6.4.2011/951 HFD:2011:35

Statligt stöd - Kommunalbesvär - Aktieteckning - Befintligt stöd - Nytt stöd - Stödordning - Kommissionens formella granskningsförfarande

Mariehamns stadsstyrelses överklagade beslut gällde teckning av aktier vid riktad emission i ett aktiebolag till vars verksamhet bland annat hörde att hyra ut affärslägenheter. I egenskap av statsstödsmyndighet borde stadsstyrelsen före beslutet på ett tillförlitligt sätt ha utrett om Europeiska unionens rättsregler eller bestämmelser om statligt stöd skulle tillämpas i fråga om den aktuella aktieteckningen.

Det gällde också att ta ställning till om aktieteckningen kunde betraktas som befintligt stöd enligt en notifierad stödordning som stadsstyrelsen hade hänvisat till i högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen, som redan tidigare med ett delbeslut hade upphävt Ålands förvaltningsdomstols beslut i ärendet, upphävde Mariehamns stadsstyrelses beslut, som hade kommit till i felaktig ordning.

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt artikel 107.1 och 108.3
Rådets förordning (EG) NR 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i
EG-fördraget artikel 1 styckena a-d samt artikel 2 och 3
Komissionens förordning (EG) Nr 794/2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget artikel 4.1
Kommunallagen för landskapet Åland 111 §

Se bl.a. HFD 21.10.2009/2577, HFD 2010:29 och HFD 2010:30.
Se även HFD 2011:33 och HFD 2011:34.

Lyhennelmä suomeksi

Beslut som överklagas

Ålands förvaltningsdomstols beslut 12.6.2007 nummer 41/2007

1. Ärendets tidigare handläggning

Mariehamns stadsfullmäktige hade 29.11.2006 godkänt budgeten för år 2007 och ekonomiplanen för åren 2008-2009. Under punkten investeringar för år 2007 hade det stått ”IT-teknikby (etapp 2) -172 500”.

Mariehamns stadsstyrelse har 8.2.2007 § 90 beslutat att avge en avsiktsförklaring till Ålands Industrihus Ab enligt följande:

Härmed intygas att Mariehamns stad vid Ålands Industrihus Ab:s extra bolagstämma den 16 februari 2007 kl. 14.00 avser att teckna nya aktier i Ålands Industrihus Ab för totalt 344 789,50 euro, vilket motsvarar 2 050 aktier med ett nominellt värde om 168,19 euro/aktie.

Mariehamns stads aktier betalas i två rater på så sätt att hälften av teckningspriset ska betalas inom en vecka från Ålands Industrihus Ab:s ordinarie bolagsstämma år 2007, dock senast 30.6.2007, och den andra hälften ska betalas inom en vecka från Ålands Industrihus Ab:s ordinarie bolagstämma år 2008, dock senast 30.6.2008.

Stadsstyrelsen har 15.3.2007 § 145 avvisat Dalbo Affärsfastigheter Ab:s anhållan om verkställighetsförbud och rättelseyrkande samt förkastat Marcus Måtars anhållan om verkställighetsförbud och rättelseyrkande.

2. Ålands förvaltningsdomstols avgörande

Ålands förvaltningsdomstol har undanröjt den besvärsanvisning som stadsstyrelsen har fogat till sitt beslut och upphävt stadsstyrelsens beslut till den del som Måtars rättelseyrkande har förkastats. Förvaltningsdomstolen har därefter avvisat Måtars rättelseyrkande och besvär utan prövning.

Förvaltningsdomstolen har vidare avvisat Dalbo Affärsfastigheter Ab:s besvär utan prövning samt förkastat ansökan om verkställighetsförbud och yrkandena om ersättning av rättegångskostnader.

Förvaltningsdomstolen har motiverat sitt beslut på följande sätt:

Enligt 112 § 1 mom. i kommunallagen för landskapet Åland får inte rättelse yrkas i och kommunalbesvär inte anföras över beslut som endast gäller beredning eller verkställighet.

Stadsfullmäktige i Mariehamn har 29.11.2006 i samband med behandlingen av budgeten för år 2007 och ekonomiplanen för åren 2008-09 beslutat om investering av 172 500 euro i etapp II av IT-teknikby år 2007 och likaså 172 500 euro som fortsättning av etapp II i IT-teknikby år 2008. Stadsstyrelsens beslut att utfärda en avsiktsförklaring, enligt vilken Mariehamns stad avser teckna nya aktier i Ålands Industrihus Ab för totalt 344 789,50 euro så att aktierna betalas i två rater på så sätt att hälften av teckningspriset eller 172 394,75 euro betalas inom en vecka från Ålands Industrihus Ab:s ordinarie bolagsstämma år 2007, dock senast 30.6.2007, och den andra hälften ska betalas inom en vecka från Ålands Industrihus Ab:s ordinarie bolagsstämma år 2008, dock senast 30.6.2008, gäller beträffande år 2007 endast verkställighet av stadsfullmäktiges beslut 29.11.2006. För år 2008 gäller stadsstyrelsens beslut endast beredning, med beaktande av att anslag ännu inte beviljats för detta år. Stadsstyrelsen borde därför ha lämnat både bolagets och Måtars rättelseyrkanden utan prövning. Besvären kan sålunda enligt 112 § 1 mom. i kommunallagen för landskapet Åland inte prövas.

Med beaktande av avgörandet i ärendet är det enligt 74 § i förvaltningsprocesslagen inte oskäligt att bolaget och Måtar själva får bära sina rättegångskostnader.

Enligt 74 § 3 mom. i förvaltningsprocesslagen får inte en enskild part åläggas att ersätta en offentlig parts rättegångskostnader, om inte den enskilda parten har framfört ett uppenbart ogrundat yrkande. De framförda yrkandena kan inte anses som så uppenbart ogrundade som avses i detta lagrum att bolaget och Måtar kunde åläggas att ersätta Mariehamns stads rättegångskostnader i ärendet.

3. Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

3.1 Dalbo Affärsfastigheter Ab:s och Marcus Måtars besvär

Dalbo Affärsfastigheter Ab och Marcus Måtar har i sina besvär över Ålands förvaltningsdomstols beslut begärt att högsta förvaltningsdomstolen ändrar Ålands förvaltningsdomstols beslut, upphäver stadens beslut att teckna aktier, återvisar ärendet till staden för ny handläggning och förbjuder verkställigheten av stadsstyrelsens beslut 8.2.2007 och ålägger Mariehamns stad att stå för bolagets rättegångskostnader.

Ändringssökandena har upprepat allt det som de har anfört tidigare i ärendet och i sina besvär anfört bland annat följande:

Den tolkning som Ålands förvaltningsdomstol har gjort innebär att Europa unionens statsstödsregler blir omöjliga att tillämpa. På basen av skrivningen i stadens budget är det inte möjligt att förstå huruvida Ålands Industrihus Ab överhuvudtaget är inblandat i investeringen. Ingen information om investeringens villkor framkommer. Frågan huruvida de EU-rättsliga statsstödsreglerna kan tillämpas blir dock möjlig att avgöra först när villkoren för investeringen framkommer, det vill säga om det till exempel gäller teckning av aktier så kan statsstödsbedömningen göras först när man vet vilket bolag som är inblandat, antalet aktier som ska tecknas samt teckningspriset. I klartext är det således först efter stadsstyrelsens beslut 15.3.2007 avseende avsiktsförklaringen som det har varit möjligt att bedöma och värdera statsstödselementet i stadens beslut.

3.2 Mariehamns stadsstyrelses förklaring

Mariehamns stadsstyrelse har inkommit med en förklaring. Högsta förvaltningsdomstolen ska förkasta ändringssökandenas ansökan om verkställighetsförbud och lämna besvären utan prövning.

I andra hand har stadsstyrelsen yrkat att Dalbo Affärsfastigheter Ab:s ansökan om verkställighetsförbud och besvär ska avvisas och att Måtars ansökan om verkställighetsförbud och besvär ska förkastas så att Mariehamns stads beslut 8.2.2007 § 90 och 15.3.2007 § 145 förblir gällande. För det fall att Dalbo Affärsfastigheter Ab:s ansökan om verkställighetsförbud och besvär inte avvisas, ska de förkastas av högsta förvaltningsdomstolen så att stadens nämnda beslut förblir gällande.

Mariehamns stadsstyrelse har vidare yrkat att bilagorna 1, 3, 4 och 6 som staden lämnat till Ålands förvaltningsdomstol och som nu åberopas även vid handläggningen i högsta förvaltningsdomstolen ska vara sekretessbelagda. Slutligen har Mariehamns stad även yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Stadsstyrelsen har i sin förklaring anfört bland annat följande:

Av stadsfullmäktiges beslut 29.11.2006 § 118 och av budgeten framgår alla relevanta omständigheter kring stadens investering i projektet iTIDEN.

Av ett utdrag ur budgeten framgår att det har handlat om en investering år 2007 till förmån för IT-/teknikbyn, etapp 2, och att denna investering skulle uppgå till 172 500 euro. Av stadsfullmäktiges sammanträdesprotokoll 29.11.2006 framgår att investeringen skulle göras i form av ett aktiekapitaltillskott.

Det är allmänt känt inom landskapet Åland att IT-/teknikbyn iTIDEN ägs av företaget Ålands Industrihus Ab. Dalbo Affärsfastigheter Ab och Måtar kan inte hävda att det inte har varit möjligt för dem att utgående från anteckningarna i budgeten och sammanträdesprotokollet inse att omröstningen och beslutet gällt en aktieteckning i Ålands Industrihus Ab. Ändringssökandena har före det aktuella beslutet 29.11.2006 agerat mot Ålands Industrihus Ab och torde därför väl känna till att IT-/teknikbyn ägs av Ålands Industrihus Ab.

Det enda som inte direkt framgår av stadsfullmäktiges beslut om att godkänna budgeten för år 2007 och de bilagor som ovan redovisats är hur många aktier som Mariehamns stad skulle teckna samt teckningspriset. Detta saknar dock relevans för ärendet. Det väsentliga har varit att investeringens totala belopp framgått och att det inte i ett senare skede ändrat. Tilläggas kan att det nominella värdet på Ålands Industrihus Ab:s aktier, 168 euro/aktie, framgår av bolagets handelsregisterutdrag och bolagsordning. De aktier Mariehamns stad tecknat i Ålands Industrihus Ab har tecknats till nominellt värde. Antalet aktier och teckningspriset har varit det förväntade.

