1144/2011

Utfärdad i Helsingfors den 8 november 2011

Social- och hälsovårdsministeriets förordning om beräkning av gränserna för skadeförsäkringsbolagens korrigerade solvenskapital och av utjämningsbeloppet och gränserna för detta samt om beräkningsgrunderna  

I enlighet med social- och hälsovårdsministeriets beslut föreskrivs med stöd av 9 kap. 12 § och 12 kap. 15 § i försäkringsbolagslagen (521/2008):

1 §
Definitioner

I denna förordning avses med

1) de reglerade marknaderna i en EES-stat de reglerade marknader som upptas i en sådan förteckning som avses i artikel 47 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, samt andra omsättningssystem i en EES-stat som kan jämställas med dessa reglerade marknader,

2) de reglerade marknaderna i en OECD-stat en fondbörs som övervakas av en myndighet i en OECD-stat och andra omsättningssystem i en OECD-stat som kan jämställas med en sådan fondbörs.

2 §
Indelning i försäkringskategorier

Vid beräkning av de storheter som följer av de försäkringstekniska riskerna och vid beräkning av utjämningsbeloppet används den indelning i försäkringskategorier som framgår av bilaga 1.

Om en viss i bilaga 1 angiven försäkringskategori utgör en obetydlig andel av premieinkomsten för egen räkning, kan kategorin vid beräkningen av utjämningsbeloppets gränser och beloppets storlek fogas till någon annan lämplig kategori, förutsatt att detta inte inverkar väsentligt på utjämningsbeloppets gränser.

Bolaget kan även tillämpa en mera specificerad indelning av försäkringskategorierna än den som framgår av bilaga 1.

Om den genomsnittliga skadekvoten som beräknats enligt bilaga 5 för en försäkringskategori inte är tillräckligt stabil på grund av försäkringskategorins begränsade storlek, kan små försäkringskategorier enligt prövning sammanslås eller fogas till större försäkringskategorier när den genomsnittliga skadekvoten räknas ut. Den genomsnittliga skadeprocent som då fås används för samtliga av de försäkringskategorier som sammanslagits till en och samma grupp vid beräkningen av utjämningsbeloppet.

3 §
Indelningen av placeringar i grupper

För beräkningen av de storheter som följer av placeringsriskerna ska skadeförsäkringsbolagens placeringar indelas i de grupper och punkter som anges i 4—9 §.

4 §
Lånefordringar

Till gruppen Lånefordringar räknas de lånefordringar som grundar sig på en av ett försäkringsbolag beviljad skuldförbindelse och som har en återbetalningstid på över ett år.  Till gruppen hör också med dem till sina risker och lånetider jämförbara fordringar, skuldförbindelser, insättningsbevis och andra motsvarande placeringar, dock inte masskuldebrevslån och räntor på dem. Till gruppen räknas också innestående räntor för de placeringar som ingår i gruppen.

5 §
Penningmarknadsinstrument och kortfristiga fordringar

Till gruppen Penningmarknadsinstrument och kortfristiga fordringar räknas kortfristiga skuldförbindelser, företagscertifikat, bankcertifikat och kommuncertifikat samt andra fordringar som förfaller inom ett år, dock inte masskuldebrevslån och räntor på dem. Som kortfristiga fordringar räknas också sådana fordringar på försäkringstagare, försäkringsgivare och försäkringsförmedlare som härrör från direktförsäkrings- och återförsäkringsrörelse, skattefordringar och andra fordringar på EES- eller OECD-stater och på andra offentliga samfund, fordringar på garantifonder, pengar och banktillgodohavanden samt insättningar hos kreditinstitut och andra institut med rätt att ta emot inlåning.

Dessutom förutsätts att den i 1 mom. avsedda gäldenären har sin hemort i en EES- eller OECD-stat, att det bedrivs handel med skuldförbindelsen på de reglerade marknaderna i en EES- eller OECD-stat eller att borgensmannen för skuldförbindelsen är ett försäkringsbolag eller en inlåningsbank i en EES- eller OECD-stat.

