10.3.2016/772 HFD:2016:26

Ersättning av rättegångskostnader - Myndighets misstag - Felaktig besvärsanvisning - Överklagbart avgörande i sakfrågan - Tolkningsfråga

Miljö- och byggnadsnämnden i Raseborg hade i ett beslut uppmanat firman A att senast 1.9.2014 ansöka om miljötillstånd enligt miljöskyddslagen (86/2000). Enligt beslutet kunde verksamheten förorsaka sådant oskäligt besvär som avses i 17 § 1 mom. i lagen angående vissa grannelagsförhållanden, varför nämnden hade ansett att verksamheten krävde miljötillstånd enligt 28 § 2 mom. 3 punkten i miljöskyddslagen. Nämnden hade till sitt beslut fogat en besvärsanvisning enligt vilken ändring i beslutet fick sökas genom besvär hos Vasa förvaltningsdomstol.

Vasa förvaltningsdomstol hade i sitt överklagade beslut ansett att nämndens beslut att uppmana firman A att ansöka om miljötillstånd hade karaktären av beredning, varför det inte innehöll något sådant avgörande som skulle ha varit juridiskt bindande för verksamhetsutövaren. Förvaltningsdomstolen hade undanröjt den besvärsanvisning som nämnden hade fogat till sitt beslut och avvisat A:s besvär. Utöver detta hade förvaltningsdomstolen dock avslagit A:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att på besvär av A avgöra om förvaltningsdomstolen borde ha bifallit A:s yrkande om ersättning av rättegångskostnader i förvaltningsdomstolen. Eftersom högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra saken enbart med anledning av A:s besvär, hade domstolen inte att ta ställning till om nämndens beslut hade varit ett överklagbart avgörande eller inte.

Enligt 74 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen är det särskilt avgörandet i ärendet som bestämmer skyldigheten att ersätta rättegångskostnader. En part vars besvär avvisats får endast undantagsvis ersättning för sina rättegångskostnader. Har besvär anförts enligt en besvärsanvisning som en myndighet fogat till sitt beslut, har ersättning dock kunnat utdömas även om besvären avvisats på den grunden att beslutet inte har varit överklagbart (se högsta förvaltningsdomstolens beslut 29.9.2009 liggarnummer 2376, kort referat). Ersättningsfrågan avgörs dock separat i varje enskilt fall enligt 74 § i förvaltningsprocesslagen, efter med sammanvägning av de olika omständigheterna i fallet.

I sitt beslut hade nämnden uppmanat firman A att ansöka om miljötillstånd senast den dag som nämndes i beslutet. I beslutet hade nämnden med hänvisning till tillämpliga bestämmelser och övriga motiveringar på specificerade grunder bedömt om den verksamhet som A utövade var tillståndspliktig. Beslutet hade inte förenats med vite eller hot om andra åtgärder.

Det var åtminstone i någon mån en tolkningsfråga om nämndens avgörande i det aktuella fallet var ett sådant avgörande i en sakfråga som kunde överklagas. Ståndpunkten i stabil rättspraxis har dock varit att ett beslut med vilket en huvudförpliktelse föreläggs är överklagbart även när beslutet inte förenas med vite eller hot om andra åtgärder. Med hänsyn till verksamhetsutövarens rättsskydd var det också mindre skadligt att i ett oklart fall ge besvärsanvisning än att inte göra det. Miljö- och byggnadsnämndens förfarande att till beslutet foga besvärsanvisning kunde således inte anses vara felaktigt på ett sådant sätt att nämnden borde ha ålagts att ersätta A:s rättegångskostnader i förvaltningsdomstolen.

Förvaltningsprocesslagen 74 och 75 §

Se och jfr HFD 29.9.2009 liggarnr 2376 (kort referat)

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.