Stadsstyrelsen har varit bunden av den budget som stadsfullmäktige godkänt. Enligt 64 § i kommunallagen för landskapet Åland (ÅFS 1997:73) ska budgeten iakttas i kommunens verksamhet och hushållning. Beslut om ändringar i budgeten fattas av fullmäktige. Detta innebär att stadsstyrelsen inte ens kunnat avvika från det fullmäktige bestämt om att 172 500 euro år 2007 skulle investeras i projektet iTiden, etapp 2. Stadsstyrelsen har inte utövat någon egen prövningsrätt, utan följt stadsfullmäktiges investeringsbeslut. Därmed har stadsstyrelsens beslut om att ge en avsiktsförklaring gällande aktieteckning i Ålands Industrihus Ab varit ett renodlat verkställighetsbeslut, som det inte gått att överklaga.

Mariehamns stadsstyrelse har i sak vidhållit vad staden redan anfört i sitt utlåtande till Ålands förvaltningsdomstol, men därtill ansett att Ålands förvaltningsdomstol gjort en korrekt bedömning av besvärsmöjligheterna i sitt beslut och att högsta förvaltningsdomstolen på samma grunder bör lämna ändringssökandenas besvär utan prövning.

3.3 Ålands Industrihus Ab:s förklaring

Ålands Industrihus Ab har inkommit med en förklaring. Högsta förvaltningsdomstolen ska förkasta ändringssökandenas ansökan om verkställighetsförbud och lämna besvären utan prövning.

I andra hand har Ålands Industrihus Ab yrkat att Dalbo Affärsfastigheter Ab:s ansökan om verkställighetsförbud och besvär ska avvisas samt att Måtars anhållan om verkställighetsförbud och besvär ska förkastas så att Mariehamns stadsstyrelses beslut 8.2.2007 under § 90 och 15.3.2007 under § 145 förblir gällande. För det fall att Dalbo Affärsfastigheter Ab:s ansökan om verkställighetsförbud och besvär inte avvisas, ska de förkastas av högsta förvaltningsdomstolen, så att stadens nämnda beslut förblir gällande.

Ålands Industrihus Ab har vidare yrkat ersättning för sina rättegångskostnader och att bolagets förklaring ska sekretessbeläggas av högsta förvaltningsdomstolen.

Ålands Industrihus Ab har i sin förklaring anfört bland annat följande:

Ålands Industrihus Ab har i förklaringen lämnat uppgifter som innehåller Ålands Industrihus Ab:s affärshemligheter och andra omständigheter som har att göra med bolagets näringsverksamhet. Bolaget har hållit uppgifter, särskilt uppgifter om saneringskostnader, resultat och bolagets framtidsprognoser, hemliga och deras röjande är ägnat att medföra ekonomisk skada för Ålands Industrihus Ab. I enlighet med vad som stadgas i 6 kap 24 § 20 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet ska handlingarna och uppgifterna vara sekretessbelagda.

Ålands Industrihus Ab har förenat sig med den förklaring som Mariehamns stadsstyrelse har lämnat till högsta förvaltningsdomstolen i ärendet samt allt det som stadsstyrelsen därutöver i ärendet lämnat till Ålands förvaltningsdomstol och högsta förvaltningsdomstolen.

För det fall att högsta förvaltningsdomstolen mot förmodan skulle uppta ärendet till prövning i sak har Ålands Industrihus Ab vidare anfört följande:

För att reglerna om statsstöd ska kunna tillämpas krävs att samtliga kriterier för stöd enligt artikel 87.1 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (FEG) uppfylls. I det aktuella fallet uppfylls samtliga kriterier inte. Reglerna om statsstöd är inte tillämpliga.

Beslutet snedvrider inte konkurrensen. Ålands Industrihus Ab ägs till största delen av Ålands landskapsregering och de åländska kommunerna. Bolagets huvudsakliga verksamhet är att uppföra, äga och besitta fastigheter för uthyrning. Målsättningen med verksamheten är att tillhandahålla fastigheter för näringslivet på Åland, så att det kan utvecklas till ett rikt och konkurrenskraftigt näringsliv. Syftet med iTIDEN-projektet har varit att befintliga företag ska kunna samlas under samma tak för att samarbeta. Man har velat skapa goda förutsättningar för nyföretagande, innovationer, samarbete mellan skola och näringsliv, konferenser, kurser och fortbildning. Avsikten har aldrig varit att locka företag med hyror under marknadsnivå, och så har inte heller skett. Vad ägarna däremot avsett med projektet är att underlätta utvecklingen av regionen och näringslivet på Åland. När Ålands Industrihus Ab år 2003 startade byggprojektet iTIDEN stod det klart att projektet inte kunde förverkligas enbart med privata initiativ. Denna fråga utreddes innan projektet startade. Det har på Åland funnits privata satsningar för att uppföra och hyra ut kontorsutrymmen, men på privat håll har det inte funnits intresse för att bygga en hel företagsby med restaurang, gemensamma utrymmen och möjlighet till interaktion och samarbete mellan hyresgästerna. Inte heller har någon aktör utanför Åland visat intresse för att förverkliga ett sådant projekt. Projektet har de facto skapat ett stort antal nya arbetsplatser. Etapp 1 av iTIDEN-projektet skapade cirka 50 nya arbetsplatser. Stadens investeringsbeslut ska ses mot bakgrund av att det ligger i stadens intresse att utveckla näringslivet i Mariehamn.

Ålands Industrihus Ab uppbär marknadsmässiga hyror för sina fastigheter och verksamheten förväntas ge en positiv nettoavkastning på lång sikt. Hyrorna som uppbärs har inget diskriminerande inslag utan vilka företagare som helt kan vända sig till Ålands Industrihus Ab för att hyra affärslokaler. Ålands Industrihus Ab:s hyresgäster betalar marknadsmässiga hyror för sina lokaler. Det har konstaterats att Ålands Industrihus Ab:s hyror ligger på en något högre nivå än motsvarande hyror i centrala Mariehamn.

Även konkurrensverket i Finland och länsstyrelsen på Åland har tagit ställning till Ålands Industrihus Ab:s hyror och kommit fram till att dessa hyror inte underskrider den allmänna hyresnivån i Mariehamn. Konkurrensverkets beslut 10.12.2007 styrker att Ålands Industrihus Ab:s prissättning varit marknadsmässig och att det finns en fungerande konkurrens inom det aktuella området på Åland.

Ålands Industrihus Ab bedrivs på affärsmässiga grunder. Mariehamns stads investering i Ålands Industrihus Ab har skett med tanke på bolagets förestående nyinvesteringar. Staden har fått valuta för sina satsningar i form av nya aktier i Ålands Industrihus Ab, eftersom bolagets värde ökat i motsvarande mån som aktieteckning skett. Stadens investering har skett med beaktande av framtida avkastningar och värdestegringar och motiverats av en marknadsekonomisk investerarprincip.

Under åren 2001-2005 har bolaget gjort stora investeringar och befunnit sig i en expansionsfas, varför man inte uppvisat någon vinst. Ålands Industrihus Ab har även under denna period varit tvungen att betala för en oväntad marksanering och därtill anslutna kostnader. Bolagets värde skulle sannolikt ha varit betydligt högre om man inte drabbats av de oväntade och de betydande saneringskostnaderna.

En värdering av Ålands Industrihus Ab visar att en privat investerare med samma möjlighet till aktieteckning som Mariehamns stadsstyrelse skulle ha gjort samma investering som staden gjorde. Vid bedömningen av om det funnits affärsmässiga grunder för investeringen måste det beaktas att stadens investeringsbeslut ska jämföras med marknadsinvesterare i samma storleksklass och att staden som en offentlig myndighet har rätt att se till den långsiktiga lönsamheten i sitt investeringsbeslut. Bolaget har även hänvisat till unionens domstols dom i målet C-305/89.

Intäkterna från Ålands Industrihus Ab fastigheter har ökat betydligt under de senaste åren. Även det faktum att bolaget uppbär marknadsmässiga hyror för sina fastigheter visar att bolaget bedrivs på affärsmässiga villkor. Konkurrensverket har även 10.12.2007 konstaterat att Ålands Industrihus Ab ekonomiska situation var sådan att företaget bedrivs affärsmässigt i detta nu. Ålands Industrihus Ab har inte ändrat sina affärsmässiga principer eller sin verksamhet sedan konkurrensverkets beslut 10.12.2007. Det finns inga ändringar i bolagets verksamhet som skulle föranleda en annan bedömning i dag. Finansieringen i Ålands Industrihus Ab strider inte mot artikel 87.1 FEG.

Beslutet har inte påverkat handeln mellan medlemsstaterna. Den finansiering som bolaget erhållit påverkar inte handeln mellan medlemsstaterna i gemenskapen. Ålands Industrihus Ab:s hyresgäster betalar, som ovan anförts, en marknadsmässig hyra för sina lokaler. Bolagets affärsverksamhet och stadens satsning i bolaget har inte heller hindrat andra privata aktörers inträde på marknaden. Åland har en egen lagstiftning och särskilda regler om rätten att idka näringsverksamhet och jordförvärv. Den åländska särlagstiftningen gör det sannolikt mindre intressant för företag från Finland och andra medlemsländer att försöka etablera sig på den åländska marknaden. Utöver lagstiftningen bör det även beaktas att Åland är en autonomi med en egen regerings förvaltning, kultur och språk som skiljer sig från Finland och övriga marknader. Ålands Industrihus Ab:s projekt är geografiskt begränsade och ur ett gemenskapsrättsligt perspektiv småskaliga. Med beaktande av detta kan stadens investeringsbeslut inte heller av denna anledning påverka handeln mellan medlemsstaterna.

Enligt artikel 87.2 och 87.3 FEG är vissa statliga stöd förenliga med den gemensamma marknaden. Om högsta förvaltningsdomstolen mot förmodan skulle anse att stadens beslut om aktieteckning inte varit kommersiellt godtagbart, ska beslutet ändå anses förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 c.

