FördrS 78-79/1992

Avtal mellan Finland och Barbados för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst

SYNTETISERAD TEXT AV KONVENTIONEN OCH AVTALET MELLAN FINLAND OCH BARBADOS FÖR ATT UNDVIKA DUBBELBESKATTNING BETRÄFFANDE SKATTER PÅ INKOMST

I detta dokument presenteras en syntetiserad text för tillämpning av det den 15 juni 1989 undertecknade avtalet mellan Finland och Barbados för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt protokollet undertecknat den 3 november 2011 (“avtalet”), sådant det lyder anpassat genom den av Republiken Finland den 7 juni 2017 och av Barbados den 24 januari 2018 undertecknade multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster (”konventionen”).

Detta dokument har utarbetats av den behöriga myndigheten i Finland och det anger myndighetens uppfattning om de anpassningar som gjorts i avtalet genom konventionen.

Dokumentet har upprättats på basis av Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Barbados ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 21 december 2020. Ställningstagandena till konventionen får ändras på det sätt som anges i konventionen. Ändringar i ställningstagandena till konventionen kan ändra på hur konventionen inverkar på avtalet.

Avtalets och konventionens autentiska författningstexter har företräde och de förblir de tillämpliga författningstexterna. Trots att avtalet såsom det presenteras i denna syntetiserade text för läsbarhetens skull omfattar de ändringar till det ursprungliga avtalet från 1989 som finns i protokollet (undertecknat den 3 november 2011), förblir avtalet från 1989 och protokollet (undertecknat den 3 november 2011) de tillämpliga författningstexterna.

De bestämmelser i konventionen som ska tillämpas på bestämmelserna i avtalet ingår i dokumentets text i lådor i samband med de relevanta bestämmelserna. De lådor som innehåller konventionens bestämmelser har i regel tillfogats i den ordning som de har i OECD:s modellskatteavtal från år 2017.

Texten i konventionens bestämmelser har ändrats så, att terminologin i konventionen har anpassats till terminologin i avtalet (exempelvis ”skatteavtal som omfattas” och ”avtal”, ”avtalsslutande jurisdiktioner” och ”avtalsslutande stater”) för att det ska vara lättare att förstå konventionens bestämmelser. Syftet med den ändrade terminologin är att öka dokumentets läsbarhet, och inte att ändra substansen i konventionens bestämmelser. På motsvarande sätt har det gjorts ändringar i delar av sådana bestämmelser i konventionen som beskriver existerande bestämmelser i avtalet: det beskrivande språket har ersatts med hänvisningar till de existerande bestämmelserna för att öka läsbarheten.

I samtliga fall ska hänvisningar till avtalets bestämmelser eller till avtalet förstås som hänvisningar till avtalet sådant det lyder anpassat genom konventionens bestämmelser, till den del som de ifrågavarande bestämmelserna i konventionen har trätt i kraft.

Inledande av tillämpningen av konventionens bestämmelser

De bestämmelser i konventionen som är tillämpliga på detta avtal träder inte i kraft samma datum som avtalets ursprungliga bestämmelser. Bestämmelserna i konventionen kan tillämpas från olika datum beroende på skatteslaget (skatter som innehålls vid källan eller andra skatter som tas ut) och på de val som Republiken Finland och Barbados har gjort i sina ställningstaganden till konventionen.

Datum för deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument: Republiken Finland den 25 februari 2019 och Barbados den 21 december 2020.

Konventionen träder i kraft för Republiken Finlands del den 1 juni 2019 och för Barbados del den 1 april 2021.

Alltigenom detta dokument ges det detaljerad information om de datum på eller efter vilka respektive bestämmelse i konventionen tillämpas på avtalet.

Hänvisningar

Konventionens autentiska författningstexter hittas på webbsidan för konventionens depositarie (OECD):

– på engelska: http://www.oecd.org/tax/treaties/multilateral-convention-to-implement-tax-treaty-related-measures-to-prevent-BEPS.pdf och

– på franska: http://www.oecd.org/fr/fiscalite/conventions/convention-multilaterale-pour-la-mise-en-oeuvre-des-mesures-relatives-aux-conventions-fiscales-pour-prevenir-le-BEPS.pdf

Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Barbados ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 21 december 2020 hittas på webbsidan för depositarien för konventionen (OECD): http://www.oecd.org/tax/treaties/beps-mli-signatories-and-parties.pdf

På OECD:s webbplats finns en allmänt tillgänglig jämförelsedatabas gällande konventionen: http://www.oecd.org/tax/treaties/mli-matching-database.htm

Lagen om den multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster har publicerats i Finlands författningssamling 231/2019 https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2019/20190231

Statsrådets förordning om ikraftträdandet av konventionen samt lagen och den svenska konventionstexten (översättning) har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 21-22/2019 https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190021.pdf och https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190022.pdf

Finansministeriets meddelande om ikraftträdandet av konventionen i Barbados har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 19/2021 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2021/fds20210019.pdf

Det den 15 juni 1989 undertecknade avtalet mellan Finland och Barbados för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst har publicerats i Finlands författningssamlings fördragsserie FördrS 79/1992. Länk till den finskspråkiga versionen https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1992/19920079

Det den 3 november 2011 undertecknade protokollet om ändring av det mellan Finland och Barbados ingångna avtalet för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst har publicerats i Finlands författningssamlings fördragsserie FördrS 58/2013 https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2013/fds20130058.pdf

(Översättning)

Avtal mellan Finland och Barbados för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst

Finlands regering och Barbados regering,

[ERSATT med artikel 6 stycke 1 i konventionen]

[som önskar ingå ett avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst,]

Följande artikel 6 stycke 1 i konventionen ersätter den text i ingressen till detta avtal där det nämns att syftet med detta avtal är att undvika dubbelbeskattning:1

(Översättning)

ARTIKEL 6 I KONVENTIONEN – SYFTET MED ETT SKATTEAVTAL SOM OMFATTAS

Som har för avsikt att undanröja dubbelbeskattning beträffande de skatter som omfattas av [detta avtal], utan att skapa förutsättningar för icke-beskattning eller minskad skatt genom skatteflykt eller skatteundandragande (däri inbegripet genom s.k. treaty shopping, som syftar till att personer med hemvist i tredje jurisdiktioner indirekt ska komma i åtnjutande av förmåner enligt [avtalet]);

har kommit överens om följande:

Artikel 1
Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2
Skatter som omfattas av avtalet

1. De för närvarande utgående skatter, på vilka detta avtal tillämpas, är

a) i Finland:

1) den statliga inkomstskatten;

2) kommunalskatten;

3) kyrkoskatten; och

4) källskatten;

(nedan ”finsk skatt”);

b) i Barbados:

1) inkomstskatten (däri inbegripen skatten på försäkringspremieinkomster);

2) bolagsskatten (däri inbegripen skatten på inkomst för filial); och

3) skatten på oljeutvinningsverksamhet;

(nedan ”barbadisk skatt”).

2. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3
Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) "Finland" åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen och i dennas underlag samt i vattnen därpå;

b) "Barbados" åsyftar ön Barbados och dess territorialvatten, däri inbegripna de områden utanför dessa territorialvatten som i överensstämmelse med folkrätten och barbadisk lagstiftning är sådana områden inom vilka Barbados äger utöva sina rättigheter med avseende på havsbottnen och dennas underlag samt dessas naturtillgångar;

c) "person" inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

d) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

e) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

f) "medborgare" åsyftar fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat samt juridisk person och annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;

g) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller luftfartyg, utom då transporten uteslutande sker mellan platser i en avtalsslutande stat;

h) "behörig myndighet" åsyftar:

1) i Finland finansministeriet eller dess befullmäktigade ombud;

2) i Barbados finansministern eller hans befullmäktigade ombud.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

Artikel 4
Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.

2. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

Artikel 5
Begränsning av skattelättnad

Om lättnad enligt bestämmelse i detta avtal medgivits vid beskattningen av inkomst eller realisationsvinst i Finland, och fysisk person enligt gällande lagstiftning i Barbados är skyldig att erlägga skatt endast för den del av inkomsten eller realisationsvinsten som överförts till Barbados eller som mottagits där och inte på hela beloppet, tillämpas den skattelättnad, som enligt avtalet skall medges i Finland, endast på så stor del av inkomsten eller realisationsvinsten som överförts till Barbados eller mottagits där.

Artikel 6
Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad;

f) butik eller annat försäljningsställe;

g) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar;

h) upprätthållande av betydande utrustning eller maskineri under en tidrymd som överstiger sex månader.

3. Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet eller övervakningsverksamhet i anslutning därtill utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än sex månader.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)–e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 6 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i stycke 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda stycke.

6. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet. Om representanten utövar sin verksamhet uteslutande eller nästan uteslutande för detta företag, anses han emellertid inte vara sådan oberoende representant som avses i detta stycke, utan i sådana fall tillämpas bestämmelserna i stycke 4.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

Artikel 7
Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. a) Om inte bestämmelserna i punkterna b) och c) föranleder annat, har uttrycket "fast egendom" den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

b) Uttrycket "fast egendom" inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång.

c) Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast egendom, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

Artikel 8
Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat som har fast driftställe i den andra avtalsslutande staten bedriver i denna andra stat på annat sätt än från det fasta driftstället rörelse som är av samma eller liknande slag som den rörelse som bedrivs från det fasta driftstället, får, utan hinder av bestämmelserna i stycke 1, inkomst förvärvad genom sådan verksamhet hänföras till det fasta driftstället, om inte företaget visar att verksamheten inte på grundade skäl skulle ha kunnat bedrivas från det fasta driftstället.

3. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i stycke 4 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

4. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

5. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

6. Om de uppgifter som är tillgängliga för skattemyndighet är otillräckliga för att bestämma den inkomst som skall hänföras till fast driftställe, kan myndigheten bestämma inkomsten enligt fri prövning eller genom uppskattning, under förutsättning att prövningen eller uppskattningen sker i enlighet med principerna i denna artikel.

7. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

Artikel 9
Sjöfart och luftfart

1. Inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i denna stat.

2. Inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användning, underhåll eller uthyrning av containrar (häri inbegripet släpvagnar, pråmar och motsvarande utrustning för transport av containrar) för användning i internationell trafik beskattas endast i denna stat.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.

Artikel 10
Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital,

iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. I fall då inkomst, för vilken ett företag i en avtalsslutande stat beskattats i denna stat, även inräknas i inkomsten för ett företag i den andra avtalsslutande staten och beskattas i överensstämmelse därmed i denna andra stat samt den sålunda inräknade inkomsten av denna andra stat hävdas vara sådan som skulle ha tillkommit företaget i denna andra stat om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall den förstnämnda staten genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten i denna stat, om denna förstnämnda stat anser justeringen vara berättigad. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

Artikel 11
Dividend

1. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2. Dividenden får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till dividenden får skatten inte överstiga

a) 5 procent av dividendens bruttobelopp, om den som har rätt till dividenden är ett bolag (med undantag för sammanslutning) som direkt behärskar minst 10 procent av det utbetalande bolagets röstetal;

b) 15 procent av dividendens bruttobelopp i övriga fall.

Detta stycke berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.

3. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 2 är dividend, som bolag med hemvist i Barbados betalar till Fonden för Industriellt Utvecklingssamarbete Aktiebolag (Finnfund), undantagen från barbadisk skatt.

4. Med uttrycket "dividend" förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna artikel 8 respektive artikel 16.

6. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i den mån dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

7. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst genom rörelse som bolaget bedriver från fast driftställe i den andra avtalsslutande staten får, utan hinder av övriga bestämmelser i avtalet, inkomst som det fasta driftstället har överfört eller som det anses ha överfört till bolagets huvudkontor eller annat kontor beskattas enligt lagstiftningen i den andra avtalsslutande staten, men skatten får inte överstiga 5 procent av den inkomst som överförts eller anses ha överförts.

Artikel 12
Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till räntan får skatten inte överstiga 5 procent av räntans bruttobelopp.

3. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 2 är ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till den andra avtalsslutande statens regering, undantagen från skatt i den förstnämnda staten.

4. Vid tillämpningen av stycke 3 åsyftar uttrycket "regering"

a) i fråga om Finland,

1) Finlands regering;

2) Finlands Bank (Finlands centralbank);

3) Fonden för Industriellt Utvecklingssamarbete Aktiebolag (Finnfund);

4) Finlands Exportkredit Aktiebolag; och

5) annan liknande inrättning som de avtalsslutande staternas regeringar kan komma överens om;

b) i fråga om Barbados,

1) Barbados regering;

2) the Central Bank of Barbados (Barbados centralbank);

3) the Barbados Development Bank; och

4) annan liknande inrättning som de avtalsslutande staternas regeringar kan komma överens om.

5. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

6. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med

a) det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, eller

b) rörelse som avses i artikel 8 stycke 2.

I sådant fall tillämpas bestämmelserna artikel 8 respektive artikel 16.

