11.7.2016/3070 HFD:2016:110

Namn - Släktnamn - Förälders tudelade släktnamn - Familjens gemensamma släktnamn - Registeranteckning - Rättelse av oriktig registeranteckning - Magistratens behörighet - Rättelse av sakfel - Rättelse till parts nackdel - Uppenbart fel - Partens eget förfarande - Tidsfrist

För ett barn hade enligt föräldrarnas önskan som släktnamn oriktigt registrerats moderns tudelade släktnamn, som bildats genom att modern bar sitt tidigare släktnamn före famil­jens gemensamma släktnamn. Eftersom namnet stred mot namnlagen var registreringen uppenbart oriktig. Släktnamnet hade kunnat rättas också utan föräldrarnas samtycke. Då magistraten hade inlett rättelseförfarandet mera än fem år efter registreringen kunde släkt­namnet ändå inte ändras genom rättelse av sakfel enligt 50 § i förvaltningslagen. Omröstning 3 - 2.

Namnlagen 2 § 1‒4 mom., samt 7 § 1 och 3 mom.

Lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster 4 § 1 mom., 13 § 1 mom. och 21 § 1 mom.

Förvaltningslagen 50 § och 52 § 1 mom.

Beslut som överklagas

Åbo förvaltningsdomstol 5.9.2014 nr 14/0483/2

Ärendets tidigare handläggning

Magistraten i Sydvästra Finland, enheten i Åbo (härefter magistraten) har med sitt beslut 16.10.2013, till den del det nu är fråga om, korrigerat F S-T:s släktnamn till T.

Magistraten har i motiveringarna till sitt beslut konstaterat, att F:s mor U S vid vigseln med F:s far R T 13.8.2005 förklarat att hon kommer att använda namnet S före makarnas gemensamma släktnamn T. Familjens gemensamma släktnamn har alltså från vigseln varit T. Hustruns släktnamn S-T kan endast hon personligen använda. I namnlagen förskrivs att om föräldrarna har ett gemensamt släktnamn vid barnets födelse, får barnet alltid föräldrarnas gemensamma släktnamn. Om den ena av föräldrarna personligen använder sitt tidigare släktnamn framför det gemensamma släktnamnet, kan barnet inte få också detta släktnamn. (---)

Enligt 2 § i namnlagen kan anmälan om barnets släktnamn göras, såsom föräldrarna har gjort, till den församling i evangelisk-lutherska kyrkan där barnet är medlem. Församlingen ska utreda att namnet är lagenligt. Vid anmälan om uppgifter om barn år 2007 har församlingen inte märkt, att barnets släktnamn inte varit möjligt enligt 2 § i namnlagen. Församlingen har felaktigt registrerat barnets släktnamn i befolkningsdatasystemet. Församlingen kan inte korrigera felet i befolkningsregistret, utan det bör göras av magistraten.

Magistraten har utöver 2 § i namnlagen hänvisat till 7 § i namnlagen, regeringens proposition RP 14/1998 rd och 13 § i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster.

Förvaltningsdomstolens avgörande

Förvaltningsdomstolen har till den del det varit fråga om F S-T:s släktnamn godkänt U S-T:s och R T:s besvär över magistratens beslut.

Förvaltningsdomstolen har refererat innehållet i de tillämpade rättsnormerna och motiverat sitt beslut till denna del enligt följande:

Utredning i ärendet

R T och U S har gift sig den 13.8.2005. U S har förklarat sig använda namnet S före det gemensamma släktnamnet T.

R T och U S-T har tre gemensamma barn vilka har olika släktnamn. F:s släktnamn S-T registrerades av Västanfjärds församling. Föräldrarna hade önskat släktnamnet S-T även för E. I besvären har det bifogats en mailkorrespondens 11.‒12.4.2011 mellan R T och magistratens tjänsteinnehavare C. I mailet har C förklarat att endast släktnamnet T är möjligt för E enligt namnlagen och att även F:s efternamn bör rättas till. N S döptes 4.8.2013. Kimitoöns församlingssekreterare G hade vid registrering av namnet märkt att barnen i familjen S-T har olika efternamn. G har 29.8.2013 sänt en redogörelse till magistraten i Åboland. Magistraten har 13.9.2013 skickat föräldrarna ett hörbrev däri föräldrarna har skriftligen svarat 1.10.2013.