Ålands förvaltningsdomstol har fattat ett korrekt beslut. Dalbo Affärsfastigheter Ab och Måtar kan inte med stöd av EG-rättsliga statsstödsprinciper i kommunalrättslig ordning överklaga ett beslut som enbart gäller beredning och verkställighet. Handläggningen i kommunalrättslig ordning över ett beslut som gäller beredning och verkställighet är fel väg att gå. Besvären saknar grund. Högsta förvaltningsdomstolen bör därför lämna Måtars och Dalbo Affärsfastigheter Ab:s besvär utan prövning.

Mariehamns stadsstyrelses beslut är inget otillåtet statsstöd. Stadens beslut uppfyller inte kriterierna på otillåtet statligt stöd enligt artikel 87.1, eftersom åtgärden inte snedvridit eller hotat att snedvrida konkurrensen på marknaden. Ålands Industrihus Ab:s hyressättning är marknadsmässig och fråga är inte om någon underprissättning som skulle gynna hyresgästerna. Dessutom kan konstateras att bolagets ekonomiska situation är sådan att företaget bedrivs på affärsmässiga grunder. Stadens beslut om investering i Ålands Industrihus Ab har skett i syfte att nå framtida avkastning och värdestegringar, vilket det även finns goda förutsättningar för på lång sikt. Investeringsbeslutet har inte heller inverkat på handeln mellan medlemsstaterna. Skulle alla kriterier i artikel 87 mot förmodan uppfyllas har stödet ändå varit tillåtet på basis av EG-fördragets artikel 87.3 c. Högsta förvaltningsdomstolen bör förkasta Måtars och Dalbo Affärsfastigheter Ab:s besvär såsom ogrundade.

3.4 Dalbo Affärsfastigheter Ab:s och Marcus Måtars genmäle

Dalbo Affärsfastigheter Ab och Marcus Måtar har inkommit med ett genmäle, i vilket de har anfört bland annat följande:

Europeiska unionens kommissions intresse när det gäller ärendet gällande Ålands Industrihus Ab har huvudsakligen inriktat sig på följande områden; huruvida det överhuvudtaget förekommer något statsstöd och i så fall om stödet kan vara berättigat med stöd av artikel 87.3 i EG föredraget, Ålands Industrihus Ab:s finansiella situation, huruvida liknande stöd har beviljats till andra bolag eller mottagare, landskapsregeringens resonemang när man hävdar att man agerar marknadsmässigt samt vilka notifieringar som skulle kunna vara relevanta. Kommissionen frågar sig bland annat hur kan man bevilja en garanti på marknadsmässiga grunder när förutsättningen för att bevilja garantin är att två marknadsaktörer har vägrat bevilja finansiering.

Högsta förvaltningsdomstolen har i ärendet diarienr 3170/2/06 redan beviljat verkställighetsförbud för det beslut som har gällt beviljande av landskapsgaranti. Det vore ologiskt om domstolen i detta ärende agerar annorlunda. I det nyss nämnda ärendet har domstolen fattat beslut om att invänta den utredning som kommissionen genomför angående Ålands Industrihus Ab och stöden från Ålands landskapsregering. Domstolen bör fatta ett liknande beslut även i detta ärende.

Det har varit omöjligt att bedöma statsstödsreglernas tillämplighet enbart utgående från Mariehamns stadsfullmäktiges budgetbeslut. Först när staden fattade beslutet om aktieteckning och de därtill anslutna teckningsvillkoren blev det möjligt att tillämpa statsstödsreglerna.

För att kunna avgöra huruvida handeln mellan medlemsstaterna påverkas måste följande omständigheter vägas in; huruvida stöden beviljas med avseende på en produkt (vara eller tjänst) beträffande vilken det finns eller inom en överskådlig framtid kommer att finnas handel mellan medlemsstaterna, och huruvida stödet kan få effekt på handeln mellan medlemsstaterna.

Affärsfastigheter är föremål för handel mellan medlemsstaterna. Oftast är detta fallet när affärsfastigheten ingår som en integrerad del av den övriga verksamheten i en affärsrörelse. Det kan noteras, att Ålands Industrihus Ab:s dotterbolags, FAB Vikingagränd 4, industribyggnad på cirka 9 000 kvadratmeter tidigare ägdes av den svenska Brio-koncernen via ett finländskt dotterbolag. Detta är inte den enda “affären” som har inneburit handel mellan medlemsstaterna. Det finns flera exempel där bolagiserade åländska affärsfastigheter är föremål för handel mellan medlemsstaterna. Affärsfastigheter på Åland är föremål för gränsöverskridande investeringar och det kan därmed fastslås att landskapsregeringens åtgärder kan ha en effekt på denna handel genom att hyrorna hålls på en konstgjort låg nivå, vilket i sin tur har en negativ effekt på såväl lokala som internationella investerares intresse att investera i fastighetsägande affärsrörelser på Åland. Priserna på affärsfastigheterna riskerar även att påverkas negativt.

Om ett stöd beviljat av en medlemsstat förstärker ett företags ställning i förhållande till andra konkurrerande företag i handeln inom gemenskapen, ska denna handel anses påverkad av detta stöd. Det är dock inte nödvändigt att det gynnade företaget självt deltar i handeln mellan medlemsstaterna. Hyresgästerna i Ålands Industrihus Ab:s nu aktuella byggnad samt i den planerade byggnaden bedriver bland annat rederirörelse samt internationell IT-verksamhet.

Kommissionen håller på med en officiell utredning avseende misstänkt olagliga statsstöd som har beviljats Ålands Industrihus Ab. Det är enligt EG-rätten kommissionen som har exklusiv kompetens att bedöma huruvida statsstöd föreligger och om de i så fall är berättigade enligt någon undantagsbestämmelse. Den nationella domstolen bör nu avvakta kommissionens utredning.

För att ta ställning till denna ansökan om verkställighetsförbud måste det betonas att medlemsstaterna i enlighet med artikel 88.3 tredje meningen EG-fördraget inte får genomföra en stödåtgärd innan den har förklarats förenlig med den gemensamma marknaden.

Enligt fast rättspraxis har förbudet mot att genomföra ett statligt stöd i artikel 88.3 tredje meningen FEG direkt effekt. Domstolen har likaså fastställt att det endast är med stöd av dessa omständigheter som en nationell domstol kan ingripa i systemet för kontroll av statligt stöd. Domstolen har fastställt att det ankommer på de nationella domstolarna att säkerställa de enskildas rättigheter om de nationella myndigheterna har överträtt förbudet mot genomförande av stöd.

Vad gäller åtgärder som kan eller ska vidtas för att upprätthålla detta domstolsskydd, har domstolen klargjort att den nationella domstolen ska säkerställa att överträdelsen, vilken åberopats av de enskilda, får de rättsverkningar som följer i enlighet med de nationella processrättsliga bestämmelserna, både vad gäller giltigheten av de rättsakter som utfärdats för genomförandet av stödåtgärderna och återkrävande av det finansiella stöd som beviljats i strid med artikel 88.3 FEG.

I artikel 88.3 sista meningen föreskrivs nämligen en skyldighet att säkerställa att stödet inte beviljas förrän kommissionen har förklarat att det är förenligt med den gemensamma marknaden. De nationella domstolarnas befogenheter är därför väsentligen av förebyggande art och sträcker sig inte utöver de befogenheter som kommissionen har då den efter en grundlig prövning fattar ett beslut om ett statligt stöds laglighet.

Det är i detta fall i praktiken fråga om överföring av samhällsmedel och gynnande av Ålands Industrihus Ab, vilket snedvrider konkurrensen samtidigt som handeln mellan medlemsstaterna påverkas. Med andra ord är det frågan om olagliga statsstöd som måste stoppas.

3.5 Högsta förvaltningsdomstolens brev till Europeiska unionens kommission och kommissionens svar

Högsta förvaltningsdomstolen har med ett brev 10.6.2009 hos Europeiska unionens kommission förhört sig om bland annat till vilken del de stöd som har beviljats Ålands Industrihus Ab är föremål för granskningsförfarande hos kommissionen.

Brevet har 10.6.2009 sänts till parterna för kännedom.

Enligt en uppgift som högsta förvaltningsdomstolen 30.7.2009 har fått från kommissionen är Mariehamns stadsstyrelses beslut 8.2.2007, som ansökan om verkställighetsförbud avser, föremål för kommissionens granskningsförfarande.

Kommissionens svar har 5.8.2009 sänts till parterna för kännedom.

3.6 Högsta förvaltningsdomstolens delbeslut och interimistiska beslut

Högsta förvaltningsdomstolen har med sitt delbeslut 21.10.2009 liggarnummer 2577 upphävt Ålands förvaltningsdomstols beslut och tagit Dalbo Affärsfastigheter Ab:s och Marcus Måtars besvär och ansökan om verkställighetsförbud till prövning. Högsta förvaltningsdomstolen har med sitt interimistiska beslut förbjudit att Mariehamns stadsstyrelses beslut 8.2.2007 verkställs innan besvärsärendet avgjorts eller något annat föreskrivs innan ärendet avgörs.

3.7 Parternas yttranden med anledning av kommissionens svar 30.7.2009

Högsta förvaltningsdomstolen har berett parterna tillfälle att yttra sig innan högsta förvaltningsdomstolen fattar beslut om den fortsatta handläggningen av målet.

Ålands Industrihus Ab har inkommit med en förklaring och i den anfört bland annat följande:

Transaktionerna som gäller aktieteckning är verkställda. Ålands Industrihus Ab har i vederbörlig ordning registrerat de aktier som ägarna har tecknat i handelsregistret. Ålands Industrihus Ab har vidare yrkat att samtliga förklaringar, bilagor och korrespondens som hänförs till ärendet ska sekretessbeläggas av högsta förvaltningsdomstolen med motiveringen att inlämnat material innehåller affärshemligheter som kan skada bolagets möjligheter att verka på företagsekonomiska grunder.

Mariehamns stadsstyrelse har inkommit med en förklaring och i den anfört bland annat följande:

Mariehamns stadsstyrelses beslut under 8.2.2007 under § 90 (samt 15.3.2007 under § 145) gäller tecknande av aktier för totalt 344 789,50 euro i Ålands Industrihus Ab. Beslutet innebar en avsiktsförklaring om stadens aktieteckning i bolaget. Enligt denna skulle hälften tecknas år 2007 och den andra hälften år 2008. Så har också skett. Något verkställighetsförbud gällde inte vid tidpunkten för respektive betalning.

