10.12.2020

Vården utom hemmet för två unga, som varit omhändertagna av den för socialvården ansvariga myndigheten i Vanda, avslutades då de blev myndiga och de överfördes till barnskyddets klienter inom eftervården i Vanda. Vid den tidpunkt då vården utom hemmet avslutades bodde båda i Helsingfors.

Helsingfors ordnade drogavvänjning åt de unga och en stödbostad åt den ena av dem, vilken service staden ansåg som behövliga stödåtgärder inom eftervården. Helsingfors ansökte genom förvaltningstvistemål hos förvaltningsdomstolen ersättning av Vanda med stöd av 16 b § 1 mom. i barnskyddslagen för de kostnader som stödåtgärderna medfört. Vanda bestred sitt kostnadsansvar och hänvisade till att ifrågavarande stödåtgärder inte hade skrivits in i de ungas klientplaner för eftervården och att Helsingfors inte hade sökt samarbete med Vanda innan servicen ordnades på det sätt som nämnda bestämmelse förutsätter.

Förvaltningsdomstolen godkände ansökan och ålade Vanda att ersätta Helsingfors för kostnaderna för de inom eftervården ordnade stödåtgärderna. Enligt förvaltningsdomstolen uteslöts Vandas kostnadsansvar inte enbart på den grunden att drogavvänjningen inte hade skrivits in i klientplanerna, eftersom den service Helsingfors ordande skulle anses vara i förhållande till de ungas behov behövliga stödåtgärder inom eftervården. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg ytterligare att Vanda inte kunde frigöra sig från sitt kostnadsansvar enbart på den grunden att Helsingfors inte innan stödåtgärderna ordnades hade samarbetat med Vanda. Högsta förvaltningsdomstolen avslog Vandas besvär och ändrade inte slutresultatet i förvaltningsdomstolens beslut.

Barnskyddslagen 16 a § 3 mom., 16 b § 1 mom., 75 § 1 mom. och 76 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Outi Suviranta, Janne Aer, Petri Helander och Toomas Kotkas. Föredragande Anne Rautiainen.