7. Räntan anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är den staten själv, är lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed den skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

8. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13
Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till royaltyn får skatten inte överstiga 5 procent av royaltyns bruttobelopp.

3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slags betalning som mottages såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till Iitterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripna biograffilm samt film eller band för televisions- eller radiosändning, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4. Utan hinder av bestämmelserna i styckena och 2 är upphovsrättsroyalty, som mottages såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk (häri inbegripen royalty som mottages såsom ersättning för biograffilm samt för film eller band för televisions- eller radiosändning) samt som härrör från en avtalsslutande stat och betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, undantagen från skatt i den förstnämnda staten.

5. Bestämmelserna i styckena 1, 2 och 4 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med

a) det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, eller

b) rörelse som avses i artikel 8 stycke 2.

I sådant fall tillämpas bestämmelserna artikel 8 respektive artikel 16.

6. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är den staten själv, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

7. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 14
Managementavgift

1. Managementavgift, som person med hemvist i en avtalsslutande stat betalar till företag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Managementavgift får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där den person som betalar managementavgiften har hemvist, lagstiftningen i denna stat, men skatten får inte överstiga 5 procent av managementavgiftens bruttobelopp.

3. Med uttrycket "managementavgift" förstås i denna artikel varje slags betalning som erläggs till företag som ersättning för industriell eller kommersiell rådgivning eller för management-service eller teknisk service eller annan liknande service eller anordning. Uttrycket omfattar emellertid inte ersättning som betalas för självständig yrkesutövning som avses i artikel 16.

4. Bestämmelserna i styckena I och 2 tillämpas inte, om det företag till vilket managementavgiften betalas har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken managementavgiften betalas, från där beläget fast driftställe och den service för vilken managementavgiften betalas äger verkligt samband med

a) det fasta driftstället, eller

b) rörelse som avses i artikel 8 stycke 2.

I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 8.

5. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren av managementavgiften eller mellan dem båda och annan person managementavgiftbeloppet, med hänsyn till den service för vilken managementavgiften betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren av managementavgiften om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 15
Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 7 stycke 2 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av aktie eller annan andel som avses i artikel 7 stycke 4, får beskattas i den avtalsslutande stat där den bolaget tillhöriga fasta egendomen är belägen.

3. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

4. Vinst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp, luftfartyg eller containrar (häri inbegripet släpvagnar, pråmar och motsvarande utrustning för transport av containrar) som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat.

5. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i föregående stycken av denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

Artikel 16
Självständig yrkesutövning

1. Inkomst, som fysisk person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat om han inte i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten eller vistas i denna andra stat under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger 90 dagar under en tolvmånadersperiod. Om han har sådan stadigvarande anordning eller om han vistas i den andra staten under en eller flera tidrymder på ovan nämnda sätt, får inkomsten beskattas i denna andra stat, men endast så stor del av den som är hänförlig till denna stadigvarande anordning eller som härrör från verksamhet som han utövar under ovan nämnda tidrymd eller tidrymder.

2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

Artikel 17
Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 18, 20, 21 och 22 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat.

Artikel 18
Styrelsearvode och ersättning uppburen av person som hör till ett företags högsta ledning

1. Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av person som hör till den högsta företagsledningen i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 19
Artister samt idrotts- och sportutövare

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 16 och 17 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller av idrotts­ eller sportutövare, beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrotts- eller sportutövare bedriver i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrotts- eller sportutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 8, 16 och 17, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrotts- eller sportutövaren bedriver verksamheten.

3. Utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2 befrias inkomst, som förvärvas genom verksamhet som avses i stycke 1, från skatt i den avtalsslutande stat där verksamheten bedrivs, om

a) artistens eller idrotts- eller sportutövarens vistelse i denna stat till betydande del finansieras med den andra avtalsslutande statens, dess offentligrättsliga samfunds eller lokala myndighets allmänna medel;

b) inkomsttagaren är en organisation utan vinstsyfte vars resultat inte till någon del utdelas till organisationens ägare, medlem eller andelsinnehavare eller på något annat sätt ställs till sådan persons förfogande för hans personliga fördel; eller

c) artistens eller idrotts- eller sportutövarens inkomst har förvärvats genom arbete som utförts för organisation som avses i punkt b).

Artikel 20
Pension

Om inte bestämmelserna i artikel 21 stycke 2 föranleder annat, får pension (däri inbegripet utbetalning enligt lagstiftningen om social trygghet) som härrör från källa i en avtalsslutande stat beskattas i denna stat.

Artikel 21
Offentlig tjänst

1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, dess offentligrättsliga samfunds eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om arbetet utförs i denna stat och personen

1) är medborgare i denna stat; eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess offentligrättsliga samfunds eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 17, 18 och 20 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter.

Artikel 22
Studerande

1. Studerande eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för heltidsundervisning eller utbildning, antingen på grund- eller fortsättningsstudienivå, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.

2. Studerande vid universitet, högskola eller annan läroanstalt för högre undervisning i en avtalsslutande stat eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant som har eller omedelbart före vistelse i den andra avtalsslutande staten hade hemvist i den förstnämnda staten och som vistas utan avbrott i den andra avtalsslutande staten under tidrymd som inte överstiger 183 dagar, beskattas inte i denna andra stat för ersättning som uppbärs för arbete som utförs i denna andra stat, under förutsättning att arbetet har anslutning till hans studier eller utbildning och ersättningen utgör inkomst som är nödvändig för hans uppehälle.

3. Om ersättning som avses i stycke 2 överstiger beloppet av den inkomst som är nödvändig för hans uppehälle, beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 23
Offshoreverksamhet

1. Bestämmelserna i denna artikel tillämpas utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal.

2. Person med hemvist i en avtalsslutande stat som i den andra avtalsslutande staten bedriver offshoreverksamhet i samband med utforskningen och utnyttjandet av havsbottnen i denna andra stat och dess underlag samt dessas naturtillgångar anses, om inte styckena 3 och 4 föranleder annat, i fråga om denna verksamhet bedriva rörelse i denna andra stat från fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat.

3. Bestämmelserna i stycke 2 tillämpas inte om verksamheten pågår under en tidrymd som inte överstiger 30 dagar under en tidrymd av tolv månader. Vid tillämpningen av detta stycke gäller emellertid att

a) verksamhet som bedrivs av ett företag med intressegemenskap med ett annat företag skall anses bedriven av det företag med vilket det har intressegemenskap om verksamheten i fråga väsentligen är densamma som den som bedrivs av det sistnämnda företaget;

b) två företag anses ha intressegemenskap med varandra om det ena kontrolleras, direkt eller indirekt, av det andra eller om båda kontrolleras, direkt eller indirekt, av tredje person eller personer.

