23.12.2011

Enligt de bidragsgrunder som kommunens tekniska nämnd hade fastställt kunde ett bidrag som avses i 95 § i lagen om enskilda vägar beviljas under förutsättning att kommunen fick använda den väg för vilken bidraget beviljades för servicetrafik som hänförde sig till kommunens verksamhet och att väglaget inte för denna användning fick ta en sådan bruksavgift av kommunen om vilken bestäms i 26 § och 80 § 4 mom. i lagen om enskilda vägar. Ett väglag som hade ansökt om bidrag hade haft kommunen att betala en bruksavgift för användningen av den enskilda väg som väglaget höll. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att kommunens prövningsrätt gav den rätt att bestämma villkoren i sitt bidragsbeslut. Denna kommunala prövningsrätt begränsas av de allmänna rättsprinciper som gäller inom förvaltningen, såsom jämlikhetsprincipen och principen om ändamålsbundenhet. Med beaktande av att bidragsgrunderna var allmänna och gällde alla de väglag som ansökt om bidrag, att bidragsvillkoret hade hänfört sig till kommunens behov att använda vägen för sina lagstadgade uppgifter, såsom skoltransporter, och att trafik som berodde på att andra än delägarna använde vägen enligt bidragsgrunderna skulle vara en bidragshöjande faktor, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att tekniska nämndens verkställande sektion inom ramen för sin prövningsrätt hade kunnat avslå väglagets ansökan om bidrag.

Kommunallagen 90 §
Lagen om enskilda vägar 26 §, 80 § 1 och 4 mom., 95 § och 96 § 1 mom.