18.2.2016/530 HFD:2016:19

Avfallslagen - Övergångsbestämmelse - Avfallstransport - Val av avfallstransportsystem - Kommunalbesvär - Avtal om gemensam avfallsnämnd - Avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar - Tillräckliga utredningar

En kommun hade, när den nya avfallslagen trädde i kraft, i huvudsak ett sådant system med avfallstransport enligt avtal som var möjligt enligt den gamla avfallslagen. Enligt övergångsbestämmelsen i den nya avfallslagen skulle kommunen inom en bestämd tid fatta beslut om vilket avfallstransportsystem som skulle tas i bruk i kommunen. Behörigheten att fatta beslutet hade den kommunala avfallshanteringsmyndigheten, som var en för flera kommuner gemensam avfallshanteringsnämnd. Enligt det avtal som kommunerna ingått kunde beslut om avfallshanteringssystemet inte fattas i strid med vederbörande kommuns åsikt i saken.

Avfallshanteringsnämnden hade i strid med föredragandens förslag beslutat att man på hela kommunens område skulle ta i bruk avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar, enligt vad som föreskrevs i den nya avfallslagen. Beslutet motsvarade det utlåtande som kommunfullmäktige hade gett avfallshanteringsnämnden.

I den nya avfallslagen bestäms under vilka förutsättningar en kommun kan besluta att avfallstransporten kan ordnas som avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar. Det var inte möjligt att genom ett avtal mellan kommunerna förbigå den utredningsskyldighet som föreskrivs i förvaltningslagen eller de bestämmelser i den nya avfallslagen enligt vilka lagligheten av avfallshanteringsnämndens beslut skulle bedömas. Med hänsyn till detta kunde kommunens ståndpunkt inte ensam betraktas som tillräcklig utredning om att det på hela kommunens område fanns förutsättningar att ordna avfallstransporten som avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar. När man dessutom beaktade att förutsättningarna för att ta i bruk sådan avfallstransport där avfallstransporten ordnas av fastighetsinnehavaren var strängare enligt den nya lagen än förutsättningarna för att ta i bruk sådan avfallstransport enligt avtal som avsågs i den gamla lagen, hade det inte varit möjligt att förvissa sig om beslutets laglighet enbart utgående från kommunens åsikt om hur väl det dittills tillämpade systemet med avfallstransport enligt avtal hade fungerat. Den utredning som avfallshanteringsnämnden sammanställt som underlag för beslutsfattandet var inte heller sådan att det utgående från den skulle ha varit möjligt att kontrollera om på hela kommunens område de i den nya avfallslagen föreskrivna förutsättningarna var uppfyllda för avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar.

Med hänsyn till det ovan anförda hade avfallshanteringsnämndens beslut inte grundat sig på sådan tillräcklig utredning som avses i förvaltningslagen. Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte förvaltningsdomstolens slutsats, som var att avfallshanteringsnämndens beslut upphävdes.

Avfallslagen (646/2011) 35 §, 36 § 1 mom., 37 § 1 mom. och 149 § 4 mom.

Förvaltningslagen 31 § 1 mom.

Kommunallagen (365/1995) 90 § 2 mom.

Se även HFD 2015:83

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.