Det är korrekt att någon särskild anmälan med anledning av beslutet 8.2.2007 inte har gjorts till kommissionen, då staden anser att kapitaltillskottet inte är ett statligt stöd. Även om kapitaltillskottet mot förmodan skulle betraktas som statligt stöd, är detta förenligt med den gemensamma marknaden på basis av godkända och notifierade stödordningar samt artikel 87.3.c FEG.

Stadsstyrelsens beslut verkställdes genom teckning av aktier i enlighet med ett beslut om nyemission som fattades vid en extra bolagsstämma 16.2.2007. Därefter har penningmedel erlagts till bolaget i enlighet med gjord teckning. Nyemissionen och inbetalningen av aktiekapitalet har härefter i vederbörlig ordning registrerats i handelsregistret. Högsta förvaltningsdomstolens beslut 21.10.2009 om interimistiskt verkställighetsförbud inverkar således inte på redan utförd verkställighet.

Dalbo Affärsfastigheter Ab och Måtar har inkommit med en förklaring och i den anfört bland annat följande:

Olagliga statsstöd måste stoppas. Mariehamns stad varnades skriftligen av Dalbo Affärsfastigheter Ab innan staden genomförde den här aktuella stödåtgärden. Man kunde från stadens sida ha gjort en notifiering till kommissionen och inom några månader fått klarhet i huruvida åtgärden var förenlig med gemenskapsrättens bestämmelser om statsstöd. Det måste beaktas att staden medvetet har brutit mot regler om notifiering av statsstöd. Således finns ingen rätt till juridiskt skydd för stadens intressen.

Kommissionen håller på med en officiell utredning avseende misstänkt olagliga statsstöd som har beviljats Ålands Industrihus Ab. Det är enligt gemenskapsrätten kommissionen som har exklusiv kompetens att bedöma huruvida statsstöd föreligger och om stödet i så fall är berättigat med stöd av någon undantagsbestämmelse. Den nationella domstolen bör således avvakta kommissionens utredning innan ett slutligt beslut fattas. Inget hindrar dock domstolen att förordna om återkallande av verkställigheten i avvaktan på att kommissionen fattar sitt beslut. Det är ju endast pengar som ska returneras, ingenting oåterkalleligt.

Högsta förvaltningsdomstolen bör fatta sådana beslut som är nödvändiga för att de till Ålands Industrihus Ab felaktigt utbetalda medlen omedelbart ska återbetalas. Ålands Industrihus Ab får då istället finansiera sin verksamhet på det sätt som är normalt för övriga fastighetsaktörer, nämligen genom bankfinansiering.

Parterna har 23.11.2009 tillställts varandras yttranden för kännedom.

3.8 Anteckning 1

Arbets- och näringsministeriet har tillställt högsta förvaltningsdomstolen anmälningarna ESA 93-074 och ESA 93-079 om existerande stöd och domstolen har haft dessa till sitt förfogande vid handläggningen av besvären.

3.9 Högsta förvaltningsdomstolens andra brev till Europeiska unionens kommission och kommissionens svar

Högsta förvaltningsdomstolen har med ett 12.1.2010 daterat brev hos Europeiska unionens kommission förhört sig om bland annat granskningsförfarandets omfattning och tidtabellen för ärendets handläggning i kommissionen.

Brevet har 12.1.2010 sänts till parterna för kännedom.

Av kommissionens svar 12.2.2010 framgår bland annat att frågan huruvida det aktiekapital som tillhandahållits Ålands Industrihus Ab beviljats i enlighet med de regler om statligt stöd som gällde redan före Finlands anslutning till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (och följaktligen utgör existerande statsstöd) har framförts under den pågående statsstödsgranskningen. Enligt brevet är detta argument en av de frågor som kommissionen för närvarande utreder.

I sitt svar upplyste kommissionen vidare högsta förvaltningsdomstolen om att en del av frågan förefaller utgöra en begäran om ett sådant yttrande som avses i punkt 3.2 i kommissionens tillkännagivande om nationella domstolars tillämpning av reglerna om statligt stöd (2009/C 85/01) samt att kommissionen eftersträvade att lämna ett sådant yttrande inom den indikativa fristen på fyra månader.

3.10 Parternas yttranden med anledning av bland annat kommissionens svar på högsta förvaltningsdomstolens andra brev

Kommissionens svar har 16.3.2010 sänts till Dalbo Affärsfastigheter Ab och Måtar för kännedom.

Högsta förvaltningsdomstolen har 16.3.2010 berett Mariehamns stadsstyrelse och Ålands Industrihus Ab tillfälle att yttra sig med anledning av bland annat kommissionens svar, anmälningarna ESA 93-074 och ESA 39-079 om existerande stöd samt Dalbo Affärsfastigheter Ab:s och Måtars yrkande om återbetalning av medel och uppmanat stadsstyrelsen och bolaget att precisera sina yrkanden om ersättning för rättegångskostnader med fakturor och specifikationer av de kostnader som hittills uppstått.

Mariehamns stadsstyrelse har i sitt yttrande upprepat vad stadsstyrelsen tidigare har anfört i målet och beträffande beslutets inverkan på konkurrensen hänvisat bland annat till konkurrensverkets beslut 10.12.2007 i ärendet dnr 1087/61/06. Vidare har stadsstyrelsen ansett att parterna själva ska stå för sina rättegångskostnader i målet.

Ålands Industrihus Ab har i sitt yttrande upprepat vad bolaget tidigare har anfört i målet och beträffande beslutets inverkan på konkurrensen hänvisat bland annat till konkurrensverkets beslut 10.12.2007 i ärendet dnr 1087/61/06.

Högsta förvaltningsdomstolen har berett Dalbo Affärsfastigheter Ab och Måtar tillfälle att yttra sig med anledning av bland annat kommissionens svar, anmälningarna ESA 93-074 och ESA 39-079 om existerande stöd samt Mariehamns stadsstyrelses och Ålands Industrihus Ab:s yttranden och uppmanat Dalbo Affärsfastigheter Ab och Måtar att precisera sina yrkanden om ersättning för rättegångskostnader med fakturor och specifikationer av de kostnader som hittills uppstått.

Dalbo Affärsfastigheter Ab och Måtar har inkommit med ett genmäle, i vilket de har anfört bland annat följande:

Ålands Industrihus Ab har praktiserat principen ”bygg dyrt och lyxigt och hyr ut billigt”. När länsstyrelsen på Åland har gjort en hyresjämförelse, har man kommit till att Ålands Industrihus Ab hyr ut sina nya, dyra och lyxiga byggnader till samma priser som andra hyresvärdar hyr ut betydligt äldre, mindre lyxiga och avskrivna byggnader. Detta påstående bekräftas av att Ålands Industrihus Ab inte får marknadsmässig avkastning på sina investeringar. Enligt bifogade bokslut för år 2008 tjänade bolaget 5 000 euro på ett satsat eget kapital som uppgick till 6 400 000 euro.

De stödordningar som man har hävdat att man har givit till EFTA är inte relevanta för Ålands Industrihus Ab. Enligt den ena notifieringen gällande aktiekapital är kumulering förbjuden, medan kumulering är tillåten enligt notifieringen gällande kreditgarantier. Ålands Industrihus Ab:s verksamhet uppfyller inte de i stödordningarna angivna kriterierna för SME, turism, industri eller R&D. Det är inte ens fråga om generella stödordningar när budgetbeslut för Ålands landskapsregering behövs. Det är endast Ålands Industrihus Ab och Norra Ålands Industrihus Ab som har beviljats bidrag i form av aktiekapitalinvesteringar. Inget annat bolag har beviljats den typ av stöd som dessa samhällsägda bolag har beviljats.

Mariehamns stadsstyrelse har inte följt ”Market investor” -principen. Det är inte kommersiella skäl som har legat till grund för inbetalningarna av stöd till Ålands Industrihus Ab. Man har från politiskt håll bland annat önskat locka bolag till Åland och bevara bolag där.

Yttrandet har 3.5.2010 tillställts Mariehamns stadsstyrelse och Ålands Industrihus Ab för kännedom.

3.11 Högsta förvaltningsdomstolens andra interimistiska beslut

Högsta förvaltningsdomstolen har med sitt interimistiska beslut 11.5.2010 liggarnr 1111 avslagit Dalbo Affärsfastigheter Ab:s yrkande om interimistiskt skydd för omedelbar återbetalning av de medel som har betalts ut till Ålands Industrihus Ab.

3.12 Europeiska unionens kommissions brev 18.5.2010

Kommissionen har i sitt svar meddelat högsta förvaltningsdomstolen att den för närvarande inte har varit i stånd att förse domstolen med det begärda yttrandet på grund av frågornas art och komplexitet samt behovet av en ingående analys av sakuppgifterna. Möjligheten att tillhandahålla ett yttrande påverkas dessutom av den särskilda omständigheten att just de frågor som domstolen ställer samtidigt är föremål för ett granskningsförfarande enligt artikel 108.2 FEUF.

På grund av de särskilda omständigheterna i detta ärende har kommissionen inte kunnat efterkomma domstolens begäran inom den indikativa fristen. Kommissionen har emellertid avsett att avge det begära yttrandet så snart som möjligt och senast i augusti 2010.

Kommissionens brev har 18.5.2010 sänts till parterna för kännedom.

3.13 Europeiska unionens kommissions yttrande 20.7.2010

Kommissionen har i sitt yttrande som tillämpliga rättsregler hänvisat till bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (artiklarna 1 b, 1 c, 1 d), bestämmelserna i anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige (artikel 172.5) och bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 (artikel 4.1). Vidare har kommissionen hänvisat till domen i målet Gibraltar mot kommissionen (förenade målen T-195/01 och T-207/01, punkterna 109-111) samt till domen i målet Hotel Cipriani mot kommissionen (förenade målen T-254/00, T-270/00 och T-277/00, punkterna 358-359).

Kommissionen har vidare anfört bland annat följande:

En stödordning utgör befintligt stöd om två villkor är uppfyllda. För det första ska ordningen ha trätt i kraft innan EG-fördraget trädde i kraft, och för det andra ska stödordningen inte därefter ha blivit föremål för några materiella ändringar.

