4.11.2020

När ett barns vård och omsorg på basis av en kartläggning av barnets närståendenätverk enligt 32 § i barnskyddslagen inte hade ordnats utom hemmet utan hos en vårdnadshavare vid sidan om skulle den person som vårdade barnet erhålla vårdararvode enligt 16 § i familjevårdslagen enligt samma grunder som en familjevårdare. Vårdarvodets storlek ska enligt 16 § 1 mom. i familjevårdslagen fastställas med beaktande av personens vårdtyngd och verksamhetens natur.

Det arvode som hade betalats åt vårdnadshavaren vid sidan om motsvarade till sitt belopp enligt kommunens linje vårdararvodets minibelopp enligt 16 § 1 mom. i familjevårdslagen. Barnet hade dock diagnostiserats med bland annat Aspergers syndrom samt uppmärksamhets- och överaktivitetsstörning (ADD). Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att de hos barnet konstaterade särskilda svårigheterna sannolikt ökade kraven på vården.

Kommunen hade inte vid fastställandet av vårdararvodet för vårdnadshavaren vid sidan om bedömt barnets vårdtyngd enligt 16 § 1 mom. i familjevårdslagen. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att en kommun inte kan motivera sin uppfattning om vårdararvodets belopp enbart genom att hänvisa till de minibelopp som tillämpas, utan kommunen måste också beakta personens vårdtyngd. Kommunen ålades att korrigera det åt vårdnadshavaren vid sidan om betalade vårdararvodet så att arvodets belopp motsvarar barnets vårdtyngd.

Familjevårdslagen 16 § 1 och 3 mom.

Barnskyddslagen 32 § 3 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Eija Siitari, Outi Suviranta, Janne Aer, Petri Helander, Toomas Kotkas, Antti Pekkala och Ari Wirén. Föredragande Anne Rautiainen. Omröstning.