19.1.2016/125 HFD:2016:7

Handikappservice - Gravt handikappad person - Utvecklingsstörning - Personlig assistans - Resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den - Nödvändig hjälp hemma eller utanför hemmet

En måttligt eller gravt utvecklingsstörd kvinna hade ansökt om personlig assistans för 24 timmar per dygn, eftersom hon hade för avsikt att flytta till egen bostad. Sökanden behövde hjälp med alla dagliga sysslor. Sökanden hade sådan fattningsförmåga att hon klarade av att bilda sig en åsikt och på olika sätt ta ställning till sina fritidsaktiviteter och deltagande i samhällelig aktivitet. Till den del som ansökan gällde personlig assistans utanför hemmet kunde ansökan inte avslås på den grunden att sökanden inte skulle ha haft resurser att definiera vad assistansen skulle innehålla och hur den skulle ges. Till denna del upphävdes förvaltningsdomstolens och social- och hälsovårdsnämndens beslut och ärendet återförvisades till den kommunala nämnden för ny handläggning.

Personlig assistans är avsedd att stöda en gravt handikappad persons egna val och ett självständigt liv. Av handlingarna framgick att sökanden kommunicerade och att hon kunde utföra en del hushållsgöromål. Behovet av assistans verkade dock till stora delar bestämmas av någon utomstående. Kommunikationen bestod till stor del av att sökanden räknade upp sådant som hon tyckte om. Till den del som ansökan gällde personlig assistans för boende i eget hem hade förvaltningsdomstolen kunnat avslå sökandens besvär, eftersom sökanden inte till denna del kunde anses ha resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. Det var således möjligt att anse att en sökande endast till en del uppfyllde det så kallade resursvillkoret.

Grundlagen 19 § 1 mom. och 3 mom.

Lagen om service och stöd på grund av handikapp 8 § 2 mom., 8 c § 1 - 3 mom. samt 8 d §

Beslut som överklagas

Helsingfors förvaltningsdomstol 16.6.2014 nr 14/0531/6

Ärendets bakgrund

En tjänsteinnehavare som lyder under social- och hälsovårdsnämndens sektion för individärenden i Esbo har 28.2.2012 avslagit A:s ansökan om personlig assistans 8 736 timmar per år eller 24 timmar om dygnet. Tjänsteinnehavaren har hänvisat till en utredning som är gjord av stiftelsen Y. Enligt utredningen behöver A konstant stöd och hjälp i vardagen. Hon har svårt att ta initiativ och hon kan inte planera och genomföra uppgifter och åtaganden utan utomstående stöd. Hennes autistiska drag påverkar den tilltänkta boendeomgivningen. Dessutom framgår det att A känner sig trygg när hon vet att personalen finns i närheten. Rekommendationen från samkommunen år 2010 är liknande. Man anser att A har många styrkor och skulle vara redo att flytta bort från rehabiliteringsenheten. Man rekommenderar en flytt till ett gruppboende i Nyland. Esbo stads handikappservice är redo att bevilja A betalningsförbindelse till Y Ab:s svenskspråkiga boendeservice för personer med utvecklingsstörning.

Social- och hälsovårdsnämndens sektion för individärenden i Esbo har med sitt beslut 26.9.2012 (§ 293) inte ändrat tjänsteinnehavarens beslut. A:s behov av hjälp bygger huvudsakligen på behov av vård och övervakning.

Helsingfors förvaltningsdomstol har med sitt beslut 22.3.2013 nr 13/0265/6 upphävt sektionens beslut och återförvisat ärendet till sektionen för ny behandling. Enligt beslutsskälen hade beredaren konsulterat samkommunenes socialkurator och ledande psykolog, vilka har ansett bland annat att A inte kan handleda en personlig assistent vid genomförandet av dagliga sysslor. Ur handlingarna hade inte framgått att A hade fått tillfälle att bli hörd och framföra sin åsikt om socialkuratorns och ledande psykologens utsagor innan ärendet hade avgjorts på det sätt som avses i 34 § 1 mom. i förvaltningslagen. Förvaltningsdomstolen ansåg att det i ärendet hade skett ett fel i förfarandet.

