.

3. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.

4. Med uttrycket "dividend" förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där det bolag som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

6. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i den mån dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe i denna andra stat, och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt som utgår på bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

Artikel 11
Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den verklige innehavaren av förmånen av räntan är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 5 procent av räntans bruttobelopp.

3. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 2 beskattas

a) ränta, som härrör från Slovenien, endast i Finland, om räntan betalas till

1) Finska staten, finsk lokal myndighet eller finskt offentligrättsligt samfund;

2) Finlands Bank;

3) Fonden för industriellt samarbete (FINNFUND) eller annan inrättning som de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna sinsemellan kan komma överens om;

b) ränta, som härrör från Finland, endast i Slovenien, om räntan betalas till

1) Slovenska staten, slovensk politisk underavdelning, slovensk lokal myndighet eller slovenskt offentligrättsligt samfund;

2) Centralbanken i Slovenien

3) “Družba za zavarovanje in financiranje izvoza Slovenije” (the Slovene Export Company) eller annan inrättning som de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna sinsemellan kan komma överens om;

c) ränta,

1) som härrör från en avtalsslutande stat och utgår på ett lån för vilket borgen utfärdats av sammanslutning som nämns eller avses i punkt a) eller punkt b), och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, endast i denna andra stat;

2) som härrör från Slovenien och utgår på ett lån för vilket borgen utfärdats av Finnvera (den officiella finska exportkreditinrättningen), och som betalas till person med hemvist i Finland, endast i Finland;

3) som härrör från Finland och utgår på ett lån för vilket borgen utfärdats av ”Družba za zavarovanje in financiranje izvoza Slovenije” (the Slovene Export Company), och som betalas till person med hemvist i Slovenien, endast i Slovenien.

4. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

6. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe i samband varmed förpliktelsen att betala räntan uppkommit, och räntan belastar det fasta driftstället, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället finns.

7. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12
Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 5 procent av royaltyns bruttobelopp.

3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk (häri inbegripet biograffilm samt film eller band för televisions- eller radiosändning), patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe i samband varmed förpliktelsen att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället finns.

6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13
Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av aktier eller andra andelar i bolag vars tillgångar till mer än hälften består av fast egendom som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

3. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget).

4. Vinst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat.

5. Vinst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av container (däri inbegripet släpvagn, pråm och annan utrustning för transport av container) som används för transport av gods eller varor, beskattas endast i denna stat, utom då containern används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten.

6. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i föregående stycken av denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

Artikel 14
Arbetsinkomst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 15, 17 och 18 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under kalenderåret i fråga, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av företag i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat.

Artikel 15
Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 16
Artister och sportutövare

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7 och 14 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av underhållningsartist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av sportutövare, beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som underhållningsartist eller sportutövare bedriver i denna egenskap, inte tillfaller underhållningsartisten eller sportutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7 och 14, beskattas i den avtalsslutande stat där underhållningsartisten eller sportutövaren bedriver verksamheten.

3. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte på inkomst som förvärvas genom verksamhet bedriven i en avtalsslutande stat av en underhållningsartist eller idrotts- eller sportutövare, om besöket i denna stat helt eller huvudsakligen finansieras med allmänna medel av den andra avtalsslutande staten, dess politiska underavdelning eller lokala myndigheter. I sådant fall beskattas inkomsten enligt bestämmelserna i artikel 7 eller 14.

Artikel 17
Pension, livränta och liknande ersättning

1. Om inte bestämmelserna i artikel 18 stycke 2 föranleder annat, beskattas pension och annan liknande ersättning, som med anledning av tidigare anställning betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1, och om inte bestämmelserna i artikel 18 stycke 2 föranleder annat, får pension och annan förmån, oavsett om den är periodisk eller utgår i form av engångsersättning, som betalas enligt socialförsäkringslagstiftningen i en avtalsslutande stat, eller enligt en allmän ordning för annan social trygghet som gäller i en avtalsslutande stat, eller livränta, som härrör från en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat i enlighet med lagstiftningen i denna stat, men skatten får inte överstiga 25 procent av betalningens bruttobelopp.

