759/2012

Bestämmelser om kreditinstituts skyldighet att höra till ersättningsfonden för investerarskydd finns i lagen om investeringstjänster (747/2012).

Bestämmelser om tillämpningen av lagen om investeringstjänster på kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster finns i 1 kap. 4 § i lagen om investeringstjänster.

Med finansiella institut avses i denna lag finländska eller utländska företag som inte är kreditinstitut eller utländska kreditinstitut och vars huvudsakliga verksamhet är att tillhandahålla tjänster enligt 30 § 1 mom. 3—11 punkten eller att förvärva aktier och andelar. Som finansiella institut betraktas också värdepappersföretag enligt lagen om investeringstjänster samt med dessa jämförbara utländska företag, om inte något annat föreskrivs nedan. Som finansiella institut betraktas dessutom betalningsinstitut enligt lagen om betalningsinstitut (297/2010) samt med dessa jämförbara utländska företag, vars huvudsakliga verksamhet är att tillhandahålla betaltjänster eller att bedriva någon annan affärsverksamhet som avses i denna paragraf. Som finansiella institut betraktas inte försäkringsholdingsammanslutningar enligt 1 kap. 8 § i försäkringsbolagslagen (521/2008) och inte heller konglomerats holdingsammanslutningar enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat (699/2004), om inte något annat följer av 73 § 2 mom. i denna lag.

Bara kreditinstitut får bedriva affärsverksamhet som består i att från allmänheten ta emot återbetalbara medel på annat sätt än genom emission av värdepapper som avses i 2 kap. 1 § i värdepappersmarknadslagen (746/2012), om inte något annat föreskrivs i 20 § i denna lag.

Aktiebolag och andelslag får dessutom trots 19 § från allmänheten ta emot återbetalbara medel genom att erbjuda andra skuldinstrument än sådana som ska återbetalas på anfordran. Om dessa skuldinstrument erbjuds allmänheten på andra sätt än genom att värdepapper enligt värdepappersmarknadslagen emitteras till allmänheten, ska aktiebolaget eller andelslaget upprätta och offentliggöra delårsrapporter, bokslut och bokslutskommunikéer, i tillämpliga delar med iakttagande av 7 kap. 5—13 § i värdepappersmarknadslagen. På undantag från informationsskyldigheten enligt denna paragraf tillämpas 7 kap. 18 § i värdepappersmarknadslagen.

Insättningsgarantifondens yttrande ska begäras om en inlåningsbanks koncessionsansökan. Dessutom ska yttrande begäras av den i lagen om investeringstjänster avsedda ersättningsfonden för investerarskydd, om kreditinstitutet enligt sin bolagsordning eller sina stadgar kan tillhandahålla investeringstjänster.

Koncession ska beviljas om det på basis av de upplysningar som lämnats in kan säkerställas att kreditinstitutets ägare och grundare uppfyller de krav som föreskrivs i 24 a § och kreditinstitutet uppfyller kraven enligt 4 och 5 kap. i fråga om verksamhet och finansiell ställning. Koncession kan beviljas också för ett nytt kreditinstitut innan det registreras.

De som direkt eller indirekt äger minst tio procent av ett kreditinstituts aktiekapital eller en andel som medför minst tio procent av den rösträtt som dess samtliga aktier medför och kreditinstitutets grundare ska vara tillförlitliga.

Tillförlitlig anses inte den vara som

Om en dom som avses i 2 mom. 1 punkten inte har vunnit laga kraft kan den dömde dock fortsätta utöva beslutanderätt som ägare i kreditinstitutet, om detta kan anses vara uppenbart motiverat med hänsyn till en samlad bedömning av dennes tidigare verksamhet, de omständigheter som lett till domen och andra inverkande omständigheter.

En inlåningsbanks bolagsordning eller stadgar ska ange om banken tillhandahåller investeringstjänster enligt 1 kap. 11 § i lagen om investeringstjänster.

Ett kreditföretags bolagsordning eller stadgar ska ange om företaget tillhandahåller investeringstjänster enligt 1 kap 11 § i lagen om investeringstjänster.

Ett kreditinstitut och finansiella institut inom samma finansiella företagsgrupp som detta får, om inte annat följer av 3 mom., trots vad som föreskrivs i 13 kap. 10 § 1 mom. i aktiebolagslagen (624/2006), 8 kap. 7 § 1 mom. i lagen om andelslag och 34 § 3 mom. i lagen om skuldebrev (622/1947), bevilja lån för förvärv av egna och moderföretagets aktier och andelar och ta emot aktierna och andelarna som pant, om de är föremål för handel på en sådan reglerad marknad som avses i lagen om handel med finansiella instrument (748/2012), om beviljandet av lånet eller mottagandet av panten ingår i kreditinstitutets eller i det till dess finansiella företagsgrupp hörande finansiella institutets normala affärsverksamhet och om lånet har beviljats eller panten tagits emot på de sedvanliga villkor som kreditinstitutet eller det finansiella institutet tillämpar i sin verksamhet.

