12.8.2011

H:s sjukhusvård hade fortsatts med ett beslut som fattats 2.6.2010 med stöd av 17 § 2 mom. i mentalvårdslagen. Beslutet hade underställts den regionala förvaltningsdomstolen, som hade fastställt beslutet. Enligt 17 § 2 mom. i mentalvårdslagen borde ett beslut om att ytterligare fortsätta vården eller avsluta den ha fattats skriftligen innan vården varat i sex månader, det vill säga senast 2.12.2010. Överläkarens beslut om fortsatt sjukhusvård, vilket underställts förvaltningsdomstolen för fastställelse, hade dock fattats först 5.1.2011, det vill säga efter utgången av den frist som föreskrivs i 17 § 2 mom. i mentalvårdslagen. Även observationsutlåtandet som beslutet grundade sig på var givet 5.1.2011. Nämnda dag hade läkaren dock inte längre kunnat fatta beslut om fortsatt vård av H i den ordning som bestäms i 17 § 2 mom. i mentalvårdslagen. Det saknade juridisk betydelse att H under vårdtiden hade rymt från sjukhuset och inte hade varit anträffbar när sexmånaderstiden gått ut. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde därför förvaltningsdomstolens beslut och lämnade det underställda beslutet utan fastställelse.

Finlands grundlag 7 §
Mentalvårdslagen 8 § 1 mom. och 17 §