Ärendets tidigare handläggning

En tjänsteinnehavare som lyder under social- och hälsovårdsnämndens sektion för individärenden i Esbo har 1.7.2013 avslagit A:s ansökan om personlig assistans för 8 736 timmar per år eller 168 timmar per vecka. Tjänsteinnehavarens motiveringar har varit desamma som i beslutet 28.2.2012.

Social- och hälsovårdsnämndens sektion för individärenden i Esbo har med sitt beslut 5.11.2013 (§ 421) inte ändrat tjänsteinnehavarens beslut.

Förvaltningsdomstolens avgörande

Helsingfors förvaltningsdomstol har med sitt överklagade beslut avslagit A:s besvär över sektionens beslut.

Förvaltningsdomstolen har anfört följande skäl för sitt beslut:

Social- och hälsovårdsnämndens sektion för individärenden i Esbo har givit sitt beslut helt på svenska, som är A:s modersmål. Förvaltningsdomstolen anser att sektionen har motiverat sitt beslut på så sätt som förutsätts i 44 och 45 § i förvaltningslagen och att det inte heller har skett något annat fel i förfarandet.

Enligt 8 § 2 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp ska kommunen ordna skälig personlig assistans för en gravt handikappad som på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom nödvändigt behöver sådan service för att klara de funktioner som hör till normal livsföring. Kommunen har dock inte särskild skyldighet att ordna serviceboende eller personlig assistans, ifall tillräcklig omsorg om den gravt handikappade inte kan tryggas genom åtgärder inom den öppna vården.

Enligt 8 c § 1 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp avses med personlig assistans den nödvändiga hjälp som en gravt handikappad har behov av hemma eller utanför hemmet i de dagliga sysslorna, i arbete och studier, i fritidsaktiviteter, i samhällelig verksamhet, samt i upprätthållande av sociala kontakter. Enligt 2 mom. är syftet med personlig assistans att den ska hjälpa en gravt handikappad att göra sina egna val när det gäller funktioner som avses i 1 mom. För att personlig assistans ska ordnas förutsätts att den gravt handikappade har resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. Enligt 3 mom. anses när det gäller att ordna personlig assistans som gravt handikappad den som till följd av ett långvarigt eller framskridande handikapp eller en sådan sjukdom nödvändigt och upprepade gånger behöver en annan persons hjälp för att klara de funktioner som avses i 1 mom. och behovet av hjälp inte i främsta hand beror på sjukdomar och funktionshinder som har samband med normalt åldrande.

I 8 d § i lagen om service och stöd på grund av handikapp stadgas, att när det bestäms på vilket sätt personlig assistans ska ordnas och när själva assistansen ordnas ska kommunen beakta den gravt handikappades egna åsikter och önskemål samt det i serviceplanen definierade individuella hjälpbehovet och den handikappades livssituation i sin helhet.

Den individuella karaktären av personlig assistans förutsätter att den gravt handikappade personen har kapacitet att definiera vad assistansen skulle innehålla och hur den skulle ges. Hon ska kunna ta ställning till sina egna hjälpbehov och på vilka sätt hjälpbehoven ska mötas. När man hör en gravt handikappad person kan man utnyttja till exempel hjälpmedel och metoder som underlättar tolkning och kommunikation. Man kan också anlita anhörigas och andra nära personers sakkunskap, men bedömningen av hjälpbehovet kan inte fullt ut bygga på en annan persons uppfattningar. Om behovet av hjälp och assistans i första hand grundar sig på omsorg, vård och tillsyn, bör behovet tillgodoses genom andra former av service och stöd inom social- och hälsovården. I detta fall är det ofta frågan om situationer, där den gravt handikappade inte själv har kapacitet att bedöma sitt behov av hjälp, utan bedömningen görs i huvudsak av en annan person.

