30.12.2020

Migrationsverket hade inte registrerat ändringssökandens, en år 1940 född estnisk medborgares, unionsmedborgares uppehållsrätt för att han inte ansågs vara ekonomiskt beroende av sin i Finland permanent bosatta dotter på det sätt som avses i utlänningslagen.

Ändringssökanden var dövstum sen födelsen och hade flera sjukdomar som försvagade funktionsförmågan och krävde fortlöpande uppföljning och vård. Ändringssökanden hade medan ärendet behandlades i förvaltningsdomstolen satts under intressebevakning. Den i Finland bosatta dottern hade förordnats till intressebevakare. Intressebevakningen omfattade skötseln av alla ärenden och ändringssökandens rättshandlingsförmåga hade begränsats.

En förutsättning för en unionsmedborgares över tre månader långa vistelse är att hen uppfyller bestämmelsens krav på en unionsmedborgares familjemedlem. En unionsmedborgares familjemedlemmar är släktingar i rakt uppstigande led som är beroende av unionsmedborgaren för sin försörjning.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg med beaktande av förordnandet om intressebevakning och dess innehåll samt den utredning som lämnats om ändringssökandens handikapp och hälsotillstånd att ändringssökanden i verkligheten var ekonomiskt beroende av sin dotter. Ändringssökanden var således hennes familjemedlem enligt 154 § 1 mom. 3 punkten utlänningslagen. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens beslut och återförvisade ärendet till Migrationsverket för registrering av unionsmedborgares uppehållsrätt.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (direktivet om fri rörlighet) art. 2.2, art. 7.1, art. 8.1 och 5

Utlänningslagen 154 § 1 mom., 158 a § 1 mom., 159 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Leena Äärilä, Janne Aer, Anne Nenonen och Joni Heliskoski. Föredragande Saija Laitinen.