Finland har informerat kommissionen om att programmet för aktieteckning anmälts till EFTA:s tillsynsmyndighet 25.2.1994 och registrerats under referens ESA 93-074. Enligt de upplysningar som har tillhandahållits av de finska myndigheterna är den rättsliga grunden för aktieteckning enligt dessa bestämmelser följande:

Enligt paragraferna 18 och 22 i självstyrelselagen för Åland (FFS 1144/1991) har Åland allmän behörighet bland annat att lagstifta om olika slags åtgärder (lån, garantier, aktieteckning) för att främja näringsverksamheten i landskapet.

Lagtinget utövar denna behörighet. Aktieteckning i kraft av dessa behörigheter kommer till uttryck genom beslut i landskapets årliga allmänna budget.

Obeaktat att Finland väljer att beteckna de lokala myndigheternas befogenhet att teckna aktier (enligt den allmänna behörighet som tillagts dem i självstyrelselagstiftningen) som en ”stödordning” måste det undersökas om de nationella bestämmelser som omgärdar denna behörighet motsvarar definitionen av stödordning i artikel 1 d i förordning nr 659/1999.

För närvarande förefaller det kommissionen som att paragraferna 18 och 22 i självstyrelselagen inte i sig utgör en stödordning. Det rör sig om regler om fördelning av befogenheter och ansvar mellan olika myndighetsnivåer i den finska rättsordningen. Det tycks snarare (men detta kan endast avgöras utifrån de faktiska omständigheterna i målet) som att aktieteckningar som beslutats enligt dessa regler utgörs av enskilda beslut. Om så är fallet måste varje beslut om aktieteckning, förutsatt att det faktiskt utgör statligt stöd, anses som ett enskilt statsstöd vilket (om det beviljats efter den 1 januari 1994) måste ha anmälts till och godkänts av den behöriga statsstödsmyndigheten (EFTA:s tillsynsmyndighet eller kommissionen) för att kunna betraktas som ”befintligt stöd”.

Kommissionens yttrande har 10.8.2010 sänts till parterna för kännedom.

3.14 Parternas yttranden med anledning av kommissionens yttrande 20.7.2010

Högsta förvaltningsdomstolen har 13.9.2010 berett Mariehamns stadsstyrelse och Ålands Industrihus Ab tillfälle att yttra sig med anledning av kommissionens yttrande.

Mariehamns stadsstyrelse har inkommit med ett yttrande. Stadsstyrelsen har hänvisat till tidigare utlåtanden och bland annat betonat att beslutet baserar sig på ett långsiktigt engagemang och ägande i bolaget.

Ålands Industrihus Ab har inte inkommit med något yttrande.

Högsta förvaltningsdomstolen har 26.10.2010 berett Dalbo Affärsfastigheter Ab och Måtar tillfälle att inkomma med ett yttrande med anledning av kommissionens yttrande och Mariehamns stads yttrande.

Dalbo Affärsfastigheter Ab och Måtar har i sitt yttrande anfört bland annat följande:

Dalbo Affärsfastigheter Ab har delat kommissionens bedömningar och slutsatser. Aktieteckningen kan inte anses utgöra en generell stödordning.

Aktieteckning har skett trots att Ålands Industrihus Ab har uppvisat en mycket dålig lönsamhet (det vill säga förlustsiffror) och mycket dåliga kalkyler (en procents avkastning på eget kapital vid riskfyllda investeringar). Aktietecknaren har inte agerat marknadsmässigt.

Mariehamns stadsstyrelse har inte följt ”Market Investor” -principen. Det är inte kommersiella skäl som har legat till grund för inbetalningarna av stöd till Ålands Industrihus Ab.

Yttrandet har 23.11.2010 sänts till Mariehamns stadsstyrelse och Ålands Industrihus Ab för kännedom.

3.15 Parternas yttranden i frågan huruvida högsta förvaltningsdomstolen kan ta ställning till besvären redan innan det formella granskningsförfarandet i kommissionen har slutförts

Högsta förvaltningsdomstolen har med ett brev 23.11.2010 meddelat parterna att domstolen kommer att överväga om det hittills inkomna skriftliga materialet i ärendet är tillräckligt för att domstolen ska kunna avgöra målet utan att invänta kommissionens slutliga beslut. Med tanke på denna möjlighet har domstolen berett parterna tillfälle att yttra sig.

Mariehamns stadsstyrelse har inkommit med ett yttrande i vilket stadsstyrelsen har anfört bland annat följande:

Högsta förvaltningsdomstolen ska invänta kommissionens slutliga beslut i ärendet innan domstolen avgör ärendet. Samma skäl som har gjort att högsta förvaltningsdomstolen tidigare har haft för avsikt att avvakta kommissionens slutliga beslut och till att domstolen tidigare begärt ett yttrande av kommissionen talar alltjämt för att domstolen ska avvakta kommissionens slutliga beslut. Högsta förvaltningsdomstolen har ett rättsligt godtagbart intresse av att invänta kommissionens beslut och undvika risken för motstridiga avgöranden.

Högsta förvaltningsdomstolen bör beakta att kommissionen så sent som sommaren 2010 tillställdes betydande tilläggsinformation i ärendet och att det ännu är oklart hur denna information påverkar kommissionens slutliga beslut. Nackdelen med ytterligare tidsutdräkt tills kommissionen fattat sitt beslut är liten och står inte i proportion till intresset av att undvika motstridiga beslut. I övrigt har Mariehamns stadsstyrelse hänvisat till den tilläggsinformation som Ålands landskapsregering 30.9.2010 har tillställt högsta förvaltningsdomstolen.

Ålands Industrihus Ab har inkommit med ett yttrande, i vilket bolaget har motsatt sig att högsta förvaltningsdomstolen prövar de aktuella besvären innan kommissionen prövat frågan om förekomsten av otillåtet statsstöd. Bolaget har vidare yrkat att domstolen ska ålägga Dalbo Affärsfastigheter Ab att stå för Ålands Industrihus Ab:s rättegångskostnader i ärendet jämte laga dröjsmålsränta räknat från en månad från avgörandet i ärendet.

Dalbo Affärsfastigheter Ab och Måtar har inkommit med ett yttrande i vilket de har yrkat att högsta förvaltningsdomstolen ska ålägga Ålands landskapsregering och Mariehamns stad att solidariskt till Dalbo Affärsfastigheter Ab erlägga 18 885 euro som ersättning för rättegångskostnader. På beloppet yrkas laga dröjsmålsränta. Dalbo Affärsfastigheter Ab och Måtar har vidare anfört bland annat följande:

Högsta förvaltningsdomstolen kan nu avgöra ärendet. När Mariehamns stad har fattat sitt beslut om gällande aktieteckning har man inte på ett tillförlitligt sätt utrett aktiernas gängse värden. Man har inte heller reflekterat över eller utrett huruvida unionens föreskrifter eller bestämmelser i unionens rättsakter om statligt stöd eventuellt har varit tillämpliga. När besluten fattades har Mariehamns stad inte iakttagit ett sådant förfarande att anmälningsplikt inte föreligger om de iakttas. I egenskap av en statsstödsmyndighet ska Mariehamns stad se till att bestämmelserna om statligt stöd iakttas. Eftersom besluten således strider mot lag och har tillkommit i felaktig ordning ska de upphävas.

Denna process har förorsakats av fel hos myndigheterna. Ålands landskapsregering och Mariehamns stad valde att fatta olagliga beslut trots att Dalbo Affärsfastigheter Ab skrev till dem och till Ålands Industrihus Ab och informerade om statsstödsreglernas existens och innebörd. Man har från stadens och landskapets sida agerat direkt försumligt, om inte uppsåtligt, när man har valt att ignorera gällande gemenskapsrätt. Med hänvisning till dessa fel bör Dalbo Affärsfastigheter Ab få ersättning för sina rättegångskostnader. Beloppet som yrkas är exklusive mervärdesskatt, eftersom Dalbo Affärsfastigheter Ab är mervärdesskattepliktig och skatten således inte utgör en kostnad.

Parterna har tillställts varandras yttranden 11.2.2011 och därvid även beretts tillfälle att yttra sig om varandras yrkanden om ersättning för rättegångskostnader.

Mariehamns stadsstyrelse har 28.2.2011 inkommit med en förklaring med anledning av Dalbo Affärslägenheter Ab:s yrkande om ersättning av rättegångskostnader och yrkat att vissa till förklaringen fogade handlingar ska hållas hemliga. Förklaringen har sänts till Dalbo Affärsfastigheter Ab för kännedom.

3.16 Anteckning 2

Ålands Industrihus Ab och Mariehamns stadsstyrelse har 26.9.2007 hos högsta förvaltningsdomstolen anfört besvär över Ålands förvaltningsdomstols beslut 26.9.2007 nr 60/2007 i ett ärende som gällde handlingarnas offentlighet i rättegången. Högsta förvaltningsdomstolen har handlagt dessa besvär separat under diarienumren 3000/1/07 och 3037/1/07. Med sitt beslut 27.7.2009 liggarnummer 1834 har högsta förvaltningsdomstolen avvisat bägge besvären utan prövning och undanröjt de besvärsanvisningar som fogats till det överklagade beslutet.

Dalbo Affärsfastigheter Ab har 10.11.2006 hos högsta förvaltningsdomstolen anfört besvär över det beslut som Ålands landskapsregering enligt sitt protokoll nr 13 har fattat 26.10.2006 i ärende nr 31, N 12/06/4/106. Dessa besvär handläggs separat av högsta förvaltningsdomstolen under diarienumret 3170/2/06.

Dalbo Affärsfastigheter Ab har 19.2.2007 hos högsta förvaltningsdomstolen anfört besvär över det beslut som Ålands landskapsregering enligt sitt protokoll nr 9 har fattat 15.2.2007 i ärende nr 26, N12/06/4/12. Dessa besvär handläggs separat av högsta förvaltningsdomstolen under diarienumret 545/1/07.

Rättegångshandlingarna i de mål som handläggs under ovan nämnda diarienummer 3170/1/06 och 545/1/07 är delvis desamma som i detta mål.

4. Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Högsta förvaltningsdomstolen avvisar de yrkanden som ska tolkas som en begäran om att domstolen ska sekretessbelägga vissa i Mariehamns stadsstyrelses och Ålands Industrihus Ab:s förklaringar, yttranden och genmälen närmare specificerade rättegångshandlingar.

