6.4.2011/950 HFD:2011:34

Statligt stöd - Förvaltningsbesvär - Aktieteckning - Befintligt stöd - Nytt stöd - Stödordning - Kommissionens formella granskningsförfarande - Jäv

Ålands landskapsregerings överklagade beslut gällde teckning av aktier vid riktad emission i ett aktiebolag till vars verksamhet bland annat hörde att hyra ut affärslägenheter. I egenskap av statsstödsmyndighet borde landskapsregeringen före beslutet på ett tillförlitligt sätt ha utrett om Europeiska unionens rättsregler eller bestämmelser om statligt stöd skulle tillämpas i fråga om den aktuella aktieteckningen.

Det gällde också att ta ställning till om aktieteckningen kunde betraktas som befintligt stöd enligt en notifierad stödordning som landskapsregeringen hade hänvisat till i högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde Ålands landskapsregerings beslut, som hade kommit till i felaktig ordning såväl till följd av jäv som till följd av att rättsregler och bestämmelser om statligt stöd inte hade iakttagits.

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt artikel 107.1 och 108.3
Rådets förordning (EG) NR 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i
EG-fördraget artikel 1 styckena a-d samt artikel 2 och 3
Kommissionens förordning (EG) NR 794/2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget artikel 4.1
Landskapslagen om Ålands (landskapsstyrelse) (ÅFS 42/1971, 1975/59) 16 § 1 mom. 2 och 5 punkten och 16 § 3 mom
Landskapslagen om ärendenas handläggning i (landskapsstyrelsen) (ÅFS 58/1975) 3 § 1 mom.

Se bl.a. HFD 2010:29 och HFD 2010:30.
Se även HFD 2011:33 och HFD 2011:35.

Lyhennelmä suomeksi

Beslut som överklagas

Ålands landskapsregerings beslut 15.2.2007, protokoll nr 9, ärende nr 26, N12/06/4/12

1. Ärendets tidigare handläggning

Ålands landskapsregering har i sitt beslut 15.2.2007 konstaterat att beslutet från Ålands Industrihus Ab:s bolagsstämma 7.6.2006 om nyemission har förfallit, eftersom det angivna aktiekapitalet i emissionsvillkoren inte uppnåtts och att landskapsregeringen därmed har en fordran på Ålands Industrihus Ab enligt landskapsregeringens beslut 12.6.2006 nr 102 om att teckna aktier i bolaget. I beslutet konstaterades vidare att styrelsen för Ålands Industrihus Ab har föreslagit att bolaget vid en extra bolagsstämma 16.2.2007 ska fatta ett nytt beslut om en riktad emission.

Ålands landskapsregering har med sitt överklagade beslut beslutat att ge Harriet Lindeman fullmakt att teckna 8 205 aktier á 168,19 euro, totalt 1 379 98,95 euro vid Ålands Industrihus Ab:s nyemission samt att som betalning för teckningspriset kvitta landskapsregeringens fordran på Ålands Industrihus Ab, vilken uppgår till samma belopp.

2. Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

2.1 Dalbo Affärsfastigheter Ab:s besvär

Dalbo Affärsfastigheter Ab har i sina besvär över Ålands landskapsregerings beslut 15.2.2007 begärt att högsta förvaltningsdomstolen ska upphäva landskapsregeringens beslut om att teckna aktier till ett belopp av totalt 1 379 998,95 euro vid Ålands Industrihus Ab:s nyemission, samt återförvisa ärendet för ny handläggning.

Bolaget har vidare begärt att högsta förvaltningsdomstolen ska förbjuda verkställigheten av det överklagade beslutet och förbjuda landskapsregeringen att genomföra ytterligare stöd till Ålands Industrihus Ab genom tillhandahållandet av det här aktuella aktiekapitalet på 1 379 998,95 euro med anledning av finansiering av det byggnadsprojekt som bolaget har inlett i Mariehamn. Verkställighetsförbudet ska vara i kraft tills besvären har avgjorts eller Europeiska unionens kommission har avgjort ärendet.

Slutligen har bolaget begärt att högsta förvaltningsdomstolen ska ålägga landskapsregeringen att stå för bolagets rättegångskostnader.

Ändringssökanden har i sina besvär anfört bland annat följande:

Ålands Industrihus Ab ägs till största delen av Ålands landskapsregering och Mariehamns stad. Bolaget bygger, köper och hyr ut affärsfastigheter på Åland. Bolaget har förmodligen aldrig tjänat pengar på sin verksamhet, i varje fall inte sedan år 2000, och inte totalt sett. För tillfället har bolaget inlett ett projekt där man bygger till del II av ett kontorshus i Mariehamn. Kostnaden för denna byggnation beräknas uppgå till 6,9 miljoner euro. Finansieringen sker på följande sätt: aktiekapital från landskapsregeringen 1 380 000 euro, från Mariehamns stad 400 000 euro, kreditgaranti från landskapsregeringen 2 587 500 euro, totalt 4 367 500 euro. Offentliga medel står i praktiken för 63 procent av investeringen. Verksamheten i affärsfastigheten samt den planerade verksamheten i den nya delen består av bland annat rederirörelse och internationella IT-företag med verksamhet som sträcker sig över Europeiska unionen.

Styrelsen i Ålands Industrihus Ab består av fem ledamöter, varav tre samtidigt är landskapsregeringsledamöter, nämligen Jörgen Strand, Runar Karlsson och Camilla Gunell. Utan stöd från landskapsregeringen skulle bolaget Ålands Industrihus Ab inte kunna existera.

Dalbo Affärsfastigheter Ab äger Ab Skogshyddan, som i sin tur äger ett betydande markområde strax utanför Mariehamn. Dalbo Affärsfastigheter Ab planerar att inom kort börja bygga en stor affärslokal på den aktuella fastigheten. Dalbo Affärsfastigheter Ab:s planer riskerar att bli förstörda såvida Ålands landskapsregering och Ålands Industrihus Ab tillåts fortsätta med det skadliga affärsbeteendet, som man nu under en lång tid har bedrivit.

Ålands landskapsregering fattade ursprungligen beslut om detta aktiekapital i juni 2006, men den emission som Ålands Industrihus Ab försökte genomföra har på grund av formella orsaker förfallit och därmed har de medel som landskapsregeringen inbetalt till bolaget blivit en fordran som nu ska konverteras till aktiekapital.

Avsikten med artikel 87 FEG (fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen) är att förhindra att handeln mellan medlemsstaterna påverkas av förmåner som beviljats av offentliga myndigheter och som på olika sätt snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion.

Konverteringen av en skuld till aktiekapital är lika olaglig som någon annan form av stödåtgärd. I och med konverteringen av skulden till aktiekapital uppgår samhällets finansiering av bolagets nu aktuella projekt till cirka 63 procent av investeringen och cirka 20 procent utgörs då av direkt inbetalning av aktiekapital från Ålands landskapsregering. Mariehamns stads andel på 344 000 euro tillkommer utöver detta.

Det finns inte utrymme för en så här stor bidragsprocent i några som helst regionalstödsregler eller andra bestämmelser. Ingen annan aktör har beviljats bidrag på detta sätt.

Den 16 juni 2005 fick Ålands Industrihus Ab 235 000 euro i aktiekapital. Den 20 oktober 2005 beviljades ytterligare en kreditgaranti på 2,6 miljoner euro, som då ansågs utgöra 50 procent av bolagets finansieringsbehov. Om man räknar in dessa stöd ökar bidragsprocenten ytterligare.

De här aktuella stöden strider mot artikel 87 FEG. Såsom av Europeiska unionens kommissions brev 31.10.2006 framkommer, förefaller man hos unionen dela denna Dalbo Affärsfastigheter Ab:s uppfattning och begär i skyndsam ordning svar från landskapsregeringen. Det står staterna fritt att idka näringsverksamhet, men den måste bedrivas affärsmässigt med krav på kostnadstäckning och skälig vinst. Annars ska ett affärsbeteende av den typ som nu är aktuellt tolkas i ljuset av artikel 87.1 FEG.

Det är i detta fall i praktiken fråga om överföring av samhällsmedel och gynnande av Ålands Industrihus Ab, vilket snedvrider konkurrensen samtidigt som handeln mellan medlemsstaterna påverkas.

Det kan hävdas att det är fråga om överföring av medel inom den offentliga sfären, men EG-domstolen har i ett flertal avgöranden tagit ställning till det slag av agerande som nu är aktuellt för Ålands landskapsregering.

Eftersom landskapsregeringens åtgärder inte tillämpas på samtliga näringsidkare, kan de inte betraktas som generella eller näringspolitiska åtgärder. Det är fråga om ett selektivt gynnande av ett enda företag. Detta bekräftas även av landskapsregeringens beslut 18.10.2005 nr 25, med vilket landskapsregeringen har avslagit det konkurrerande bolaget Fastighets Ab Godbycenters ansökan om en lånegaranti på en miljon euro.

Med hänvisning till Ålands Industrihus Ab:s bokslut kan man dra den slutsatsen att hyresgästerna i bolagets lokaler indirekt har subventionerade hyror. Ålands Industrihus Ab erhåller nämligen inte ens kostnadstäckning för sin verksamhet och än mindre någon vinst. Handeln mellan medlemsstaterna påverkas, liksom konkurrensen, eftersom den verksamhet som bedrivs respektive kommer att bedrivas i Ålands Industrihus Ab:s lokaler riktar sig mot andra medlemsstater. För att en nationell åtgärd ska anses utgöra statligt stöd är det enligt rättspraxis inte nödvändigt att det kan fastställas att stödet faktiskt påverkar handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider konkurrensen, utan det räcker att stödet kan ha en sådan inverkan.

Om ett stöd som beviljas av en medlemsstat förstärker ett företags ställning i förhållande till andra konkurrerande företag i handeln inom gemenskapen, ska denna handel anses påverkad av detta stöd. Det är dock inte nödvändigt att det gynnade företaget självt deltar i handeln mellan medlemsstaterna. Hyresgästerna i Ålands Industrihus Ab:s nu aktuella byggnad samt i den planerade byggnaden bedriver bland annat rederirörelse samt internationell IT-verksamhet.

Enligt 4 § 3 punkten i näringsstödslagen för landskapet Åland (ÅFS 1996:35) ska det finnas förutsättningar för fortsatt lönsam verksamhet för att investeringsstöd ska kunna beviljas. Detta torde gälla som en allmän rättsregel, som bör tillämpas även på Ålands Industrihus Ab. Bolaget har inte tjänat en cent sedan 2000 och detta framgår av boksluten för åren 2001-2005. Det är uppenbart att verksamheten aldrig har varit lönsam och den kommer knappast i sin nuvarande form att kunna bli lönsam. Vidare fastställs tillåtna stödnivåer i lagens 6 §, som hänvisar till gemenskapsrättsliga regler. Enligt de aktuella regionalstödsreglerna borde stödet till Ålands Industrihus Ab i detta fall ligga mellan 15 och 23 procent. Stödet till Ålands Industrihus Ab överstiger gott och väl 23 procent. Stöden till Ålands Industrihus Ab står således även i strid med näringsstödslagen för landskapet Åland.

