31.5.2004

En ansökan om undantag handlade om att ändra användningsändamålet för ett fritidshus med en våningsyta om 61 kvadratmeter till stadigvarande bostad. Huset var beläget inom en strandzon, och i den 23.8.1996 fastställda strandgeneralplanen som gällde på området fanns en byggplats för en existerande fritidsbostad (RA) anvisad för fastigheten. Ändringen av användningsändamålet krävde undantag från 72 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen, eftersom den enligt byggnadslagen fastställda generalplanen inte kunde ge rätt att uppföra annat än en sedvanlig fritidsbostad med egen strand. Undantag krävdes också från 43 § 2 mom. i markanvändnings- och bygglagen, eftersom planen innehöll en särskild bestämmelse om användningen av byggplatsen som byggplats för fritidsbostad. Kommunen var behörig att bevilja undantag från båda inskränkningarna.

Fast bosättning kräver bland annat hantering av avloppsvatten och planmässig reglering av markanvändningen i större utsträckning än fritidsbebyggelse. När strandgeneralplanen hade utarbetats gjordes ingen sådan plangranskning som krävs för fast bosättning på området, och några nya byggplatser för fast bosättning hade inte heller anvisats där. Byggplatsen låg långt från närmaste bycentrum och tjänster. Kravet på jämbördigt bemötande av markägarna förutsätter att också de andra markägarna inom området i samma ställning skall tillåtas fast bosättning, vilket skulle leda till en ökning av oplanerad fast bosättning inom området. Att bifalla ansökan skulle av dessa skäl ha medfört olägenhet med tanke på genomförandet av planen eller annan reglering av områdesanvändningen enligt 172 § 1 mom. 1 punkten i markanvändnings- och bygglagen.