2. I övrigt har högsta förvaltningsdomstolen prövat målet. Högsta förvaltningsdomstolen har med sitt delbeslut redan tidigare upphävt Ålands förvaltningsdomstols beslut i ärendet. Högsta förvaltningsdomstolen upphäver Mariehamns stadsstyrelses beslut.

3. Mariehamns stadsstyrelses och Ålands Industrihus Ab:s yrkande om ersättning av rättegångskostnader avslås.

4. Dalbo Affärsfastigheter Ab:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader avslås till den del som bolaget har yrkat att Ålands landskapsregering och Mariehamns stad ska åläggas att solidariskt ersätta bolagets rättegångskostnader i målet. Mariehamns stadsstyrelse åläggs att ersätta Dalbo Affärsfastigheter Ab:s rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen med 3 000 euro jämte dröjsmålsränta, vilket prövats skäligt. Dröjsmålsräntan bestäms enligt den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen och börjar löpa från det att en månad har förflutit från dagen när högsta förvaltningsdomstolen har gett detta beslut.

Skäl till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Avvisandet av yrkandena om att rättegångshandlingar ska hållas hemliga

Mariehamns stad har yrkat att vissa handlingar ska hållas hemliga. Dessutom har Ålands Industrihus Ab yrkat att samtliga förklaringar, bilagor och korrespondens som hänförs till ovan nämnda diarienummer ska sekretessbeläggas av högsta förvaltningsdomstolen.

Om rättegångshandlingarnas offentlighet bestäms i 8 § i lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar. I paragrafen föreskrivs att angående rättegångshandlingarnas offentlighet och sekretess gäller vad som föreskrivs om handlingars offentlighet i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet eller i någon annan lag, om inte något annat föreskrivs i lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar. Förvaltningsdomstolen kan dock utan hinder av sekretessbestämmelserna lämna ut uppgifter ur rättegångshandlingar i den utsträckning det behövs för att säkerställa en rättvis rättegång eller något viktigt allmänt eller enskilt intresse i anslutning till ärendet.

Enligt 9 § 1 mom. i lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar har en rättegångspart, om inte något annat följer av 2 eller 3 mom., rätt att ta del av också andra än offentliga rättegångshandlingar, om de kan eller har kunnat påverka behandlingen av partens ärende.

Enligt 23 § 2 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet får en part eller dennes ombud eller biträde inte för en utomstående röja en sekretessbelagd uppgift som erhållits på grundval av ställningen som part och som gäller någon annan än parten själv. Enligt 23 § 3 mom. i samma lag får en person som avses i 1 eller 2 mom. inte använda sekretessbelagda uppgifter för att skaffa sig själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan. En part eller hans ombud eller biträde får dock använda en uppgift om en annan person än parten själv när det är fråga om ett ärende som gäller den rätt, det intresse eller den skyldighet som partens rätt att få information har grundat sig på.

Rättegångshandlingarnas offentlighet eller sekretess i högsta förvaltningsdomstolen bestäms direkt av bestämmelserna i ovan nämnda lagar. Högsta förvaltningsdomstolen har således inte behörighet att särskilt förklara att rättegångshandlingar i ett mål ska hållas hemliga. Frågan om offentligheten eller sekretessen av de rättegångshandlingar som avses i yrkandena avgörs vid behov separat, om någon senare begär att få ta del av någon handling.

I fråga om de handlingar som Dalbo Affärsfastigheter Ab och Måtar i egenskap av bolagets ombud har fått ta del av under rättegången iakttas i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 23 § 2 och 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Enligt 2 § 1 mom. i lagen om högsta förvaltningsdomstolen är högsta förvaltningsdomstolen inte behörig att pröva yrkanden om att rättegångshandlingar ska förklaras hemliga.

2. Huvudsaken

2.1 Frågeställningen och bedömningen av om högsta förvaltningsdomstolen ska avgöra målet innan Europeiska kommissionen har slutfört sitt formella granskningsförfarande

I målet gäller det att på besvär av Dalbo Affärsfastigheter Ab och Måtar avgöra om Mariehamns stadsstyrelses överklagade beslut ska anses vara lagstridigt på den grunden att stadsstyrelsen ska anses ha fattat beslutet utan att iaktta Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd.

Enligt ett beslut som 27.3.2008 har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning har kommissionen inlett ett formellt granskningsförfarande med anledning av åtgärder som landskapsregeringen under åren 1997-2006 har vidtagit till förmån för Ålands Industrihus Ab. Av punkt 9 i beslutet framgår att även den aktieteckning av Mariehamns stad som det är frågan om i dessa besvär har kommit till kommissionens kännedom. Enligt kommissionens 30.7.2009 daterade brev är även den aktieteckning som ifrågasatts samtidigt föremål för granskning i kommissionen.

Unionens domstol har i sin rättspraxis (till exempel i domen i målet C-368/04, Transalpine Ölleitung, punkt 37) fastställt att de nationella domstolarna och kommissionen har olika och varandra kompletterande roller inom ramen för kontrollen av att medlemsstaterna fullgör de skyldigheter som åligger dem enligt artiklarna 107 och 108 FEUF (fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tidigare artiklarna 87 och 88 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (FEG)).

Unionens domstol har upprepade gånger ansett att en nationell domstol ska säkerställa skyddet för enskildas rättigheter vid åsidosättande av den skyldighet att i förväg anmäla statligt stöd till kommissionen som föreskrivs i den sista meningen i artikel 108.3 FEUF (till exempel i målet C-368/04, punkt 38 och där nämnd rättspraxis). Domstolen har även hänvisat till att de nationella domstolarna bör meddela ovan nämnt skydd med stöd av nationell lag. De nationella reglerna för dessa förfaranden ska vara effektiva och får inte vara mindre förmånliga än dem som avser rättigheter som grundar sig på den nationella rättsordningen (se till exempel domen i målet C-368/04, punkt 45).

I detta mål gäller det för högsta förvaltningsdomstolen att avgöra om det överklagade beslutet om aktieteckning har varit lagligt eller inte, det vill säga om beslutet har fattats med iakttagande av ett lagstridigt förfarande eller om det annars är lagstridigt. Frågan om återkrav av beloppet är inte i detta besvärsärende föremål för prövning i högsta förvaltningsdomstolen.

Av den nationella domstolens och kommissionens olika uppgifter följer att den nationella domstolen kan ta ställning till de besvär som anförts över stödåtgärdens giltighet redan innan kommissionen ger sitt slutliga beslut i saken. Det finns inte något egentligt hinder för detta.

Unionens domstol har även i sin rättspraxis fastställt att vid sidan av kommissionen har även den nationella domstolen behörighet att tolka det stödbegrepp som avses i artikel 107.1 FEUF (se domen i målet C-368/04, punkt 38).

Högsta förvaltningsdomstolen har tidigare per brev meddelat parterna att domstolen tar besvären till behandling efter att kommissionen har givit sitt slutliga beslut i ärendet. I sitt interimistiska beslut 11.5.2010 liggarnummer 1112 har högsta förvaltningsdomstolen konstaterat bland annat att med beaktande av den betydelse som granskningsärendet i kommissionen och eventuella anmälningar till EFTA:s tillsynsmyndighet före Finlands inträde i unionen har för avgörandet av målet i högsta förvaltningsdomstolen är det inte motiverat att högsta förvaltningsdomstolen i ett slutligt avgörande tar ställning till besvären förrän kommissionen ger sitt beslut i det ärende som kommissionen granskar.

Härefter har högsta förvaltningsdomstolen dock mottagit bland annat kommissionens yttrande i saken samt kompletterande utredning från parterna. Högsta förvaltningsdomstolen anser att målet egentligen kan avgöras med nuvarande utredning. Med hänsyn till att den nationella domstolen och kommissionen vardera har sin behörighet samt den nationella domstolshandläggningens natur, är det inte längre motiverat att skjuta upp handläggningen i högsta förvaltningsdomstolen av den anledningen att kommissionen ännu inte har givit det slutliga beslut som avslutar granskningsförfarandet. Det finns inte heller risk för sinsemellan motstridiga beslut, då kommissionen i det ärende som är anhängigt där inte har att pröva lagligheten av det överklagade beslutet i samma bemärkelse som högsta förvaltningsdomstolen.

2.2 Upphävandet av Mariehamns stadsstyrelses beslut

2.2.1 Tillämpliga rättsregler som hänför sig till besvärsgrunden förbjudet statligt stöd

2.2.1.1 Unionens rättsregler om statligt stöd

Enligt artikel 107.1 FEUF (fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tidigare artikel 87 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (FEG)) är, om inte annat föreskrivs i fördragen, stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

Enligt artikel 108.3 FEUF (tidigare artikel 88 FEG) ska kommissionen underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. Om den anser att någon sådan plan inte är förenlig med den inre marknaden enligt artikel 107, ska den utan dröjsmål inleda det förfarande som anges i punkt 2. Medlemsstaten i fråga får inte genomföra åtgärden förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut.

I artiklarna 44 och 172.5 i anslutningsakten för bland annat Finland bestäms om villkoren för att stöd som före anslutningen tillämpats av de nya medlemsstaterna ska betraktas som förekommande eller befintligt stöd.

I artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget definieras olika begrepp som hänför sig till stöd.

Enligt artikel 1 a i nämnda förordning avses med stöd varje åtgärd som uppfyller alla de kriterier som fastställs i artikel 92.1 i fördraget (artikel 107.1 FEUF).

Enligt artikel 1 b, i) avses med befintligt stöd, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 144 och 172 i anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige, (---) allt stöd som fanns innan fördraget trädde i kraft i respektive medlemsstat, det vill säga stödordningar och individuellt stöd som infördes före och som fortfarande är tillämpliga efter fördragets ikraftträdande.

Enligt artikel 1 c avses med nytt stöd, allt stöd, det vill säga stödordningar och individuellt stöd, som inte är befintligt stöd, inbegripet ändringar av befintligt stöd.

Enligt artikel 1 d avses med stödordning, varje rättsakt på grundval av vilket individuellt stöd kan beviljas företag som i rättsakten definieras på ett allmänt och abstrakt sätt, utan att några ytterligare genomförandeåtgärder krävs, samt varje rättsakt på grundval av vilket stöd, som inte är hänförbart till ett visst projekt, kan beviljas ett eller flera företag för obestämd tid och/eller med obestämt belopp.