4. Inkomst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom transport av förnödenheter eller personal till en plats – eller mellan platser – för verksamhet i samband med utforskningen och utnyttjandet av havsbottnen och dess underlag samt dessas naturtillgångar i en avtalsslutande stat, eller genom användningen av bogserbåtar och andra hjälpfartyg i anslutning till sådan verksamhet, beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

5. a) Om inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, får inkomst och annan liknande ersättning som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av arbete i samband med utforskningen och utnyttjandet av havsbottnen och dess underlag samt dessas naturtillgångar i den andra avtalsslutande staten, i den mån arbetet utförs utanför kusten i denna andra stat, beskattas i denna andra stat, förutsatt att arbetet pågår sammanlagt över 30 dagar under en tolvmånaders tidrymd;

b) Lön och annan liknande ersättning, som uppbärs av person med hemvist i en avtalsslutande stat på grund av anställning ombord på ett skepp eller luftfartyg som bedriver transport av förnödenheter eller personal till en plats – eller mellan platser –  för verksamhet i samband med utforskningen och utnyttjandet av havsbottnen och dess underlag samt dessas naturtillgångar i den andra avtalsslutande staten, eller på grund av anställning på bogserbåt eller annat hjälpfartyg i anslutning till sådan verksamhet, beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

6. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av

a) utforsknings- eller utnyttjanderättigheter; eller

b) sådan egendom i den andra avtalsslutande staten som används för utforskning och utnyttjande av havsbottnen i denna andra stat och dess underlag samt dessas naturtillgångar; eller

c) aktier vars värde helt eller till största delen, direkt eller indirekt, baserar sig på sådan rättighet eller egendom, var för sig eller tillsammans;

får beskattas i denna andra stat.

I detta stycke åsyftar "utforsknings- eller utnyttjanderättighet" rättighet till tillgångar som framställs genom utforskning och utnyttjande av havsbottnen i en avtalsslutande stat och dess underlag samt dessas naturtillgångar, häri inbegripna rättighet till andel i eller nyttan av sådana tillgångar.

Artikel 24
Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som härrör från den andra avtalsslutande staten får emellertid beskattas även i denna andra stat.

2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 7 stycke 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 8 respektive artikel 16.

Artikel 25
Undanröjande av dubbelbeskattning

1. I Finland undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Barbados, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst som betalats i Barbados.

Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av skatten på inkomst, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Barbados.

b) Dividend från bolag med hemvist i Barbados till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden.

c) Utan hinder av övriga bestämmelser detta avtal får fysisk person med hemvist i Barbados, vilken enligt finsk skattelagstiftning i fråga om de skatter som avses i artikel 2 även anses vara bosatt i Finland, beskattas i Finland. Finland skall emellertid medge avräkning för barbadisk skatt som betalats på inkomst från finsk skatt enligt bestämmelserna i punkt a). Bestämmelserna i denna punkt tillämpas endast på finsk medborgare.

d) Om inkomst, som person med hemvist i Finland förvärvar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Finland, får Finland likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.

e) Om emellertid bolag med hemvist i Finland förvärvar ränta, royalty eller managementavgift som enligt artikel 12, 13 respektive 14 får beskattas i Barbados, skall Finland från skatten på räntan, royaltyn respektive managementavgiften avräkna ett belopp som motsvarar 10 procent av beloppet av räntan, royaltyn eller managementavgiften.

f) Vid tillämpningen av punkt a) åsyftar uttrycket "skatt på inkomst som betalats i Barbados" belopp, som en person med hemvist i Finland hade varit skyldig att betala i barbadisk skatt för ifrågavarande år för inkomst som hänförs till rörelse bedriven i Barbados, om inte befrielse från eller nedsättning av barbadisk skatt hade beviljats för detta år eller del därav enligt Hotel Aids Act benämnda lag (Cap. 72) och Fiscal Incentives Act benämnda lag (Cap. 71A) eller enligt annan lagstiftning som senare kan komma att införas, vari beviljas sådan befrielse från eller nedsättning av skatt som de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kommit överens att är av huvudsakligen likartat slag, förutsatt att den inte ändrats därefter eller att den ändrats endast i mindre avseenden utan att påverka dess allmänna princip.

g) Bestämmelserna i punkt f) tillämpas för de tio första åren för vilka avtalet är tillämpligt, men de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan överlägga i syfte att bestämma om denna tidrymd skall förlängas.

2. I Barbados undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:

a) Om inte bestämmelserna i barbadisk lagstiftning som vid varje tidpunkt gäller om avräkning från barbadisk skatt av skatt som betalats i annat land än Barbados föranleder annat (vilken lagstiftning inte skall påverka den allmänna princip som anges här)

1) avräknas finsk skatt som enligt finsk lagstiftning och i enlighet med detta avtal direkt eller genom avdrag utgår på inkomst från källa i Finland (med undantag, i fråga om dividend, för skatt på inkomst av vilken dividenden betalas) från barbadisk skatt som beräknas på samma inkomst som den på vilken den finska skatten beräknas;

2) i fråga om sådan dividend som bolag med hemvist i Finland betalar till bolag med hemvist i Barbados, som direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det utbetalande bolaget, bör vid medgivandet av avräkning beaktas (utöver finsk skatt som skall avräknas enligt punkt a 1)) den finska skatt som det utbetalande bolaget är skyldigt att betala på den inkomst av vilken dividenden betalas.

b) Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av skatten på inkomst, beräknad utan den avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Finland.

Artikel 26
Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.

3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 10 stycke 1, artikel 12 stycke 8, artikel 13 stycke 7 eller artikel 14 stycke 5 tillämpas, är ränta, royalty, managementavgift och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4. Bestämmelserna i stycke 2 hindrar inte Barbados från att tillämpa sin skatt på inkomst för filial och sin skatt på utländska försäkringsgivares och utländska försäkringsbolags försäkringspremieinkomster med tillämpning av skatteskalorna i Income Tax Act benämnda lag.

5. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

6. I denna artikel åsyftar uttrycket "beskattning" skatter på vilka detta avtal tillämpas.

Artikel 27
Begränsning av förmåner

1. Person med hemvist i en avtalsslutande stat som förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten är inte i denna andra stat berättigad till de förmåner som nämns i artiklarna 7–25, om 50 procent eller mindre av det innehav som berättigar till behärskande av personen (eller i fråga om ett bolag, mindre än 50 procent av antalet aktier i varje klass av bolagets aktier) ägs, direkt eller indirekt, av en kombination av en eller flera fysiska personer med hemvist i en avtalsslutande stat.

