1439/2014

Utfärdad i Helsingfors den 30 december 2014

Statsrådets förordning om ändring av statsrådets förordning om universitetsexamina

I enlighet med statsrådets beslut

upphävs i statsrådets förordning om universitetsexamina (794/2004) 11 § och 24 §,

ändras förordningens rubrik samt 1 § och 26 §, av dem 1 § sådan den lyder i förordning 1136/2009 och 26 § sådan den lyder i förordning 1039/2013, samt

fogas till förordningen ett nytt 4 a kap. som följer:

Statsrådets förordning

om examina och specialiseringsutbildningar vid universitet

1 §
Tillämpningsområde

I denna förordning föreskrivs om lägre och högre högskoleexamina, vetenskapliga och konstnärliga påbyggnadsexamina och specialiseringsutbildningar vid universitet som avses i universitetslagen (558/2009). Bestämmelser om de yrkesinriktade påbyggnadsexamina som avläggs vid universiteten utfärdas separat.

4 a kap.

Specialiseringsutbildning

20 a §
Specialiseringsutbildningens mål samt påvisande av kompetens

Målet för specialiseringsutbildningen vid universiteten är att den studerande utgående från sin utbildningsbakgrund och arbetserfarenhet

1) kan sköta krävande expertuppgifter inom sådana arbetslivssektorer som har fastställts inom ramen för avtalsförfarandet enligt 7 a § 3 mom. i universitetslagen,

2) behärskar den vetenskapliga specialkompetens i yrket som en expertroll förutsätter samt dess kopplingar till omgivningen,

3) genom utnyttjande av vetenskaplig forskningsinformation eller metoder inom konstnärlig verksamhet kan analysera, utvärdera och utveckla yrkespraxis inom sitt specialiseringsområde,

4) inom sitt specialiseringsområde kan vara expert i sammanslutningar och nätverk.

Expertisen visas på det sätt som fastställs i avtalsförfarandet enligt 7 a § 3 mom. i universitetslagen.

20 b §
Specialiseringsutbildningens omfattning

Specialiseringsutbildningarna omfattar minst 30 studiepoäng.

20 c §
Avtal om specialiseringsutbildning

För att ett avtal enligt 7 a § 3 mom. i universitetslagen ska uppkomma ska avtalsparterna utgöra en majoritet av de universitet som har i bilagan till denna förordning föreskrivet utbildningsansvar inom det utbildningsområde inom vilket specialiseringsutbildningen ordnas. I fråga om musikpedagogik ska dock avtalsparterna utgöra en majoritet av de universitet som har i denna förordning eller i en förordning av undervisnings- och kulturministeriet som utfärdats med stöd av 7 § 3 mom. i universitetslagen föreskrivet utbildningsansvar inom musikpedagogik. De parter som företräder arbetslivet och det sätt på vilket de har deltagit i avtalsförfarandet ska antecknas i avtalet.

I ett avtal om specialiseringsutbildning ska det avtalas åtminstone om specialiseringsutbildningens benämning, omfattning, mål och målgrupp samt det sätt på vilket en studerande ska visa sin sakkunskap.

Ett universitet kan ansluta sig till ett avtal om specialiseringsutbildning också efter att avtalet har ingåtts. De ursprungliga avtalsparterna är skyldiga att som avtalsparter godkänna alla de universitet som har sådant utbildningsansvar inom det område inom vilket specialiseringsutbildningen ordnas som föreskrivs i denna förordning och i en med stöd av 7 § 3 mom. i universitetslagen utfärdad förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Parterna ansluter sig till avtalet genom att underteckna det ursprungliga avtalsdokumentet.

20 d §
Ordnande av specialiseringsutbildning

Universiteten kan ordna specialiseringsutbildning enligt sitt utbildningsansvar. Ordnandet av specialiseringsutbildning förutsätter att universitetet i fråga är part i ett avtal enligt 20 c §.