3. Med uttrycket "livränta" förstås i denna artikel ett fastställt belopp som betalas periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller under en angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa betalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande vederlag i pengar eller pengars värde (annat än arbete som utförts).

Artikel 18
Offentlig tjänst

1. a) Lön och annan liknande ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar, ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, underavdelnings, samfunds eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan lön och annan liknande ersättning beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om arbetet utförs i denna stat och personen

1) är medborgare i denna stat; eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar, ett av dess offentligrättsliga samfund eller av en dess lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, underavdelnings, samfunds eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om han är medborgare i denna stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 14, 15, 16 och 17 tillämpas på lön och annan liknande ersättning och på pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar, ett av dess offentligrättsliga samfund eller en av dess lokala myndigheter.

Artikel 19
Studerande och praktikanter

Studerande, lärling eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller praktik, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller praktik, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.

Artikel 20
Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

Artikel 21
Undanröjande av dubbelbeskattning

1. I Slovenien undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:

Om person med hemvist i Slovenien förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Finland, skall Slovenien från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i Finland. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av inkomstskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Finland.

2. Om inte bestämmelserna i finsk lagstiftning om undanröjande av internationell dubbelbeskattning föranleder annat (vilket inte skall påverka den allmänna princip som anges här), undanröjs dubbelbeskattning i Finland på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Slovenien, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, från denna persons finska skatt avräkna ett belopp motsvarande den slovenska skatt som betalats enligt slovensk lagstiftning och i överensstämmelse med avtalet, beräknad på samma inkomst som den på vilken den finska skatten beräknas.

b) Dividend från bolag med hemvist i Slovenien till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden.

3. Om inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i denna stat, får denna stat likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.

Artikel 22
Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden, särskilt såvitt avser hemvist, är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.

3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 stycke 1, artikel 11 stycke 7 eller artikel 12 stycke 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

5. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i denna artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

Artikel 23
Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 22 stycke 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka avgöra saken genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte regleras i avtalet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra, också inom en kommission som består av dem själva eller representanter för dem i syfte att träffa överenskommelse i den mening som avses i föregående stycken.

Följande del VI i konventionen tillämpas på detta avtal:2
(Översättning)

DEL VI. SKILJEFÖRFARANDE

Artikel 19 i konventionen (Obligatoriskt bindande skiljeförfarande)

1. I fall då:

a) en person enligt [artikel 23 stycke 1 i detta avtal] har lagt fram en sak för den behöriga myndigheten i en [avtalsslutande stat] i enlighet  med anledning av att åtgärder i den ena [avtalsslutande staten] eller båda [avtalsslutande staterna] för personen medfört beskattning i strid med bestämmelserna i [avtalet], och

b) de behöriga myndigheterna inte kan nå överenskommelse för att lösa saken enligt [artikel 23 stycke 2 i avtalet] inom en period på [tre] år med början på den dag som anges i [artikel 19 stycke 8 eller 9 i konventionen], beroende på vad saken avser (om inte de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] före utgången av denna tidsfrist har enats om en annan tidsfrist i fråga om denna sak och har meddelat den person som har lagt fram saken om sådan överenskommelse),

alla olösta frågor i saken ska, om personen skriftligen begär det, hänskjutas till skiljeförfarande på det sätt som anges i [del VI i konventionen], i enlighet med de regler eller förfarandesätt som de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] har kommit överens om enligt bestämmelserna i [artikel 19 stycke 10 i konventionen].

2. Om en behörig myndighet har skjutit upp det förfarande vid ömsesidig överenskommelse som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen] på grund av att en eller flera samma frågor i saken är anhängiga i domstol eller administrativ besvärsinstans, kommer den tidsfrist som anges i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] sluta löpa tills antingen ett slutligt beslut har meddelats av domstolen eller administrativa besvärsinstansen eller saken har skjutits upp eller återkallats. Om den person som har lagt fram saken och en behörig myndighet har kommit överens om att skjuta upp förfarandet vid ömsesidig överenskommelse, så slutar den tidsfrist som anges i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] att löpa till dess att uppskovet har återkallats.

3. Om båda behöriga myndigheterna är eniga om att en person som direkt berörs av saken inte i tid har lämnat väsentliga kompletterande uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt efter att den tidsfrist som bestäms i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] har börjat löpa, ska tidsfristen i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] förlängas med sådan tid som motsvarar den tidsperiod som börjar den dag då uppgifterna begärdes och sluter den dag då de lämnades.

4. a) Avseende de frågor som har hänskjutits till skiljeförfarande, ska skiljedomen genomföras genom ömsesidig överenskommelse beträffande den sak som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen]. Skiljedomen är slutlig.

b) Skiljedomen ska vara bindande för båda [avtalsslutande staterna] utom i följande fall:

i) om en person som direkt berörs av saken inte godkänner den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen. I sådant fall ska de behöriga myndigheterna inte längre behandla saken. Den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen i saken ska anses inte ha godkänts av en person som direkt berörs av saken om inte någon person som direkt berörs av saken, inom 60 dagar efter den dag då ett meddelande beträffande den ömsesidiga överenskommelsen skickats till personen, återkallar alla frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen från en domstol eller administrativ besvärsinstans eller på annat sätt avslutar ett pågående förfarande vid en domstol eller administrativa förfaranden avseende dessa frågor på ett sätt som överensstämmer med den ömsesidiga överenskommelsen.

ii) om ett slutligt beslut av domstolarna i någon av de [avtalsslutande staterna] fastslår att skiljedomen är ogiltig. I sådant fall ska begäran om skiljeförfarande enligt [artikel 19 stycke 1 i konventionen] inte anses ha blivit lämnad och skiljeförfarandet ska anses inte ha skett (utom vid tillämpningen av artiklarna 21 (Sekretessen beträffande skiljeförfarande) och 25 (Skiljeförfarandets kostnader) [i konventionen]. I sådant fall kan en ny begäran om skiljeförfarande göras utom då de behöriga myndigheterna är överens om att inte tillåta en ny begäran.

iii) om en person som direkt berörs av saken fortsätter rättstvisten i någon domstol eller administrativ besvärsinstans beträffande de frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen.

5. Den behöriga myndighet som tog emot den ursprungliga begäran om ömsesidig överenskommelse såsom anges i [artikel 19 stycke 1 punkt a i konventionen], ska inom två kalendermånader från dess mottagande:

a) skicka ett meddelande till den person som har lagt fram saken att den har tagit emot begäran; och

b) skicka ett meddelande om denna begäran, tillsammans med en kopia av begäran, till den behöriga myndigheten i den andra [avtalsslutande staten].

6. En behörig myndighet ska inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot begäran om ömsesidig överenskommelse (eller en kopia därav från den behöriga myndigheten i den andra [avtalsslutande staten]) antingen:

a) meddela den person som har lagt fram saken att den har tagit emot de uppgifter som är nödvändiga för att utreda saken grundligt; eller

b) begära kompletterande uppgifter från denna person i detta syfte.

7. Om en eller båda de behöriga myndigheterna har enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen] begärt att den person som har lagt fram saken ska lämna kompletterande uppgifter som är nödvändiga för att kunna utreda saken grundligt, ska den behöriga myndigheten som begärde de kompletterande uppgifterna, inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot de kompletterande uppgifterna, meddela denna person samt den andra behöriga myndigheten antingen:

a) att den har mottagit de begärda uppgifterna; eller

b) att några av de begärda uppgifterna ännu saknas.

8. Om ingen av de behöriga myndigheterna har begärt kompletterande uppgifter enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen], är den begynnelsedag som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen] den tidigare av:

a) den dag då båda behöriga myndigheter har meddelat den person som har lagt fram saken enligt [artikel 19 stycke 6 punkt a i konventionen]; och

b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att den behöriga myndigheten i den andra [avtalsslutande staten] har meddelats enligt [artikel 19 stycke 5 punkt b i konventionen].

9. Om kompletterande uppgifter har begärts enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen], är den begynnelsedag som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen] den tidigare av:

a) den senaste dag då de behöriga myndigheter som har begärt kompletterande uppgifter har meddelat den person som har lagt fram saken och den andra behöriga myndigheten enligt [artikel 19 stycke 7 punkt a i konventionen]; och

b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att båda behöriga myndigheterna har tagit emot alla uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt av den person som har lagt fram saken.

Om emellertid en eller båda behöriga myndigheterna skickar ett sådant meddelande som avses i [artikel 19 stycke 7 punkt b i konventionen], ska ett sådant meddelande behandlas som en begäran om kompletterande uppgifter enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen].

10. De behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] skall genom ömsesidig överenskommelse enligt [artikel 23 i avtalet] enas om sättet att tillämpa bestämmelserna i [del VI i konventionen], inklusive vilka uppgifter som är nödvändiga för att varje behörig myndighet ska kunna utreda saken grundligt. Sådan överenskommelse ska träffas före den dag då de olösta frågorna i en sak tidigast kan hänskjutas till skiljeförfarande och kan ändras därefter.

12. Utan hinder av övriga bestämmelserna i [artikel 19 i konventionen ska]

a) en olöst fråga som härrör från ett fall av ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet för den process för skiljeförfarande som föreskrivs i [konventionen] inte hänskjutas till skiljeförfarande om ett beslut i denna fråga redan har meddelats av domstol eller administrativ besvärsinstans i någon av de [avtalsslutande staterna];

b) skiljeförfarandet avslutas om ett beslut beträffande denna fråga meddelas av allmän domstol eller administrativ besvärsinstans i en av de [avtalsslutande staterna], vid någon tidpunkt efter det att begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna].

Artikel 20 i konventionen (Utnämning av skiljemän)

1. [Artikel 20 stycke 2—4 i konventionen] ska tillämpas i fråga om [del VI i konventionen] om inte de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] kommer överens om andra regler.

2. Följande regler ska styra utnämningen av ledamöter till en skiljenämnd:

a) Skiljenämnden ska bestå av tre ledamöter som är fysiska personer vilka har sakkunskap eller erfarenhet i internationella skattefrågor.

b) Varje behörig myndighet ska utse en ledamot till skiljenämnden inom 60 dagar från dagen för begäran om skiljeförfarande enligt [artikel 19 stycke 1 i konventionen]. De två utsedda ledamöterna ska inom 60 dagar från det att den sista ledamoten utsågs utse en tredje ledamot som ska vara skiljenämndens ordförande. Ordföranden ska inte vara medborgare eller ha hemvist i någon av de [avtalsslutande staterna].

c) Varje ledamot som utsetts till skiljenämnden ska vara opartisk och oberoende av de [avtalsslutande staternas] behöriga myndigheter, skatteförvaltningar och finansministerier samt alla de personer som direkt berörs av fallet (såväl som deras rådgivare) vid tidpunkten för godkännande av utnämningen, upprätthålla sin opartiskhet och sitt oberoende under hela processen och, för en skälig tidsperiod därefter, undvika alla sådana handlingar som kan skada uppfattningen om skiljemännens opartiskhet och oberoende i fråga om processen.

3. Om den behöriga myndigheten i en [avtalsslutande stat] inte utser en ledamot till skiljenämnden på det sätt och inom de tidsperioder som anges i [artikel 20 stycke 2 i konventionen] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna], ska en ledamot utses på denna behöriga myndighets vägnar av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [avtalsslutande staterna].

4. Om skiljenämndens två ursprungliga ledamöter inte utser ordförande på det sätt och inom de tidsperioder som specificeras i [artikel 20 stycke 2 i konventionen] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna], ska ordföranden utses av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [avtalsslutande staterna].

Artikel 21 i konventionen (Sekretess vid skiljeförfarande)

1. Uteslutande för tillämpningen av bestämmelserna i [del VI i konventionen] och de bestämmelser i [avtalet] samt de [avtalsslutande staternas] interna lagstiftning som berör utbyte av upplysningar, sekretess och administrativ handräckning, ska ledamöter i skiljenämnden och maximalt tre anställda per ledamot (och blivande skiljemän endast till den del som är nödvändigt för att verifiera deras förmåga att uppfylla de krav som ställs på skiljemän) anses vara personer eller myndigheter för vilka upplysningar kan yppas. Upplysningar som skiljenämnden eller blivande skiljemän har mottagit och upplysningar som de behöriga myndigheterna har mottagit av skiljenämnden ska anses vara upplysningar som utbyts i enlighet med de bestämmelser i [avtalet] som berör utbyte av upplysningar och administrativ handräckning.

2. De behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] ska säkerställa att skiljenämndens ledamöter och deras anställda skriftligen, innan de börjar deras verksamhet i skiljeförfarandet, går med på att behandla alla upplysningar som berör skiljeförfarandet i enlighet med de skyldigheter rörande sekretess och tystnadsplikt som beskrivs i de bestämmelser i [avtalet] som avser utbyte av upplysningar och handräckning samt i enlighet med tillämpliga lagar i de [avtalsslutande staterna].

Artikel 22 i konventionen (Lösning av en sak före skiljeförfarandets slut)

Vid tillämpningen av [del VI i konventionen] och de bestämmelser i [avtalet] som föreskriver att saker ska lösas genom ömsesidig överenskommelse, ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse samt skiljeförfarandet i fråga om en sak avslutas om vid någon tidpunkt efter det att en begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna]:

a) de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] träffar en ömsesidig överenskommelse för att lösa saken; eller

b) den person som har lagt fram saken återkallar begäran om skiljeförfarande eller begäran om ömsesidig överenskommelse.

Artikel 23 i konventionen (Typ av skiljeförfarande)

2. Om inte de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] ömsesidigt kommer överens om andra regler ska följande regler tillämpas i fråga om skiljeförfarande:

a) När en sak har hänskjutits till skiljeförfarande ska den behöriga myndigheten i varje [avtalsslutande stat] utan oskäligt dröjsmål lämna alla de upplysningar som kan vara nödvändiga för skiljedomen till alla ledamöter i skiljenämnden. Om inte de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] kommer överens om något annat, ska upplysningar som inte var tillgängliga för båda behöriga myndigheterna innan begäran om skiljeförfarande togs emot av dem båda, inte beaktas vid skiljedomen.

b) Skiljenämnden ska besluta om de frågor som har hänskjutits till skiljeförfarandet enligt de tillämpliga bestämmelserna i [avtalet] och, om dessa bestämmelser inte föranleder annat, bestämmelserna i de [avtalsslutande staternas] interna lagstiftning. Ledamöterna i skiljenämnden ska även ta hänsyn till andra rättskällor som de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] genom ömsesidig överenskommelse kan hänvisa till.

c) Skiljedomen ska lämnas skriftligen till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] och ska ange de rättskällor som har åberopats och de grunder som ledde fram till dess resultat. Skiljedomen antas med enkel majoritet av ledamöterna i skiljenämnden. Skiljedomen ska inte ha något prejudicerande värde.

5. Innan skiljeförfarandet påbörjas ska de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] säkerställa att varje person, och deras rådgivare, som har lagt fram saken skriftligen samtycker till att inte yppa till andra personer några uppgifter som tagits emot under processen för skiljeförfarande, från någon behörig myndighet eller från skiljenämnden. Om den person som har lagt fram saken, eller någon av dennes rådgivare, vid någon tidpunkt efter att begäran om skiljeförfarande har lagts fram och innan skiljenämnden har meddelat sitt beslut till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] väsentligt bryter mot överenskommelsen om tystnadsplikt ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse enligt [avtalet] som omfattas samt skiljeförfarandet enligt [del VI i konventionen] avslutas i fråga om denna sak.

Artikel 24 i konventionen (Överenskommelse om en annan lösning)

2. Utan hinder av [artikel 19 stycke 4 i konventionen], ska en skiljedom enligt [del VI i konventionen] inte vara bindande för de [avtalsslutande staterna] och ska inte genomföras, om de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] kommer överens om ett annat beslut beträffande alla olösta frågor inom tre kalendermånader från det att skiljedomen har meddelats till dem.