2.2 Ålands landskapsregerings yttrande

Ålands landskapsregering har inkommit med ett yttrande och i den yrkat att högsta förvaltningsdomstolen ska avslå Dalbo Affärsfastigheter Ab:s begäran om verkställighetsförbud och avvisa besvären.

I andra hand har landskapsregeringen yrkat att Dalbo Affärsfastigheter Ab:s begäran om verkställighetsförbud och besvär ska förkastas i deras helhet.

Landskapsregeringen har ytterligare yrkat att högsta förvaltningsdomstolen ska ålägga Dalbo Affärsfastigheter Ab att ersätta landskapsregeringens rättegångskostnader jämte laga dröjsmålsränta från det att en månad har förflutit efter att domstolen har fattat sitt beslut.

Landskapsregeringen har i sitt yttrande anfört bland annat följande:

Landskapsregeringens beslut 15.2.2007 om att teckna aktier i Ålands Industrihus Ab gäller inte Dalbo Affärsfastigheter Ab. Dalbo Affärsfastigheter Ab:s rätt, skyldighet eller fördel påverkas inte heller direkt av beslutet. Dalbo Affärsfastigheter Ab säger sig ha planer på att inom kort bygga en stor affärslokal i Jomala. Dalbo Affärsfastigheter Ab har inte ansökt om bygglov eller vidtagit andra konkreta åtgärder för att starta sitt påstådda projekt. Dalbo Affärsfastigheter Ab:s besvär och begäran om verkställighetsförbud bör avvisas då Dalbo Affärsfastigheter Ab saknat ett tillräckligt intresse i saken och därmed rätt att anföra besvär över det aktuella beslutet.

Landskapsregeringen hade 12.6.2006 fattat beslut om att teckna 8 205 aktier à 168,19 euro, eller aktier för totalt 1 379 998,95 euro vid Ålands Industrihus Ab:s nyemission. Landskapsregeringen hade utgående från detta beslut 20.6.2006 betalt in det ifrågavarande beloppet till Ålands Industrihus Ab. Beslutet om nyemission förföll dock och i och med detta fick landskapsregeringen en fordran om 1 379 998,95 euro på Ålands Industrihus Ab.

Vid den riktade emission som ägde rum 16.2.2007 tecknade landskapsregeringen 8 205 aktier à 168,19 euro eller aktier för totalt 1 379 998,95 euro och betalade teckningspriset genom att kvitta landskapsregeringens fordran på Ålands Industrihus Ab, vilken uppgick till samma belopp.

Såsom vid tidigare aktieteckningar som landskapsregeringen gjort har även denna aktieteckning lett till en motsvarande ökning av de aktier som landskapsregeringen äger i bolaget.

Ålands Industrihus Ab:s enda privata ägare, Ålands Företagarföreningar r.f., äger endast tre aktier i bolaget.

Såsom vid tidigare aktieteckningar som landskapsregeringen gjort har aktiernas teckningspris även vid denna emission motsvarat deras nominella värde.

Ålands Industrihus Ab bedriver normal affärsverksamhet. Landskapsregeringen ska jämföras med en marknadsinvesterare i samma storleksklass som landskapsregeringen. Landskapsregeringen som offentlig myndighet har rätt att se till den långsiktiga lönsamheten av sina investeringsbeslut.

Ålands Industrihus Ab har inte uppvisat vinst under åren 2001-2005, då bolaget vid denna tid befunnit sig i en expansionsfas, under vilken stora investeringar gjorts samtidigt som bolaget gjort fulla avskrivningar och nedskrivningar. För Ålands Industrihus Ab har det även varit kostsamt att bolaget har varit tvunget att betala marksanering och därtill anslutna kostnader.

Enligt uppgifter från Ålands Industrihus Ab ser det ut som om bolagets resultat för 2006 skulle bli betydligt bättre än vad som tidigare prognostiserats.

Intäkterna från Ålands Industrihus Ab:s fastigheter har ökat betydligt under de senaste åren. Även det faktum att Ålands Industrihus Ab uppbär marknadsmässiga hyror för sina fastigheter visar att bolaget drivs på marknadsmässiga villkor.

Det kan ta några år innan kostnaderna anpassats till intäkterna och resultaträkningen kan uppvisa vinst. Genom att Ålands Industrihus Ab påbörjade etapp 2 av kvarteret iTIDEN har man fattat ett affärsmässigt strategiskt beslut. Hyrorna för de lokaler som nu uppförs kommer självfallet också att vara marknadsmässiga, vilket innebär att de kommer att täcka bolagets marknadsmässiga kostnader och lämna ett positivt resultat på sista raden i resultaträkningen, när väl de initiala kostnaderna övervunnits. Ju längre tid som går, desto bättre ska resultatet bli för bolaget, eftersom avskrivningarna, räntorna och driftskostnaderna kommer att plana ut i förhållande till intäkterna.

Aktieteckningen var marknadsmässig och godtagbar. Den övergripande målsättningen med de aktieteckningar som landskapsregeringen gjort i Ålands Industrihus Ab har varit att möjliggöra nyinvesteringar som på lång sikt förbättrar bolagets verksamhetsmöjligheter och avkastningsförmåga. De tillskott av aktiekapital som har en koppling till projektet iTIDEN är dessutom av allmänt intresse.

Den nu aktuella kapitalinsatsen har inte varit avsedd för bolagets drift, utan har gjorts för att säkerställa Ålands Industrihus Ab:s investeringsplan gällande iTIDEN projektets etapp 2.

Handeln mellan medlemsstaterna påverkas inte. Ålands Industrihus Ab:s hyresgäster erhåller inga subventioner. Hyresgästerna betalar marknadsmässiga hyror för sina lokaler. Ålands Industrihus Ab:s hyror ligger på en högre nivå än motsvarande hyror i centrala Mariehamn. Enligt oberoende fastighetsmäklare på Åland hyrs kontorslokaler i Mariehamn ut till i genomsnitt 11,80 euro per kvadratmeter, inklusive moms. Fastighetsmäklarna har kommit fram till denna medelhyresnivå efter att ha haft kontakt med 24 hyresvärdar i Mariehamn. Antalet hyres- och jämförelseobjekt har varit cirka 45. Undersökningen har varit omfattande och visar att Ålands Industrihus Ab inte kan beskyllas för att underprissätta sina hyror.

Kommissionens tidigare ställningstaganden och den utredning som landskapsregeringen inlämnat till högsta förvaltningsdomstolen gällande hyrornas marknadsmässighet visar att det inte finns någon grund för Dalbo Affärsfastigheter Ab:s påståenden om att landskapsregeringen indirekt subventionerar Ålands Industrihus Ab:s hyresgäster och att detta skulle kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna.

Privata aktörer har inte blivit utestängda från marknaden. När Ålands Industrihus Ab år 2003 startade byggprojektet iTIDEN, stod det klart att projektet inte kunde förverkligas enbart med privata initiativ. När de påstådda stödåtgärderna vidtagits har det inte funnits företag från andra medlemsländer som skulle ha försökt eller visat intresse för att etablera sig på den åländska marknaden inom samma verksamhetsområde som Ålands Industrihus Ab.

Ålands Industrihus Ab bedriver sin verksamhet endast på Åland. Bolagets projekt är ur gemenskapsrättslig synvinkel småskaliga. Inom den relevanta geografiska gemenskapsmarknaden finns ingen beaktansvärd konkurrens.

Med beaktande av att Dalbo Affärsfastigheter Ab:s påstående om indirekt subventionerade hyror saknar grund och med beaktande av att Ålands Industrihus Ab:s projekt är småskaliga och lokala ur gemenskapsrättslig synvinkel, bör Dalbo Affärfastigheter Ab åtminstone kunna förklara hur handeln mellan medlemsstaterna kunde påverkas samt visa att det åtminstone finns någon grad av sannolikhet för att så kunde vara fallet. Frånvaron av en sådan förklaring visar det oriktiga i besvären.

Stöd får beviljas i enlighet med befintliga stödordningar. Ålands landskapsregering har till EFTA:s tillsynsmyndighet som befintligt stöd anmält en stödordning gällande aktieteckning och har i den senaste brevväxlingen med kommissionen lämnat närmare uppgifter om denna stödordning.

Skulle högsta förvaltningsdomstolen mot förmodan ändå anse att landskapsregeringens beslut inte varit kommersiellt godtagbart och därtill i strid med artikel 87.1 FEG, har aktieteckningen i varje fall varit förenlig med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 c FEG.

Investeringsstöd har inte beviljats för iTIDEN projektet. Med hänvisning till analysen av Ålands Industrihus Ab:s ekonomiska situation i detta yttrande samt i bilaga 1 kan man konstatera att förutsättningar för en framtida lönsam verksamhet finns. Näringsstödslagen gäller överhuvudtaget inte aktieteckning, den gäller endast investeringsstöd.

Den nu aktuella aktieteckningen utgör ingen sådan stödåtgärd som inte skulle ha fått genomföras innan den förklarats förenlig med den gemensamma marknaden. Därför har landskapsregeringen inte heller haft någon skyldighet att anmäla denna åtgärd till kommissionen.

För det fall att aktieteckningen skulle anses innehålla ett stödelement har landskapsregeringen haft en godkänd stödordning gällande aktieteckning och fråga har inte varit om ett nytt stöd.

Kommissionen håller för tillfället på att pröva om de åtgärder som landskapsregeringen vidtagit kunde utgöra stöd som inte är förenligt men den gemensamma marknaden. Enligt artikel 11 i rådets förordning nr 659/1999 kan kommissionen fatta beslut om att medlemsstaten ska avbryta alla utbetalningar av varje form av olagligt stöd till dess att kommissionen fattat ett beslut om stödets förenlighet med den gemensamma marknaden. Något sådant, ett så kallat föreläggande om att avbryta utbetalningen av ett stöd, har kommissionen inte gett. Landskapsregeringen har besvarat kommissionens frågor och kommer att lämna in en omfattande utredning om Ålands Industrihus Ab:s ekonomiska situation.

Det finns ingen anledning att tro att Dalbo Affärsfastigheter Ab:s besvär skulle förlora sina syften utan ett verkställighetsförbud. Med beaktande av de omständigheter som talar mot existensen av ett olagligt stödelement samt de omständigheter som talar mot att det skulle vara befogat att utfärda ett verkställighetsförbud i detta skede av processen bör verkställigheten få fortgå.