2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte om den inkomst som förvärvats från en avtalsslutande stat härrör från handels- eller serviceverksamhet enligt International Business Companies Act benämnda lag (Cap.77) eller Societies with Restricted Liability Act benämnda lag (318B) eller från annan verksamhet än bankverksamhet enligt International Financial Services Act benämnda lag (Cap. 325) eller annan bestämmelse som kan komma att stiftas efter tidspunkten för undertecknande av detta avtal och som de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kommer överens om att är av huvudsakligen likartat slag. Person som bedriver bankverksamhet enligt International Financial Services Act benämnda lag (Cap. 325) eller försäkringsverksamhet enligt Exempt Insurance Act benämnda lag (Cap. 308A) eller investeringsbolagsverksamhet enligt International Business Companies Act benämnda lag (Cap. 77) eller Societies with Restricted Liability Act benämnda lag (318B) eller annan bestämmelse som kan komma att stiftas efter tidspunkten för undertecknande av avtalet och som de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna är överens om att är av huvudsakligen likartat slag, är inte berättigad till de förmåner som nämns i artiklarna 7−25. (FördrS 57–58/2013)

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte om den person som förvärvar inkomsten är ett bolag i vars huvudaktieklass bedrivs betydande och regelbunden handel på en erkänd fondbörs.

4. Om en avtalsslutande stat ämnar förvägra person med hemvist i den andra avtalsslutande staten förmåner med hänvisning till denna artikel, skall de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägga om saken.

Artikel 28
Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1.

[HAR ERSATTS med artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen]

[Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 26 stycke 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare.]

Följande artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen ersätter artikel 28 stycke 1 första meningen i detta avtal:2

(Översättning)

ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE

Om en person anser att en eller båda [avtalsslutande staterna] vidtagit åtgärder som för denne medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i [detta avtal], kan denna person, utan att det påverkar personens rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa [avtalsslutande staters] interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i någon av de [avtalsslutande staterna].

Saken skall framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. I det fall att de behöriga myndigheterna träffar överenskommelse, skall de avtalsslutande staterna påföra skatt och medge återbetalning eller avräkning av skatt i enlighet med sådan överenskommelse. Överenskommelsen genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan i synnerhet komma överens som

a) hänförandet av inkomst, avdrag, avräkning eller nedsättning för ett företag i en avtalsslutande stat till dess fasta driftställe i den andra avtalsslutande staten;

b) fördelningen av inkomst, avdrag, avräkning eller nedsättning mellan personer;

c) karakteriseringen av viss inkomst;

d) tillämpningen av källregler på viss inkomst;

e) gemensam betydelse av ett uttryck;

f) höjning av penningbelopp, som anges i avtalet, för att återspegla den ekonomiska utvecklingen eller utvecklingen av penningvärdet;

g) tillämpningen på sätt som är i överensstämmelse med avtalets syften av intern lag i fråga om ränta på obetalda belopp och återbetalningar samt i fråga om påföljder och böter av icke-straffrättslig natur.

De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående stycken.

Följande del VI i konventionen tillämpas på detta avtal:3

(Översättning)

DEL VI. SKILJEFÖRFARANDE

Artikel 19 i konventionen (Obligatoriskt bindande skiljeförfarande)

1. I fall då:

a) en person enligt [artikel 28 stycke 1 i detta avtal] har lagt fram en sak för den behöriga myndigheten i en [avtalsslutande stat] i enlighet med anledning av att åtgärder i den ena [avtalsslutande staten] eller båda [avtalsslutande staterna] för personen medfört beskattning i strid med bestämmelserna i [avtalet], och

b) de behöriga myndigheterna inte kan nå överenskommelse för att lösa saken enligt [artikel 28 stycke 2 i avtalet] inom en period av två år med början på den dag som anges i [artikel 19 stycke 8 eller 9 i konventionen], beroende på vad saken avser (om inte de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] före utgången av denna tidsfrist har enats om en annan tidsfrist i fråga om denna sak och har meddelat den person som har lagt fram saken om sådan överenskommelse,

alla olösta frågor i saken ska, om personen skriftligen begär det, hänskjutas till skiljeförfarande på det sätt som anges i [del VI i konventionen], i enlighet med de regler eller förfarandesätt som de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] har kommit överens om enligt bestämmelserna i [artikel 19 stycke 10 i konventionen].

2. Om en behörig myndighet har skjutit upp det förfarande vid ömsesidig överenskommelse som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen] på grund av att en eller flera samma frågor i saken är anhängiga i domstol eller administrativ besvärsinstans, kommer den tidsfrist som anges i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] sluta löpa tills antingen ett slutligt beslut har meddelats av domstolen eller administrativa besvärsinstansen eller saken har skjutits upp eller återkallats. Om den person som har lagt fram saken och en behörig myndighet har kommit överens om att skjuta upp förfarandet vid ömsesidig överenskommelse, så slutar den tidsfrist som anges i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] att löpa till dess att uppskovet har återkallats.

3. Om båda behöriga myndigheterna är eniga om att en person som direkt berörs av saken inte i tid har lämnat väsentliga kompletterande uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt efter att den tidsfrist som bestäms i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] har börjat löpa, ska tidsfristen i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] förlängas med sådan tid som motsvarar den tidsperiod som börjar den dag då uppgifterna begärdes och sluter den dag då de lämnades.

4. a) Avseende de frågor som har hänskjutits till skiljeförfarande, ska skiljedomen genomföras genom ömsesidig överenskommelse beträffande den sak som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen]. Skiljedomen är slutlig.

b) Skiljedomen ska vara bindande för båda [avtalsslutande staterna] utom i följande fall:

i) om en person som direkt berörs av saken inte godkänner den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen. I sådant fall ska de behöriga myndigheterna inte längre behandla saken. Den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen i saken ska anses inte ha godkänts av en person som direkt berörs av saken om inte någon person som direkt berörs av saken, inom 60 dagar efter den dag då ett meddelande beträffande den ömsesidiga överenskommelsen skickats till personen, återkallar alla frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen från en domstol eller administrativ besvärsinstans eller på annat sätt avslutar ett pågående förfarande vid en domstol eller administrativa förfaranden avseende dessa frågor på ett sätt som överensstämmer med den ömsesidiga överenskommelsen.

ii) om ett slutligt beslut av domstolarna i någon av de [avtalsslutande staterna] fastslår att skiljedomen är ogiltig. I sådant fall ska begäran om skiljeförfarande enligt [artikel 19 stycke 1 i konventionen] inte anses ha blivit lämnad och skiljeförfarandet ska anses inte ha skett (utom vid tillämpningen av artiklarna 21 (Sekretessen beträffande skiljeförfarande) och 25 (Skiljeförfarandets kostnader) [i konventionen]. I sådant fall kan en ny begäran om skiljeförfarande göras utom då de behöriga myndigheterna är överens om att inte tillåta en ny begäran.

iii) om en person som direkt berörs av saken fortsätter rättstvisten i någon domstol eller administrativ besvärsinstans beträffande de frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen.

