8.3.2016/714 HFD:2016:24

Mervärdesskatt - Rätt till avdrag - Säljares brottsliga förfarande - Förutsättningar för att i efterskott vägra rätt till avdrag

A Ab bedrev inköp, förädling och försäljning av skrot. A Ab hade köpt in metallskrot av firman X, som var införd i registret över mervärdesskattskyldiga. A Ab hade för metallskrotet betalat ett mervärdesskattebelagt pris och dragit av mervärdesskatten, som han betalt till säljaren. Senare hade det visat sig att den fysiska personen B, som hade uppträtt i firmanamnet X:s namn, inte var firmanamnets i handelsregistret antecknade innehavare och att metallskrotet var stulet. B och C, som var innehavare av firmanamnet X, hade dömts till fängelsestraff för grov stöld.

Det var ostridigt att de affärer som A Ab:s betalningar till firman X hade grundat sig på hade varit verkliga. A Ab hade således fått det sålda metallskrotet i sin besittning och använt det i sin rörelse. Det hade inte ens påståtts att A Ab skulle ha varit delaktig i säljarsidans brott eller dragit nytta av dem. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg med hänvisning till Europeiska unionens dom i de förenade målen C-80/11 och C-142/11, Mahagében och Dávid, att A Ab inte kunde debiteras på de mervärdesskatter som bolaget dragit av. Skatteförvaltningen ansågs inte ha lagt fram objektiva bevis för att A Ab skulle ha vetat eller borde ha vetat att säljarsidan hade gjort sig skyldig till brottsligt förfarande och överhuvudtaget inte hade för avsikt att till staten betala den mervärdesskatt som lagts till försäljningspriserna. Till denna del bifölls A Ab:s besvär och Skatteförvaltningens debitering av mervärdesskatt upphävdes.

A Ab hade köpt metallskrot också av firman D, som hade företrätts av den fysiska personen D. Firman D hade varit införd i registret över mervärdesskattskyldiga och A Ab hade för metallskrotet till firman D betalat ett mervärdesskattebelagt försäljningspris och dragit av mervärdesskatten. Betalningen för det metallskrot som A Ab hade köpt av firman D hade A Ab först betalt med en på D utställd check, men senare med en check som utställts på en annan fysisk person, E, som A Ab visste vara ägare till ett annat företag i skrotbranschen. Senare framgick det att försäljningarna inte hade varit firman D:s försäljningar, utan att den fysiska personen D hade fungerat som bulvan för den fysiska personen E eller det företag som E var ägare till. E hade sedermera dömts till fängelsestraff för häleribrott. Till den del som A Ab hade betalt inköpet av metallskrot med en på den fysiska personen E utställd check ansåg högsta förvaltningsdomstolen att A Ab borde ha vetat att firman D inte var den faktiska försäljaren av metallskrotet. Det fanns inte orsak att till denna del upphäva Skatteförvaltningens debitering av mervärdesskatt.

Debitering av mervärdesskatt för räkenskapsperioderna 1.6.2008 - 31.5.2009, 1.6.2009 - 31.5.2010 och 1.6.2010 - 31.5.2011.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 2 § 1 mom., 102 § 1 mom. 1 punkten och 2 mom. samt 181 § 1 mom.

Mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG artikel 2.1 styckena a och c, artikel 9.1, artikel 167 och artikel 168 stycke a

Unionens domstols dom i de förenade målen C-80/11 och C-142/11, Mahagében och Dávid

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.