2.3 Ålands Industrihus Ab:s förklaring

Ålands Industrihus Ab har inkommit med en förklaring. Dalbo Affärsfastigheter Ab:s begäran om verkställighetsförbud och yrkanden i besvären bör avvisas.

Ålands Industrihus Ab har omfattat Ålands landskapsregerings yttrande i ärendet. Vidare har bolaget ansett att vissa bilagor i Ålands landskapsregerings yttrande som innehåller affärshemligheter bör hemlighållas.

2.4 Ålands landskapsregerings komplettering av utredningen

Ålands landskapsregering har 6.6.2007 kompletterat materialet i ärendet med bilagan Ålands Industrihus Ab:s balansbok 1.1.2006-31.12.2006.

2.5 Dalbo Affärsfastigheter Ab:s genmäle

Dalbo Affärsfastigheter Ab har inkommit med ett genmäle. I genmälet har bolaget anfört bland annat följande:

För att på ett mera komplett sätt analysera Ålands Industrihus Ab:s finansiella situation måste följande omständigheter vägas in: dotterbolagets bokföringsvärden i Ålands Industrihus Ab:s balans och dotterbolagens verksamhet, avskrivningskostnaderna och därmed avskrivningstakten, de finansiella kostnaderna, kostnads- och intäktsrelationen, samt en jämförelse med liknande bolag.

När det gäller en medlemsstat som hävdar att ett kapitaltillskott utgör en legitim investering och därför inte är ett statligt stöd, är det väsentliga testet huruvida en privat investerare på samma grunder skulle göra samma investering. För att göra denna bedömning måste man analysera de ekonomiska utsikterna för det offentliga företaget, möjligheterna till avkastning för den aktuella investeringen samt villkoren för transaktionerna.

En åtgärd som utgör statsstöd enligt artikel 87.1 i FEG kan fortfarande vara förenlig med den gemensamma marknaden om den uppfyller kraven i de undantag som finns intagna i nämnda fördrag. Landskapsregeringens åtgärder kan inte dra nytta av dessa undantag från gemenskapsrätten.

Endast kommissionen kan bevilja undantag från reglerna om statligt stöd. I vilket fall som helst har landskapsregeringen sedan 1995 varit förpliktad att notifiera alla nya stödordningar till kommissionen. Det måste då uppmärksammas att de notifieringar som landskapsregeringen har hänvisat till inte är relevanta i nuvarande ärende. Att inte notifiera innebär i sig en tillräcklig grund för att förklara en stödåtgärd olaglig enligt gemenskapsrätten. Kommissionens andra brev (14.2.2007) till landskapsregeringen visar att någon relevant notifiering inte existerar.

Parterna i detta ärende torde i varje fall nu vara överens om att någon relevant notifiering inte har skett.

Landskapsregeringen har i egenskap av huvudägare låtit genomföra 11 aktiekapitalsförhöjningar sedan år 2000. Under samma tid har fem kreditgarantier beviljats, varav en beviljades till dotterbolaget FAB Vikingagränd 4. Dessa åtgärder har i praktiken medfört att Ålands Industrihus Ab:s aktiekapital nu uppgår till 6 491 628 euro. De nämnda kreditgarantierna har gjort det möjligt för Ålands Industrihus Ab att erhålla krediter på samma villkor som landskapet eller staten skulle få.

Landskapsregeringens stöd skulle utgöra statligt stöd endast om åtgärderna är selektiva. De aktuella åtgärderna som landskapsregeringen har vidtagit riktar sig endast till två bolag, Ålands Industrihus Ab och Norra Ålands Industrihus Ab, som har en liknande ägarstruktur och verksamhet som Ålands Industrihus Ab.

Affärsfastigheter är föremål för handel mellan medlemsstaterna. Oftast är detta fallet när affärsfastigheten ingår som en integrerad del av den övriga verksamheten i en affärsrörelse. Som exempel kan noteras att Ålands Industrihus Ab:s dotterbolag FAB Vikingagränd 4 har en industribyggnad på cirka 9 000 kvadratmeter, som tidigare ägdes av den svenska Brio-koncernen via ett finländskt dotterbolag.

Dalbo Affärsfastigheter Ab har till sitt genmäle fogat utdrag ur Ålandsbanken Abp:s årsredovisning, där det framkommer att den lokala fastighetsmäklaren Ålands Fastighetskonsult Ab ingår i ÅAB-koncernen. Mäklaren är således en del av samma koncern som Crosskey Banking Solution Ab, som står i beråd att hyra en betydande del av Ålands Industrihus Ab:s lokaler i del II av iTIDEN-projektet. Varken fastighetsmäklaren eller den undersökning som har utförts kan anses ojävig i detta ärende. Dalbo Affärsfastigheter Ab har vidare betonat att den genomförda undersökningen endast berör kontorshyror, inte industrifastigheter et cetera, och att det inte finns några jämförelseobjekt av den typ som Ålands Industrihus Ab äger.

2.6 Ålands landskapsregerings komplettering av utredningen

Ålands landskapsregering har 28.8.2007 kompletterat sitt tidigare yttrande i ärendet. Skrivelsen och den bifogade rapporten innehåller uppgifter som utgör affärshemligheter vilkas tillkännagivande skulle lända Ålands Industrihus Ab eller enskild investerare i nämnda bolag till skada. Uppgifterna bör därför inte lämnas till Dalbo Affärsfastigheter Ab eller tredje man.

2.7 Högsta förvaltningsdomstolens brev till parterna

Högsta förvaltningsdomstolen har med hänvisning till Europeiska unionens kommissions 31.1.2008 daterade beslut C 6/2008 med ett 21.8.2008 daterat brev meddelat parterna att domstolen kommer att ta besvären till handläggning efter att kommissionen har givit sitt slutliga beslut i saken.

2.8 Högsta förvaltningsdomstolens brev till Europeiska unionens kommission och kommissionens svar

Högsta förvaltningsdomstolen har med ett brev 10.6.2009 hos Europeiska unionens kommission förhört sig om bland annat huruvida det överklagade beslutet är föremål för granskningsförfarande hos kommissionen och huruvida kommissionen har underrättats om det överklagade beslutet i enlighet med bestämmelserna om statligt stöd.

Brevet har 10.6.2009 sänts till parterna för kännedom.

Av kommissionens svar har framgått att någon anmälan om beslutet inte har gjorts till kommissionen.

Kommissionens svar har 5.8.2009 sänts till parterna för kännedom.

2.9 Högsta förvaltningsdomstolens interimistiska beslut

Högsta förvaltningsdomstolen har med sitt interimistiska beslut 21.10.2009 liggarnummer 2578 förbjudit att Ålands landskapsregerings beslut verkställs innan besvärsärendet avgjorts eller något annat föreskrivs innan ärendet avgörs.

2.10 Parternas yttranden med anledning av kommissionens svar 30.7.2009

Högsta förvaltningsdomstolen har berett parterna tillfälle att yttra sig innan högsta förvaltningsdomstolen fattar beslut om den fortsatta handläggningen av målet.

Ålands Industrihus Ab har inkommit med en förklaring och i den anfört bland annat följande:

Transaktionerna som gäller aktieteckningen är verkställda. Ålands Industrihus Ab har i vederbörlig ordning registrerat de aktier som ägarna har tecknat i handelsregistret. Ålands Industrihus Ab har vidare yrkat att samtliga förklaringar, bilagor och korrespondens som hänför sig till ärendet ska sekretessbeläggas av högsta förvaltningsdomstolen, med den motiveringen att inlämnat material innehåller affärshemligheter som kan skada bolagets möjligheter att verka på företagsekonomiska grunder.

Ålands landskapsregering har inkommit med en förklaring och i den anfört bland annat följande:

Det är korrekt att någon särskild anmälan inte har gjorts till kommissionen beträffande de i kommissionens brev nämnda besluten, då landskapsregeringen, vilket har framförts till kommissionen samt till högsta förvaltningsdomstolen genom landskapsregeringens utlåtande 7.5.2007, anser att kapitaltillskotten samt kreditgarantierna inte utgör statligt stöd. Även om åtgärderna skulle utgöra statligt stöd, är stödet förenligt med den gemensamma marknaden på basis av godkända och notifierade stödordningar samt artikel 87.3.c FEG.

Det beslut om kapitaltillskott som landskapsregeringen fattade 15.2.2007 ersatte ett likadant beslut som landskapsregeringen fattat 12.6.2006, då den emission som beslutet gällde förföll och bolaget föreslog en ny emission vid den extra bolagsstämman 16.2.2007.

Kommissionens granskning av statsstödsärende C 6/2008 innefattar landskapsregeringens kapitaltillskott om 1 379 998,95 euro enligt beslutet 15.2.2007, då detta är samma kapitaltillskott som avsågs i landskapsregeringens beslut 12.6.2006.

Landskapsregeringens beslut 15.2.2007 förverkligades genom aktieteckning på den extra bolagsstämman 16.2.2007. Högsta förvaltningsdomstolens beslut 21.10.2009 om intermistiskt verkställighetsförbud har således meddelats två år och åtta månader efter att beslutet de facto verkställts.

Dalbo Affärsfastigheter Ab har inkommit med en förklaring och i den anfört bland annat följande:

Olagliga statsstöd måste stoppas. Ålands landskapsregering varnades skriftligen av Dalbo Affärsfastigheter Ab innan den här aktuella stödåtgärden genomfördes. Landskapsregeringen var även medveten om högsta förvaltningsdomstolens beslut att stoppa en till Ålands Industrihus Ab beviljad kreditgaranti. Man kunde från landskapsregeringens sida ha gjort en notifiering till EU och inom några månader fått klarhet om huruvida åtgärden (teckning och betalning av aktier i Ålands Industrihus Ab) var förenlig med de gemenskapsrättsliga bestämmelserna om statligt stöd.

Det måste beaktas att landskapsregeringen medvetet har brutit mot de gemenskapsrättsliga reglerna om notifiering av statsstöd. Således finns ingen rätt till juridiskt skydd för landskapets intressen.

Jörgen Strand var den landskapsledamot som på enskild föredragning fattade beslut om att teckna aktier i Ålands Industrihus Ab till ett belopp av 1 379 998,95 euro. Han och två andra landskapsledamöter, Camilla Gunell och Runar Karlsson, utgjorde vid denna tid 2/3 av Ålands Industrihus Ab:s styrelse. Ålands Industrihus Ab hade sannolikt ingått ett bindande entreprenadavtal och man var tvungen att på något sätt få in pengar i bolaget. Strands beslut fattades 15.2.2007 och verkställdes 16.2.2007. Alla inblandade måste ha vetat att det var fråga om ett icke laga kraft vunnet beslut som verkställdes. Om högsta förvaltningsdomstolen beslutar återkalla verkställigheten av detta beslut, innebär det att domstolen återställer den situation som borde råda tills kommissionen fattar sitt beslut i ärendet.