Rättslig bedömning

Familjens gemensamma släktnamn har från vigseln 13.8.2005 varit T. Hustruns det vill säga U:s släktnamn S-T är ett namn vilket endast hon kan använda personligen. T är det enda släktnamn som barnen i familjen T kan enligt namnlagen genom födelse få. Släktnamnen S-T och S är således inte lagenliga släktnamn för barnen.

Magistraterna och Befolkningsregistercentralen bär det huvudsakliga ansvaret för befolkningsdatasystemet. Även i det fall att församlingen har tillställt befolkningsdatasystemet uppgiften om namnet för registrering, har magistraten rätt att avgöra namnets lagenlighet vid registrering. (---)

(---) För F:s del är det nu inte fråga om registrering av namnet. F:s släktnamn S-T har i sin tid registrerats felaktigt. Magistraten har inte endast på basis av dess ansvar över uppgifterna i befolkningsdatasystemet rätt att ändra F:s släktnamn. Det att F:s släktnamn inte är lagenligt kan inte anses ha orsakats av föräldrar på det sätt som avses i förvaltningslagen. Eftersom förutsättningarna för rättelse av sakfel inte uppfylls, har magistraten inte kunnat rätta F:s släktnamn till T.

Rättsnormer som förvaltningsdomstolen tillämpat

Namnlagen 2 § och 7 §

Lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster 4 § 1 mom. och 21 § 1 mom.

Förvaltningslagen 50 §

Ären­det har avg­jorts av för­valt­nings­doms­to­lens le­da­mö­ter Paula Olenius och Liisa Eriksson. Föredragande Susanna Päivänsäde.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

Magistraten har i sina besvär yrkat att förvaltningsdomstolens beslut upphävs till den del den har ansett att magistraten inte har kunnat korrigera F S-T:s släktnamn till T.

Magistraten har till stöd för sina yrkanden anfört bland annat följande:

Enligt namnlagen, som trädde i kraft år 1998, är det församlingarnas uppgift att ta emot anmälningar om barns för- och släktnamn och att anmäla dessa uppgifter till befolkningsdatasystemet för registrering. Enligt regeringens proposition RP 14/1998 rp är församlingen skyldig att utreda om det anmälda släktnamnet överensstämmer med 2 kap. i namnlagen och utan dröjsmål anmäla uppgiften till befolkningsdatasystemet för registrering. Magistraterna ansvarar för det egna områdets befolkningsuppgifter och upprätthållandet av dem. Sålunda hör det i sista hand till magistratens befogenheter att avgöra om ett namn är lagenligt. I praktiken går det till så, att om församlingen registrerar ett felaktigt släktnamn i befolkningsdatasystemet i samband med anmälan om uppgifter om barnet, får församlingen vetskap om detta på Befolkningsregistercentralens fellista. Magistraten får inte i detta skede vetskap om felet, utan församlingen borde anmäla felet till magistraten och begära att det korrigeras, eftersom församlingen inte är behörig att korrigera fel.

I ifrågavarande fall har Västanfjärds församling inte bett magistraten korrigera felet, trots att församlingen fått vetskap om felet på fellistan för år 2007. Magistraten har fått veta om och meddelat församlingen om felet i samband med familjens andra barns födelse år 2011, och därefter inväntat församlingens åtgärder i ärendet, bland annat hörande av föräldrarna i samband med korrigering av namnet.

Då familjens tredje barn föddes år 2013 och man fortfarande inte fått något förslag till korrigering av namnet för F, har magistraten i samband med korrigeringen av det tredje barnets namn också korrigerat F:s namn.

Barnens föräldrar har i samband med dopen för alla sina barn anmält namn som står i konflikt med namnlagen. Församlingen har felaktigt registrerat namnet S-T som släktnamn för F. Också för det andra barnet E har föräldrarna anmält samma släktnamn, men församlingen har inte godkänt det, utan E har fått namnet T, som är familjens gemensamma släktnamn. För det tredje barnet N har felaktigt registrerats namnet S. Församlingen har senare bett magistraten korrigera namnet, då man fått en felanmälan om saken. Sålunda har de namn som föräldrarna felaktigt anmält korrigerats till namn som står i enlighet med namnlagen, för E på initiativ av församlingen och för N och F på initiativ av magistraten.