5. Den behöriga myndighet som tog emot den ursprungliga begäran om ömsesidig överenskommelse såsom anges i [artikel 19 stycke 1 punkt a i konventionen], ska inom två kalendermånader från dess mottagande:

a) skicka ett meddelande till den person som har lagt fram saken att den har tagit emot begäran; och

b) skicka ett meddelande om denna begäran, tillsammans med en kopia av begäran, till den behöriga myndigheten i den andra [avtalsslutande staten].

6. En behörig myndighet ska inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot begäran om ömsesidig överenskommelse (eller en kopia därav från den behöriga myndigheten i den andra [avtalsslutande staten]) antingen:

a) meddela den person som har lagt fram saken att den har tagit emot de uppgifter som är nödvändiga för att utreda saken grundligt; eller

b) begära kompletterande uppgifter från denna person i detta syfte.

7. Om en eller båda de behöriga myndigheterna har enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen] begärt att den person som har lagt fram saken ska lämna kompletterande uppgifter som är nödvändiga för att kunna utreda saken grundligt, ska den behöriga myndigheten som begärde de kompletterande uppgifterna, inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot de kompletterande uppgifterna, meddela denna person samt den andra behöriga myndigheten antingen:

a) att den har mottagit de begärda uppgifterna; eller

b) att några av de begärda uppgifterna ännu saknas.

8. Om ingen av de behöriga myndigheterna har begärt kompletterande uppgifter enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen], är den begynnelsedag som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen] den tidigare av:

a) den dag då båda behöriga myndigheter har meddelat den person som har lagt fram saken enligt [artikel 19 stycke 6 punkt a i konventionen]; och

b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att den behöriga myndigheten i den andra [avtalsslutande staten] har meddelats enligt [artikel 19 stycke 5 punkt b i konventionen].

9. Om kompletterande uppgifter har begärts enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen], är den begynnelsedag som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen] den tidigare av:

a) den senaste dag då de behöriga myndigheter som har begärt kompletterande uppgifter har meddelat den person som har lagt fram saken och den andra behöriga myndigheten enligt [artikel 19 stycke 7 punkt a i konventionen]; och

b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att båda behöriga myndigheterna har tagit emot alla uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt av den person som har lagt fram saken.

Om emellertid en eller båda behöriga myndigheterna skickar ett sådant meddelande som avses i [artikel 19 stycke 7 punkt b i konventionen], ska ett sådant meddelande behandlas som en begäran om kompletterande uppgifter enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen].

10. De behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] skall genom ömsesidig överenskommelse enligt [artikel 28 i avtalet] enas om sättet att tillämpa bestämmelserna i [del VI i konventionen], inklusive vilka uppgifter som är nödvändiga för att varje behörig myndighet ska kunna utreda saken grundligt. Sådan överenskommelse ska träffas före den dag då de olösta frågorna i en sak tidigast kan hänskjutas till skiljeförfarande och kan ändras därefter.

Artikel 20 i konventionen (Utnämning av skiljemän)

1. [Artikel 20 stycke 2–4 i konventionen] ska tillämpas i fråga om [del VI i konventionen] om inte de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] kommer överens om andra regler.

2. Följande regler ska styra utnämningen av ledamöter till en skiljenämnd:

a) Skiljenämnden ska bestå av tre ledamöter som är fysiska personer vilka har sakkunskap eller erfarenhet i internationella skattefrågor.

b) Varje behörig myndighet ska utse en ledamot till skiljenämnden inom 60 dagar från dagen för begäran om skiljeförfarande enligt [artikel 19 stycke 1 i konventionen]. De två utsedda ledamöterna ska inom 60 dagar från det att den sista ledamoten utsågs utse en tredje ledamot som ska vara skiljenämndens ordförande. Ordföranden ska inte vara medborgare eller ha hemvist i någon av de [avtalsslutande staterna].

c) Varje ledamot som utsetts till skiljenämnden ska vara opartisk och oberoende av de [avtalsslutande staternas] behöriga myndigheter, skatteförvaltningar och finansministerier samt alla de personer som direkt berörs av fallet (såväl som deras rådgivare) vid tidpunkten för godkännande av utnämningen, upprätthålla sin opartiskhet och sitt oberoende under hela processen och, för en skälig tidsperiod därefter, undvika alla sådana handlingar som kan skada uppfattningen om skiljemännens opartiskhet och oberoende i fråga om processen.

3. Om den behöriga myndigheten i en [avtalsslutande stat] inte utser en ledamot till skiljenämnden på det sätt och inom de tidsperioder som anges i [artikel 20 stycke 2 i konventionen] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna], ska en ledamot utses på denna behöriga myndighets vägnar av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [avtalsslutande staterna].

4. Om skiljenämndens två ursprungliga ledamöter inte utser ordförande på det sätt och inom de tidsperioder som specificeras i [artikel 20 stycke 2 i konventionen] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna], ska ordföranden utses av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [avtalsslutande staterna].

Artikel 21 i konventionen (Sekretess vid skiljeförfarande)

1. Uteslutande för tillämpningen av bestämmelserna i [del VI i konventionen] och de bestämmelser i [avtalet] samt de [avtalsslutande staternas] interna lagstiftning som berör utbyte av upplysningar, sekretess och administrativ handräckning, ska ledamöter i skiljenämnden och maximalt tre anställda per ledamot (och blivande skiljemän endast till den del som är nödvändigt för att verifiera deras förmåga att uppfylla de krav som ställs på skiljemän) anses vara personer eller myndigheter för vilka upplysningar kan yppas. Upplysningar som skiljenämnden eller blivande skiljemän har mottagit och upplysningar som de behöriga myndigheterna har mottagit av skiljenämnden ska anses vara upplysningar som utbyts i enlighet med de bestämmelser i [avtalet] som berör utbyte av upplysningar och administrativ handräckning.