Kommissionen håller på med en officiell utredning avseende misstänkta olagliga statsstöd som har beviljats Ålands Industrihus Ab. Det är enligt gemenskapsrätten kommissionen som har exklusiv kompetens att bedöma huruvida statsstöd föreligger och om stödet i så fall är berättigat enligt någon undantagsbestämmelse. Den nationella domstolen bör således avvakta kommissionens utredning innan ett slutligt beslut fattas. Inget hindrar dock domstolen att förordna om återkallande av verkställigheten i avvaktan på att EU fattar sitt beslut. Det är ju endast pengar som ska returneras, ingenting oåterkalleligt.

När det gäller att ta ställning till denna ansökan om verkställighetsförbud eller återkallande av verkställighet, måste det betonas att medlemsstaterna i enlighet med artikel 88.3 tredje meningen FEG inte får genomföra en stödåtgärd innan den har förklarats förenlig med den gemensamma marknaden.

Högsta förvaltningsdomstolen bör fatta sådana beslut som är nödvändiga för att de till Ålands Industrihus Ab felaktigt utbetalda medlen omedelbart ska återbetalas. Ålands Industrihus Ab får då istället finansiera sin verksamhet på det sätt som är normalt för övriga fastighetsaktörer, nämligen genom bankfinansiering.

Parterna har 26.11.2009 tillställts varandras yttranden för kännedom.

2.11 Anteckning 1

Arbets- och näringsministeriet har tillställt högsta förvaltningsdomstolen anmälningarna ESA 93-074 och ESA 93-079 om existerande stöd och domstolen har haft dessa till sitt förfogande vid handläggningen av besvären.

2.12 Högsta förvaltningsdomstolens andra brev till Europeiska unionens kommission och kommissionens svar

Högsta förvaltningsdomstolen har med ett 12.1.2010 daterat brev hos Europeiska unionens kommission förhört sig om bland annat granskningsförfarandets omfattning och tidtabellen för ärendets handläggning i kommissionen.

Brevet har 12.1.2010 sänts till parterna för kännedom.

Av kommissionens svar 12.2.2010 framgår bland annat att frågan huruvida det aktiekapital som tillhandahållits Ålands Industrihus Ab beviljats i enlighet med de regler om statligt stöd som gällde redan före Finlands anslutning till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (och följaktligen utgör existerande statsstöd) har framförts under den pågående statsstödsgranskningen. Enligt brevet är detta argument en av de frågor som kommissionen för närvarande utreder. Kommissionen har bekräftat att kapitaltillskottet på 1 379 998,95 euro omfattas av den pågående statsstödsgranskningen i ärendet C 6/2008. I sitt svar upplyste kommissionen vidare högsta förvaltningsdomstolen om att en del av frågan förefaller utgöra en begäran om ett sådant yttrande som avses i punkt 3.2 i kommissionens tillkännagivande om nationella domstolars tillämpning av reglerna om statligt stöd (2009/C 85/01) samt att kommissionen eftersträvade att lämna ett sådant yttrande inom den indikativa fristen på fyra månader.

2.13 Parternas yttranden med anledning av bland annat kommissionens svar på högsta förvaltningsdomstolens andra brev

Kommissionens svar har 16.3.2010 sänts till Dalbo Affärsfastigheter Ab för kännedom.

Högsta förvaltningsdomstolen har berett Ålands landskapsregering och Ålands Industrihus Ab tillfälle att yttra sig med anledning av bland annat kommissionens svar, anmälningarna ESA 93-074 och ESA 39-079 om existerande stöd samt Dalbo Affärsfastigheter Ab:s yrkande om återbetalning av medel och uppmanat landskapsregeringen och bolaget att precisera sina yrkanden om ersättning för rättegångskostnader med fakturor och specifikationer av de kostnader som hittills uppstått.

Ålands landskapsregering har i sin förklaring till högsta förvaltningsdomstolen hänvisat till vad landskapsregeringen tidigare har anfört i målet och till förklaringen fogat sina 3.4.2008, 21.1.2010 och 18.2.2010 daterade förklaringar till det finska utrikesministeriet i ärendet C 6/2008, som är föremål för granskning i kommissionen.

Ålands Industrihus Ab har i sin förklaring bland annat upprepat vad bolaget tidigare har anfört och i fråga om konkurrenseffekten hänvisat till konkurrensverkets beslut 10.12.2007 i ärendet diarienummer 1087/61/06.

Högsta förvaltningsdomstolen har berett Dalbo Affärsfastigheter Ab tillfälle att yttra sig om bland annat kommissionens svar, anmälningarna ESA 93-074 och ESA 39-079 om existerande stöd samt Ålands landskapsregerings och Ålands Industrihus Ab:s yttranden samt uppmanat bolaget att precisera sitt yrkande om ersättning för rättegångskostnader med faktura och specifikation av de kostnader som hittills uppstått.

Dalbo Affärsfastigheter Ab har med anledning av detta tillfälle att yttra sig anfört bland annat följande.

Ålands Industrihus Ab har praktiserat principen ”bygg dyrt och lyxigt och hyr ut billigt”. När länsstyrelsen på Åland har gjort en hyresjämförelse, har man kommit till att Ålands Industrihus Ab hyr ut sina nya, dyra och lyxiga byggnader till samma priser som andra hyresvärdar hyr ut betydligt äldre, mindre lyxiga och avskrivna byggnader. Detta påstående bekräftas av att Ålands Industrihus Ab inte får marknadsmässig avkastning på sina investeringar. Enligt bifogade bokslut för år 2008 tjänade bolaget 5 000 euro på ett satsat eget kapital som uppgick till 6 400 000 euro.

De stödordningar som man har hävdat att man har givit till EFTA är inte relevanta för Ålands Industrihus Ab. Enligt den ena notifieringen gällande aktiekapital är kumulering förbjuden, medan kumulering är tillåten enligt notifieringen gällande kreditgarantier. Ålands Industrihus Ab:s verksamhet uppfyller inte de i stödordningarna angivna kriterierna för SME, turism, industri eller R&D. Det är inte ens fråga om generella stödordningar när budgetbeslut för Ålands landskapsregering behövs. Det är endast Ålands Industrihus Ab och Norra Ålands Industrihus Ab som har beviljats bidrag i form av aktiekapitalinvesteringar. Inget annat bolag har beviljats den typ av stöd som dessa samhällsägda bolag har beviljats.

Ålands landskapsregering har inte följt ”Market investor” -principen. Det är inte kommersiella skäl som har legat till grund för inbetalningarna av stöd till Ålands Industrihus Ab. Man har från politiskt håll bland annat önskat locka bolag till Åland och bevara bolag där.

Ålands landskapsregering anger att aktierna tecknades till ”bokvärde” eller nominellt belopp och man anger att överkurs inte användes. Eftersom det är Ålands landskapsregering som äger Ålands Industrihus Ab till så gott som 100 procent, så spelar det förstås ingen roll om överkurs har använts eller inte. Argumentet visar endast på en besvärande okunskap angående vad det innebär att driva ett aktiebolag.

Ålands landskapsregering anser att endast en del av de utbetalade stöden bör återbetalas såvida kommissionen och/eller högsta förvaltningsdomstolen fattar sådana beslut. Som förklaring anger landskapsregeringen att en del av stöden egentligen inte har varit stöd. Dessa är förstås igen helt ogrundade påståenden och unionens domstol har genom tillämpningen av Market Investor -principen tagit ställning till frågan, vilket innebär att alla medel som en normal, marknadsmässig investerare inte skulle ha betalat till Ålands industrihus Ab ska anses vara stöd och således återbetalas.

Landskapsregeringen anger att det var fråga om en EU-upphandling när iTIDEN byggdes och att kontraktstilldelning ägde rum 24.10.2006. Detta kastar nytt ljus över varför det var så bråttom med att genomföra en emission hösten 2006. Den emissionen blev sedan klar när landskapsregeringsledamoten Jörgen Strand på enskild föredragning fattade beslut om en aktieteckning i miljonklassen den 15 februari 2007. Landskapsregeringsledamöterna Strand, Gunell och Karlsson satt då i styrelsen för bolaget Ålands Industrihus Ab, som var i akut behov av pengar och det är ju klart att ägaren, Ålands landskapsregering, då ställde upp med medel.

Dahlbo Affärsfastigheter Ab:s yttrande har 3.5.2010 sänts till Ålands landskapsregering och Ålands Industrihus Ab för kännedom.

2.14 Högsta förvaltningsdomstolens andra interimistiska beslut

Högsta förvaltningsdomstolen har med sitt interimistiska beslut 11.5.2010 liggarnr 1111 avslagit Dalbo Affärsfastigheter Ab:s yrkande om interimistiskt skydd för omedelbar återbetalning av de medel som har betalts ut till Ålands Industrihus Ab.

2.15 Europeiska unionens kommissions brev 18.5.2010

Kommissionen har i sitt svar meddelat högsta förvaltningsdomstolen att den för närvarande inte har varit i stånd att förse domstolen med det begärda yttrandet på grund av frågornas art och komplexitet samt behovet av en ingående analys av sakuppgifterna. Möjligheten att tillhandahålla ett yttrande påverkas dessutom av den särskilda omständigheten att just de frågor som domstolen ställer samtidigt är föremål för ett granskningsförfarande enligt artikel 108.2 FEUF.

På grund av de särskilda omständigheterna i detta ärende har kommissionen inte kunnat efterkomma domstolens begäran inom den indikativa fristen. Kommissionen har emellertid avsett att avge det begära yttrandet så snart som möjligt och senast i augusti 2010.

Kommissionens brev har 18.5.2010 sänts till parterna för kännedom.

2.16 Europeiska unionens kommissions yttrande 20.7.2010

Kommissionen har i sitt yttrande som tillämpliga rättsregler hänvisat till bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (artiklarna 1 b, 1c, 1d), bestämmelserna i anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige (artikel 172.5) och bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 (artikel 4.1). Vidare har kommissionen hänvisat till domen i målet Gibraltar mot kommissionen (förenade målen T-195/01 och T-207/01, punkterna 109-111) samt till domen i målet Hotel Cipriani mot kommissionen (förenade målen T-254/00, T-270/00 och T-277/00, punkterna 358-359).

Kommissionen har vidare anfört bland annat följande:

En stödordning utgör befintligt stöd om två villkor är uppfyllda. För det första ska ordningen ha trätt i kraft innan EG-fördraget trädde i kraft, och för det andra ska stödordningen inte därefter ha blivit föremål för några materiella ändringar.