U S-T och R T har i sin gemensamma förklaring med anledning av besvären uppgett att de är nöjda med förvaltningsdomstolens avgörande i ärendet. De har anfört bland annat följande:

Magistraten har tidigare i sitt brev 16.10.2013 skrivit att den först år 2011 fått veta att familjens barn har olika släktnamn i befolkningsdatasystemet. Föräldrarna har aldrig hört att magistraten skulle ha utrett ärendet.

Att F:s släktnamn ändras kan inte godkännas, eftersom hon är det enda av barnen som vet vilket hennes släktnamn är. Det hade bort ändras redan år 2011 då hon var bara tre år gammal. Hon kan inte vara tvungen att ändra sitt släktnamn och därmed hela sin identitet vid sju års ålder på grund av ett fel registermyndigheten begått.

Magistraten har i sitt genmäle upprepat sina yrkanden och tillagt bland annat följande:

Magistraterna i Åbo och Åboland har sammanslagits år 2012. Magistraten i Sydvästra Finland blev behörig och fick kännedom om ifrågavarande fel då. Härförinnan hade magistraten i Åboland uppmanat församlingen att vidta åtgärder. Församlingen har till uppgift att utreda namnets lagenlighet och därefter begära att magistraten korrigerar felet. Fel kan korrigeras först efter att de berörda personerna hörts.

Fellistorna sänds till den församling som har registrerat informationen i befolkningsdatasystemet, inte till magistraten. I detta fall har församlingen inte skött sin uppgift.

Genmälet har tillställts U S-T och R T för kännedom.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet och avslår besvären. Ärendet slutar på det sätt som framgår av förvaltningsdomstolens beslut.

Skäl till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Frågeställning

Det är i ärendet fråga om, huruvida magistraten med stöd av förvaltningslagen har kunnat korrigera U S-T:s och R T:s dotters, F:s släktnamn från S-T till T.

Tillämpliga rättsregler och förarbeten

Enligt 2 § 1 mom. i namnlagen får ett barn vid födelsen det släktnamn som föräldrarna har när barnet föds, om föräldrarna har gemensamt släktnamn.

Enligt paragrafens 2 mom. får barnet i det fall att föräldrarna inte har gemensamt släktnamn det släktnamn som föräldrarna anmäler såsom barnets släktnamn och som någondera av föräldrarna har när anmälan görs. Har föräldrarna gemensamt vårdnaden om ett gemensamt minderårigt barn, får barnet dock vid födelsen det släktnamn som dess syskon har.

Ett barns släktnamn ska enligt paragrafens 3 mom. anmälas till befolkningsdatasystemet inom två månader efter barnets födsel.

Anmälan om ett barns släktnamn sker enligt paragrafens 4 mom. till den magistrat inom vars verksamhetsområde barnet har sin hemkommun eller folkbokföringskommun. Anmälan kan också göras till den församling i den evangelisk-lutherska kyrkan eller i ortodoxa kyrkosamfundet där barnet är medlem. Församlingen skall utreda att namnet är lagenligt och utan dröjsmål tillställa befolkningsdatasystemet uppgiften om namnet för registrering.

Enligt 7 § 1 mom. i namnlagen kan de som ämnar ingå äktenskap gemensamt besluta att de skall anta ett gemensamt släktnamn. Som gemensamt släktnamn kan antas det släktnamn som någondera av dem senast hade som ogift. Gemensamt släktnamn skall före vigseln anmälas till vigselförrättaren.

Enligt paragrafens 3 mom. kan den som ämnar ingå äktenskap och vars släktnamn kommer att ändras till följd av att makarna antar gemensamt släktnamn före vigseln anmäla till vigselförrättaren att han framför det gemensamma släktnamnet personligen kommer att använda det släktnamn som han senast hade som ogift eller det släktnamn som han har vid äktenskapets ingående.

Enligt 4 § 1 mom. i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster är det magistraterna och Befolkningsregistercentralen som bär det huvudsakliga ansvaret för befolkningsdatasystemet. Ansvaret för registerföringen fördelas mellan magistraterna och Befolkningsregistercentralen så som det bestäms närmare i denna eller någon annan lag eller med stöd av lag.

Till de uppgifter om personer som är föremål för registrering som ska registreras i befolkningsdatasystemet hör enligt lagens 13 § 1 mom. 1 punkten fullständigt namn.