6 §
Masskuldebrevslån

Masskuldebrevslånen indelas i

1) masskuldebrevslån där gäldenären eller borgensmannen är en EES- eller OECD-stat, landskapet Åland, en internationell organisation med åtminstone en EES- eller OECD-stat som medlem, en i en EES- eller OECD-stat belägen kommun eller samkommun eller sådan församling som är ett offentligt samfund eller något annat med dem jämställbart regionalt offentligt samfund som har rätt att ta ut skatt eller vars medlemmar har en sådan rätt, och

2) masskuldebrevslån vars emittent har sin hemort i en EES- eller OECD-stat eller masskuldebrevslån som det bedrivs handel med på de reglerade marknaderna i en EES- eller OECD-stat.

7 §
Aktier och andelar, kapitallån och vissa andra förbindelser

Till gruppen Aktier och andelar, kapitallån och vissa andra förbindelser räknas aktier och andelar, kapitallån och andra förbindelser som är efterställda gäldenärens övriga förbindelser.

Den egendom som ingår i gruppen indelas i

1) noterade aktier och andelar, kapitallån och andra förbindelser som är efterställda gäldenärens övriga förbindelser och som det bedrivs handel med på de reglerade marknaderna i en EES- eller OECD-stat, samt

2) onoterade aktier och andelar, kapitallån och andra förbindelser som är efterställda gäldenärens övriga förbindelser och där bolaget har sin hemort i en EES- eller OECD-stat.

Kapitallån och andra förbindelser som är efterställda gäldenärens övriga förbindelser räknas till de i 6 § 2 punkten avsedda masskuldebrevslånen, om säkerheten för återbetalning utgörs av borgen som ställts av ett kreditinstitut eller försäkringsbolag i en EES- eller OECD-stat.

8 §
Fastighetsplaceringar

Till gruppen Fastighetsplaceringar räknas

1) fastigheter som är belägna i EES- eller OECD-stater,

2) aktier och andelar i sådana fastighetssammanslutningar, placeringsfonder och andra fondföretag som

a) placerar i sådana fastigheter eller fastighetssammanslutningar vilkas huvudsakliga syfte är att, antingen direkt eller genom ett sådant bestämmande inflytande som avses i 1 kap. 5 § i bokföringslagen (1336/1997), äga fastigheter eller byggnader i en EES-stat,

b) har hemort i en EES- eller OECD-stat, och

c) endast placerar i sådana fastigheter eller i aktier i fastighetssammanslutningar som är belägna i EES- eller OECD-stater,

3) skuldförbindelser från fastighetssammanslutningar som avses i 10 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen (521/2008), 

4) fordringar från byggnadstiden på fastighetssammanslutningar där försäkringsbolaget har bestämmanderätten i egenskap av täckningshavare.

Gruppen Fastighetsplaceringar indelas i

1) affärs-, kontors-, hotell- och industrifastigheter samt andra fastigheter med motsvarande placeringsrisk,

2) bostäder samt andra fastigheter med motsvarande placeringsrisk,

3) bostäder som belånats med stöd av lagen om bostadsproduktion (247/1966), lagen om grundförbättring av bostäder (34/1979) eller aravalagen (1189/1993).

9 §
Andra placeringar 

Till gruppen Andra placeringar räknas de placeringar som inte avses i 4—8 §.

10 §
Andelar i fondföretag

Andelar i placeringsfonder eller i andra fondföretag som kan jämställas med dessa placeras i ovan 4—9 § angivna grupper enligt följande:

1) en placering indelas i grupper och undergrupper i första hand i enlighet med fondföretagets regler, placeringspolitik eller presentation av en placeringskorg,

2) om gruppering inte är möjlig på det sätt som avses i 1 punkten grupperas placeringen i sin helhet enligt fondföretagets mest riskfyllda placering.

Om fondföretaget vidareplacerar medel i andra fondföretags andelar, grupperas fondföretaget utifrån de övriga fondföretagsobjekten i enlighet med 1 mom. 1 eller 2 punkten.

De kapitalfonder som placerar i egendom i en EES- eller OECD-stat betraktas som egendom som avses i 7 § 2 mom. 2 punkten och andra kapitalfonder räknas till gruppen Andra placeringar som avses i 9 §.