Finland har informerat kommissionen om att programmet för aktieteckning anmälts till EFTA:s tillsynsmyndighet 25.2.1994 och registrerats under referens ESA 93-074. Enligt de upplysningar som har tillhandahållits av de finska myndigheterna är den rättsliga grunden för aktieteckning enligt dessa bestämmelser följande:

Enligt paragraferna 18 och 22 i självstyrelselagen för Åland (FFS 1144/1991) har Åland allmän behörighet bland annat att lagstifta om olika slags åtgärder (lån, garantier, aktieteckning) för att främja näringsverksamheten i landskapet.

Lagtinget utövar denna behörighet. Aktieteckning i kraft av dessa behörigheter kommer till uttryck genom beslut i landskapets årliga allmänna budget.

Obeaktat att Finland väljer att beteckna de lokala myndigheternas befogenhet att teckna aktier (enligt den allmänna behörighet som tillagts dem i självstyrelselagstiftningen) som en ”stödordning” måste det undersökas om de nationella bestämmelser som omgärdar denna behörighet motsvarar definitionen av stödordning i artikel 1 d i förordning 659/1999.

För närvarande förefaller det kommissionen som att paragraferna 18 och 22 i självstyrelselagen inte i sig utgör en stödordning. Det rör sig om regler om fördelning av befogenheter och ansvar mellan olika myndighetsnivåer i den finska rättsordningen. Det tycks snarare (men detta kan endast avgöras utifrån de faktiska omständigheterna i målet) som att aktieteckningar som beslutats enligt dessa regler utgörs av enskilda beslut. Om så är fallet måste varje beslut om aktieteckning, förutsatt att det faktiskt utgör statligt stöd, anses som ett enskilt statsstöd vilket (om det beviljats efter den 1 januari 1994) måste ha anmälts till och godkänts av den behöriga statsstödsmyndigheten (EFTA:s tillsynsmyndighet eller kommissionen) för att kunna betraktas som ”befintligt stöd”.

Kommissionens yttrande har 10.8.2010 sänts till parterna för kännedom.

2.17 Parternas yttranden med anledning av kommissionens yttrande 20.7.2010

Högsta förvaltningsdomstolen har 13.9.2010 berett Ålands landskapsregering ja Ålands Industrihus Ab tillfälle att yttra sig med anledning av kommissionens yttrande.

Ålands landskapsregering har i sitt yttrande anfört bland annat att enligt en preliminär bedömning från kommissionens tjänstemän i juni 2010 kan kommissionen komma att avgöra ärendet i september. Till sin förklaring har landskapsregeringen fogat sådan utredning i ärendet som har sänts till kommissionen (3.4.2008, 21.10.2010, 18.2.2010, 20.5.2010 och 17.6.2010) och konstaterat att det är kommissionen som har exklusiv behörighet att avgöra ärendet och att landskapsregeringen motser att högsta förvaltningsdomstolen inväntar kommissionens beslut innan domstolen avgör ärendet.

Ålands Industrihus Ab har inte inkommit med något yttrande.

Högsta förvaltningsdomstolen har 26.10.2010 berett Dalbo Affärsfastigheter Ab tillfälle att inkomma med ett yttrande med anledning av kommissionens yttrande och Ålands landskapsregerings yttrande.

Dalbo Affärsfastigheter Ab har i sitt yttrande anfört bland annat följande:

Dalbo Affärsfastigheter Ab har delat kommissionens bedömningar och slutsatser. Aktieteckningen kan inte anses utgöra en generell stödordning. Det är endast Ålands Industrihus Ab och inget annat fastighetsinvesteringsbolag som har fått komma i åtnjutande av landskapsregeringens och stadens pengar på detta sätt.

Aktieteckning har skett trots att Ålands Industrihus Ab har uppvisat en mycket dålig lönsamhet (det vill säga förlustsiffror) och mycket dåliga kalkyler (en procents avkastning på eget kapital vid riskfyllda investeringar). Aktietecknaren har inte agerat marknadsmässigt. I landskapets budgeter för 2006 och 2007 har aktiekapitalsatsningarna inte beskrivits som marknadsmässiga investeringar, utan snarare som kostnad för att skapa arbetsplatsutrymmen och bedriva näringspolitik.

Ålands landskapsregering har inte följt ”Market Investor” -principen. Det är inte kommersiella skäl som har legat till grund för inbetalningarna av stöd till Ålands Industrihus Ab. Ålands landskapsregering medger även i sina inlagor att det är ”samhällsnyttan” och ”övergripande mål som Ålands landskapsregering definierat för näringspolitiken” som har styrt investeringsbesluten. Det är således fråga om klara brott mot principen om marknadsinvesteraren. Man har från politiskt håll bland annat önskat locka bolag till Åland och bevara bolag där.

Yttrandet har 23.11.2010 sänts till Ålands landskapsregering och Ålands Industrihus Ab för kännedom.

2.18 Parternas yttranden i frågan huruvida högsta förvaltningsdomstolen kan ta ställning till besvären redan innan det formella granskningsförfarandet i kommissionen har slutförts

Högsta förvaltningsdomstolen har med ett brev 23.11.2010 meddelat parterna att domstolen kommer att överväga om det hittills inkomna skriftliga materialet i ärendet är tillräckligt för att domstolen ska kunna avgöra målet utan att invänta kommissionens slutliga beslut. Med tanke på denna möjlighet har domstolen berett parterna tillfälle att yttra sig.

Ålands landskapsregering har inkommit med ett yttrande, i vilket landskapsregeringen har hänvisat till tidigare yttranden och förklaringar i ärendet samt till den tilläggsinformation som landskapsregeringen 30.9.2010 har tillställt högsta förvaltningsdomstolen. Landskapsregeringen har vidare anfört bland annat följande:

Högsta förvaltningsdomstolen har tidigare meddelat att domstolen har för avsikt att ge sitt slutliga avgörande först efter kommissionens beslut. Högsta förvaltningsdomstolen har även varit i kontakt med kommissionen. Samma skäl som gjort att högsta förvaltningsdomstolen tidigare har haft för avsikt att avvakta kommissionens slutliga beslut talar alltjämt för att domstolen ska avvakta kommissionens slutliga beslut.

Högsta förvaltningsdomstolen har ett rättsligt godtagbart intresse av att invänta kommissionens beslut och landskapsregeringen stöder det resonemanget. Domstolen bör även beakta att kommissionen så sent som sommaren 2010 tillställdes betydande tilläggsinformation i ärendet och att det ännu är oklart hur denna information påverkar kommissionens slutliga beslut.

Ålands Industrihus Ab har inkommit med ett yttrande. Bolaget har motsatt sig att högsta förvaltningsdomstolen prövar de aktuella besvären innan kommissionen prövat frågan om förekomsten av otillåtet statligt stöd. Bolaget har vidare yrkat att domstolen ska ålägga Dalbo Affärsfastigheter Ab att stå för Ålands Industrihus Ab:s rättegångskostnader i ärendet jämte laga dröjsmålsränta räknat en månad från avgörandet i ärendet.

Dalbo Affärsfastigheter Ab har inkommit med ett yttrande, i vilket bolaget har yrkat att högsta förvaltningsdomstolen ska ålägga Ålands landskapsregering och Mariehamns stad att solidariskt till bolaget erlägga 18 885 euro som ersättning för rättegångskostnader. På beloppet yrkas laga dröjsmålsränta. Dalbo Affärsfastigheter Ab har vidare anfört bland annat följande:

Högsta förvaltningsdomstolen kan nu avgöra ärendet. När Ålands landskapsregering har fattat sitt beslut om aktieteckning har man inte på ett tillförlitligt sätt utrett aktiernas gängse värden. Man har inte heller reflekterat över eller utrett huruvida unionens föreskrifter eller bestämmelser i unionens rättsakter om statligt stöd eventuellt har varit tillämpliga. När beslutet fattades har Ålands landskapsregering inte iakttagit ett sådant förfarande att anmälningsplikt inte föreligger om det iakttas. I egenskap av statsstödsmyndighet ska Ålands landskapsregering se till att bestämmelserna om statligt stöd iakttas. Eftersom beslutet således strider mot lag och har tillkommit i felaktig ordning ska det upphävas.

Denna process har förorsakats av fel hos myndigheterna. Ålands landskapsregering och Mariehamns stad valde att fatta olagliga beslut trots att Dalbo Affärsfastigheter Ab skrev till dem och till Ålands Industrihus Ab och informerade dem om statsstödsreglernas existens och innebörd. Man har från stadens och landskapets sida agerat direkt försumligt, om inte uppsåtligt, när man har valt att ignorera gällande gemenskapsrätt. Med hänvisning till dessa fel bör Dalbo Affärsfastigheter Ab få ersättning för sina rättegångskostnader. I det beloppet som yrkas ingår inte mervärdesskatt, eftersom Dalbo Affärsfastigheter Ab är mervärdesskattepliktigt och skatten således inte utgör en kostnad.

Parterna har tillställts varandras yttranden 11.2.2011 och därvid även beretts tillfälle att yttra sig om varandras yrkanden om ersättning för rättegångskostnader.

Ålands landskapsregering har 3.3.2011 inkommit med en förklaring med anledning av Dalbo Affärsfastigheter Ab:s yrkande om ersättning av rättegångskostnader. Förklaringen har sänts till Dalbo Affärsfastigheter Ab för kännedom.

2.19 Anteckning 2

Dalbo Affärsfastigheter Ab har 10.11.2006 hos högsta förvaltningsdomstolen anfört besvär över det beslut som Ålands landskapsregering enligt sitt protokoll nr 13 har fattat 26.10.2006 i ärende nr 31, N 12/06/4/106. Dessa besvär handläggs separat av högsta förvaltningsdomstolen under diarienumret 3170/2/06.

Dalbo Affärsfastigheter Ab och Marcus Måtar har 12.7.2007 hos högsta förvaltningsdomstolen anfört besvär över Ålands förvaltningsdomstols beslut 12.6.2007 nr 41/2007, som gäller det beslut som Mariehamns stadsstyrelse har fattat 8.2.2007 under § 90 av sitt protokoll. Dessa besvär handläggs separat av högsta förvaltningsdomstolen under diarienumret 2206/1/07.

Rättegångshandlingarna i de mål som handläggs under ovan nämnda diarienummer 3170/2/06 och 2206/1/07 är delvis desamma som i detta mål.

3. Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Högsta förvaltningsdomstolen avvisar de yrkanden som ska tolkas som en begäran om att domstolen ska sekretessbelägga vissa i Ålands landskapsregerings och Ålands Industrihus Ab:s förklaringar, yttranden och genmälen närmare specificerade rättegångshandlingar.

2. I övrigt har högsta förvaltningsdomstolen prövat målet. Högsta förvaltningsdomstolen upphäver Ålands landskapsregerings beslut.

