HFD:2020:160
- Ämnesord
- Diskrimineringslagen, Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden, Beslut om förbud, Ändringssökandens rättegångskostnader i förvaltningsdomstolen, Förvaltningsdomstolens beslut, Ålägga nämnden att ersätta del av ändringssökandens rättegångskostnader
- År för fallet
- 2020
- Meddelats
- Diarienummer
- 2850/3/19,2973/3/19
- Liggare
- 4407
- ECLI-kod
- ECLI:FI:KHO:2020:160
Sjukvårdsdistriktets chefsöverläkare F anförde till förvaltningsdomstolen besvär över diskriminerings- och jämställdhetsnämndens beslut, med vilket F liksom de övriga chefsöverläkarna hade förbjudits fortsätta diskriminering i samband med beslut om fertilitetsbehandling. Enligt förvaltningsdomstolens beslut avskrevs ärendet för att nämnden sedermera hade undanröjt förpliktelsen mot F och det med förbudet förenade hotet om vite. Förvaltningsdomstolen ålade nämnden att ersätta en del av F:s rättegångskostnader i förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolen ansåg att rättegången hade orsakats av ett fel hos myndigheten eftersom nämnden för F:s del hade prövat en ansökan av diskrimineringsombudsmannen som för F:s del borde ha lämnats utan prövning.
Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden och F anförde hos högsta förvaltningsdomstolen besvär över förvaltningsdomstolens beslut om rättegångskostnaderna. Nämnden ansåg att den inte kan anses vara en sådan förvaltningsmyndighet som enligt 74 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen (586/1996) kan åläggas att ersätta en parts rättegångskostnader. Nämnden var behörig att pröva ansökan. Nämnden var ett självständigt och oberoende lagskipningsorgan. Nämnden ansåg också att det inte i ärendet hade skett ett fel hos myndigheten enligt 74 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg, liksom förvaltningsdomstolen, att diskriminerings- och jämställdhetsnämnden i det aktuella ärendet skulle anses vara en sådan förvaltningsmyndighet som har fattat beslutet enligt 74 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att nämnden hade kunnat pröva diskrimineringsombudsmannens ansökan också till den del ansökan gällde F. Nämnden hade ändå förfarit felaktigt när den riktade beslutet om förbud mot F. Rättegången hade därför orsakats av ett fel hos myndigheten och det hade varit oskäligt att låta F stå för sina rättegångskostnader i sin helhet. Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte slutresultatet i ärendet för någondera av besvären.
Ärendet gällde också ersättning av rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen.
Omröstning 4−1 om beslutsskälen.
Förvaltningsprocesslagen (586/1996) 74 § 1 och 2 mom.
Diskrimineringslagen 18 §
Lagen om diskriminerings- och jämställdhetsnämnden 1 § 1 mom., 3 §, 8 § 2 mom. och 12 §
Se även HFD 2020:159
Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Outi Suviranta, Petri Helander, Toomas Kotkas och Ari Wirén. Föredragande Riitta Kreula.