Riskkapitalfonder betraktas som egendom som avses i 7 § 2 mom. 1 punkten, förutsatt att standardavvikelsen som beräknats utifrån deras verkliga avkastning inte överstiger spridningen enligt bilaga 4 i nämnda punkt  och att en myndighet i en EES- eller OECD-stat övervakar riskkapitalfondernas verksamhet eller marknadsföring samt att det bedrivs handel med fondens andelar på de reglerade marknaderna i en EES- eller OECD-stat. Den verkliga prisfluktuationen bedöms utifrån månatliga observationer på basis av de två senaste åren.  Andra riskkapitalfonder räknas till gruppen Andra placeringar som avses i 9 §.

11 §
Derivatavtal

Derivatavtal inkluderas i de grupper som anges i 4—9 §, om derivatavtalen minskar placeringsrisken eller möjliggör en effektiv placeringsförvaltning.  Derivaten ska värderas försiktigt och de ska beaktas vid värderingen av de underliggande tillgångarna.

Derivatavtalen indelas i räntederivat, aktiederivat,  valutaderivat och andra derivat.  Räntederivatavtalen behandlas tillsammans med placeringar i  masskuldebrevslån som avses i 6 § och aktiederivatavtalen tillsammans med aktier och andelar som avses i 7 §. De verkliga värdena på skyddande valutaderivatavtal läggs som sådana till de placeringar som avses i 5 §. De verkliga värdena på övriga valutaderivatavtal och andra derivatavtal läggs som sådana till de placeringar som avses i 9 §.

12 §
Beräkning av det kapitalkrav som följer av placeringsrisken och de försäkringstekniska riskerna

Det kapitalkrav som följer av placeringsrisken beräknas enligt formel (1) i bilaga 2. Om resultatet enligt formeln är negativt, är det kapitalkrav som följer av placeringsrisken noll.

Det kapitalkrav som följer av de försäkringstekniska riskerna beräknas enligt formel (2) i bilaga 2.

I bilaga 4 anges de parametrar som ska tillämpas vid beräkningen av det kapitalkrav som följer av placeringsrisken. I bilaga 5 anges de övriga parametrar som ska tillämpas vid beräkningen.

13 §
Beräkning av det kapitalkrav som följer av ett enskilt skadefall

För beräkning av det kapitalkrav som följer av ett enskilt skadefall ska bolaget, med beaktande av de största realistiskt tänkbara skadorna, ange storleken av det största enskilda ersättningsbelopp som bolaget har att ansvara för i varje försäkringskategori som avses i 2 §.

Inom lagstadgad olycksfallsförsäkring och trafikförsäkring betraktas en skada på 1,7 miljoner euro som den största möjliga skadan före avdrag av återförsäkrares andel.

I mottagen överskadeåterförsäkring beräknas den största skadan med 99 procents säkerhetsgräns, varvid karaktären hos direktförsäkrarens rörelse beaktas.

Inom den försäkringskategori som utgörs av kredit- och borgensförsäkring är den största enskilda skadan det största av de nettokreditansvarsbelopp som räknats ut per riskobjekt. När riskobjektet anges ska även nära ekonomiska beroendeförhållanden beaktas. Samma förfarande ska iakttas även på mottagen återförsäkring inom dessa försäkringsgrenar. Om riskobjektet är ett försäkringsbolag som beviljats kreditförsäkring eller kreditåterförsäkring, ska i den totala risken också inräknas summan av den utgående återförsäkringens försäkringsbelopp inom denna försäkringsrörelse, till den del den utgående rörelsen har beviljats det försäkringsbolag som utgör riskobjekt eller ett försäkringsbolag inom samma koncern, om inte Finansinspektionen har beviljat dispens att avvika från detta.

Vid beräkning av kapitalkravet i ett enskilt skadefall ska försäkringsgrenarnas inbördes beroende beaktas.

14 §
Utjämningsbeloppets övre gräns

Utjämningsbeloppets övre gräns beräknas enligt formel (1) i bilaga 3.

15 §
Beräkning av utjämningsbeloppets normalbelopp

Utjämningsbeloppets normalbelopp beräknas enligt formlerna (1)—(11) i bilaga 3.

16 §
Beräkning av det belopp som från utjämningsbeloppet upplöses till resultatet

Det belopp som från utjämningsbeloppet upplöses till resultatet beräknas enligt formlerna (2) och (12)–(15) i bilaga 3.

17 §
Beräkning av utjämningsbeloppet

Utjämningsbeloppet utgörs av skillnaden mellan utjämningsbeloppets normalbelopp enligt 15 § och det belopp som från utjämningsbeloppet upplöses till resultatet enligt 16 §.