I artikel 2 i förordningen bestäms om anmälan av nytt stöd. Enligt artikel 2.1 i förordningen ska, om inte annat föreskrivs i förordningar som antagits enligt artikel 94 i fördraget eller andra relevanta bestämmelser i detta, alla planer på att bevilja nytt stöd anmälas i god tid till kommissionen av den berörda medlemsstaten. Kommissionen ska omgående underrätta den berörda medlemsstaten om att den mottagit en anmälan.

Enligt artikel 3 får stöd som ska anmälas enligt artikel 2.1 inte införas förrän kommissionen har fattat eller anses ha fattat ett beslut om att godkänna sådant stöd.

I artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget bestäms om förenklat förfarande för anmälan av vissa ändringar av befintligt stöd.

Enligt artikel 4.1 i nämnda förordning ska en ändring av befintligt stöd, för det ändamål som avses i artikel 1 c i förordning (EG) nr 659/1999, vara varje ändring, utom ändringar av rent formell eller administrativ art som inte kan påverka bedömningen av stödåtgärdens förenlighet med den gemensamma marknaden. En ökning av den ursprungliga budgeten för en befintlig stödordning med upp till 20 % ska dock inte betraktas som en ändring av befintligt stöd.

2.2.1.2 Tillämpliga nationella rättsregler om aktieteckning

I 18 § i självstyrelselagen för Åland bestäms om landskapets lagstiftningsbehörighet. Enligt 18 § 22 punkten i nämnda lag har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om näringsverksamhet med beaktande av vad som stadgas i 11 §, 27 § 2, 4, 9, 12-15, 17-19, 26, 27, 29-34, 37 och 40 punkten samt 29 § 1 mom. 3-5 punkten i samma lag, dock så att även lagtinget har behörighet att vidta åtgärder för att främja sådan näringsverksamhet som avses i de nämnda punkterna.

Enligt 44 § 1 mom. i självstyrelselagen fastställer lagtinget budget för landskapet.

Om kommunal självstyrelse bestäms i 1 § i kommunallagen för landskapet Åland (ÅFS 1997:73). Enigt 1 § 1 mom. är landskapet Åland indelat i självstyrande kommuner av vilka Mariehamn är stad.

I lagens 3 § bestäms om kommunens uppgifter. Enligt 3 § 3 mom. ska kommunen i all sin verksamhet sträva efter att främja kommuninvånarnas välfärd och en ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling inom kommunen.

I lagens 49 § bestäms om uppgifter. Enligt 49 § 1 mom. ansvarar styrelsen för kommunens förvaltning och ekonomi. Enligt 49 § 2 mom. ska styrelsen bevaka kommunens intressen, företräda kommunen och föra kommunens talan, om inte fullmäktige beslutar annat.

I lagens 64 § bestäms om budget. Enligt 64 § 1 mom. ska kommunen varje år upprätta en budget för nästa kalenderår. Förslaget till budget ska upprättas av styrelsen och överlämnas till fullmäktige före utgången av november månad. Fullmäktige ska anta budgeten före utgången av året.

I lagens 65 § bestäms om ekonomiplan. Enligt 65 § 1 mom. ska fullmäktige varje år senast i samband med att budgeten antas godkänna en ekonomiplan för tre eller flera år, av vilka budgetåret är det första. Enligt 65 § 2 mom. innehåller en ekonomiplan målen för kommunens verksamhet och ekonomi och ska göras upp så att förutsättningarna för skötseln av kommunens uppgifter tryggas.

I lagens i 111 § bestäms om kommunalbesvär. I paragrafens 2 mom. föreskrivs följande om besvärsgrunderna:
Ett beslut får överklagas genom kommunalbesvär på den grunden att
1) beslutet tillkommit i felaktig ordning,
2) den myndighet som fattat beslutet har överskridit sina befogenheter eller
3) beslutet annars strider mot lag.

2.2.1.3 Av landskapsregeringen antagna principer

Landskapsregeringen har 20.1.2005 antagit principer för handläggning och beviljande av stöd till näringslivet avseende näringsavdelningens allmänna byrås moment i landskapets budget (Antagna 20.1.2005).

I principerna ingår bland annat kriterier för beviljning av företagsstöd. I punkt 6.16 (Aktieteckning) konstateras bland annat att eventuell aktieteckning alltid föregås av en grundlig beredning samt att politiska bedömningar görs att vinnlägga sig om att satsningen bidrar till att uppnå de övergripande mål landskapsregeringen definierat för näringspolitiken. I samma punkt konstateras också att målet med stödet är att vid behov kunna teckna aktier i företag som kan anses samhällsnyttiga (till exempel industrihus), samt i utvecklingsbolag som skapar nya arbetstillfällen och främjar det åländska näringslivet. Förutom landskapets årliga budget nämns som rättsgrund även 18 § 22 punkten i självstyrelselagen för Åland samt att stödet 25.2.1994 har notifierats till ESA (EFTA:s tillsynsmyndighet) som stöd till små och medelstora företag.

2.2.2 Fakta om aktieteckningen

Mariehamns stadsfullmäktige har 29.11.2006 godkänt budgeten för år 2007. Under punkten investeringar för år 2007 har det stått ”IT-teknikby (etapp 2) -172 500”.

Mariehamns stadsstyrelse har 8.2.2007 under § 90 beslutat avge en avsiktsförklaring till Ålands Industrihus Ab. I beslutet har det intygats att Mariehamns stad vid Ålands Industrihus Ab:s extra bolagstämma 16.2.2007 avser att teckna nya aktier i bolaget för totalt 344 789,50 euro, vilket motsvarar 2 050 aktier med ett nominellt värde om 168,19 euro/aktie.

Det överklagade beslutet om aktieteckningen har inte separat anmälts till Europeiska unionens kommission enligt artikel 108.3 FEUF.

Mariehamns stadsstyrelse har anfört att aktieteckningen inte kan anses vara ett regelstridigt stöd, bland annat för att det finns en notifierad och godkänd stödordning.

Ålands landskapsregering har 25.2.1994 med en skrivelse (anmälan nummer ESA 93-074) notifierat EFTA:s tillsynsmyndighet om stödordningen gällande aktieteckning. Som rättsgrund för stödordningen har angivits den årliga budgeten för landskapet Åland. Ansvarig myndighet för stödordningen är enligt anmälan Ålands landskapsregering. Enligt samma anmälan får stödet till ett projekt enligt de regler och villkor som gäller för beviljandet av stödet uppgå till högst 30 procent av projektet. Kumulering av stöd utesluts genom att de projekt som beviljas det ifrågavarande stödet enligt anmälan inte kan beviljas andra former av stöd. Stödordningens giltighetstid framgår av anmälan, då denna punkt inte har ifyllts. Den enda anmälda budgeten gäller åren 1992-1994.

2.2.3 Rättslig bedömning av frågan om statligt stöd

Ändringssökandena har ansett att Mariehamns stadsstyrelse har försummat att iaktta unionens regler om statligt stöd när den har fattat det överklagade beslutet.

Av Mariehamns stadsstyrelses beslut 8.2.2007 § 90 framgår inte i vilket syfte stadsstyrelsen har velat teckna aktierna. Av det beslut som stadsstyrelsen har gett med anledning av ändringssökandenas rättelseyrkande framgår däremot bland annat att syftet med projektet iTiden, som aktieteckningen ansluter sig till, har varit att skapa ökad tillväxt genom att stimulera företagens utveckling genom en närmare lokalisering som skapar möjligheter för interaktion och samarbete, på ett aktivt sätt hjälpa nystartade företag till exempel genom att skapa miljöer som är intressanta för företagsetablering, genomföra gemensamma verksamheter som bidrar till lärande, marknadsföring och ökat affärsbyte, skapa innovationssystem mellan utbildning och forskning, myndighet och näringsliv. Av beslutet framgår vidare att stadsstyrelsen har tecknat aktiekapital i Ålands Industrihus Ab på basen av sitt ägande och att verksamheten i bolaget är av infrastrukturell karaktär som drivs på marknadsmässiga villkor för att möta en efterfrågan som inte avhjälps genom helt privata initiativ.

Mariehamns stadsstyrelse kan i sig inom ramen för sin behörighet besluta teckna aktier i ett valfritt bolag för att till exempel nå sina ägar- och näringspolitiska mål. En kommun ska dock fatta sina beslut med iakttagande av ett lagligt förfarande och vid aktieteckning beakta även unionens grundläggande bestämmelser och föreskrifter om statligt stöd, som kan bli tillämpliga.

I motiveringen till Mariehamns stadsstyrelses beslut finns inget som tyder på att stadsstyrelsen skulle ha utrett om den åtgärd som beslutet avsåg omfattades av unionens bestämmelser om statligt stöd och således var en åtgärd som enligt artikel 108.3 FEUF inte får genomföras förrän Europeiska unionens kommission har underrättats om den och godkänt den.

2.2.3.1 Bedömning av om statligt stöd förekommit

I detta mål gäller det för högsta förvaltningsdomstolen att först ta ställning till om det överklagade beslutet har gällt en åtgärd som kan betraktas som statligt stöd enligt artikel 107.1 FEUF (tidigare artikel 87.1 FEG) och som Mariehamns stadsstyrelse följaktligen i egenskap av statsstödsmyndighet inte hade fått besluta om utan att före beslutet tillförlitligt utreda om rättsregler och övriga bestämmelser om statligt stöd eventuellt blev tillämpliga.

Således är det inte nödvändigt att högsta förvaltningsdomstolen i sin bedömning av lagligheten av ovan nämnda beslut fullt ut tar ställning till alla relevanta egenskaper hos ovan nämnda åtgärd, utan högsta förvaltningsdomstolen ska enbart avgöra om det när beslutet togs har varit frågan om en åtgärd med sådana särskilda egenskaper att stadsstyrelsen inte borde ha fattat det överklagade beslutet utan att först närmare ha utrett om åtgärden till sin karaktär var ett stöd till företaget och samtidigt en åtgärd som omfattas av förbudet i 108.3 FEUF.