A är 37 år gammal. Hon har en måttlig/grav utvecklingsstörning med autistiska drag och epilepsi. Hon har sedan 2008 bott i samkommunens psykosociala enhet med 4 - 5 andra klienter. A deltar i en daglig verksamhet fem dagar i veckan.

Enligt läkarutlåtandet 21.3.2012 är A en positiv och social person. Hon blir lätt irriterad och även aggressiv om hon får för mycket impulser, likaså om hon blir frustrerad eller otrygg. Hon behöver klara strukturer i sin vardag och har fungerat bra med daglig verksamhet fem dagar i veckan. Hon har svag tidsuppfattning. Hennes verbala och sociala färdigheter kan anses ha blivit starkare i kontakten med lindrigare handikappade klienter. Enligt utlåtandet anses som en lämplig boendeform för A antingen ett lugnt boende med högst 5 - 6 klienter som inte är gravare handikappade än A och som kan försvara sig själva fysiskt och verbalt eller en egen lägenhet med konstant närvaro av personlig assistans och måttligt med sociala kontakter utifrån.

Enligt ett utlåtande av ledande psykologen och ledande kuratorn 13.5.2013 har A utvecklats på flera olika punkter. Hon söker sig gärna till sociala utrymmen och verkar uppskatta andras närvaro där. Dock kvarstår problematik som är förknippad med hennes handikapp: svårigheter att själv ta initiativ, kommunikationsbrister, svag tidsuppfattning och begränsad förmåga att hantera och reglera starka känslor i de situationer som hon inte kan omfatta. A lever här och nu och har svårt att i tankarna strukturera sin dag såväl tidsmässigt som innehållsmässigt för att uttrycka vad hon realistiskt behöver hjälp med. Hennes kommunikation är därför långt ett uppräknande av sådant hon tycker om: mat, slalom, TV-spel, resa till Sverige osv, men inte direkt handledande/efterfrågande av det hon skulle behöva för tillfället. Det ankommer därför långt på personal att själv tolka, avgöra och förverkliga vad A behöver i olika situationer under en dag. A kan oftast välja mellan två alternativ, men någon annan ska ta initiativet och berätta dessa alternativ för henne. A:s förmåga att själv handleda en personlig assistent i genomförande av vardagliga sysslor är svag. Hon skulle eventuellt uppskatta att ha en person bara för sitt eget bruk, men uppleva stor osäkerhet mot personer som hon inte känner väl och reagera med känslomässiga utlevelser över att bli feltolkad.

A har ansökt om personlig assistans för 24 timmar per dygn, eftersom hon har som avsikt att flytta in i sin egen bostad i Esbo. Enligt ansökan behöver A hjälp med alla dagliga sysslor, som att sköta sin hygien, med måltider och andra hushållsgöromål, med på- och avklädning, med daglig verksamhet och med kommunikation med andra. Hon deltar i en konstklubb, simmar, rider och vistas ute i naturen. För allt detta behöver hon en assistent.

Förvaltningsdomstolen konstaterar att en gravt handikappad person inte måste anhålla om personlig assistans själv för att få den servicen, men hon måste ha en viss förmåga att leda verksamheten inom vilken den personliga assistenten hjälper. Bedömningen av hjälpbehovet kan inte fullt basera sig på en annan persons uppfattningar. Enligt handlingarna kan A i någon mån uttrycka sitt behov av hjälp i vardagliga situationer, när ärendet berör för henne bekanta, konkreta saker, men hon har inte någon initiativförmåga när det gäller aktiviteter. Hon har inte förmågan att definiera assistansens innehåll och sätten att ordna den. Förvaltningsdomstolen anser att hennes behov av hjälp och assistans i första hand i detta fall grundar sig på omsorg, vård och tillsyn. Följaktligen är kommunen inte förpliktad att för henne ordna personlig assistans enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp. Det finns inte skäl att ändra sektionens beslut.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Sinikka Välitalo och Mervi Hietanen, som även har föredragit ärendet.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

A har överklagat förvaltningsdomstolens beslut och yrkat att förvaltningsdomstolens och sektionens beslut upphävs. A ska beviljas personlig assistentservice 8 736 timmar per år eller 186 timmar i veckan enligt 8 d § 2 mom. 3 punkten i lagen om service och stöd på grund av handikapp.

A har motiverat sina besvär bland annat på följande sätt:

För att personlig assistans ska ordnas förutsätts att den gravt handikappade har resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. I ärendet prövas denna gräns. I A:s fall är sättet för att förverkliga hennes boende i eget hem uttryckligen personlig assistans.

Vidare grundar sig A:s rätt till personlig assistans även på 19 § 1 mom. i grundlagen, enligt vilken var och en har rätt till oundgänglig försörjning och omsorg.

Till besvären har bifogats en CD-rom skiva, där man filmat A i dagliga sysslor hemma och utanför hemmet bland annat i fritidsaktiviteter.

Social- och hälsovårdsnämndens sektion för individärenden i Esbo har gett en förklaring, där det yrkas att besvären ska förkastas. Sektionen har upprepat allt det som tidigare framförts i ärendet och anfört bland annat följande:

Utgående från de utlåtanden man fått i ärendet kan man anse att A:s behov av hjälp och assistans ska besvaras med hjälp av andra social- och hälsovårdstjänster och stödåtgärder och inte med hjälp av personlig assistans.

A åberopar också 19 § 1 mom. i Finlands grundlag. Paragrafen gäller rätten till social trygghet. Till denna del kan konstateras att man svarar på A:s behov av hjälp och assistans med nödvändiga social- och hälsovårdstjänster och stödåtgärder. En personlig assistent lämpar sig dock inte i A:s fall.

A har gett genmäle och lämnat in tilläggsutredning. A har yrkat att Esbo stad ska ersätta A:s rättegångskostnader.

Genmälet och tilläggsutredningen har skickats för kännedom till sektionen för individärenden i Esbo.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet och upphäver Helsingfors förvaltningsdomstols och social- och hälsovårdsnämndens sektions för individärenden i Esbo beslut till den del de gäller personlig assistans utanför hemmet i fritidsaktiviteter och i samhällelig verksamhet och återförvisar ärendet till nämnden för ny behandling till denna del. Till övriga delar avslås besvären och ärendet slutar på det sätt som framgår av Helsingfors förvaltningsdomstols beslut.

2. A:s yrkande om ersättning av rättegångskostnader avslås.

Skälen till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Avgörandet i huvudsaken

1.1. Lagrum, förarbeten och rättspraxis

Enligt 19 § 1 mom. i Finlands grundlag har alla som inte förmår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv rätt till oundgänglig försörjning och omsorg. Enligt 3 mom. i samma paragraf skall det allmänna, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa.

Enligt 8 § 2 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp ska kommunen ordna skälig personlig assistans för en gravt handikappad som på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom nödvändigt behöver sådan service för att klara de funktioner som hör till normal livsföring. Kommunen har dock inte särskild skyldighet att ordna serviceboende eller personlig assistans ifall tillräcklig omsorg om den gravt handikappade inte kan tryggas genom åtgärder inom den öppna vården.

Enligt 8 c § 1 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp avses med personlig assistans den nödvändiga hjälp som en gravt handikappad har behov av hemma eller utanför hemmet i de dagliga sysslorna, i arbete och studier, i fritidsaktiviteter, i samhällelig verksamhet samt i upprätthållande av sociala kontakter. Enligt 2 mom. är syftet med personlig assistans att den ska hjälpa en gravt handikappad att göra sina egna val när det gäller funktioner som avses i 1 mom. För att personlig assistans ska ordnas förutsätts att den gravt handikappade har resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. Enligt 3 mom. anses när det gäller att ordna personlig assistans som gravt handikappad den som till följd av ett långvarigt eller framskridande handikapp eller en sådan sjukdom nödvändigt och upprepade gånger behöver en annan persons hjälp för att klara de funktioner som avses i 1 mom. och behovet av hjälp inte i främsta hand beror på sjukdomar och funktionshinder som har samband med normalt åldrande.

I 8 d § i lagen om service och stöd på grund av handikapp stadgas att när det bestäms på vilket sätt personlig assistans ska ordnas och när själva assistansen ordnas ska kommunen beakta den gravt handikappades egna åsikter och önskemål samt det i serviceplanen definierade individuella hjälpbehovet och den handikappades livssituation i sin helhet.

Enligt detaljmotiveringarna till 8 c § 1 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp i regeringens proposition (RP 166/2008 rd) begränsar sig en gravt handikappad persons behov av assistans inte enbart till funktioner som sker hemma, utan han eller hon behöver i motsvarande funktioner assistans också utanför hemmet. Därför täcker den personliga assistansen också andra sektorer i livet än boende och funktioner i hemmet. Enligt det föreslagna 1 mom. hör till personlig assistans för det första assistansen av en gravt handikappad person i hans eller hennes dagliga sysslor hemma eller utanför hemmet. Med begreppet dagliga sysslor avses sysslor som utförs antingen varje dag eller mer sällan, men dock upprepade gånger med vissa tidsintervall. Som dagliga sysslor betraktas de sysslor som generellt hör till funktionerna i livet. Till de dagliga sysslorna hör bl.a. transporter och annan förflyttning, påklädning, skötsel av den personliga hygienen, kläd- och matservice, skötsel av ordningen i hemmet och uträttande av ärenden. Vidare konstateras i propositionen att i fråga om gravt handikappade personer som omfattas av serviceboende eller annan boendeservice i enlighet med handikappservicelagen innebär förslaget att behovet av hjälp i de dagliga sysslorna hemma alltjämt ska kunna tryggas med hjälp som de anställda vid en boendeserviceenhet tillhandahåller. I dessa fall gäller den i 8 c § avsedda personliga assistansen närmast de dagliga sysslor som äger rum utanför hemmet.

Högsta förvaltningsdomstolen har i sin rättspraxis konstaterat att även gravt handikappade personer med utvecklingsstörning kan ha tillräckliga resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den när det gäller verksamhet utanför hemmet (Se HFD 2012:46 och HFD 2011:69).

1.2. De aktuella omständigheterna

A är 39 år gammal. Hon har en måttlig eller grav utvecklingsstörning med autistiska drag och epilepsi. Hon har sedan 2008 bott i samkommunens psykosociala enhet med 4 - 5 andra klienter. A deltar i en daglig verksamhet fem dagar i veckan.

Enligt ett läkarutlåtande från 21.3.2012 är A en positiv och social person. Hon blir lätt irriterad och även aggressiv om hon får för mycket impulser, likaså om hon blir frustrerad eller otrygg. Hon behöver klara strukturer i sin vardag och har fungerat bra med daglig verksamhet fem dagar i veckan. Hon har svag tidsuppfattning. Hennes verbala och sociala färdigheter kan anses ha blivit starkare i kontakten med lindrigare handikappade klienter. Enligt utlåtandet anses som en lämplig boendeform för A antingen ett lugnt boende med högst 5 - 6 klienter som inte är gravare handikappade än A och som kan försvara sig själva fysiskt och verbalt eller en egen lägenhet med konstant närvaro av personlig assistans och måttligt med sociala kontakter utifrån.