3. Ålands landskapsregerings och Ålands Industrihus Ab:s yrkanden om ersättning för rättegångskostnader avslås.

4. Dalbo Affärsfastigheter Ab:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader avslås till den del som bolaget har yrkat att Ålands landskapsregering och Mariehamns stad ska åläggas att solidariskt ersätta bolagets rättegångskostnader i målet. Ålands landskapsregering åläggs att ersätta Dalbo Affärsfastigheter Ab:s rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen med 3 500 euro jämte dröjsmålsränta, vilket prövats skäligt.

Dröjsmålsräntan bestäms enligt den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen och börjar löpa från det att en månad har förflutit från dagen när högsta förvaltningsdomstolen har gett detta beslut.

Skäl till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Avvisandet av yrkandena om att rättegångshandlingar ska hållas hemliga

En del av de handlingar som Ålands landskapsregering eller Ålands Industrihus Ab har tillställt högsta förvaltningsdomstolen har betecknats som hemliga. Dessutom har bolaget framställt en separat begäran om att samtliga förklaringar, bilagor och korrespondens som hänförs till ovan nämnda diarienummer ska sekretessbeläggas av högsta förvaltningsdomstolen.

Om rättegångshandlingarnas offentlighet bestäms i 8 § i lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar. I paragrafen föreskrivs att angående rättegångshandlingarnas offentlighet och sekretess gäller vad som föreskrivs om handlingars offentlighet i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet eller i någon annan lag, om inte något annat föreskrivs i lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar. Förvaltningsdomstolen kan dock utan hinder av sekretessbestämmelserna lämna ut uppgifter ur rättegångshandlingar i den utsträckning det behövs för att säkerställa en rättvis rättegång eller något viktigt allmänt eller enskilt intresse i anslutning till ärendet.

Enligt 9 § 1 mom. i lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar har en rättegångspart, om inte något annat följer av 2 eller 3 mom., rätt att ta del av också andra än offentliga rättegångshandlingar, om de kan eller har kunnat påverka behandlingen av partens ärende.

Enligt 23 § 2 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet får en part eller dennes ombud eller biträde inte för en utomstående röja en sekretessbelagd uppgift som erhållits på grundval av ställningen som part och som gäller någon annan än parten själv. Enligt 23 § 3 mom. i samma lag får en person som avses i 1 eller 2 mom. inte använda sekretessbelagda uppgifter för att skaffa sig själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan. En part eller hans ombud eller biträde får dock använda en uppgift om en annan person än parten själv när det är fråga om ett ärende som gäller den rätt, det intresse eller den skyldighet som partens rätt att få information har grundat sig på.

Rättegångshandlingarnas offentlighet eller sekretess i högsta förvaltningsdomstolen bestäms direkt av bestämmelserna i ovan nämnda lagar. Högsta förvaltningsdomstolen har således inte behörighet att särskilt förklara att rättegångshandlingar i ett mål ska hållas hemliga. Frågan om offentligheten eller sekretessen av de rättegångshandlingar som avses i yrkandena avgörs vid behov separat, om någon senare begär att få ta del av någon handling.

I fråga om de handlingar som Dalbo Affärsfastigheter Ab har fått ta del av under rättegången iakttas i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 23 § 2 och 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Enligt 2 § 1 mom. i lagen om högsta förvaltningsdomstolen är högsta förvaltningsdomstolen inte behörig att pröva yrkanden om att rättegångshandlingar ska förklaras hemliga.

2. Huvudsaken

2.1 Dalbo Affärsfastigheter Ab:s besvärsrätt

Dalbo Affärsfastigheter Ab äger en fastighet alldeles på gränsen till Mariehamns stad och verkar på samma marknadsområde som Ålands Industrihus Ab. Det är fråga om uppförandet av ett affärscentrum med ett verkningsområde som sträcker sig över kommungränserna. Den snedvridning av konkurrensen som stödåtgärderna eventuellt kan medföra kan således påverka Dalbo Affärsfastigheter Ab:s verksamhet och ställning på marknaden på det sätt som avses i § 6 i förvaltningsprocesslagen. Bolaget har därför rätt att anföra besvär i detta ärende, som gäller sådant stöd från landskapsregeringen på vilket gemenskapsrättens bestämmelser om statligt stöd möjligen bör tillämpas.

2.2 Frågeställningen och bedömningen av om högsta förvaltningsdomstolen ska avgöra målet innan Europeiska kommissionen har slutfört sitt formella granskningsförfarande

I målet gäller det att på besvär av Dalbo Affärsfastigheter Ab avgöra om landskapsregeringens överklagade beslut ska anses vara lagstridigt på den grunden att landskapsregeringen ska anses ha fattat beslutet utan att iaktta Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd. Dalbo Affärsfastigheter Ab har vidare påstått att den ledamot av landskapsregeringen som fattade det överklagade beslutet samtidigt har varit ledamot av styrelsen för Ålands Industrihus Ab. Följaktligen gäller det även att avgöra huruvida landskapsregeringens beslut är lagstridigt på den grunden att den ledamot som fattat det överklagade beslutet har varit jävig.

Enligt ett beslut som 27.3.2008 har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning har kommissionen inlett ett formellt granskningsförfarande med anledning av åtgärder som landskapsregeringen under åren 1997-2006 har vidtagit till förmån för Ålands Industrihus Ab. Samtidigt är även den aktieteckning som detta mål gäller föremål för granskning.

Unionens domstol har i sin rättspraxis (till exempel i domen i målet C-368/04, Transalpine Ölleitung, punkt 37) fastställt att de nationella domstolarna och kommissionen har olika och varandra kompletterande roller inom ramen för kontrollen av att medlemsstaterna fullgör de skyldigheter som åligger dem enligt artiklarna 107 och 108 FEUF (fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tidigare artiklarna 87 och 88 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (FEG)).

Unionens domstol har upprepade gånger ansett att en nationell domstol ska säkerställa skyddet för enskildas rättigheter vid åsidosättande av den skyldighet att i förväg anmäla statligt stöd till kommissionen som föreskrivs i den sista meningen i artikel 108.3 FEUF (till exempel i målet C-368/04, punkt 38 och där nämnd rättspraxis). Domstolen har även hänvisat till att de nationella domstolarna bör meddela ovan nämnt skydd med stöd av nationell lag. De nationella reglerna för dessa förfaranden ska vara effektiva och får inte vara mindre förmånliga än dem som avser rättigheter som grundar sig på den nationella rättsordningen (se till exempel domen i målet C-368/04, punkt 45).

I detta mål gäller det för högsta förvaltningsdomstolen att avgöra om landskapsregeringens beslut har varit lagligt eller inte, det vill säga om beslutet har fattats med iakttagande av ett lagstridigt förfarande eller om det annars är lagstridigt. Frågan om återkrav av beloppet är inte i detta besvärsärende föremål för prövning i högsta förvaltningsdomstolen.

Av den nationella domstolens och kommissionens olika uppgifter följer att den nationella domstolen kan ta ställning till de besvär som anförts över stödåtgärdens giltighet redan innan kommissionen ger sitt slutliga beslut i saken. Det finns inte något egentligt hinder för detta.

Unionens domstol har även i sin rättspraxis fastställt att vid sidan av kommissionen har även den nationella domstolen behörighet att tolka det stödbegrepp som avses i artikel 107.1 FEUF (se domen i målet C-368/04, punkt 38).

Högsta förvaltningsdomstolen har tidigare per brev meddelat parterna att domstolen tar besvären till behandling efter att kommissionen har givit sitt slutliga beslut i ärendet. I sitt interimistiska beslut 11.5.2010 liggarnummer 1111 har högsta förvaltningsdomstolen konstaterat bland annat att med beaktande av den betydelse som granskningsärendet i kommissionen och eventuella anmälningar till EFTA:s tillsynsmyndighet före Finlands inträde i unionen har för avgörandet av målet i högsta förvaltningsdomstolen, är det inte motiverat att högsta förvaltningsdomstolen i ett slutligt avgörande tar ställning till besvären förrän kommissionen ger sitt beslut i det ärende som kommissionen granskar.

Härefter har högsta förvaltningsdomstolen dock mottagit bland annat kommissionens yttrande i saken samt kompletterande utredning från parterna. Högsta förvaltningsdomstolen anser att målet egentligen kan avgöras med nuvarande utredning. Med hänsyn till att den nationella domstolen och kommissionen vardera har sin behörighet samt den nationella domstolshandläggningens natur, är det inte längre motiverat att skjuta upp handläggningen i högsta förvaltningsdomstolen av den anledningen att kommissionen ännu inte har givit det slutliga beslut som avslutar granskningsförfarandet. Det finns inte heller risk för sinsemellan motstridiga beslut, då kommissionen i det ärende som är anhängigt där inte har att pröva lagligheten av det överklagade beslutet i samma bemärkelse som högsta förvaltningsdomstolen.

2.3 Upphävandet av Ålands landskapsregerings beslut

2.3.1 Tillämpliga rättsregler som hänför sig till besvärsgrunden förbjudet statligt stöd

2.3.1.1 Unionens rättsregler om statligt stöd

Enligt artikel 107.1 FEUF (fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tidigare artikel 87 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (FEG)) är, om inte annat föreskrivs i fördragen, stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

Enligt artikel 108.3 FEUF (tidigare artikel 88 FEG) ska kommissionen underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. Om den anser att någon sådan plan inte är förenlig med den inre marknaden enligt artikel 107, ska den utan dröjsmål inleda det förfarande som anges i punkt 2. Medlemsstaten i fråga får inte genomföra åtgärden förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut.

I artiklarna 144 och 172.5 i anslutningsakten för bland annat Finland bestäms om villkoren för att stöd som före anslutningen tillämpats av de nya medlemsstaterna ska betraktas som förekommande eller befintligt stöd.

I artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget definieras olika begrepp som hänför sig till stöd.

Enligt artikel 1 a i nämnda förordning avses med stöd varje åtgärd som uppfyller alla de kriterier som fastställs i artikel 92.1 i fördraget (artikel 107.1 FEUF).

Enligt artikel 1 b, i avses med befintligt stöd, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 144 och 172 i anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige, (---) allt stöd som fanns innan fördraget trädde i kraft i respektive medlemsstat, det vill säga stödordningar och individuellt stöd som infördes före och som fortfarande är tillämpliga efter fördragets ikraftträdande.

Enligt artikel 1 c avses med nytt stöd, allt stöd, det vill säga stödordningar och individuellt stöd, som inte är befintligt stöd, inbegripet ändringar av befintligt stöd.