Bestämmelser om utläggande av sådana investeringstjänster på entreprenad som tillhandahålls av kreditinstitut finns i lagen om investeringstjänster.

Ett kreditinstituts styrelse, verkställande direktör och övriga högsta ledning ska leda kreditinstitutet med yrkesskicklighet och enligt sunda och försiktiga affärsprinciper. Styrelsemedlemmarna och deras ersättare, verkställande direktören och dennes ställföreträdare samt övriga som hör till den högsta ledningen ska vara tillförlitliga personer som inte är försatta i konkurs och vars handlingsbehörighet inte har begränsats. De ska dessutom ha sådan allmän kännedom om kreditinstitutsverksamhet som är nödvändig med beaktande av arten och omfattningen av kreditinstitutets verksamhet.

Tillförlitlig anses inte den vara som

Om en dom som avses i 2 mom. 1 punkten inte har vunnit laga kraft kan den dömde dock fortsätta med uppdrag enligt 1 mom., om det kan anses vara uppenbart motiverat med hänsyn till en samlad bedömning av dennes tidigare verksamhet, de omständigheter som lett till domen och andra inverkande omständigheter.

Kreditinstitutet ska utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om förändringar i fråga om personer som avses i 1 mom.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om kreditinstitut ska på motsvarande sätt tillämpas på holdingföretag.

Den som har för avsikt att direkt eller indirekt förvärva aktier, andelar, placeringsandelar eller grundfondsandelar i ett kreditinstitut ska underrätta Finansinspektionen om detta på förhand, om

Om avsikten är att öka innehavet enligt 1 mom. till minst 20, 30 eller 50 procent av kreditinstitutets aktie-, andels- eller placeringsandelskapital eller grundfond eller så att innehavet kommer att medföra en lika stor andel av det röstetal som samtliga aktier eller andelar medför eller så att kreditinstitutet blir ett dotterföretag, ska också detta förvärv förhandsanmälas till Finansinspektionen.

Vid beräkning av den ägarandel och röstandel som avses i 1 och 2 mom. tillämpas 2 kap. 4 § och 9 kap. 4—7 § i värdepappersmarknadslagen. Vid tillämpningen av detta moment beaktas inte aktier och andelar som den anmälningsskyldige för högst ett år har förvärvat i samband med en värdepappersemission eller med stöd av sin verksamhet som marknadsgarant och utifrån vilka den anmälningsskyldige inte har rätt att utöva rösträtt i ett företag eller i övrigt påverka verksamheten i företagets ledning.

En anmälan enligt 1 eller 2 mom. ska göras också när det i innehavet ingående antalet aktier eller andelar sjunker under någon av de gränser för innehav som anges i 1 eller 2 mom. eller om kreditinstitutet upphör att vara dotterföretag till den anmälningsskyldige.

Kreditinstitutet och dess holdingföretag ska minst en gång om året underrätta Finansinspektionen om ägare till andelar enligt 1 och 2 mom. och om innehavens storlek samt utan dröjsmål anmäla sådana förändringar i ägarandelarna som har kommit till dess kännedom.

En anmälan enligt 1 och 2 mom. ska innehålla behövliga uppgifter och utredningar om

Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska fogas till anmälningar enligt 1 och 2 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet.

Med reglerat företag avses i 2 mom. ett sådant i en annan EES-stat auktoriserat företag som motsvarar ett kreditinstitut enligt denna lag, ett värdepappersföretag enligt lagen om investeringstjänster, ett fondbolag enligt lagen om placeringsfonder, ett försäkringsbolag enligt försäkringsbolagslagen eller ett betalningsinstitut enligt lagen om betalningsinstitut.

Av insättningsgarantifondens medel ersätts en insättares på konto registrerade tillgodohavanden i en inlåningsbank och andra än på konto registrerade tillgodohavanden i samma bank som är föremål för betalningsförmedling, dock högst upp till 100 000 euro. Bestämmelser om betalning av ersättning ur den ersättningsfond som avses i lagen om investeringstjänster finns i 11 kap. i den lagen.

Insättningsgarantifonden ersätter dock inte andra kreditinstituts eller finansiella instituts fordringar och inte heller poster som ska räknas till inlåningsbankens kapitalbas enligt 45—48 §. Fonden ersätter inte heller fordringar baserade på medel som åtkommits genom brott som avses i 32 kap. i strafflagen (39/1889). Om en förundersökning eller rättegång som gäller ovan nämnda brott pågår, kan insättningsgarantifonden skjuta fram betalningen av ersättningen tills domstolens beslut har vunnit laga kraft. Fonden ersätter inte heller fordringar på ett i 9 kap. 3 § 1 mom. i lagen om investeringstjänster avsett kundmedelskonto som har öppnats i en tillhandahållare av investeringstjänsters namn.

När Finansinspektionen med stöd av 28 § beslutar återkalla en inlåningsbanks koncession kan den samtidigt bestämma att insättarnas fordringar ska betalas ur insättningsgarantifonden. När Finansinspektionen med stöd av 28 § beslutar återkalla ett kreditinstituts koncession kan den samtidigt bestämma att investerarnas fordringar ska betalas ur ersättningsfonden för investerarskydd, i enlighet med 11 kap. i lagen om investeringstjänster.

