1.4.2016/1123 HFD:2016:36

Miljöskyddslagen - Torvproduktion - Vattenbehandlingsanläggning - Krav på belastningsreduktion - Gränsvärde för utsläpp - Bästa användbara teknik - Ytavrinningsfält - Anlagd våtmark

Regionförvaltningsverket hade beviljat Vapo Ab miljötillstånd för torvproduktion. Enligt tillståndsvillkor 3 i tillståndet skulle belastningsreduktionen på ytavrinningsfält 2 vara minst följande:

Suspenderat material 50 %

Total fosforbelastning 50 %

Total kvävebelastning 20 %

Belastningsreduktionen beräknas som ett årsmedelvärde av de halter som uppmäts före och efter ytavrinningsfältet, störningar inkluderade.

Vasa förvaltningsdomstol hade avslagit Vapo Oy:s besvär. I högsta förvaltningsdomstolen yrkade bolaget att belastningsreduktionen skulle bestämmas att gälla hela vattenbehandlingsanläggningen efter att pumpningsbassängerna passerats, det vill säga den sammanhängande anläggning som bestod av den anlagda våtmarken och de två ytavrinningsfälten, samt att kraven på belastningsreduktion skulle skulle ersättas med gränsvärden för utsläpp.

Högsta förvaltningsdomstolen biföll delvis Vapo Oy:s besvär och bestämde att belastningsreduktionskravet skulle gälla den sammanhängande vattenbehandlingsanläggning som bestod av den anlagda våtmarken och de två ytavrinningsfälten. Vattenbehandlingsanläggningen på torvproduktionsområdet skilde sig från sedvanliga vattenbehandlingsanläggningar genom att det i stället för sedimenteringsbassänger fanns pumpningsbassänger och att de två ytavrinningsfälten föregicks av en anlagd vårmark. Våtmarken bidrog till ökad belastningsreduktion i vattenbehandlingsanläggningen. I detta fall kunde den anlagda våtmarken och ytavrinningsfälten anses bilda en enda sammanhängande vattenbehandlingsanläggning. Att ändra kravet på belastningsreduktion så att det gällde hela vattenbehandlingsanläggningen efter pumpningsbassängerna och inte endast den senare av de två ytavrinningsbassängerna stämde därför bättre överens med målsättningen, som var att se till att den huvudsakliga vattenbehandlingsanläggningen på torvproduktionsområdet fungerade på en nivå som motsvarade bästa användbara teknik.

Besvären avslogs till den del som bolaget yrkat att kravet på en viss belastningsreduktion skulle ändras. I miljötillståndet för torvproduktionsområdet hade regionförvaltningsverket inte bestämt gränsvärden för utsläpp, utan i överensstämmelse med stabiliserad praxis i miljötillstånd för torvproduktion bestämt belastningsreduktionen i vattenbehandlingsanläggningen genom att ange procenttal. Att området tagits i bruk för torvproduktion hade redan inverkat så mycket på belastningen att det inte längre var möjligt att utreda områdets naturliga belastning av vattendragen. Eftersom det var omöjligt att få tillförlitlig utredning om bakgrundsbelastningen, kunde man inte genom att bestämma gränsvärden i tillräcklig utsträckning försäkra sig om en fungerande vattenbehandlingsanläggning. Följaktligen var i procent angivna krav på belastningsreduktion det enda sättet att förvissa sig om att vattenbehandlingsanläggningen under dessa förhållanden fungerade på den nivå som bästa användbara teknik förutsatte.

Miljöskyddslagen (86/2000) 43 § 1 och 3 mom.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.