Enligt lagens 21 § 1 mom. ska den magistrat vars verksamhetsområde uppgifterna avser besluta att registeranteckningar om bland annat rättelser som gäller uppgifter om en enskild person ska göras i befolkningsdatasystemet så som bestäms i denna lag.

I detaljmotiveringarna till 21 § 1 mom. i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster i regeringens proposition (RP 89/2008 rd) konstateras, att bestämmelsen ger magistraten behörighet att göra enskilda registeranteckningar om uppgifter som hör till dess eget verksamhetsområde. Den magistrat som saken gäller ska ha möjlighet att göra registeranteckningar med stöd av bestämmelsen också när den på något annat sätt än genom den rätt att få uppgifter som avses i 23 och 24 § i den föreslagna lagen fått kännedom om ett behov av bland annat rättelse som gäller uppgifter om ett föremål för registrering. Magistraten ska givetvis i sådana fall alltid säkerställa att uppgiften är aktuell och tillförlitlig, och vid behov se till att de berörda parterna blir hörda och att rättssäkerheten i övrigt tillgodoses i enlighet med bestämmelserna och principerna i förvaltningslagen. Magistratens behörighet ska emellertid vara begränsad till att föra in enskilda registeranteckningar och utreda fel i dem.

Enligt 50 § i förvaltningslagen kan en myndighet undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt, om

1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning,

2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag,

3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller

4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet.

Enligt paragrafens 2 mom. får beslutet i situationer som avses i 1 mom. 1 - 3 punkten rättas till en parts fördel eller nackdel. Rättelse till en parts nackdel förutsätter att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande. I fall som avses i 1 mom. 4 punkten får fel rättas endast till partens fördel.

I detaljmotiveringarna till förvaltningslagens 50 § 2 mom. i regeringens proposition (RP 29/2008 rd) ska beslut som avses i 1 mom. 1‒3 punkten kunna rättas till partens fördel eller nackdel. Rättelse till partens nackdel förutsätter att parten samtycker till att beslutet rättas. Samtycke ska dock inte behövas, om felet beträffande utredningen, lagtolkningen eller förfarandet är uppenbart och det har berott på partens eget förfarande.

Med situationer där en part själv genom sitt eget förfarande har orsakat felaktigheten i beslutet avses enligt detaljmotiveringarna till 50 § 2 mom. i dess ursprungliga form i regeringens proposition (RP 72/2002 rd) närmast de situationer där det är fråga om att en part har gjort sig skyldig till svikligt förfarande eller till allvarlig försummelse. Bestämmelsen förutsätter dock inte ovillkorligen att partens förfarande skall vara uppsåtligt, utan rättelsen ska kunna ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet.

Enligt 52 § 1 mom. i förvaltningslagen behandlar en myndighet ett rättelseärende på eget initiativ eller på en parts yrkande. Initiativet skall tas eller yrkandet på rättelse av ett fel framställas inom fem år från det att beslutet fattades.

Lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster innehåller också vissa bestämmelser om rättelseyrkande och ändringssökande. I detaljmotiveringarna till lagens 75 §, som gäller rättelseyrkande, konstateras i regeringens proposition (RP 89/2008 rd) likväl, att om det är fråga om ett ärende som gäller sökande av ändring i det materiellrättsliga innehållet i ett beslut som ligger till grund för en registeranteckning, ska ärendet avgöras i enlighet med de särskilda bestämmelser som gäller ärendet i fråga. Till exempel namnlagen innehåller egna bestämmelser om ändringssökande. Enligt lagens 76 § är ändringssökande genom besvär begränsat till beslut som gäller rättelseyrkande.