Ett kreditinstitut har rätt att lämna information som avses i 1 mom. till en sådan börs som avses i lagen om handel med finansiella instrument, om informationen är nödvändig för att trygga den tillsynsuppgift som ålagts börsen. Ett kreditinstitut har samma rätt att lämna information till en i 3 kap. 1 § i lagen om handel med finansiella instrument avsedd marknadsplatsoperatör som motsvarar en börs och är verksam i en annan EES-stat.

En inlåningsbank ska för varje räkenskapsperiod som är längre än sex månader upprätta en delårsrapport för de sex första eller för de tre, sex och nio första månaderna, om inte annat följer av 7 kap. 10 § 1 mom. i värdepappersmarknadslagen. På delårsrapporterna ska i övrigt tilllämpas vad som föreskrivs i 2 och 3 mom. samt i 7 kap. 10 § 2 och 3 mom. i värdepappersmarknadslagen. Om inte annat följer av den här paragrafen gäller i fråga om en sådan inlåningsbanks delårsrapport på vilken 7 kap. 10 § i värdepappersmarknadslagen tillämpas dessutom vad som i den lagen föreskrivs om delårsrapport.

En inlåningsbanks delårsrapport ska innehålla en för den aktuella perioden upprättad resultaträkning och balansräkning eller, om inlåningsbanken är moderföretag i en koncern, en koncernresultaträkning och koncernbalansräkning samt en redogörelse för bankens eller koncernens resultatutveckling och för sådana betydande förändringar i tillgångarna och skulderna samt åtagandena utanför balansräkningen och i verksamhetsmiljön som inträffat under rapportperioden, för exceptionella omständigheter som påverkat resultatutvecklingen, för väsentliga händelser som inträffat efter rapportperioden samt för bankens eller koncernens sannolika utveckling under räkenskapsperioden. Delårsrapportens uppgifter ska dessutom vara jämförbara med uppgifterna för motsvarande rapportperiod under den föregående räkenskapsperioden.

Delårsrapporten ska offentliggöras inom två månader efter rapportperiodens utgång. Offentliggörandet ska i tillämpliga delar ske i enlighet med 156 § 2 och 4 mom. och enligt bestämmelserna om offentliggörande av delårsrapporter någon annanstans i lag.

Bestämmelser om den skyldighet som centralinstitutet för sammanslutningen av inlåningsbanker har att upprätta och offentliggöra delårsrapporter och årsrapporter för sammanslutningen finns i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker.

Om ett holdingföretag är en inlåningsbanks moderföretag ska på dess delårsrapporter tillämpas 1—3 mom. På en inlåningsbank vars moderföretag i enlighet med denna paragraf offentliggör en delårsrapport ska inte tillämpas vad som föreskrivs ovan i denna paragraf, om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag.

Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter samt ge anvisningar och yttranden om upprättande av delårsrapporter som avses i denna paragraf samt av särskilda skäl för viss tid bevilja undantag från bestämmelserna i denna paragraf, om detta inte äventyrar investerarnas eller insättarnas ställning. I fråga om föreskrifter, anvisningar, yttranden och undantag ska i tilllämpliga delar 147 § 2—4 mom. följas. I delårsrapporten ska nämnas om undantag har beviljats.

Finansinspektionen ska för kreditinstitut och deras holdingföretag förordna en revisor enligt 9 § i revisionslagen, 7 kap. 5 § i aktiebolagslagen och 7 kap. 5 § i lagen om andelslag samt förordna om särskild granskning och granskare enligt 7 kap. 7—10 § i aktiebolagslagen och 7 kap. 7—10 § i lagen om andelslag. När det gäller förordnande av revisor och särskild granskare i de ovan angivna fallen ska i övrigt tillämpas revisionslagen, aktiebolagslagen och lagen om andelslag. Finansinspektionen ska dessutom förordna en behörig revisor för ett kreditinstitut och dess holdingföretag, om institutet eller företaget inte har en revisor som uppfyller de i 159 § angivna kraven.

Ett kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster ska för varje kalenderår lämna Finansinspektionen ett revisorsyttrande om huruvida kreditinstitutets åtgärder vid förvaringen och hanteringen av kundmedel uppfyller de krav som föreskrivs i 9 kap. 1—4 § i lagen om investeringstjänster och i föreskrifter som meddelats med stöd av 9 kap. 5 § i den lagen.

Bestämmelser om tillämpningen av lagen om investeringstjänster på utländska EES-kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster finns i 1 kap. 5 § 1 och 2 mom. i lagen om investeringstjänster.

Bestämmelser om tillämpningen av lagen om investeringstjänster på tredjeländers kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster finns i 1 kap. 5 § 3 mom. i lagen om investeringstjänster.

Bestämmelser om utländska kreditinstituts filialers medlemskap i ersättningsfonden för investerarskydd finns i 11 kap. 18—25 § i lagen om investeringstjänster.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet