FördrS 91-92/1997

Avtal mellan Republiken Finland och Förbundsrepubliken Brasilien för att undvika dubbelbeskattning samt förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst

(Översättning)

Avtal mellan Republiken Finland och Förbundsrepubliken Brasilien för att undvika dubbelbeskattning samt förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst

Republiken Finlands regering och Förbundsrepubliken Brasiliens regering,

som önskar ingå ett avtal för att undvika dubbelbeskattning samt förhindra kringgående av skatt

beträffande skatter på inkomst, har kommit överens om följande:

Artikel 1
Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2
Skatter som omfattas av avtalet

1. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

a) i Brasilien:

- den federala inkomstskatten (imposto sobre a renda e proventos de qalquer natureza); (nedan ”brasiliansk skatt”).

b) i Finland:

1) de statliga inkomstskattema;

2) inkomstskatten för samfund;

3) kommunalskatten;

4) kyrkoskatten;

5) källskatten på ränteinkomst; och

(nedan”finsk skatt");

2. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3
Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a)”Brasilien” åsyftar Förbundsrepubliken Brasiliens kontinentala och insulära territorium, häri inbegripet dess territorialhav så som detta definieras i Förenta Nationernas havsrättskonvention, och motsvarande havsbottnen och dennas underlag samt undervattenområden utanför territorialhavet, häri inbegripna havsbottnen och dennas underlag i den utsträckning som Brasilien i överensstämmelse med folkrätten äger utöva att rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar.

b)”Finland” åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag samt i vattnen därpå;

c) ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten” åsyftar Brasilien och Finland, alltefter som sammanhanget kräver;

d) ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

e) ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

f) ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

g) ”medborgare” åsyftar:

1) fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat;

2) juridisk person eller annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;

h) ”internationell trafik” åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

i) ”behörig myndighet” åsyftar:

1) i Brasilien Ministério da Fazenda och Secretaria de Receita Federal eller deras befullmäktigade ombud;

2) i Finland finansministeriet, dess befullmäktigade ombud eller den myndighet som finansministeriet förordnar att vara behörig myndighet.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

Artikel 4
Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.

2. Då på grund av bestämmelserna i stycke l fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anse ban ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse och bestämmer det sätt på vilket avtalet skall tillämpas på denna person.

Artikel 5
Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad; och

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar.

3. Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än sex månader.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;

5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 6 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person, bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i stycke 4 och som - om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet - inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda stycke.

6. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

Artikel 6
Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. a) Om inte bestämmelserna i punkterna b) och c) föranleder annat, har uttrycket ”fast egendom” den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

b) Uttrycket ”fast egendom” inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång.

c) Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast egendom, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

5. Bestämmelserna i styckena I och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

Artikel 7
Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där belä0 et fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fästa driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning.

4. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftstä11ets försorg för företaget.

5. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

Artikel 8
Sjöfart och luftfart

1. Inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i denna stat.

2. Bestämmelserna i stycke l tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

Artikel 9
Företag med intressegemenskap

I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

Artikel 10
Dividend

1. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat. Dividenden får beskattas även i den avtalsslutande stat där det bolag som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren är den verklige innehavaren av förmånen av dividenden får skatten inte överstiga J 0 procent av dividendens bruttobelopp.

2. Så länge fysisk person bosatt i Finland enligt finsk skattelagstiftning är berättigad till skattegottgörelse i fråga om dividend som bolag bosatt i Finland har betalat, beskattas dividend från bolag med hemvist i Finland till person med hemvist i Brasilien, utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 endst i Brasilien, om mottagaren är den verklige innehavaren av förmånen av dividenden.

3. Bestämmelserna i stycke 1 och 2 berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.

4. Med uttrycket ”dividend” förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

6. Om person med hemvist i Finland har fast driftställe i Brasilien, får detta fasta driftställe bli föremål för skatt som enligt brasiliansk lagstiftning innehålls vid källan. Skatten får emellertid inte överstiga 10 procent av del fasta driftställets bruttoinkomst fastställd efter att bolagsskatten för denna inkomst erlagts.

7. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i den mån dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

Artikel 11
Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren är den verklige innehavaren av förmånen av räntan får skatten inte överstiga 15 procent av räntans bruttobelopp.

3. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 2 är

a) ränta, som härrör från Brasilien, undantagen från brasiliansk skatt, om räntan betalas till

1) Finska staten eller finsk lokal myndighet;

2) Finlands Bank;

3) vilken som helst inrättning (häri inbegripet penninginrättning) som helt eller delvis ägs av Finlands regering, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndighet;

b) ränta, som härrör från Finland, undantagen från finsk skatt, om räntan betalas till Brasiliens regering, dess politiska underavdelning. eller lokala myndighet eller till vilken som helst inrättning (häri inbegripet penninginrättning) som helt ägs av denna regering, dess -politiska underavdelning eller lokala myndighet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna får genom förfarandet om ömsesidig överenskommelse komma överens om att bestämmelserna i stycke 3 skall tillämpas på vilken som helst benämnd inrättning som huvudsakligen ägs av en avtalsslutande stats regering.

5. Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artike1 inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt ti11 andel i gäldenärens vinst e1- ler inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures.

6. Bestämmelserna i styckena I och 2 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av räntan har hemvist i en avtal slutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

7. Begränsningen i punkt 2 tillämpas inte på ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till fast driftställe, som företag i den andra avtalsslutande staten har i en tredje stat.

8. Ränta anses härröra frän en avtalsslutande stat, om utbetalaren är den staten själv, dess politiska underavdelning, lokala myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, j en avtalsslutande stat har fast driftställe i samband varmed förpliktelsen att betala räntan uppkommit, och räntan belastar det fasta driftstället, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället finns.

9. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betala, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren om sådana förbindelser inte förelegat tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12
Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren är den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn far skatten inte överstiga:

a) 10 procent av bruttobeloppet av sådan royalty, som härrör från nyttjandet av eller från rätten att nyttja biograffilmer och filmer eller band för radio- eller televisionsutsändning, och upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, som skapats av en person med hemvist i en avtalsslutande stat;

b) 25 procent bruttobeloppet av sådan royalty, som härrör från nyttjandet av eller från rätten att nyttja varumärken;

c) 15 procent av royaltyns bruttobelopp i övriga fall.

3. Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje s1ags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litteratärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, han inbegripna biograffilm samt film eller band för televisions- eller radiosändning, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn har hemv1st 1 en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftställe. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är den staten själv, dess politiska underavdelning, lokala myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe i samband varmed förpliktelsen att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället finns.

6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13
Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av aktie eller annan andel som avses i artikel 6 stycke 4, får beskattas i den avtalsslutande stat där den bolaget tillhöriga fasta egendomen är belägen.

3. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget).

4. Vinst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat.

5. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i föregående stycken av denna artikel får beskattas i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 14
Självständig yrkesutövning

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat om inte inkomsten härrör sig från ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller belastar däri beläget fast driftställe. I sådant fall får inkomsten beskattas i denna andra stat.

2. Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, teknisk, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

Artikel 15
Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18 och 19 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas i denna andra stat.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat.

Artikel 16
Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17
Artister samt idrotts- och sportutövare

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller av idrotts- eller sportutövare, beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrotts- eller sportutövare bedriver i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrotts- eller sportutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten el1er idrottseller sportutövaren bedriver verksamheten.

Artikel 18
Pension och livränta

1. Om inte bestämmelserna i artikel 19 stycke 2 föranleder annat, beskattas pension och annan liknande ersättning, som med anledning av tidigare anställning betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1, och om inte bestämmelserna i artikel 19 stycke 2 föranleder annat, får pension och annan förmån, oavsett om den är periodisk eller utgår i form av engångsersättning eller annan form av icke-periodisk ersättning, som betalas enligt socialförsäkringslagstiftnigen i en avtalsslutande stat, eller enligt en obligatorisk allmän ordning för social trygghet som gäller i en avtalsslutande stat, eller livränta, som härrör från denna stat beskattas i denna stat.

3. Med uttrycket ”livränta” förstås i denna artikel ett fastställt belopp som betalas periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller under en angiven eller fastställbar tidrymd och som utgår på grund av förpl1ktelse att verkställa dessa betalningar såsom ersättning för däremot ful1t svarande vederlag i penningar eller penningars värde (annat än arbete som utförts).

Artikel 19
Offentlig tjänst

1. a) Ersättning (med undantag för pens10n) som betalas av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelning, offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fys1sk person på grund av arbete som utförs i denna stats, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om arbetet utförs i denna stat och personen

1) är medborgare i denna stat; eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. a) Pension, som betalas av eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelning, offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess politiska underavdelnings, offentligrättsliga samfunds eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om han är medborgare i denna stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelning, offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter.

Artikel 20
Studerande

Studerande, lärling eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller praktik, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller praktik, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.

Artikel 21
Annan inkomst

Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal, beskattas endast i denna stat. Sådan inkomst, om den härrör från den andra avtalsslutande staten, får emellertid beskattas även i denna andra stat.

Artikel 22
Undanröjande av dubbelbeskattning

1. I Brasilien undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Brasilien förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Finland, skall Brasilien vid fastställandet av skatten medge en gottgörelse motsvarande det belopp av skatt som betalats i Finland.

b) Beloppet av denna gottgörelse skall emellertid inte överstiga den del av den brasilian ka skatten som motsvarar den andel av skatt på inkomst, som belöper på den inkomst som är beskattningsbar I Brasilien.

2. I Finland undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt

a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Brasilien, skall Finland, såvida inte bestämmelsen i punkt b) föranleder annat, från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst som betalats i Brasilien. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av skatten på inkomst, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Brasilien.

b) Dividend från bolag med hemvist i Brasilien till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden.

c) Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal får fysisk person med hemvist i Brasilien, vilken enligt finsk skattelagstiftning i fråga om de skatter som avses i artikel 2 även anses vara bosatt i Finland, beskattas i Finland. Finland skall emellertid medge av1·äkning för brasiliansk skatt som betalats på inkomst från finsk katt enligt bestämmelserna i punkt a). Bestämmelserna i denna punkt tillämpas endast på finsk medborgare.

d) Om inkomst, söm person med hemvist i Finland förvärvar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Finland, får Finland likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.

e) Vid tillämpningen av punkt a) anses uttrycket ”skatt på inkomst som betalats i Brasilien” som betald enligt en skattesats om 15 procent beträffande dividend och enligt en skattesats om 25 procent beträffande ränta och royalty.

Artikel 23
Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den be skattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.

3. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

Artikel 24
Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att delta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 23 stycke 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. I det fall att de behöriga myndigheterna träffar överenskommelse, skall de avtalsslutande staterna påföra skatt och medge återbetalning eller avräkning av skatt i enlighet med sådan överenskommelse. Överenskommelse som träffats genomförs inom tidsgränserna i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse öka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående stycken. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission som består av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

Artikel 25
Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt får yppas enda t för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.

2. Bestämmelserna i stycke 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar om inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, bandels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller Upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

Artikel 26
Medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer medlemmar av diplomatisk beskickning eller konsulat.

Artikel 27
Ikraftträdande

1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra att de konstitutionella förutsättningarna för ikraftträdandet av detta avtal uppfyllts.

2. Avtalet träder i kraft femtonde dagen efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 och dess bestämmelser tillämpas:

a) i Brasilien:

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på dividend, ränta, royalty och i 10 punkt 6 omnämnd inkomst, på belopp som utbetalas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, pi belopp som erhållits det skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

b) i Finland:

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkom t som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

3. Avtalet mellan Republiken Finlands regering och Förbundsrepubliken Brasiliens regering för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst som undertecknats i Helsingfors den 16 februari 1972, sådant det lyder ändrat genom protokoll om undertecknats i Brasilia den 12 juni 1989, (nedan ”1972 års avtal”) upphör att vara tillämpligt i fråga om de skatter på vilka avtalet tillämpas enligt bestämmelserna i stycke 2. 1972 års avtal upphör att gälla vid den sista tidpunkt då det enligt föregående bestämmelse i detta stycke är tillämpligt.

Artikel 28
Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det sägs upp av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då fem år förflutit från dagen för ikraftträdandet av avtalet, på diplomatisk väg säga upp avtalet genom underrättelse härom senast sex månader före utgången av ett kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att vara tillämpligt:

i Brasilien:

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på dividend, ränta, royalty och i artikel 10 punkt 6 omnämnd inkomst, på belopp som utbetalas före utgången av det kalenderår då uppsägningen skedde;

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på belopp som erhållits under det skatteår som utgår under det kalenderår då uppsägningen skedde;

b) i Finland:

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som be täms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Brasilia den 2 april 1996 i två exemplar på finska, portugisiska och engelska språken, vilka alla tre texter har lika vitsord. I all av meningsskiljaktighet om tolkning är den engelskspråkiga texten avgörande.

Protokoll

Vid undertecknandet i dag av avtalet mellan Republiken Finland och Förbundsrepubliken Brasilien för att undvika dubbelbeskattning samt förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst (nedan”avtalet”) har undertecknade kommit överens om följande bestämmelser som utgör en integrerande del av avtalet:

1. Till artikel 20

Studerande vid universitet, bögskola eller annan läroanstalt för högre undervisning i Brasilien, lärling eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant som har eller omedelbart före vistelse i Finland hade hemvist i Brasilien och som vistas utan avbrott i Finland under tidrymd som inte överstiger 183 dagar, be kattas inte i Finland för ersättning som uppbärs för arbete som utförs i Finland, under förutsättning att arbetet bar an lutning till hans studier eller utbildning och ersättningen utgör inkomst som är nödvändig för hans uppehälle.

2. Till artikel 22

a) Bestämmelserna i artikel 22 stycke 1 och 2 skall beträffande skattesatserna tillämpas endast för de tio första åren för vilka avtalet är tillämpligt.

b) I enlighet därmed skall skattesatserna enligt artikel 10 stycke 1, 2 och 6, artikel 11 stycke 2 och artikel 12 stycke 2 tillämpas endast under de tio första åren för vilka avtalet är tillämpligt.

c) Under den första tidsperioden om tio år eller annan därpå följande tidsperiod under vilken avtalet är i kraft beträffande punkterna a) och b) ovan kan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna emellertid genom förfarandet vid ömsesidig överenskommelse komma överens om att förlänga den tidsperiod under vilken dessa punkter är i kraft med ytterligare en tidsperiod om minst fem och högst tio år.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.

Som skedde i Brasilia den 2 april 1996 i två exemplar på finska, portugisiska och engelska språken, vilka alla tre texter har lika vitsord. I fall av meningsskiljaktighet om tolkning är den engelskspråkiga texten avgörande.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.