18.12.2012

Resebyråföretaget A Ab hade ingått ett avtal med en tjänsteproducent om att tjänsteproducenten skulle kreditera A Ab för priserna på de inköp som A Ab:s kunder hade gjort hos A Ab och betalt med betalkort eller kreditkort så, att det krediterade beloppet minskades med tjänsteproducentens eget arvode, som i allmänhet kalkylerades i procent av betalningen. A Ab hade för avsikt att debitera kunder som betalade sina inköp med betal- eller kreditkort för den kostnad som tjänsteproducentens arvode förorsakade bolaget genom att ta ut en särskild avgift av dem, enligt 60 § i betaltjänstlagen. Kontantkunder debiterades inte på denna tilläggsavgift.

Den tilläggsavgift som A Ab debiterade kunder som använde betal- eller kreditkort som betalningsinstrument ansågs med stöd av 73 § i mervärdesskattelagen vara en del av skattegrunden för den tjänst som A Ab sålde. Det var inte frågan om en genomgångspost som inte medförde mervärdesskatteplikt, skattefri försäljning av en finansiell tjänst eller ersättning för förmedling av betalning. A Ab skulle följaktligen betala mervärdesskatt för avgifter som bolaget i samband med skattepliktig försäljning tog ut av kunder som använde betalkort.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 41 §, 42 § 1 mom. 2 punkten och 73 § 1 mom.
Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, artikel 79 stycket c och 135.1 stycket b.
Rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt
Betaltjänstlagen (290/2010) 1 §, 8 § och 60 §
Lagen om betalningsinstitut (297/2010) 1 §, 6 §, 11 § och 12 §
Unionens domstols domar i målen C-276/09, Everything Everywhere, C-34/99, Primback, och C-18/92, Bally