Enligt ett utlåtande av ledande psykologen och ledande kuratorn 13.5.2013 har A utvecklats på flera olika punkter. Hon söker sig gärna till sociala utrymmen och verkar uppskatta andras närvaro där. Dock kvarstår problematik som är förknippad med hennes handikapp: svårigheter att själv ta initiativ, kommunikationsbrister, svag tidsuppfattning och begränsad förmåga att hantera och reglera starka känslor i de situationer som hon inte kan omfatta. A lever här och nu och har svårt att i tankarna strukturera sin dag såväl tidsmässigt som innehållsmässigt för att uttrycka vad hon realistiskt behöver hjälp med. Hennes kommunikation är därför i mycket den att hon räknar upp sådant som hon tycker om: mat, slalom, TV-spel, resa till Sverige osv, men inte ett direkt handledande/efterfrågande av det hon skulle behöva för tillfället. Det ankommer därför i hög grad på personalen att tolka, avgöra och förverkliga vad A behöver i olika situationer under en dag. A kan oftast välja mellan två alternativ, men någon annan ska ta initiativet och berätta dessa alternativ för henne. A:s förmåga att själv handleda en personlig assistent vid genomförandet av vardagliga sysslor är svag. Hon skulle eventuellt uppskatta att ha en person bara för sitt eget bruk, men upplever stor osäkerhet inför personer som hon inte känner väl och reagerar med känslomässiga utlevelser över att bli feltolkad.

A har ansökt om personlig assistans för 24 timmar per dygn, eftersom hon har som avsikt att flytta in i sin egen bostad i Esbo. Enligt ansökan behöver A hjälp med alla dagliga sysslor, som att sköta sin hygien, med måltider och andra hushållsgöromål, med på- och avklädning, med daglig verksamhet och med kommunikation med andra. Hon deltar i en konstklubb, simmar, rider och vistas ute i naturen. För allt detta behöver hon en assistent.

Högsta förvaltningsdomstolen har haft tillgång till en CD-romskiva där A:s uppträdande i vardagliga sysslor framgår.

1.3. Rättslig bedömning

Det är ostridigt att A är en i 8 c § 3 mom. lagen om service och stöd på grund av handikapp avsedd gravt handikappad person, som till följd av ett långvarigt eller framskridande handikapp eller sådan sjukdom nödvändigt och upprepade gånger behöver en annan persons hjälp för att klara de funktioner som avses i 1 mom. i samma paragraf.

1.3.1. Personlig assistans för fritidsaktiviteter och samhällelig verksamhet utanför hemmet

Då man beaktar den utredning som erhållits om A:s förmåga att uttrycka sitt hjälpbehov i praktiken, kan det anses att hon är en i 8 c § 3 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp avsedd gravt handikappad person som har i 2 mom. i samma paragraf avsedda resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. Av dessa skäl kan man inte avslå A:s ansökan om personlig assistans för fritidsaktiviteter och samhällelig verksamhet utanför hemmet på den grunden att A skulle sakna dessa resurser. Därför ska förvaltningsdomstolens och sektionens beslut upphävas till den del som de gäller personlig assistans i fritidsaktiviteter och samhällelig verksamhet utanför hemmet och ärendet återförvisas till sektionen för ny behandling till denna del.

1.3.2. Personlig assistans i hemmet

Härefter gäller det att bedöma om den omständigheten att sökanden i fråga om fritidsaktiviteter och samhällelig verksamhet utanför hemmet anses ha de resurser som avses i 8 c § 2 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp, nödvändigtvis innebär att sökanden uppfyller detta villkor även när det gäller personlig assistans i hemmet. Det gäller alltså att avgöra om det är möjligt att anse att det så kallade resursvillkoret kan uppfyllas endast till en viss del.

Enligt 8 c § 1 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp avses med personlig assistans den nödvändiga hjälp som en gravt handikappad har behov av hemma eller utanför hemmet.