Enligt artikel 1 d avses med stödordning, varje rättsakt på grundval av vilket individuellt stöd kan beviljas företag som i rättsakten definieras på ett allmänt och abstrakt sätt, utan att några ytterligare genomförandeåtgärder krävs, samt varje rättsakt på grundval av vilket stöd, som inte är hänförbart till ett visst projekt, kan beviljas ett eller flera företag för obestämd tid och/eller med obestämt belopp.

I artikel 2 i förordningen bestäms om anmälan av nytt stöd. Enligt artikel 2.1 i förordningen ska, om inte annat föreskrivs i förordningar som antagits enligt artikel 94 i fördraget eller andra relevanta bestämmelser i detta, alla planer på att bevilja nytt stöd anmälas i god tid till kommissionen av den berörda medlemsstaten. Kommissionen ska omgående underrätta den berörda medlemsstaten om att den mottagit en anmälan.

Enligt artikel 3 får stöd som ska anmälas enligt artikel 2.1 inte införas förrän kommissionen har fattat eller anses ha fattat ett beslut om att godkänna sådant stöd.

I artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget bestäms om förenklat förfarande för anmälan av vissa ändringar av befintligt stöd.

Enligt artikel 4.1 i nämnda förordning ska en ändring av befintligt stöd, för det ändamål som avses i artikel 1 c i förordning (EG) nr 659/1999, vara varje ändring, utom ändringar av rent formell eller administrativ art som inte kan påverka bedömningen av stödåtgärdens förenlighet med den gemensamma marknaden. En ökning av den ursprungliga budgeten för en befintlig stödordning med upp till 20 % ska dock inte betraktas som en ändring av befintligt stöd.

2.3.1.2 Tillämpliga nationella rättsregler om aktieteckning

I 18 § i självstyrelselagen för Åland bestäms om landskapets lagstiftningsbehörighet. Enligt 18 § 22 punkten i nämnda lag har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om näringsverksamhet med beaktande av vad som stadgas i 11 §, 27 § 2, 4, 9, 12-15, 17-19, 26, 27, 29-34, 37 och 40 punkten samt 29 § 1 mom. 3-5 punkten i samma lag, dock så att även lagtinget har behörighet att vidta åtgärder för att främja sådan näringsverksamhet som avses i de nämnda punkterna.

Enligt 44 § 1 mom. i självstyrelselagen fastställer lagtinget budget för landskapet. Närmare bestämmelser om landskapets budget fastställs i landskapslag.

2.3.1.3 Av landskapsregeringen antagna principer

Landskapsregeringen har 20.1.2005 antagit principer för handläggning och beviljande av stöd till näringslivet avseende näringsavdelningens allmänna byrås moment i landskapets budget (Antagna 20.1.2005).

I principerna ingår bland annat kriterier för beviljning av företagsstöd. I punkt 6.16 (Aktieteckning) konstateras bland annat att eventuell aktieteckning alltid föregås av en grundlig beredning samt att politiska bedömningar görs att vinnlägga sig om att satsningen bidrar till att uppnå de övergripande mål landskapsregeringen definierat för näringspolitiken. I samma punkt konstateras också att målet med stödet är att vid behov kunna teckna aktier i företag som kan anses samhällsnyttiga (till exempel industrihus), samt i utvecklingsbolag som skapar nya arbetstillfällen och främjar det åländska näringslivet. Förutom landskapets årliga budget nämns som rättsgrund även 18 § 22 punkten i självstyrelselagen för Åland samt att stödet 25.2.1994 har notifierats till ESA (EFTA:s tillsynsmyndighet) som stöd till små och medelstora företag.

2.3.2 Fakta om aktieteckningen

Ålands landskapsregering har med sitt överklagade beslut 15.2.2007 beslutat att ge fullmakt att teckna 8 205 aktier á 168,19 euro, eller aktier för totalt 1 379 998,95 euro vid Ålands Industrihus Ab:s nyemission. Till beslutet har inte fogats någon särskild motivering om aktieteckningens syfte.

Det överklagade beslutet om aktieteckningen har inte separat anmälts till Europeiska unionens kommission enligt artikel 108.3 FEUF.

Ålands landskapsregering har 25.2.1994 med en skrivelse (anmälan nummer ESA 93-074) notifierat EFTA:s tillsynsmyndighet om stödordningen gällande aktieteckning. Som rättsgrund för stödordningen har angivits den årliga budgeten för landskapet Åland. Ansvarig myndighet för stödordningen är enligt anmälan Ålands landskapsregering. Enligt samma anmälan får stödet till ett projekt enligt de regler och villkor som gäller för beviljandet av stödet uppgå till högst 30 procent av projektet. Kumulering av stöd utesluts genom att de projekt som beviljas det ifrågavarande stödet enligt anmälan inte kan beviljas andra former av stöd. Stödordningens giltighetstid framgår av anmälan, då denna punkt inte har ifyllts. Den enda anmälda budgeten gäller åren 1992 - 1994. Den årliga budgeten har uppgivits vara 800 000-2 985 000 mark. Stödtagarna har prövats vara färre än tio.

I de utredningar som tillställts högsta förvaltningsdomstolen hänvisas även till det ovan i stycket 2.3.1.3 nämnda dokumentet ”Landskapsregeringens principer för handläggning och beviljande av stöd till näringslivet avseende näringsavdelningens allmänna byrås moment i landskapets budget (Antagna 20.1.2005)”.

2.3.3 Rättslig bedömning av frågan om statligt stöd

Ändringssökanden har ansett att Ålands landskapsregering har försummat att iaktta unionens regler om statligt stöd när den har fattat det överklagade beslutet.

Av landskapsregeringens överklagade beslut framgår inte i vilket syfte landskapsregeringen har velat teckna aktierna. I högsta förvaltningsdomstolen har landskapsregeringen anfört bland annat att målsättningen med de aktieteckningar som landskapsregeringen har gjort i Ålands Industrihus Ab har varit att möjliggöra nyinvesteringar som på lång sikt förbättrar bolagets verksamhetsmöjligheter och avkastningsförmåga. Den nu aktuella kapitalinsatsen har enligt landskapsregeringen varit avsedd för att säkerställa bolagets investeringsplan gällande iTIDEN projektets etapp 2.

Ålands landskapsregering kan inom ramen för sin behörighet besluta teckna aktier i ett valfritt bolag för att till exempel nå sina ägar- och näringspolitiska mål. I sitt beslutsfattande ska landskapsregeringen iaktta ett lagligt förfarande och således vid beslut om aktieteckning beakta även unionens grundläggande rättsregler om statligt stöd.

I motiveringen till landskapsregeringens beslut finns inget som tyder på att landskapsregeringen skulle ha utrett om den åtgärd som beslutet avsåg omfattades av unionens bestämmelser om statligt stöd och således var en åtgärd som enligt artikel 108.3 FEUF inte får genomföras förrän Europeiska unionens kommission har underrättats om den och godkänt den.

2.3.3.1 Bedömning av om statligt stöd förekommit

I detta mål gäller det för högsta förvaltningsdomstolen att först ta ställning till om det överklagade beslutet har gällt en åtgärd som kan betraktas som statligt stöd enligt artikel 107.1 FEUF (tidigare artikel 87.1. FEG) och som landskapsregeringen följaktligen i egenskap av statsstödsmyndighet inte hade fått besluta om utan att före beslutet tillförlitligt utreda om rättsregler och övriga bestämmelser om statligt stöd eventuellt blev tillämpliga.

Således är det inte nödvändigt att högsta förvaltningsdomstolen i sin bedömning av lagligheten av ovan nämnda beslut fullt ut tar ställning till alla relevanta egenskaper hos ovan nämnda åtgärd, utan högsta förvaltningsdomstolen ska enbart avgöra om det när beslutet togs har varit frågan om en åtgärd med sådana särskilda egenskaper att landskapsregeringen inte borde ha fattat det överklagade beslutet utan att först närmare ha utrett om åtgärden till sin karaktär var ett stöd till företaget och samtidigt en åtgärd som omfattas av förbudet i 108.3 FEUF.

Unionens rättsregler om statligt stöd tillämpas när en åtgärd har alla de kännetecken som föreskrivs i artikel 107.1 FEUF. Det ska för det första röra sig om en statlig åtgärd eller en åtgärd som vidtas med hjälp av statliga medel. För det andra ska åtgärden kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna. För det tredje ska mottagaren av stödet gynnas. För det fjärde ska åtgärden snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen (se till exempel målet C-237/04, Enirisorse SpA, punkt 39). Stödet måste även vara selektivt.

Enligt den första förutsättningen gäller rättsreglerna om statligt stöd enbart åtgärder med vilka man på sätt eller annat ger ut statliga medel. Stödet behöver inte vara beviljat uttryckligen av staten, utan kan även ta sig många andra uttryck. I det överklagade beslutet som gäller Ålands landskapsregerings teckning av aktier är det utan tvekan frågan om ett sådant sätt att använda statliga medel som avses i artikeln.

För det andra ska åtgärden ha åtminstone en potentiell inverkan på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna. Ålands Industrihus Ab har som föremål för sin verksamhet bland annat att äga och hyra ut affärsfastigheter i Mariehamns stad. Den verksamhet som bolaget utövar är således av ekonomisk karaktär, vilket även landskapsregeringen i olika skeden av handläggningen har bekräftat. När det gäller villkoret att åtgärden ska påverka handeln mellan medlemsstaterna, har unionens domstol i målet C-172/03 konstaterat att det att ett stöd är av relativt ringa storlek eller att det stödmottagande företaget är relativt litet inte innebär att det omedelbart kan uteslutas att handeln mellan medlemsstaterna påverkas. Villkoret att stödet ska kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna kan således vara uppfyllt oberoende av om de tillhandahållna tjänsterna är av lokal eller regional art eller av det aktuella verksamhetsområdets betydelse (målet C-172/03, Heiser, punkterna 32 och 33).

Ålands Industrihus Ab:s verksamhet innebär att bolaget äger och hyr ut fastigheter. Affärsfastigheter är föremål för allmän handel inom unionen. Följaktligen kan det inte helt uteslutas att den aktuella åtgärden inte skulle falla inom ramen för begreppet statligt stöd i artikel 107.1 FEUF på den grunden att den inte skulle ha åtminstone en potentiell inverkan på handeln mellan medlemsstaterna.

För det tredje ska åtgärden gynna mottagaren av åtgärden. Det gäller därför att avgöra om Ålands Industrihus Ab har fått sådan ekonomisk fördel som bolaget inte skulle ha fått under normala konkurrensförhållanden eller vanliga marknadsvillkor (se till exempel domen i målet C-39/94, La Poste, punkt 60 och domen i målet C-256/97, DM Transport, punkt 22).

