14.4.2021/150 HFD:2021:42

Begäran om förhandsavgörande - Yrkeskvalifikationsdirektivet - Erkännande av yrkeskvalifikationer - Barnträdgårdsläraryrket - Reglerat yrke - Kompetensbevis - Examen avlagd i Estniska socialistiska sovjetrepubliken - Yrkeskompetens som skaffats i tredje land

Högsta förvaltningsdomstolen har att avgöra om den nationella myndigheten (Utbildningsstyrelsen) kunde avslå A:s ansökan om erkännande av yrkeskvalifikationer som barnträdgårdslärare. A ansökte om erkännande av yrkeskvalifikationer med stöd av en i Estniska socialistiska sovjetrepubliken år 1980 avlagd examen i förskolepedagogik, högskoleexamina, vilka inte hörde till pedagogikens område, avlagda i Estland åren 2006 och 2013 samt ett dokument om bernträdgårdslärarkompetens utfärdat av Estlands lärarförbund år 2017.

Utbildningsstyrelsen ansåg att A:s betyg inte medför behörighet till arbete som barnträdgårdslärare enligt 7 §, sådan den var ikraft 1.1.2013, i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (272/2005). Enligt utbildningsstyrelsens beslut är barnträdgårdsläraryrket inte ett reglerat yrke i Estland och det yrkesbevis för barnträdgårdslärare som A uppvisat inte ett i estnisk lagstiftning definierat behörighetsvillkor för barnträdgårdsläraryrket. A har inte heller uppvisat intyg på att hen under de senaste tio åren under ett års tid har utövat sitt yrke på heltid eller motsvarande tid på deltid i ett annan medlemsstat, där yrket inte är reglerat. Utbildningsstyrelsen har även ansett att oberoende av om yrket är reglerat i Estland hör A:s yrkeskompetens inte till tillämpningsområdet för lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. A har enligt handlingarna inte en i en annan medlemsstat avlagd utbildning inom förskolepedagogik eller i en annan medlemsstat förvärvad yrkeserfarenhet inom förskolepedagogik, eftersom A:s utbildning inom förskolepedagogik är från Sovjetunionen och yrkeserfarenheten av uppgifter inom förskolepedagogik från Sovjetunionen och Finland.

Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär. I sina besvär hade A framfört att hen i sitt hemland Estland har den utbildning som krävs för barnträdgårdsläraryrket och hen har utfärdats ett intyg på pedagogiskt kunnande. Barnträdgårdsläraryrket är ett reglerat yrke i Estland. Trots att arbetsgivaren i sista hand bedömer om kriterierna uppfylls, är det ett faktum att Estlands lagstiftning innehåller kriterier för utövande av barnträdgårdsläraryrket. A har ytterligare hänvisat till att den examen hen avlagt i Estniska socialistiska sovjetrepubliken har jämställts med de i Estland avlagda examina, utöver vilka A har ett intyg på barnträdgårdslärarkompetens.

Högsta förvaltningsdomstolen beslöt att uppskjuta ärendets behandling och till unionens domstol framföra följande begäran om förhandsavgörande:

1) Ska artikel 3.1 led a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG, sådant det lyder ändrat genom direktiv 2013/55/EU, om erkännande av yrkeskvalifikationer (yrkeskvalifikationsdirektivet) tolkas så att med reglerat yrke avses ett yrke vars yrkeskvalifikationer ingår dels i en förordning av medlemsstatens undervisningsminister, den pedagogiska kompetensens innehåll för en barnträdgårdslärare definieras i yrkesstandarden och medlemsstaten har infört barnträdgårdsläraryrket i kommissionens databas över reglerade yrken, men samtidigt enligt ordalydelsen i den förordning som reglerar detta yrkes kvalifikationskrav, arbetsgivaren förbehålls rätten att pröva huruvida kvalifikationskraven uppfylls särskilt gällande kravet på pedagogisk kompetens, och sättet för hur man visar att den pedagogiska kompetensen uppfylls varken har reglerats i ifrågavarande förordning eller någon annan lag, förordning eller administrativ instruktion?

2) I det fall svaret på den första frågan är jakande, kan ett sådant kompetensbevis utfärdat av den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten, vilket kräver yrkeserfarenhet av ifrågavarande yrke, anses vara ett kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer enligt artikel 13.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet, när den yrkeserfarenhet som utgör grunden för beviset är dels från ursprungsmedlemsstaten från en tid då den var en socialistisk sovjetrepublik och dels från den mottagande medlemsstaten, men inte från ursprungsmedlemsstaten från en tid då denna åter var en självständig stat?

3) Ska artikel 3.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet tolkas så att yrkeskompetens, som grundar sig på en examen avlagd vid en läroanstalt som funnits inom medlemsstatens geografiska område under en tid då medlemsstaten inte var en självständig stat utan en socialistisk sovjetrepublik, och yrkeserfarenhet förvärvad med stöd av denna examen i nämnda sovjetrepublik innan staten på nytt blev självständig, ska utgöra formella kvalifikationer som erhållits i tredje land så att åberopandet av dessa kvalifikationer skulle förutsätta ytterligare tre års yrkeserfarenhet från ursprungsmedlemsstaten från tiden efter att staten åter blivit självständig?

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer, sådant det lyder ändrat 20.11.2013 genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU (yrkeskvalifikationsdirektivet) art. 2, 3, 4, 12 och 13

Lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1384/2015) 1 §, 3 § och 6 §

Lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (272/2005) 7 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Outi Suviranta, Janne Aer, Petri Helander och Ari Wirén. Föredragande Kaisa Pärssinen-Knight.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.