30.12.2011

En förvaltningsdomstols beslut om rätten att dra av förluster trots ägarväxling hade överklagats hos högsta förvaltningsdomstolen, som hade att ta ställning till om det skattskyldiga bolaget enligt 122 § 3 mom. i inkomstskattelagen hade kunnat förvägras tillstånd att dra av förluster trots ägarväxling i bolaget.

Högsta förvaltningsdomstolen beslöt skjuta upp handläggningen av målet och enligt artikel 267 i FEUF begära förhandsavgörande av unionens domstol enligt följande:

1. Ska selektivitetsförutsättningen i artikel 107.1 i FEUF tolkas innebära att en medlemsstat inte i ett tillståndsförfarande likt det som avses i 122 § 3 mom. i den finska inkomstskattelagen kan ge en skattskyldig rätt att trots ägarväxling dra av förluster utan att medlemsstaten följer det förfarande som avses i den sista meningen i artikel 108.3 i FEUF?.

2. Ska man vid tolkningen av denna selektivitetsförutsättning särskilt när det gäller att definiera referensgruppen ge relevans åt att huvudregeln enligt 117 § och 119 § i den finska inkomstskattelagen är att ett bolag får dra av fastställda förluster, eller är det bestämmelserna om ägarväxlingssituationer som ska ges relevans?

3. Om man anser att det i princip är fråga om sådan selektivitet som avses i artikel 107 i FEUF, kan då ett system likt det som framgår av 122 § 3 mom. i inkomstskattelagen anses legitimt på den grunden att det är fråga om en mekanism som följer av skattsystemets natur och som är nödvändig till exempel för att hindra kringgående av skatt?

4. När det gäller att avgöra om det finns en eventuell legitimitetsgrund och huruvida det är fråga om en mekanism som följer av skattsystemets natur, vilken betydelse har då om myndigheten har en vid eller inskränkt prövningsrätt? Är det fråga om en mekanism som följer av skattesystemets natur endast förutsatt att den som tillämpar bestämmelsen inte har någon prövningsrätt och att det i lagstiftningen exakt anges när undantag kan göras?

Omröstning 5-2.