I en nyligen avgiven regeringsproposition med förslag till ändring av bland annat lagen om befolkningsdatasystemet och Befokningsregistercentralens certifikattjänster (RP 78/2016 rd) konstateras, att bestämmelserna om rättelseyrkande i denna lag har ansetts svårtolkade. I propositionen föreslås ändringar i lagen bland annat i syfte att skapa klarhet i i föreskrifterna om begäran om omprövning, ändringssökande och rättelse av uppgifter som registrerats i befolkningsdatasystemet. Också de föreslagna bestämmelserna om ändringssökande ska enligt propositionen tillämpas enbart på beslut som fattas med stöd av Lagen om befolkningsdatasystemet och Befokningsregistercentralens certifikattjänster. Som exempel på förvaltningsbeslut som i nuläget fattas med stöd av denna lag nämns bland annat beslut om ändring av personbeteckning, beslut om spärrmarkering och beslut om utlämnande av vissa uppgifter. Namnregistreringar nämns inte i detta sammanhang. Enligt propositionen är de ändrade bestämmelserna inte avsedda att gälla uppgifter som ska registreras med stöd av annan lagstiftning. Sådana uppgifter är till exempel registreringar med stöd av namnlagen, som innehåller egna föreskrifter om ändringssökande. Registreringen av en uppgift i befolkningsdatasystemet kan i dessa fall inte anses vara självständiga förvaltningsbeslut för vilka det ska finnas separata möjligheter till ändringssökande.

Utredning i ärendet

Utöver den utredning om fakta i ärendet som framgår av förvaltningsdomstolens beslutsmotiveringar ovan konstaterar högsta förvaltningsdomstolen att F enligt handlingarna är född 1.7.2007 och att magistraten i enlighet med anmälan som gjordes av Västanfjärds församling har registrerat hennes namn i den form som hennes föräldrar U S-T och R T har önskat 25.8.2007. Föräldrarna har av magistraten uppmärksammats på att F:s släktnamn har registrerats felaktigt och bör rättas per mail 11.4.2011. Magistraten har dock inte vidtagit andra åtgärder i ärendet i detta skede. F:s föräldrar har beretts tillfälle att bli hörda med anledning av korrigeringen av hennes släktnamn först med ett brev från magistraten som är daterat 13.9.2013. Föräldrarna har i ärendets alla behandlingsskeden vidhållit att F:s släktnamn ska kunna vara S-T.

Rättslig bedömning

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det på de grunder som framgår av förvaltningsdomstolens beslut är uppenbart, att F:s släktnamn i den form det registrerats strider mot bestämmelserna i namnlagen. I stället för S-T borde F:s släktnamn enligt 2 § 1 mom. i namnlagen vara T, som enligt lagens 7 § 3 mom. är F:s föräldrars gemensamma släktnamn. Att hennes släktnamn 25.8.2007 registrerats i formen S-T har således grundat sig på uppenbart oriktig tillämpning av 2 § 1 mom. och 7 § 3 mom. i namnlagen på det sätt som avses i 50 § 1 mom. 2 punkten i förvaltningslagen.

Så som ovan framgår regleras korrigering av släktnamn som registrerats i befolkningsdatasystemet inte i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster. Enligt lagens 21 § 1 mom. har magistraten likväl en allmän behörighet att besluta om rättelser som gäller uppgifter om en enskild person. Magistraten ska härvid se till att rättssäkerheten tillgodoses i enlighet med bestämmelserna i förvaltningslagen. Följaktligen har magistraten kunnat fatta sitt beslut på grundval av 50 § i förvaltningslagen.

Eftersom F:s föräldrar både för sin egen och för F:s del konsekvent motsatt sig att F:s släktnamn korrigeras ska rättelsen i ljuset av 50 § 2 mom. i förvaltningslagen anses ha skett till deras nackdel. Rättelsen har således förutsatt antingen samtycke eller att felet har varit uppenbart och att det har orsakats av deras eget förfarande.

Trots att det är F:s föräldrars uttryckliga vilja att F ska heta S-T i släktnamn ger namnlagen inte någon som helst möjlighet till detta. Att hennes släktnamn registrerats i denna form ska således anses vara ett uppenbart fel. Eftersom rättelse enligt 50 § i förvaltningslagen enligt regeringens proposition RP 72/2002 rd kan ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet anser högsta förvaltningsdomstolen, i motsats till vad förvaltningsdomstolen yttrat, att det har funnits förutsättningar för att rätta F:s släktnamn också utan föräldrarnas samtycke.