Det som anförs i motiveringen till nämnda lagrum tyder på att det anses vara möjligt att bevilja personlig assistans för aktiviteter utanför hemmet även när sådan inte beviljas för hjälpbehov i den handikappades hem. I lagen om service och stöd på grund av handikapp eller i dess förarbeten har man inte särskilt tagit ställning till beviljandet av personlig assistans i en situation där den handikappade vill flytta till exempel från ett gruppboende till sitt eget hem för att bo där självständigt, men med personlig assistans som stöd.

För att personlig assistans ska ordnas förutsätts enligt 8 c § 2 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp att den gravt handikappade har resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. Därför bedöms hjälpbehovet genom att man utgår från frågan om den handikappade har sådana resurser. I detaljmotiveringen till sistnämnda lagrum i regeringens proposition konstateras att om behovet av hjälp och assistans i första hand grundar sig på omsorg, vård och tillsyn, bör behovet tillgodoses på annat sätt än genom personlig assistans. Social- och hälsovårdsutskottet har i samband med behandlingen av regeringens proposition till lagen om service och stöd för handikapp gällande målgruppen framfört (ShUB 32/2008 rd) bland annat följande:

Ett av kriterierna för att få personlig assistans är att personen själv kan ange vilken assistans som behövs och på vilket sätt. Därmed utesluts de funktionsnedsatta personer som inte själva kan ange sitt behov av assistans, utan behovet bestäms av någon utomstående. I de flesta fall innebär hjälpbehovet då huvudsakligen omsorg, vård och tillsyn, och det är behov som bör tillgodoses på något annat sätt än genom personlig assistans. Enligt uppgifter till utskottet har tanken inte varit att kategoriskt utesluta någon grupp med grava funktionsnedsättningar, utan assistansbehovet avgörs alltid från fall till fall utifrån klientens funktionsnedsättning eller sjukdom och det anknytande hjälp- eller servicebehovet. I grund och botten begränsas dock antalet assistansklienter genom bestämmelsen.

Av handlingarna framgår att A kommunicerar och att hon kan utföra en del hushållsgöromål. Behovet av assistans verkar dock till stora delar bestämmas av någon utomstående. Enligt ett utlåtande av ledande psykologen och ledande kuratorn 13.5.2013 lever A här och nu och har svårt att i tankarna strukturera sin dag vare sig tidsmässigt eller innehållsmässigt för att uttrycka vad hon realistiskt behöver hjälp med. Hennes kommunikation är därför i mycket det att hon räknar upp sådant som hon tycker om. Vidare är A:s förmåga att själv handleda en personlig assistent vid genomförandet av vardagliga sysslor svag.

Personlig assistans är avsedd att stöda en gravt handikappad persons egna val och ett självständigt liv. Till dess natur hör att personen har på ovan nämnt sätt resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. Då man beaktar den utredning som framförts i ärendet som helhet, har det inte visats att A skulle ha sådana resurser när det är fråga om de resurser som behövs för boende i ett eget hem.

Bestämmelsen i 19 § 3 mom i grundlagen förpliktar det allmänna att tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt att främja befolkningens hälsa. Bestämmelsen i sig kan inte ge A rätt till personlig assistans om inte förutsättningarna för personlig assistans uppfylls i enlighet med lagen om service och stöd på grund av handikapp.

Av dessa skäl och med beaktande i övrigt av de skäl och bestämmelser som förvaltningsdomstolen har anfört till stöd för sitt beslut, yrkandena i högsta förvaltningsdomstolen och utredningen i ärendet, finns det inte till denna del skäl till ett annat slut i ärendet än det som framgår av Helsingfors förvaltningsdomstols beslut.

2. Rättegångskostnaderna

Med hänsyn till målets art och 74 § i förvaltningsprocesslagen är det inte oskäligt att A själv får bära sina rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen.

Ärendet har avgjorts av president Pekka Vihervuori samt förvaltningsråden Anne E. Niemi, Sakari Vanhala, Eija Siitari och Alice Guimaraes-Purokoski. Föredragande Camilla Sandström.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.