28.12.2020

Torvproduktionsverksamhet innebär en potentiell risk för försurning av sura sulfatjordar och sura vattenutsläpp, vilka kan fortgå länge efter att torvproduktionsverksamheten har avslutats. Efter att torvproduktionen avslutats innebär extra torkning och jordbearbetning en ökning av denna risk. I ett miljötillstånd för torvproduktion kunde man med beaktande av sambandet mellan torvproduktionen och den potentiella försurningen ta in ett tillståndsvillkor om att verksamhetsidkaren i samband med överlåtelse av produktionsområdet eller en del av det skriftligt åt mottagaren ska anmäla att det på området finns sura eller potentiellt sura sulfatjordar. Tillståndsvillkoret var behövligt för att hindra förorening av miljön.

I miljötillståndet för torvproduktionen ingick inte i den form förvaltningsdomstolen ändrat det något villkor om att lämna utredning om hur efterbehandlingen genomförs så att inga sådana exceptionellt sura vatten sätts i rörelse på grund av torvproduktionen ännu efter långa torra perioder när efterbehandlingen avslutas, som kan orsaka förorening eller risk för förorening. Med beaktande av den utredning som lämnats i ärendet kunde man inte utesluta att torvproduktionsområdet kunde orsaka sura vattenutsläpp även efter att torvproduktionen på området avslutats. Med ytterligare beaktande av att inga särskilda villkor för efterbehandling enligt 94 § i miljöskyddslagen hade meddelats produktionsområdet för de områden där torvproduktionen hade avslutats, fogades till tillståndsbeslutet ett ovan nämnt villkor gällande utredning om hur efterbehandlingsåtgärderna genomförts.

Miljöskyddslagen 52 § 1 mom., 54 § och 94 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Taina Pyysaari, Jaakko Autio och Juha Lavapuro samt miljösakkunnigråden Janne Hukkinen och Olli Malve. Föredragande Irene Mäenpää.