20 e §
Offentlig förteckning över specialiseringsutbildningar

I den offentliga förteckningen över specialiseringsutbildningar ska införas uppgifter om parterna i ett avtal enligt 7 a § 3 mom. i universitetslagen, avtalets giltighet och benämningen på och grunderna för specialiseringsutbildningen enligt vad som har överenskommits i avtalet. De grunder som ska införas i förteckningen är utbildningens omfattning, mål och målgrupp. I förteckningen kan också införas andra nödvändiga uppgifter om avtalet. Förteckningen förs av Utbildningsstyrelsen.

Avtalsparterna är skyldiga att anmäla uppgifterna om ett avtal till den offentliga förteckningen. På motsvarande sätt är även ett universitet som på grund av avsaknad av andra utbildningsansvariga universitet inom det aktuella specialiseringsområdet ordnar specialiseringsutbildning genom eget beslut skyldigt att anmäla uppgifterna om specialiseringsutbildningen till förteckningen.

Utbildningsstyrelsen ska hålla ett elektroniskt dokument med gällande avtal om specialiseringsutbildningar tillgängligt för allmänheten.

26 §
Betyg

Universitetet ger den studerande ett examensbetyg över avlagd högre eller lägre högskoleexamen.

Examensbetyget ska innehålla uppgifter om

1) examensbenämning och utbildningsområde,

2) huvudämne i examen, en helhet som kan jämställas med huvudämnet eller utbildningsprogrammet,

3) specialiseringsutbildning som eventuellt ingår i examen,

4) det centrala innehållet i examen,

5) den studerandes språkkunskaper; vid anteckning av språkkunskaperna ska 19 § i statsrådets förordning om bedömning av kunskaper i finska och svenska inom statsförvaltningen (481/2003) beaktas.

I fråga om betyg över en examen som har avlagts som påbyggnadsutbildning vid universitetet tillämpas vad som föreskrivs i 1 mom. 1—4 punkten.

För en examen enligt 11 § 2 mom. i universitetslagen som har avlagts på något annat språk än finska eller svenska utfärdas också e tt examensbetyg på finska eller svenska och ges utöver den examensbenämning på finska eller svenska som finns i bilagan till förordningen även en examensbenämning på engelska enligt vad som nämns i bilagan.

Om den utbildning som leder till examen i enlighet med 3 § 2 mom. har ordnats som utbildning som leder till en eller flera examina tillsammans med ett eller flera finska eller utländska universitet, ska det av betyget framgå vilka andra examina och examensbetyg som beviljas på basis av samma utbildning samt vilka andra universitet som har beviljat examen.

Universitetet ger en studerande ett intyg över specialiseringsutbildning som den studerande har genomfört. Av intyget ska framgå specialiseringsutbildningens benämning och utbildningens centrala innehåll.

Till den som har avlagt examen eller genomfört studier vid universitetet ger universitetet en sådan bilaga till examensbetyget eller intyget som är avsedd särskilt för internationellt bruk. I bilagan ges tillräckliga uppgifter om universitetet, de studier och studieprestationer som avses i examensbetyget eller intyget samt nivån på dem och deras ställning i utbildningssystemet.

Universitetet ger även under studiernas gång på begäran ett intyg till den studerande över genomförda studier.

Om det i examen ingår sådana studier i lärarutbildningen som avses i 19 §, antecknas i examensbeviset den behörighet som studierna medför enligt förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet (986/1998).

Ett universitet där det är möjligt att fullgöra en studieprestation som hör till de studier i lärarutbildningen som avses i 19 § kan på ansökan utfärda ett intyg över att den sökande på annat sätt än genom studier som ingår i de föreskrivna behörighetsvillkoren visat att han eller hon har inhämtat kunskaper och färdigheter som motsvarar studieprestationen. Universitetet får ställa som villkor för utfärdande av intyget att den sökande genomför kompletterande studier.


Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015.

En hänvisning till statsrådets förordning om universitetsexamina i den övriga lagstiftningen avser efter denna förordnings ikraftträdande en hänvisning till statsrådets förordning om examina och specialiseringsutbildningar vid universitet.

Helsingfors den 30 december 2014

Kultur- och bostadsminister
Pia Viitanen

Regeringsråd
Virpi Korhonen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.