26.5.2023

‍A hade som 16 — 17-åring hört till den lokala polisen i Afghanistan. A hade som polis två gånger deltagit i misshandel av en gripen, men senare endast i att transportera gripna från sina celler till förhör och tillbaka till cellen. Migrationsverket ansåg att misshandel för att erhålla bekännelse under förhören uppfyllde kriterierna för annat grovt brott än ett politiskt brott. På grund av sin unga ålder och med beaktande av sin ställning som en del av polisens manskap hade A enligt Migrationsverket inte haft en reell möjlighet vägra delta i misshandeln. Däremot hade A i sin uppgift i anslutning till transporterna enligt Migrationsverket och förvaltningsdomstolen haft möjlighet att agera annorlunda. A hade i den uppgiften medverkat till annat grovt brott än ett politiskt brott och förtjänade inte asyl.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att uteslutningsklausulerna leder till avvikelser från den primära rätten till asyl och ska därför tolkas restriktivt. När uteslutningsklausulerna tillämpas måste man i ett enskilt fall ha full säkerhet om klausulens tillämpningsförutsättningar.

I sin bedömning av A:s möjlighet att agera annorlunda i transportuppgifterna beaktade högsta förvaltningsdomstolen A:s uppväxtmiljö, verksamhetskulturen inom den lokala polisen och övriga afghanska myndigheter, den långvariga konfliktsituationen i hemtrakten, de disciplinära metoder som användes inom lokalpolisen liksom berättelser och rykten som A hade hört enligt vilka motspänstiga lokalpoliser kunde bli skjutna av de egna. Enligt landinformationen hade den lagliga förvaltningen i Afghanistan knappast befattat sig med lokalpolisens våldsamma metoder.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att A i dessa omständigheter på grund av sin ungdom, obefintliga utbildning och uppväxtmiljö inte nödvändigtvis hade förstått att hen genom att transportera gripna personer på ett väsentligt sätt hade bidragit till grova brott. A hade inte haft någon reell, på sin vetskap och sina resurser grundad möjlighet att agera annorlunda heller i sina uppgifter i anslutning till transporten av gripna personer.

Omröstning 4 — 1.

Utlänningslagen 87 § 2 mom. 2 punkten

Genèvekonventionen art. 1 F b

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (skyddsdirektivet, omarbetat) art. 12.2 b och 12.3

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Jaakko Autio och Robert Utter. Föredragande Petri Leinonen.