Artikel 25 i konventionen (Skiljeförfarandets kostnader)

I ett skiljeförfarande enligt [del VI i konventionen] ska avgifter och utgifter av ledamöterna i skiljenämnden samt alla kostnader som de [avtalsslutande staterna] i samband med skiljedomsförfarandet har ådragit sig, bäras av de [avtalsslutande staterna] på ett sätt som bestäms genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna]. I avsaknad av en sådan överenskommelse ska varje [avtalsslutande stat] bära sina egna utgifter och kostnader för den ledamot i skiljenämnden som den har utsett. Kostnaden för skiljenämndens ordförande och andra utgifter för skiljeförfarandet ska bäras av de [avtalsslutande staterna] i lika delar.

Artikel 26 i konventionen (Förenlighet)

2. En olöst fråga som härrör från sådan sak beträffande ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet av det skiljeförfarande som anges i [del VI i konventionen], ska inte hänskjutas till skiljeförfarande om frågan faller inom en sakfråga för vilken en skiljenämnd eller ett liknande organ har tidigare bildats i enlighet med en bilateral eller multilateral konvention som föreskriver obligatoriskt bindande skiljeförfarande av olösta frågor som härrör från en sak beträffande ömsesidig överenskommelse.

3. [Inget] i [del VI i konventionen] ska påverka fullgörandet av de mer omfattande förpliktelser i fråga om skiljeförfarande av olösta frågor som uppkommer i samband med en ömsesidig överenskommelse som följer av andra konventioner till vilka de [avtalsslutande staterna] är eller kommer att bli parter.

Artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen (Saker som kan bli föremål för skiljeförfarande)

I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Republiken Finland följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen:

1. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] de saker i vilka ingår tillämpning av interna regler mot undvikande av skatt i någon [av de avtalsslutande staterna]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser mot undvikande av skatt 27–30 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), 6 a § 9 mom. och 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) samt lagen om beskattning av delägare i utländska bassamfund (1217/1994). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.

2. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] de saker vilka omfattar ett förfarande för vars del den skattskyldige eller en person som agerar på dennes vägnar har konstaterats av en domstol skyldig till skattebedrägeri eller annat brott i någon [av de avtalsslutande staterna]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser 29 kap. 1–4 § i strafflagen (39/1889). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.

3. Republiken Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] frågor beträffande inkomst [ ], om dubbelbeskattning inte förekommer. Dubbelbeskattning betyder att båda [avtalsslutande staterna] har för samma inkomst [ ] påfört skatter som ger upphov till antingen tilläggsbetalning av skatt, utvidgning i skattskyldigheten eller annullering eller minskning av förluster som skulle kunna användas för att kvitta beskattningsbara vinster.

4. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen]

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), de fall där den beskattningsbara händelsen har skett före referensdatum,

b) i fråga om alla andra skatter de fall vilka berör skatter som tas ut under skatteperioder som har börjat före referensdatum.

Det i denna reservation avsedda referensdatumet är den senaste av följande:

i) den dag då man börjar tillämpa konventionen i båda [avtalsslutande staterna] avseende den ifrågavarande skatten,

ii) den 1 januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien har delgett sådan återkallande av en reservation eller en notifikation som leder till att [del VI i konventionen] är tillämplig i fråga om båda [avtalsslutande staterna]; och

iii) avseende ett fall som skulle omfattas av tillämpningsområdet för skiljeförfarande efter det att man har börjat tillämpa [del VI i konventionen] i fråga om båda [avtalsslutande staterna] på grund av återkallande av en reservation som avses i artikel 28 stycke 2 eller artikel 19 stycke 12 [i konventionen], den första januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien delgett sådan återkallande av en reservation.

5. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] alla de saker i vilka en ansökan har lämnats på grund av konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (90/436/EEG) - såsom den lyder förändrad – eller på grund av andra dokument som har godkänts av Europeiska unionens medlemsstater eller på grund av nationella bestämmelser för att verkställa dessa.

I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Republiken Slovenien följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen:

1. Republiken Slovenien förbehåller sig rätten att utanför tillämpningsområdet för [del VI i konventionen] lämna saker som gäller inkomst [ ]  som inte beskattas av en [avtalsslutande stat], eftersom inkomsten [ ] inte ingår i skattebasen i den [avtalsslutande staten], eller inkomsten [ ] har befriats från skatt eller på den tillämpas en nollskattesats enligt bestämmelser endast i den nationella lagstiftningen hos den [avtalsslutande staten] i fråga och lagstiftningen gäller uttryckligen sådan inkomst [ ].

