10.2.2016

A Ab hade av sitt dotterbolag tagit ett lån om cirka 114,5 miljoner euro till en ränta om 3,75 procent och av dessa medel till sitt moderbolag lånat ut cirka 89,4 miljoner euro, till samma ränta. Inga räntor hade betalats. De cirka 3,4 miljoner euro stora ränteutgifterna för lånet av dotterbolaget och de cirka 2,7 miljoner stora ränteintäkterna för lånet till moderbolaget hade inte blivit bokförda i A Ab:s bokföring och inte deklarerade i bolagets deklaration för skatteåret 2007. För de odeklarerade ränteintäkterna hade bolaget med stöd av 32 § 3 mom. i lagen om beskattningförfarande påförts en 130 000 euro stor skatteförhöjning.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att enligt 32 § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande påförs skatteförhöjning för det belopp som lagts till inkomsten. När i ett fall som detta, det vill säga när inlånade medel lånades vidare, varken upplupna ränteutgifter eller upplupna ränteintäkter hade bokförts eller deklarerats, skulle det anses råda ett sådant samband mellan felen att de inte kunde bedömas var för sig. När de odeklarerade ränteutgifterna hade överstigit de odeklarerade ränteinkomsterna, hade bolaget till sin egen nackdel gett en oriktig skattedeklaration. Att med stöd av 32 § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande påföra skatteförhöjning endast för de ränteintäkter som blivit odeklarerade, utan att beakta att de ränteutgifter som till följd av samma misstag också blivit odeklarerade, skulle anses leda till ett slutresultat som stod i strid med bestämmelsens syfte. Således borde skatteförhöjning inte ha påförts med stöd av 3 mom. i nämnda 32 §. A Ab:s besvär bifölls och ärendet återvisades till Skatteförvaltningen för eventuellt påförande av skatteförhöjning med stöd av 32 § 1 eller 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande. Skatteåret 2007.

Lagen om beskattningsförfarande 32 §