Vid den riktade aktieemission som det är frågan om i målet har teckningspriset motsvarat det nominella värdet på en aktie i Ålands Industrihus Ab. Av handlingarna i målet framgår inte att aktiens gängse värde på något sätt skulle ha bestämts i samband med emissionen, vare sig på bolagets eller aktietecknarnas initiativ. Till det överklagade beslutet har inte fogats någon sådan motivering av vilken man kunde utläsa att landskapsregeringen skulle ha strävat efter att göra en investering på marknadsvillkor med förväntad avkastning. När beslutet fattades hade Ålands Industrihus Ab:s verksamhet även under flera års tid varit förlustbringande och av handlingarna framgår att bolaget även tidigare har beviljats stöd av det allmänna, bland annat garantier.

Under dessa förhållanden kan landskapsregeringen inte anses ha fattat sitt beslut efter att tillräckligt väl ha utrett om aktiernas teckningspris översteg deras gängse värde och vilket överpris landskapsregeringen i så fall skulle komma att betala. Det är således inte heller möjligt att utesluta en tillämpning av rättsreglerna och bestämmelserna om statligt stöd med hänvisning till att åtgärden inte skulle ha gynnat bolaget på det sätt som avses i artikel 107.1 FEUF.

Ett statligt stöd måste också vara selektivt och således inverka på balansen mellan bestämda företag och deras konkurrenter. I detta fall finns ingen utredning om att landskapsregeringen på motsvarande sätt allmänt skulle ha tecknat aktier i andra bolag som befunnit sig i liknande juridiska och ekonomiska omständigheter. Inte heller på denna grund kan det således uteslutas att unionens bestämmelser om statligt stöd kan bli tillämpliga.

Innan Ålands landskapsregering fattade det överklagade beslutet borde landskapsregeringen i egenskap av statsstödsmyndighet på ett tillförlitligt sätt ha utrett om rättsreglerna eller bestämmelserna om statligt stöd skulle tillämpas på aktieteckningen. Beslutet har dock fattats utan en tillräcklig utredning av denna fråga.

2.3.3.2 Skyldighet att anmäla stöd till kommissionen

Det är ostridigt att den aktieteckning som målet gäller inte har anmälts till kommissionen som ett individuellt stöd så som föreskrivs i artikel 108.3 FEUF. I landskapsregeringens beslut om aktieteckningen finns inte heller någon anteckning om att åtgärden skulle höra till en tidigare anmäld stödordning. Av beslutet framgår inte att landskapsregeringen i samband med beslutet separat skulle ha utrett om åtgärden hörde till en stödordning eller inte.

Landskapsregeringen har trots detta påstått att något brott mot artikel 108.3 FEUF inte har ägt rum, eftersom det överklagade beslutet i varje händelse har fattats inom ramen för en tidigare notifierad stödordning.

Med sitt påstående om att åtgärden har hört till en tidigare notifierad stödordning har Ålands landskapsregering bestridit sin skyldighet att anmäla aktieteckningen till kommissionen. Därför gäller det ytterligare att avgöra huruvida den överklagade aktieteckningen överhuvudtaget kan anses höra till nämnda stödordning. Om så är fallet gäller det därefter att avgöra om aktieteckningen anses utgöra ett så kallat nytt stöd eller ska betraktas som ett sådant befintligt stöd att anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 FEUF, som gäller nya stöd, inte inträder.

Enligt artikel 2 i Rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget ska alla planer på att bevilja nytt stöd anmälas till kommissionen.

I anmälan ESA 93-074 till EFTA:s tillsynsmyndighet har som rättsgrund för den stödordning som går under namnet Aktieteckning endast uppgivits budgeten för landskapet Åland.

I det överklagade beslutet nämns inte vilka rättsregler som har tillämpats. I de utredningar som Ålands landskapsregering har tillställt högsta förvaltningsdomstolen har landskapsregeringen beträffande grunderna för beslutet om aktieteckning hänvisat till landskapets budget och konstaterat att detaljreglering om aktiekapital återfinns i principdokument för företagsfinansiering som tillämpas på de stödformer som administreras av näringsavdelningens allmänna byrå. Landskapsregeringens principdokument om behandlingen av ärenden som faller inom ramen för stödordningen och beviljande av stöd nämns dock inte alls i anmälan ESA 93-074.

Med hänsyn till de fakta om anmälan ESA 93-074 som framgår ovan i stycket 2.3.2, särskilt den omständigheten att i anmälan har ingått uppgifter endast om budgeterna för åren 1992-1994 samt att de projekt som beviljas stöd enligt stödordningen är uteslutna från annat stöd, har i målet inte lagts fram någon sådan utredning att det med stöd av den vore möjligt att konstatera att det överklagade beslutet om aktieteckning, som fattats år 2007, skulle höra till en sådan stödordning som avses i artikel 1 d i Rådets förordning (EG) nr 659/1999 och enligt anmälan ESA 93-074 skulle vara ett sådant befintligt stöd som avses i artikel 1 b i samma förordning.

Ålands landskapsregering har fattat sitt beslut om aktieteckning utan att tillräckligt tillförlitligt ha utrett huruvida det har varit frågan om en åtgärd som avses i nämnda rättsregler och bestämmelser om statligt stöd och huruvida åtgärden har varit en del av den stödordning som avsetts i anmälan ESA 93-074. På denna grund samt med hänsyn till att Ålands landskapsregering i egenskap av statsstödsmyndighet är skyldig att se till att rättsregler och bestämmelser om statligt stöd iakttas, belastas det överklagade beslutet av ett processuellt fel i utredningen av saken och är följaktligen lagstridigt.

2.3.4 Jävsregler som tillämpats i målet

Förvaltningslagen för landskapet Åland (ÅFS 2008:9) trädde i kraft den 1 april 2008. Enligt övergångsbestämmelsen i lagens 63 § tillämpas på de förvaltningsärenden som har inletts före lagens ikraftträdande de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Enligt 16 § 1 mom. 2 och 5 punkten (ÅFS 1975:59 och ÅFS 1995:76) i landskapslagen om Ålands (landskapsstyrelse) (ÅFS 42/1971) är en medlem av landskapsregeringen samt beslutande och föredragande tjänsteman jävig att delta i behandlingen av ärende om han eller någon honom närstående är ställföreträdare för den som saken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång eller om eljest särskild omständighet föreligger som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.

Enligt 16 § 3 mom. (ÅFS 1995:76) i samma lag föreligger jäv enligt 1 mom. 2 punkten inte när ärendet rör sammanslutning och medlemmen av (landskapsstyrelsen) eller tjänstemannen tillhör styrelsen eller annat förvaltande organ hos sammanslutningen och medlemmen eller tjänstemannen där representerar landskapet.

Enligt 3 § 1 mom. i landskapslagen om ärendenas handläggning i (landskapsstyrelsen) (ÅFS 58/1975) får den som är jävig ej deltaga i ärendets handläggning.

2.3.5 Jävsfakta

Av Ålands Industrihus Ab:s handelsregisterutdrag framgår i fråga om bolagets historia att till bolagets styrelse under tiden 10.6.2005 - 3.9.2007 har hört bland annat Rolf Jörgen Strand.

Av Ålands landskapsregerings beslutsprotokoll nr 9 från 15.2.2007 framgår att ärendet i landskapsregeringen har avgjorts av vicelantrådet Jörgen Strand.

2.3.6 Juridisk bedömning av jävsfrågan

Ålands landskapsregering har bland annat i sitt yttrande 7.5.2007 hävdat att Ålands Industrihus Ab bedriver normal affärsverksamhet. Landskapsregeringen har med sitt överklagade beslut beslutat teckna aktier i bolaget. Ärendet har således varit sådant att bolaget har kunnat vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång.

Enligt 6 kap. 10 § i aktiebolagslagen kan endast en fysisk person som uppfyller villkoren i nämnda paragraf vara styrelseledamot i ett aktiebolag. Med verksamheten i styrelsen följer såväl ett privat- som straffrättsligt ansvar. Styrelseledamoten ska företräda bolagets bästa och företräder i detta uppdrag inte någon annan. I sitt uppdrag som ledamöter av styrelsen för Ålands Industrihus Ab kan ovan nämnda ledamöter av Ålands landskapsregering således inte anses ha representerat landskapet så som avses i 16 § 3 mom. i landskapslagen om Ålands (landskapsstyrelse).

När Jörgen Strand har fattat ovan nämnda beslut om aktieteckning har hans uppdrag som ledamot av Ålands Industrihus Ab:s styrelse varit ägnat att äventyra förtroendet för hans opartiskhet i ärendet på det sätt som avses i 16 § 1 mom. 5 punkten i landskapslagen om Ålands (landskapsstyrelse). Strand har varit jävig att handlägga ärendet och besluta om fullmakten för aktieteckning.

Enligt 3 § 1 mom. landskapslagen om ärendenas handläggning i (landskapsstyrelsen) är Ålands landskapsregerings överklagade beslut således lagstridigt.

2.4 Skälen till att ärendet slutar på det sätt som framgår av avgörandet

Ålands landskapsregerings beslut har på ovan nämnda grunder tillkommit i felaktig ordning såväl till följd av jäv som till följd av försummelse att iaktta rättsreglerna och bestämmelserna om statligt stöd. Beslutet ska därför upphävas för att det är lagstridigt.

3. Ålands landskapsregerings och Ålands Industrihus Ab:s rättegångskostnader

Med beaktande av hur ärendet har slutat samt 74 § i förvaltningsprocesslagen får Ålands landskapsregering och Ålands Industrihus Ab själva bära sina rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen.

4. Dalbo Affärsfastigheter Ab:s rättegångskostnader

Målet har gällt lagligheten av ett beslut med vilket Ålands landskapsregering beslutat teckna aktier. Mariehamns stad kan därför inte åläggas att solidariskt med Ålands landskapsregering ersätta Dalbo Affärsfastigheter Ab:s rättegångskostnader i målet. Bolagets yrkande om ersättning för rättegångskostnader ska därför till denna del avslås.

Med hänsyn till att högsta förvaltningsdomstolen har avgjort ärendet så som framgår ovan vore det oskäligt om Dalbo Affärsfastigheter Ab skulle bli tvungen att helt och hållet själv stå för sina rättegångskostnader. Därför har högsta förvaltningsdomstolen prövat det vara skäligt att Ålands landskapsregering med stöd av 74 § i förvaltningsprocesslagen ska ersätta bolagets rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen med 3 500 euro jämte dröjsmålsränta. Dröjsmålsräntan bestäms enligt den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen och börjar löpa från det att en månad har förflutit från dagen när högsta förvaltningsdomstolen har gett detta beslut.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Pekka Vihervuori, Kari Kuusiniemi, Tuula Pynnä, Anne E. Niemi och Hannu Ranta. Föredragande i ärendet var Outi Siimes och Mia Ekman.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.