Unionens rättsregler om statligt stöd tillämpas när en åtgärd har alla de kännetecken som föreskrivs i artikel 107.1 FEUF. Det ska för det första röra sig om en statlig åtgärd eller en åtgärd som vidtas med hjälp av statliga medel. För det andra ska åtgärden kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna. För det tredje ska mottagaren av stödet gynnas. För det fjärde ska åtgärden snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen (se till exempel målet C-237/04, Enirisorse SpA, punkt 39). Stödet måste även vara selektivt.

Enligt den första förutsättningen gäller rättsreglerna om statligt stöd enbart åtgärder med vilka man på sätt eller annat ger ut statliga medel. Stödet behöver inte vara beviljat uttryckligen av staten, utan kan även ta sig många andra uttryck. Enligt Europeiska unionens hävdvunna rättspraxis kan även ett av en kommun beviljat stöd vara ett statligt stöd som avses i artikel 107.1 i FEUF (tidigare artikel 87 i FEG). I det överklagade beslutet som gäller Mariehamns stadsstyrelses teckning av aktier är det utan tvekan frågan om ett sådant sätt att använda statliga medel som avses i artikeln.

För det andra ska åtgärden ha åtminstone en potentiell inverkan på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna. Ålands Industrihus Ab har som föremål för sin verksamhet bland annat att äga och hyra ut affärsfastigheter i Mariehamns stad. Den verksamhet som bolaget utövar är således av ekonomisk karaktär. När det gäller villkoret att åtgärden ska påverka handeln mellan medlemsstaterna, har unionens domstol i målet C-172/03 konstaterat att det att ett stöd är av relativt ringa storlek eller att det stödmottagande företaget är relativt litet inte innebär att det omedelbart kan uteslutas att handeln mellan medlemsstaterna påverkas. Villkoret att stödet ska kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna kan således vara uppfyllt oberoende av om de tillhandahållna tjänsterna är av lokal eller regional art eller av det aktuella verksamhetsområdets betydelse (målet C-172/03, Heiser, punkterna 32 och 33).

Ålands Industrihus Ab:s verksamhet innebär att bolaget äger och hyr ut fastigheter. Affärsfastigheter är föremål för allmän handel inom unionen. Följaktligen kan det inte helt uteslutas att den aktuella åtgärden inte skulle falla inom ramen för statligt stöd i artikel 107.1 FEUF på den grunden att den inte skulle ha åtminstone en potentiell inverkan på handeln mellan medlemsstaterna.

För det tredje ska åtgärden gynna mottagaren av åtgärden. Det gäller därför att avgöra om Ålands Industrihus Ab har fått sådan ekonomisk fördel som bolaget inte skulle ha fått under normala konkurrensförhållanden eller vanliga marknadsvillkor (se till exempel domen i målet C-39/94, La Poste, punkt 60 och domen i målet C-256/97, DM Transport, punkt 22).

Vid den riktade aktieemission som det är frågan om i målet har teckningspriset motsvarat det nominella värdet på en aktie i Ålands Industrihus Ab. Av handlingarna i målet framgår inte att aktiens gängse värde på något sätt skulle ha bestämts i samband med emissionen, vare sig på bolagets eller aktietecknarnas initiativ. Till det överklagade beslutet har inte fogats någon sådan motivering av vilken man kunde utläsa att stadsstyrelsen skulle ha strävat efter att göra en investering på marknadsvillkor med förväntad avkastning. När beslutet fattades hade Ålands Industrihus Ab:s verksamhet även under flera års tid varit förlustbringande och av handlingarna framgår att bolaget även tidigare har beviljats stöd av det allmänna, bland annat garantier.

Under dessa förhållanden kan stadsstyrelsen inte anses ha fattat sitt beslut efter att tillräckligt väl ha utrett om aktiernas teckningspris översteg deras gängse värde och vilket överpris stadsstyrelsen i så fall skulle komma att betala. Det är således inte heller möjligt att utesluta en tillämpning av rättsreglerna och bestämmelserna om statligt stöd med hänvisning till att åtgärden inte skulle ha gynnat bolaget på det sätt som avses i artikel 107.1 FEUF.

Ett statligt stöd måste också vara selektivt och således inverka på balansen mellan bestämda företag och deras konkurrenter. I detta fall finns ingen utredning om att det skulle ha varit vanligt att stadsstyrelsen på motsvarande sätt allmänt skulle ha tecknat aktier i andra bolag som befunnit sig i liknande juridiska och ekonomiska omständigheter. Inte heller på denna grund kan det således uteslutas att unionens bestämmelser om statligt stöd kan bli tillämpliga.

Innan stadsstyrelsen fattade det överklagade beslutet borde stadsstyrelsen i egenskap av statsstödsmyndighet på ett tillförlitligt sätt ha utrett om rättsreglerna eller bestämmelserna om statligt stöd skulle tillämpas på aktieteckningen. Beslutet har dock fattats utan en tillräcklig utredning av denna fråga.

2.2.3.2 Skyldighet att anmäla stöd till kommissionen

Det är ostridigt att den aktieteckning som målet gäller inte har anmälts till kommissionen som ett individuellt stöd så som föreskrivs i artikel 108.3 FEUF. I stadsstyrelsens beslut om aktieteckningen finns inte heller någon anteckning om att åtgärden skulle höra till en tidigare anmäld stödordning. Av beslutet framgår inte att stadsstyrelsen i samband med beslutet separat skulle ha utrett om åtgärden hörde till en stödordning eller inte.

Mariehamns stadsstyrelse har trots detta påstått att något brott mot artikel 108.3 FEUF inte har ägt rum, eftersom det överklagade beslutet i varje händelse har fattats inom ramen för en tidigare notifierad stödordning.

Med sitt påstående om att åtgärden har hört till en tidigare notifierad stödordning har stadsstyrelsen bestridit sin skyldighet att anmäla aktieteckningen till kommissionen. Därför gäller det ytterligare att avgöra huruvida den överklagade aktieteckningen överhuvudtaget kan anses höra till nämnda stödordning. Om så är fallet gäller det därefter att avgöra om aktieteckningen anses utgöra ett så kallat nytt stöd eller ska betraktas som ett sådant befintligt stöd att anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 FEUF, som gäller nya stöd, inte inträder.

Enligt artikel 2 i Rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget ska alla planer på att bevilja nytt stöd anmälas till kommissionen.

I anmälan ESA 93-074 till EFTA:s tillsynsmyndighet har som rättsgrund för den stödordning som går under namnet Aktieteckning endast uppgivits budgeten för landskapet Åland.

I det överklagade beslutet nämns inte vilka rättsregler som har tillämpats. I samband med att parterna har beretts tillfälle att yttra sig om bland annat anmälan ESA 93-074 har Mariehamns stadsstyrelse inte framfört något om att aktieteckningen skulle höra till ett anmält stödprogram. I ett senare yttrande har statsstyrelsen hänvisat till en utredning som Ålands landskapsregering har tillställt högsta förvaltningsdomstolen i anslutning till den helhet som i högsta förvaltningsdomstolen behandlas även under diarienumren 3170/2/06 och 545/1/07.

I de utredningar som Ålands landskapsregering har tillställt högsta förvaltningsdomstolen har landskapsregeringen beträffande grunderna för beslutet om aktieteckning hänvisat till landskapets budget och konstaterat att detaljreglering om aktiekapital återfinns i principdokument för företagsfinansiering som tillämpas på de stödformer som administreras av näringsavdelningens allmänna byrå. Landskapsregeringens principdokument om behandlingen av ärenden som faller inom ramen för stödordningen och beviljande av stöd nämns dock inte alls i anmälan ESA 93-074.

Med hänsyn till de fakta om anmälan ESA 93-074 som framgår ovan i stycket 2.2.2, särskilt den omständigheten att anmälan har gällt uttryckligen stöd som administreras av Ålands landskapsregering och finansieras ur landskapsregeringens budget samt att Mariehamns stad eller någon annan kommunal stödmyndighet inte har nämnts i anmälan, har i målet inte lagts fram någon sådan utredning att det med stöd av den vore möjligt att konstatera att det överklagade beslutet om aktieteckning, som fattats år 2007, skulle höra till en sådan stödordning som avses i artikel 1 d i Rådets förordning (EG) nr 659/1999 och enligt anmälan ESA 93-074 skulle vara ett sådant befintligt stöd som avses i artikel 1 b i samma förordning.

2.3 Skälen till att ärendet slutar på det sätt som framgår av avgörandet

Högsta förvaltningsdomstolen har med sitt delbeslut 21.10.2009 liggarnummer 2577 upphävt Ålands förvaltningsdomstols beslut i ärendet.

Mariehamns stadsstyrelses beslut har på ovan nämnda grunder tillkommit i felaktig ordning på det sätt som avses i 111 § 2 mom. i kommunallagen för landskapet Åland. Av denna anledning ska även stadsstyrelsens överklagade beslut upphävas för att de är lagstridiga.

3. Mariehamns stadsstyrelses och Ålands Industrihus Ab:s rättegångskostnader

Med beaktande av hur ärendet har slutat samt 74 § i förvaltningsprocesslagen får Mariehamns stadsstyrelse och Ålands Industrihus Ab själva bära sina rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen.

4. Dalbo Affärsfastigheter Ab:s rättegångskostnader

Målet har gällt lagligheten av ett beslut med vilket Mariehamns stad beslutat teckna aktier. Ålands landskapsregering kan därför inte åläggas att solidariskt med Mariehamns stad ersätta Dalbo Affärsfastigheter Ab:s rättegångskostnader i målet. Bolagets yrkande om ersättning för rättegångskostnader ska därför till denna del avslås.

Med hänsyn till att högsta förvaltningsdomstolen har avgjort ärendet så som framgår ovan vore det oskäligt om Dalbo Affärsfastigheter Ab skulle bli tvungen att helt och hållet själv stå för sina rättegångskostnader. Därför har högsta förvaltningsdomstolen prövat det vara skäligt att Mariehamns stadsstyrelse med stöd av 74 § i förvaltningsprocesslagen ska ersätta bolagets rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen med 3 000 euro jämte dröjsmålsränta. Dröjsmålsräntan bestäms enligt den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen och börjar löpa från det att en månad har förflutit från dagen när högsta förvaltningsdomstolen har gett detta beslut.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Pekka Vihervuori, Kari Kuusiniemi, Tuula Pynnä, Anne E. Niemi och Hannu Ranta. Föredragande i ärendet var Outi Siimes och Mia Ekman.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.