10.6.2016

Stadstyrelsen i en stad hade godkänt ett avtal rubricerat som avtal mellan staden och ett bolag om utbyggnad av kommunalteknik. Avtalet hörde samman med en ansökan av bolaget om undantag för utökad byggrätt på en tomt som bolaget ägde. Enligt ansökan skulle byggrätten ökas med 9 000 kvadratmeter för att bolaget skulle kunna öka sina lagerutrymmen för företagsverksamhet. Enligt avtalet skulle bolaget för denna ökade byggrätt för uppförande av industri- och lagerbyggnader betala 540 000 euro i sådana kostnader för samhällsbyggande som avses i 91 a § i markanvändnings- och bygglagen. Det var fråga om kostnader för kommunalteknik utanför avtalsområdet. Den byggrätt om 44 000 kvadratmeter som för tomten anvisats i detaljplanen var nästan i sin helhet utnyttjad.

Förvaltningsdomstolen hade upphävt stadsstyrelsens beslut på den grunden att beslutet hade varit lagstridigt, eftersom stadsstyrelsen hade överskridit sin behörighet. Stadsstyrelsen överklagade förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att eftersom det inte var fråga om detaljplanering, blev bestämmelserna om planläggningsförfarande i 12 a kap. i markanvändnings- och bygglagen inte alls tillämpliga. Detta innebar att inte heller bestämmelserna i 91 b § i markanvändnings- och bygglagen om förutsättningarna för ingående av markanvändningsavtal skulle tillämpas. Att krav gällande detta förfarande lämnades utan avseende kunde inte motiveras enbart med att markägarna enligt 91 a § i markanvändnings- och bygglagen var skyldig att delta i kommunens kostnader för samhällsbyggande. Det hade inte blivit utrett att den avtalade ersättningen skulle ha grundat sig på kostnader som kommunen redan haft eller skulle komma att förorsakas i framtiden. Med hänsyn till omständigheterna skulle ersättningen således betraktas enbart som en ersättning till bolaget för den ytterligare byggrätt som bolaget beviljats genom beslutet om undantag.

Med hänsyn till bestämmelserna i 12 a kap. i markanvändnings- och bygglagen och i 6 § i förvaltningslagen ansågs det inte lagligt att kräva ersättning av tomtägaren enbart på den grunden att byggrätten på tomten ökade genom att undantag beviljades. När stadsstyrelsen godkände avtalet hade den under dessa förhållanden använt sin prövningsrätt för ett annat ändamål än den kunde användas enligt lagen och hade således överskridit sin behörighet. Förvaltningsdomstolens beslut fastställdes.

Kommunallagen (365/1995) 90 § 2 mom. (1375/2007)

Förvaltningslagen 6 §

Markanvändnings- och bygglagen 20 § 1 mom., 91 a § 1 och 2 mom. samt 91 b § 1 och 3 mom.