14.6.2016

Ett 3,7 hektar stort område, där man hade för avsikt att ta stenmaterial ur berget, var beläget på ett bergsområde som med en riktgivande ge2-beteckning i landskapsplanen klassificerats som en på riksnivå värdefull geologisk formation. Beteckningen ge-2 baserade sig på en utredning från 1996 av Finlands miljöcentral över sådana bergsområden i Tavastehus län som var värdefulla med tanke på skyddet av naturen och landskapsbilden. Enligt utredningen var det ifrågavarande området klassificerat som ett mycket värdefullt område (värdeklass 3 på skalan 1 - 7). Bergsområdet var cirka 94 hektar stort. Avsikten var att under tio års tid ta cirka 700 000 kubikmeter stenmaterial från området. Det tilltänkta täktområdet med omgivningar var icke-planlagt jord- och skogsbruksområde.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att enligt handlingarna i saken och iakttagelser från syn fanns det inte branta stup, skrevor eller släta bergsväggar på området. På det tilltänkta täktområdet eller i dess omedelbara omgivning fanns inte heller andra enskilda särskilda naturförekomster. De bergsstup och skrevor som betraktades som sådana vara belägna utanför täktområdet, som låg i utkanten av det ovan nämnda 94 hektar stora bergsområdet. Täkten av substansen på det tilltänkta området hade ingen betydande inverkan för den helhet som bergsområdet utgjorde och hade inte heller stor inverkan på hur området tedde sig på avstånd. Täkten skulle inte komma att sträcka sig till de högsta punkterna av det större bergsområdet, och skulle således inte komma att förändra de storslagna vyer över skogsområden som nämndes i ovan nämnda utredning över värdefulla bergsområden. Täkten medförde inte i sig att den vackra landskapsbild som det sammanhängande bergsområdet utgjorde eller de övriga skönhetsvärden som var förknippade med området skulle komma att förstöras.

Om marktäktstillstånd beviljades i ovan nämnda utkant av bergsområdet, innebar detta inte nödvändigtvis att nya marktäktstillstånd senare i större omfattning skulle kunna beviljas på bergsområdet. Varje planerat projekt skulle bedömas självständigt och utgående från marktäktslagens bestämmelser om förutsättningarna för att bevilja marktäktstillstånd samt med hänsyn till de verkningar som projektet i fråga hade för naturvärdena på bergsområdet. Beteckningen för värdefullt bergsområde (ge2) i landskapsplanen hade inte direkt någon juridisk betydelse. Kommunstyrelsen hade inte kunnat avslå ansökan genom att hänvisa till att täktverksamheten skulle ha stått i strid med 3 § 1 mom. 1 och 2 punkten i marktätktslagen. Förvaltningsdomstolens och kommunstyrelsens beslut upphävdes med anledning av de besvär som sökanden anfört och saken återvisades till kommunstyrelsen för att handläggas på nytt.

Marktäktslagen 3 § 1 mom. 1 och 2 punkten.