30.12.2011

Enligt utlänningslagen beviljas familjemedlemmar till en finsk medborgare bosatt i Finland kontinuerligt uppehållstillstånd på grund av familjeband på ansökan som görs i Finland eller utomlands. Utgångspunken var således den att sökanden skulle beviljas uppehållstillstånd om han annars uppfyllde villkoren för att beviljas uppehållstillstånd.

Tillståndsmyndigheten hade ansett bland annat att makarna saknade ett gemensamt språk och att skillnaderna i deras berättelser om vigseln och bröllopsfesten gav grundad anledning att misstänka att utlänningen hade haft för avsikt att kringgå bestämmelserna om inresa eller vistelse i landet (så kallat skenäktenskap). Det gällde således att bedöma om det var möjligt att frångå ovan nämnda utgångspunkt på den grunden att sökandens avsikt hade varit att kringgå bestämmelserna om inresa, när de övriga villkoren för att bevilja uppehållstillstånd var uppfyllda.

Ingendera maken talade den andras modersmål flytande. Makarna hade dock redogjort för hur de hade kommunicerat med varandra under den första tiden av sitt förhållande och hur de hade studerat det språk som den andra talade. Med hänsyn särskilt till hur länge makarna hade varit ett par innan de gifte sig och hur väl de var insatta i varandras bakgrund och förhållanden skulle sökanden inte anses ha ansökt om uppehållstillstånd på grund av äktenskap i någon annan avsikt än att faktiskt leva familjeliv med maken. Uppehållstillstånd på grund av familjeband skulle därför beviljas.

Utlänningslagen 50 § 1 mom. och 36 § 2 mom.