10.3.2016

I Helsingfors bosatta A hade ansökt om rättshjälp för ett medborgarskapsärende som var anhängigt hos Migrationsverket och begärt att ett namngivet privat biträde skulle förordnas för honom. Ansökan, som A gjort elektroniskt, hade styrts till Ylivieska rättshjälpsbyrå för handläggning.

Rättshjälpsbyrån hade avslagit ansökan på den grunden att i andra än domstolsärenden lämnas rättshjälpen av ett offentligt rättsbiträde. Rättshjälpsbyrån hade inte förordnat något offentligt rättsbiträde att biträda A eller tagit ställning till om det fanns förutsättningar att bevilja A rättshjälp eller förordna ett privat biträde för honom. Förvaltningsdomstolen hade avslagit A:s begäran om avgörande och inte heller tagit ställning till förutsättningarna för rättshjälp eller förordnande av privat biträde.

Till stöd för att han begärde att biträdet skulle förordnas anförde A bland annat att han hade besökt Helsingfors rättshjälpsbyrå, som till följd av sin arbetssituation inte hade kunnat ta sig an hans ärende, utan muntligen gett honom rådet att söka sig ett privat biträde. Ylivieska rättshjälpsbyrå konstaterade att A inte hade lagt fram någon verifierad utredning om arbetssituationen i Helsingfors rättshjälpsbyrå eller om andra omständigheter med stöd av vilka ett privat biträde kunde förordnas.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att A:s elektroniska ansökan om rättshjälp hade styrts till Ylivieska rättshjälpsbyrå, som således hade att utgående från A:s ansökan ta ställning till om det fanns förutsättningar att bevilja A rättshjälp och att förordna ett privat biträde för honom.

När det i ett annat ärende än ett domstolsärende finns förutsättningar att bevilja en person rättshjälp, kan under vissa förutsättningar även ett privat biträde förordnas. För att ett sådant förordnande ska kunna meddelas i ett ärende av nämnda slag, måste det alltid först avgöras om det finns någon sådan grund för förordnandet som avses i 10 § 1 mom. i lagen om statliga rättshjälpsbyråer. Grunderna gäller huvudsakligen hur det interna arbetet ordnas i en rättshjälpsbyrå samt andra omständigheter om vilka den som ansöker om rättshjälp inte kan förutsättas presentera sådan verifierad utredning som rättshjälpsbyrån hade hänvisat till.

Om en ovan nämnd grund föreligger, gäller det därefter att ta ställning till om sökanden med stöd av 2 mom. i nämnda 10 § ska hänvisas till en annan rättshjälpsbyrå inom ett avstånd som kan anses vara rimligt för uträttande av ärenden. Finns det inte förutsättningar att hänvisa sökanden till en annan rättshjälpsbyrå, ska med stöd av sista meningen i 8 § 1 mom. i rättshjälpslagen och under de förutsättningar som framgår av 3 mom. i samma paragraf ett privat biträde förordnas för sökanden.

Rättshjälpsbyrån eller förvaltningsdomstolen hade i sina beslut inte tagit ställning till förutsättningarna för att bevilja A rättshjälp eller förordna ett privat biträde för honom. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde rättshjälpsbyråns och förvaltningsdomstolens beslut samt beviljade A rättshjälp och förordnade ett privat biträde för honom, på de grunder som närmare framgår av högsta förvaltningsdomstolens beslut.

Målet gällde också frågan vilken domstol som var behörig att behandla begäran om avgörande i rättshjälpsärendet samt om det beslut som förvaltningsdomstolen gett med anledning av begäran om avgörande kunde överklagas utan besvärstillstånd.

Rättshjälpslagen 1 § 1 mom., 3 §, 8 § 1 och 3 mom., 24 § 1 och 2 mom. samt 26 § 1 och 2 mom.

Lagen om statliga rättshjälpsbyråer 10 §