2. De behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] ska säkerställa att skiljenämndens ledamöter och deras anställda skriftligen, innan de börjar deras verksamhet i skiljeförfarandet, går med på att behandla alla upplysningar som berör skiljeförfarandet i enlighet med de skyldigheter rörande sekretess och tystnadsplikt som beskrivs i de bestämmelser i [avtalet] som avser utbyte av upplysningar och handräckning samt i enlighet med tillämpliga lagar i de [avtalsslutande staterna].

Artikel 22 i konventionen (Lösning av en sak före skiljeförfarandets slut)

Vid tillämpningen av [del VI i konventionen] och de bestämmelser i [avtalet] som föreskriver att saker ska lösas genom ömsesidig överenskommelse, ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse samt skiljeförfarandet i fråga om en sak avslutas om vid någon tidpunkt efter det att en begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna]:

a) de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] träffar en ömsesidig överenskommelse för att lösa saken; eller

b) den person som har lagt fram saken återkallar begäran om skiljeförfarande eller begäran om ömsesidig överenskommelse.

Artikel 23 i konventionen (Typ av skiljeförfarande)

1. Om inte de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] ömsesidigt kommer överens om andra regler ska följande regler tillämpas i fråga om skiljeförfarande enligt [del VI i konventionen]:

a) När en sak har lagts fram för skiljeförfarande ska den behöriga myndigheten i varje [avtalsslutande stat], senast den dag som har överenskommits, till skiljenämnden lämna över ett förslag till beslut som behandlar alla olösta frågor i saken (med beaktande av alla överenskommelser som tidigare träffats i saken mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna]). Förslaget till beslut ska, för varje justering eller liknande fråga i saken, begränsas till en fördelning av specifika penningbelopp (till exempel av inkomst eller kostnad) eller, om det preciseras, den högsta skattesats som har använts enligt [avtalet]. Om de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] inte har nått en överenskommelse i en fråga som berör förutsättningarna för tillämpningen av en bestämmelse i [avtalet] (härefter en "tröskelfråga"), såsom huruvida en fysisk person har hemvist eller status som fast driftställe, kan de behöriga myndigheterna lägga fram alternativa förslag till beslut beträffande frågor vars avgörande är beroende av utfallet i sådana tröskelfrågor.

b) Den behöriga myndigheten i varje [avtalsslutande stat] kan även lämna in stöddokument med dess ståndpunkter för övervägande av skiljenämnden. Varje behörig myndighet som lägger fram ett förslag till beslut eller ett stöddokument med dess ståndpunkter, ska lämna en kopia till den andra behöriga myndigheten senast den dag då förslaget till beslut eller stöddokumentet med dess ståndpunkter ska ha lämnats. Varje behörig myndighet får även, senast den dag som har överenskommits, lämna in ett svar till skiljenämnden avseende det förslag till beslut eller stöddokument med ståndpunkter som har lämnats av den andra behöriga myndigheten. En kopia av alla svar ska lämnas till den andra behöriga myndigheten senast den dag då svaret ska ha lämnats.

c) Skiljenämnden ska såsom sitt beslut välja ett av de förslag till beslut som har lagts fram av de behöriga myndigheterna avseende varje fråga och alla tröskelfrågor och ska inte lämna någon grund eller annan förklaring till beslutet. Skiljedomen antas med enkel majoritet av ledamöterna i skiljenämnden. Skiljenämnden ska skriftligen meddela sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna]. Skiljedomen ska inte ha något prejudicerande värde.

5. Innan skiljeförfarandet påbörjas ska de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] säkerställa att varje person, och deras rådgivare, som har lagt fram saken skriftligen samtycker till att inte yppa till andra personer några uppgifter som tagits emot under processen för skiljeförfarande, från någon behörig myndighet eller från skiljenämnden. Om den person som har lagt fram saken, eller någon av dennes rådgivare, vid någon tidpunkt efter att begäran om skiljeförfarande har lagts fram och innan skiljenämnden har meddelat sitt beslut till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] väsentligt bryter mot överenskommelsen om tystnadsplikt ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse enligt [avtalet] som omfattas samt skiljeförfarandet enligt [del VI i konventionen] avslutas i fråga om denna sak.

Artikel 24 i konventionen (Överenskommelse om en annan lösning)

2. Utan hinder av [artikel 19 stycke 4 i konventionen], ska en skiljedom enligt [del VI i konventionen] inte vara bindande för de [avtalsslutande staterna] och ska inte genomföras, om de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] kommer överens om ett annat beslut beträffande alla olösta frågor inom tre kalendermånader från det att skiljedomen har meddelats till dem.

Artikel 25 i konventionen (Skiljeförfarandets kostnader)

I ett skiljeförfarande enligt [del VI i konventionen] ska avgifter och utgifter av ledamöterna i skiljenämnden samt alla kostnader som de [avtalsslutande staterna] i samband med skiljedomsförfarandet har ådragit sig, bäras av de [avtalsslutande staterna] på ett sätt som bestäms genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna]. I avsaknad av en sådan överenskommelse ska varje [avtalsslutande stat] bära sina egna utgifter och kostnader för den ledamot i skiljenämnden som den har utsett. Kostnaden för skiljenämndens ordförande och andra utgifter för skiljeförfarandet ska bäras av de [avtalsslutande staterna] i lika delar.

Artikel 26 i konventionen (Förenlighet)

2. En olöst fråga som härrör från sådan sak beträffande ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet av det skiljeförfarande som anges i [del VI i konventionen], ska inte hänskjutas till skiljeförfarande om frågan faller inom en sakfråga för vilken en skiljenämnd eller ett liknande organ har tidigare bildats i enlighet med en bilateral eller multilateral konvention som föreskriver obligatoriskt bindande skiljeförfarande av olösta frågor som härrör från en sak beträffande ömsesidig överenskommelse.

3. [Inget] i [del VI i konventionen] ska påverka fullgörandet av de mer omfattande förpliktelser i fråga om skiljeförfarande av olösta frågor som uppkommer i samband med en ömsesidig överenskommelse som följer av andra konventioner till vilka de [avtalsslutande staterna] är eller kommer att bli parter.

Artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen (Saker som kan bli föremål för skiljeförfarande)

I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Republiken Finland följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen:

1. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] de saker i vilka ingår tillämpning av interna regler mot undvikande av skatt i någon [av de avtalsslutande staterna]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser mot undvikande av skatt 27–30 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), 6 a § 9 mom. och 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) samt lagen om beskattning av delägare i utländska bassamfund (1217/1994). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.

2. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] de saker vilka omfattar ett förfarande för vars del den skattskyldige eller en person som agerar på dennes vägnar har konstaterats av en domstol skyldig till skattebedrägeri eller annat brott i någon [av de avtalsslutande staterna]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser 29 kap. 1–4 § i strafflagen (39/1889). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.

3. Republiken Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] frågor beträffande inkomst [ ], om dubbelbeskattning inte förekommer. Dubbelbeskattning betyder att båda [avtalsslutande staterna] har för samma inkomst [ ] påfört skatter som ger upphov till antingen tilläggsbetalning av skatt, utvidgning i skattskyldigheten eller annullering eller minskning av förluster som skulle kunna användas för att kvitta beskattningsbara vinster.

4. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen]

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), de fall där den beskattningsbara händelsen har skett före referensdatum,

b) i fråga om alla andra skatter de fall vilka berör skatter som tas ut under skatteperioder som har börjat före referensdatum.

Det i denna reservation avsedda referensdatumet är den senaste av följande:

i) den dag då man börjar tillämpa konventionen i båda [avtalsslutande staterna] avseende den ifrågavarande skatten,

ii) den 1 januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien har delgett sådan återkallande av en reservation eller en notifikation som leder till att [del VI i konventionen] är tillämplig i fråga om båda [avtalsslutande staterna]; och

iii) avseende ett fall som skulle omfattas av tillämpningsområdet för skiljeförfarande efter det att man har börjat tillämpa [del VI i konventionen] i fråga om båda [avtalsslutande staterna] på grund av återkallande av en reservation som avses i artikel 28 stycke 2 eller artikel 19 stycke 12 [i konventionen], den första januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien delgett sådan återkallande av en reservation.

5. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] alla de saker i vilka en ansökan har lämnats på grund av konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (90/436/EEG) – såsom den lyder förändrad – eller på grund av andra dokument som har godkänts av Europeiska unionens medlemsstater eller på grund av nationella bestämmelser för att verkställa dessa.

Artikel 29 (FördrS 57–58/2013)
Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är förutsebart väsentliga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller för förvaltning eller verkställande av intern lagstiftning i fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som påförs för de avtalsslutande staternas, deras politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artiklarna 1 och 2.

2. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit på grund av stycke 1 skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt denna avtalsslutande stats interna lagstiftning och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som nämns i stycke 1, eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter, eller har tillsyn över ovannämnd verksamhet. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden. Utan hinder av det ovanstående kan upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit användas för andra ändamål då detta är tillåtet enligt lagstiftningen i båda avtalsslutande staterna och den behöriga myndigheten i den anmodade avtalsslutande staten tillåter sådan användning. 3. Bestämmelserna i stycken 1 och 2 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

4. Om en avtalsslutande stat ber om upplysningar enligt denna artikel, skall den andra avtalsslutande staten använda sina medel för informationssökning för att inhämta de begärda upplysningarna, fastän denna andra avtalsslutande stat kanske inte behöver dessa upplysningar för sina egna skattemässiga ändamål. Skyldigheten enligt bestämmelserna i den föregående satsen är underkastad begränsningarna i stycke 3, men dessa begränsningar kan under inga omständigheter anses berättiga en avtalsslutande stat att vägra att förmedla upplysningar endast därför att den inte har nationellt intresse i fråga om sådana upplysningar.

5. Under inga omständigheter kan bestämmelser i stycke 3 anses tillåta att en avtalsslutande stat vägrar att förmedla upplysningar endast därför att upplysningarna är i besittning av en bank, annan penninginrättning, förmedlare, representant eller god man eller därför att upplysningarna berör egendomandelar i en person.

Artikel 30
Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska företrädare eller konsulära tjänstemän.

Följande artikel 7 stycke 1 i konventionen tillämpas på och ersätter bestämmelser i detta avtal:4

(Översättning)

ARTIKEL 7 I KONVENTIONEN – FÖRHINDRANDE AV AVTALSMISSBRUK (PPT-bestämmelse)

Utan hinder av bestämmelserna i [avtalet] ska en förmån enligt [avtalet] inte ges i fråga om en inkomst [ ], om det med hänsyn till alla relevanta fakta och omständigheter rimligen kan antas att ett av de huvudsakliga syftena med det arrangemang eller den transaktion som direkt eller indirekt resulterade i denna förmån var att få denna förmån, utom då det fastställs att det under dessa omständigheter skulle vara förenligt med ändamål och syfte av de relevanta bestämmelserna i [avtalet] att förmånen ges.

Artikel 31
Ikraftträdande

1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra att de konstitutionella förutsättningarna för ikraftträdandet av detta avtal uppfyllts.

2. Avtalet träder i kraft trettionde dagen efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 och dess bestämmelser tillämpas

a) i Finland

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den första januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den första januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

b) i Barbados

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på belopp som betalas eller överförs till person som inte har hemvist i Barbados den första januari det kalender år som följer närmast efter det då avtalet trädde i kraft eller senare;

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på inkomst som förvärvas den första januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

Artikel 32
Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det uppsägs av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då fem år förflutit från dagen för ikraftträdandet av avtalet, på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom underrättelse härom senast sex månader före utgången av ett kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att vara tillämpligt

a) i Finland

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den första januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den första januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

b) i Barbados

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på belopp som betalas eller överförs till person som inte har hemvist i Barbados den första januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på inkomst som förvärvas den första januari det kalenderår följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i London den 15 juni 1989 i två exemplar på finska och engelska språken, vilka båda texter har lika vitsord.

(Översättning)

Protokoll om ändring av det i London den 15 juni 1989 mellan Finland och Barbados ingångna avtalet för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst

Finlands regering och Barbados regering,

söm önskar ändra det i London den 15 juni 1989 ingångna avtalet för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst (härefter "avtalet")

har kommit överens om följande:

Artikel 1

Artikel 27 stycke 2 i avtalet utgår och ersätts med följande:

– –

Artikel 2

Artikel 29 i avtalet utgår och ersätts med följande:

– –

Artikel 3

1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra att de konstitutionella förutsättningarna för ikraftträdandet av detta protokoll uppfyllts.

2. Protokollet träder i kraft den trettionde dagen efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 och det tillämpas från och med den dag.

Bestämmelserna i detta protokoll tillämpas i fråga om deras villkor också på upplysningar från tiden före ikraftträdandet av detta protokoll.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.

Som skedde i Paris den 3 november 2011, i två exemplar på engelska.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.