22.12.2016

Ett i 23 kap. i markanvändnings- och bygglagen avsett undantag hade sökts för att en ny byggplats skulle kunna bildas genom en fastighetsförrättning som berörde lägenheter belägna i en strandzon. Närings- trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen) hade behandlat ansökan som ansökan om undantag från den byggbegränsning för strandzon om vilken föreskrivs i 72 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen och avslagit ansökan.

Bildandet av den byggplats som nämndes i ansökan var inte något som i sig innebar ett sådant byggande som skulle ha förutsatt undantag från den byggbegränsning som gäller i en strandzon eller från någon annan bestämmelse eller föreskrift, något annat förbud eller någon annan begränsning i markanvändnings- och bygglagen. När man dessutom beaktade att det uteslutande genom planläggning är möjligt att utan något konkret byggprojekt bilda en i markanvändnings- och bygglagen avsedd byggplats, kunde varken NTM-centralen eller någon annan myndighet med ett beslut som skulle ha haft juridisk betydelse bifalla eller avslå en ansökan om undantag för bildande av en byggplats. NTM-centralen borde därför inte ha prövat ansökan, utan avvisat den.

Det primära syftet med en sådan fastighetsförrättning som avses i fastighetsbildningslagen är att bestämma vilket område som tillhör markägaren. Förutsättningarna att bygga på området prövas däremot i ett förfarande som regleras av bestämmelserna i markanvändnings- och bygglagen. Sökandenas pågående fastighetsförrättning, som följde bestämmelserna i fastighetsbildningslagen, och arten av denna förrättning saknade juridisk betydelse i det ärende som gällde undantag enligt markanvändnings- och bygglagen.

Markanvändnings- och bygglagen 72 § och 171 § (132/1999)

Se även HFD 2013:60