2. Republiken Slovenien förbehåller sig rätten att utanför tillämpningsområdet för [del VI i konventionen] lämna fall som gäller ett förfarande för vilket skattebetalaren, den som handlar på skattebetalarens vägnar eller en till skattebetalaren anknuten person

i. av domstol har förklarats skyldig till ett skattebrott eller

ii. personen har påförts en stäng påföljd för skattebedrägeri, skattesmitning eller kringgående av skatt.

Till denna del finns bestämmelserna om stränga påföljder förskattebedrägeri, skattesmitning och kringgående av skatt i lagen om beskattningsförfarande. Reservationen omfattar också eventuella senare bestämmelser genom vilka dessa bestämmelser ersätts, ändras eller uppdateras. Republiken Slovenien notifierar depositarien om alla sådana senare bestämmelser.

3. Republiken Slovenien förbehåller sig rätten att utanför tillämpningsområdet för [del VI i konventionen] lämna saker som gäller bolags eller juridiska personens hemort.

4. Republiken Slovenien förbehåller sig rätten att utanför tillämpningsområdet för [del VI i konventionen] lämna saker som gäller tillämpning av nationella bestämmelser om förhindrande av kringgående av skatt. Till denna del avser de nationella bestämmelserna om kringgående av skatt i Republiken Slovenien sådana bestämmelser i skattelagstiftningen.

Artikel 24
Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som påförs för de avtalsslutande staternas eller deras politiska underavdelningars eller lokala mydigheters räkning, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artiklarna 1 och 2. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits i dessa staters interna rättsordning och saken får läggas fram endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som nämns i den första satsen eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får lägga fram upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.

2. Bestämmelserna i stycke 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

Artikel 25
Medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer medlemmar av diplomatisk beskickning eller konsulat.

Följande artikel 7 stycke 1 i konventionen tillämpas på och ersätter bestämmelser i detta avtal:3
(Översättning)
ARTIKEL 7 I KONVENTIONEN – FÖRHINDRANDE AV AVTALSMISSBRUK (PPT-bestämmelse)

Utan hinder av bestämmelserna i [avtalet] ska en förmån enligt [avtalet] inte ges i fråga om en inkomst [ ], om det med hänsyn till alla relevanta fakta och omständigheter rimligen kan antas att ett av de huvudsakliga syftena med det arrangemang eller den transaktion som direkt eller indirekt resulterade i denna förmån var att få denna förmån, utom då det fastställs att det under dessa omständigheter skulle vara förenligt med ändamål och syfte av de relevanta bestämmelserna i [avtalet] att förmånen ges.

Artikel 26
Ikraftträdande

1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra att de konstitutionella förutsättningarna för ikraftträdandet av detta avtal uppfyllts.

2. Avtalet träder i kraft trettionde dagen efter dagen för mottagandet av det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 och dess bestämmelser tillämpas:

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

b) i fråga om övriga skatter, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

3. Avtalet mellan Republiken Finland och Socialistiska federala republiken Jugoslavien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet som undertecknats i Belgrad den 8 maj 1986 (nedan "1986 års avtal") upphör, i förhållandet mellan Finland och Slovenien, att vara tillämpligt i fråga om de skatter på vilka avtalet tillämpas enligt bestämmelserna i stycke 2. 1986 års avtal upphör att gälla vid den sista tidpunkt då det enligt föregående bestämmelse i detta stycke är tillämpligt.

Artikel 27
Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det sägs upp av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då fem år förflutit från dagen för ikraftträdandet av avtalet, på diplomatisk väg säga upp avtalet genom underrättelse härom senast sex månader före utgången av ett kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att vara tillämpligt:

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

b) i fråga om övriga skatter, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.

Som skedde i Helsingfors den 19 september 2003 i två exemplar på finska, slovenska och engelska språken, vilka alla tre texter har lika vitsord. Ifall av meningsskiljaktighet om tolkning är den engelskspråkiga texten avgörande.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.