En ytterligare förutsättning för rättelse av F:s släktnamn är enligt 52 § 1 mom. i förvaltningslagen att initiativet till rättelsen tagits inom fem år från det att hennes namn registrerats 25.8.2007. Varken paragrafen i sig eller förarbetena ger ledning i fråga om vilka konkreta åtgärder som krävs för att ett initiativ till rättelse ska anses ha tagits. I detta fall har F:s föräldrar informellt upplysts om att F:s släktnamn registrerats i fel form och bör rättas 11.4.2011, men den tidigaste åtgärden i syfte att verkställa en rättelse som kommer fram i handlingarna är det brev med vilket föräldrarna formellt beretts tillfälle att bli hörda. Brevet är daterat 13.9.2013, det vill säga mera än fem år efter att F:s namn registrerats. Magistraten har således inlett förfarandet för sent för att kunna ändra F:s släktnamn genom rättelse av sakfel enligt 50 § i förvaltningslagen.

Av dessa skäl och med beaktande i övrigt av de skäl och bestämmelser som förvaltningsdomstolen har anfört till stöd för sitt beslut, yrkandena i högsta förvaltningsdomstolen och utredningen i ärendet finns det inte skäl till ett annat slut i ärendet än det som framgår av förvaltningsdomstolens beslut.

Ären­det har avg­jorts av pre­si­dent Pek­ka Vi­her­vuo­ri samt för­valt­nings­rå­den Alice Guimaraes-Purokoski, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Antti Pekkala. Ärendets fö­red­ra­gan­de Kristina Björkvall.

Förvaltningsrådet Vesa-Pekka Nuotios röstningsanförande, i vilket förvaltningsrådet Mikko Pikkujämsä instämde, var följande:

"Jag upphäver förvaltningsdomstolens beslut och sätter i kraft slutet i magistratens beslut.

Skälen till den avvikande meningen

Frågeställning

F har vid födelsen 1.7.2007 enligt 2 § 1 mom. i namnlagen direkt fått släktnamnet T. Hennes släktnamn har trots detta felaktigt antecknats i registret som S-T. I ärendet ska i första hand avgöras huruvida magistraten har kunnat korrigera den felaktiga registeranteckningen utan tillämpning av bestämmelsen om rättelse av sakfel i 50 § i förvaltningslagen.

Tillämpliga rättsregler

Utöver de rättsregler som majoriteten tillämpat beaktar jag 6 § i förvaltningslagen, enligt vilken myndigheterna ska bemöta dem som uträttar ärenden hos förvaltningen jämlikt och använda sina befogenheter enbart för syften som är godtagbara enligt lag. Myndigheternas åtgärder ska vara opartiska och stå i rätt proportion till sitt syfte. Åtgärderna ska skydda förväntningar som är berättigade enligt rättsordningen.

Rättslig bedömning

Ett förvaltningsbeslut erhåller enligt vedertagen uppfattning i vissa fall rättskraft, vilket innebär att beslutet är bestående och bindande för framtiden. Det att beslutet på grund av sin rättskraft är bestående innebär att en myndighet inte mera ensidigt kan ändra sitt ursprungliga beslut om inte en uttrycklig bestämmelse ger myndigheten behörighet till detta.

Detta slag av bestående verkan har av hävd främst förknippats med beslut som fattats till sakägarens fördel, det vill säga med vilka en förmån eller rättighet beviljats. Däremot får ett förvaltningsbeslut som innebär att en ansökan förkastas ingen sådan rättskraft som skulle stå i vägen för att en likadan ansökan avgörs med ett nytt förvaltningsbeslut, vilket har konstaterats i rättspraxis till exempel i avgörandet HFD 2016:48.

En registeranteckning om det släktnamn som en person fått vid födelsen kan inte anses vara varken till fördel eller nackdel för sakägaren. En sådan registeranteckning innehåller över huvudtaget inte något sådant avgörande som skulle vara grundat på lagtillämpning på det sätt som är utmärkande för förvaltningsbeslut, utan anteckningen är till sin natur närmast konstaterande och den utgör ingen rättsgrund. I rättslitteraturen har av hävd ansetts att denna typ av förvaltningshandlingar inte erhåller rättskraft, och samtidigt har konstaterats att till exempel en oriktig anteckning i befolkningsboken aldrig erhåller sådan beständighet som är kännetecknande för rättskraft (Merikoski, Suomen julkisoikeus pääpiirteittäin II, 2 upplagan, 1964, s. 64).

Jag anser att registeranteckningen inte heller i detta fall har erhållit rättskraft. Någon uttrycklig behörighetsgrund såsom bestämmelsen om rättelse av sakfel i 50 § i förvaltningslagen har således inte behövts för att korrigera felet. Den allmänna bestämmelsen i 21 § i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster som ger behörighet att besluta om uppgifter har i sig utgjort en tillräcklig rättsgrund för magistraten att korrigera registeranteckningen. Jag anser att förvaltningsdomstolen har bedömt förutsättningarna för rättelse av registeranteckningen oriktigt då bedömningen har skett i ljuset av huruvida kriterierna för tillämpning av 50 § i förvaltningslagen har uppfyllts.

Så som det framgår av förarbetena till ovan nämnda 21 §, som också majoriteten hänvisat till, ska magistraten vid tillämpningen av bestämmelsen alltid försäkra sig om att de berörda parternas rättsskydd säkerställs i enlighet med bestämmelserna och principerna i förvaltningslagen. Därför hade magistraten i detta fall särskilt med beaktande av sista meningen i 6 § i förvaltningslagen och barnets fördel bort bedöma, huruvida registeranteckningen kan korrigeras utan att F:s enligt rättsordningen berättigade förväntningar i fråga om det registrerade släktnamnets beständighet kränks. Magistraten har av beslutsmotiveringarna att döma likväl inte företagit någon sådan granskning. För att bedöma huruvida utgången i magistratens beslut av detta skäl är lagstridig fäster jag uppmärksamhet vid följande omständigheter.

Liksom majoriteten har konstaterat har det vid registreringen av F:s släktnamn begåtts ett uppenbart fel. Det är inte befogat att särskilt skydda förväntningar som gäller en uppenbart oriktig registerantecknings beständighet. Det att felet varit uppenbart har talat för att anteckningen ska korrigeras.

I ärendet har utretts att magistraten fått kännedom om den oriktiga släktnamnsregistreringen senast år 2011 då F:s bror E:s släktnamn registrerades. Eftersom magistraten samtidigt har uppmärksammat F:s far R T på att F:s släktnamn behöver korrigeras ska det faktum att magistraten inte på tjänstens vägnar ännu då har korrigerat registeranteckningen inte ges sådan betydelse, att en berättigad förväntning i fråga om registeranteckningens beständighet därmed skulle ha befästs.

F hade fyllt sex år då magistraten 16.10.2013 beslutade att korrigera hennes släktnamn. Den tid som förflutit medan S-T varit antecknat som hennes släktnamn i registret kan anses ha varit så lång att tidens gång har talat för att avstå från att korrigera anteckningen. Det har hunnit få betydelse för F:s identitet att hon har uppfattat S-T som sitt släktnamn. Å andra sidan är det att beakta att F vid denna tidpunkt fortfarande var ett barn under skolåldern, för vars identitet släktnamnet inte ska anses ha lika stor betydelse som till exempel förnamnet.

I samband med en bedömning av behovet av revidering av namnlagen har man ansett att det finns skäl att överväga om användning av tudelade släktnamn borde tillåtas i Finland. Samtidigt har likväl konstaterats, att om man tillåter släktnamn som bildats genom att kombinera två släktnamn, behövs det för att reglera deras användning och förhindra uppkomsten av olägenheter på grund av långa släktnamnskedjor bestämmelser om huruvida släktnamnen ska åtskiljas av bindestreck eller inte, vilken del av släktnamnet som överförs till följande släktled och om hur tudelade släktnamn behandlas vid ingående av äktenskap (Arviomuistio nimilain uudistamistarpeesta, Justitieministeriets publikation 11/2016, s. 20). Ifall man nu, innan en eventuell lagändring genomförs, tillåter att F:s tudelade släktnamn står kvar i registret förblir det öppet hur släktnamnet i hennes fall överförs och hur det ska behandlas om hon eventuellt ingår äktenskap. Innan en eventuell lagändring genomförs kan F också förorsakas andra olägenheter på grund av att hon i strid med finskt namnskick har ett tudelat släktnamn. Dessa omständigheter talar för att registeranteckningen korrigeras.

Jag fäster större vikt vid de ovan nämnda skäl som talar för att registeranteckningen korrigeras än vid dem som talar emot en korrigering. Jag anser att korrigeringen av registeranteckningen inte har kränkt F:s enligt rättsordningen berättigade förväntningar. Min slutsats är därför att förvaltningsdomstolens beslut ska upphävas och slutet i magistratens beslut sättas i kraft."

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.