18 §
Beräkningar som görs mitt under året

Det kapitalkrav som följer av de försäkringstekniska riskerna och det kapitalkrav som följer av ett enskilt skadefall kan tas upptill de värden de uppgick till vid föregående års slut,om en ny beräkning med sannolikhet leder till ett slutresultat i samma storleksklass. Om förändringar som väsentligt inverkar på kapitalkravens storlek dock har inträffat i en försäkringsrörelse efter utgången av föregående år, ska kapitalkraven bedömas på nytt. Samma förfarande ska tillämpas, om det finns grundad anledning att anta att det korrigerade solvenskapitalet underskrider målgränsen.

Utjämningsbeloppets övre gräns ska bedömas på nytt, om det är sannolikt att den väsentligt avviker från värdet i föregående bokslut och att den inverkar på utjämningsbeloppets storlek.

Då beräkningar görs i de fall som avses i 1 och 2 mom. ska  som premieintäkt användas en uppskattning av premieintäkterna under hela året.

19 §
Beräkningsgrunder

I grunderna för beräkning av gränserna för bolagets korrigerade solvenskapital samt utjämningsbeloppet och gränserna för detta ska följande läggas fram:

1) den indelning i försäkringskategorier som avses i 2 §,

2) värdet av den i punkt 5.1 i bilaga 5 definierade konstanten Tk för varje kategori som ska användas vid beräkning av skadeprocenten,

3) värdet av den i punkt 5.1 i bilaga 5 definierade konstanten ak för varje försäkringskategori som avses i 2 §,

4) värdet av den i punkt 5.1 i bilaga 5 definierade konstanten q,

5) de alternativa koefficienterna βk som avses i punkt 5.2 i bilaga 5,

6) tillvägagångssättet vid uträkningen av den i punkt 5.1 i bilaga 5 definierade storheten Ukat,

7) tillvägagångssättet vid uträkningen av den i punkt 5.2 i bilaga 5 avsedda storheten βMP i inhemsk och utländsk återförsäkring,

8) beaktandet av den inverkan förändringar i valutakurserna medför vid fastställandet av storheterna Bk(t) och Xk(t) inom de försäkringskategorier där valutabaserad rörelse utgör en betydande del,

9) värdet av den i punkt 5.1 i bilaga 5 definierade parametern γk i alla de försäkringskategorier som varken omfattar  rörelse som hör till försäkringskategori 1 eller 8 enligt bilaga 1 eller patient- eller miljöförsäkring, om värdet av parameter γk avviker från utgångsvärdet,

10) de tillvägagångssätt som avses i 12 kap. 17 § i försäkringsbolagslagen, om de avviker från tillvägagångssätten enligt denna förordning,

11) sådana förfaranden som avviker från förfarandena som avses i bilagorna 3 och 5.

Värdena av de parametrar som avses i 1 mom. 9 punkten får avvika från utgångsvärdena i bilagan endast, om försäkringsbolaget har lämnat Finansinspektionen en motiverad ansökan i ärendet och Finansinspektionen har godkänt ansökan. I motiveringen till ansökan ska det finnas en uppskattning av den beräknade utvecklingen av bolagets solvensställning och försäkringsrörelse under de kommande åren samt en redogörelse för den inverkan ändringen i utjämningsbeloppet har på försäkringspremierna.

20 §
Bokslutshandlingar

Bolaget ska till sina bokslutshandlingar foga en av bolagets ansvariga försäkringsmatematiker undertecknad redogörelse för uträkningen av utjämningsbeloppet och det korrigerade solvenskapitalet samt av gränserna för dessa. Av redogörelsen ska i detalj framgå att det korrigerade solvenskapitalet uppfyller de krav som ställs på det och att utjämningsbeloppet befinner sig mellan den undre gräns som beräknats enligt 9 kap. 4 § 3 mom. i försäkringsbolagslagen och den övre gräns som beräknats enligt 14 § i denna förordning.

I den redogörelse som avses i 1 mom. ska tillräckligt klart och exakt läggas fram hur de bolagsspecifika faktorerna och parametrarna enligt denna förordning har beräknats.

21 §
Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 21 november 2011.

Genom denna förordning upphävs social- och hälsovårdsministeriets förordning om beräkning av gränserna för skadeförsäkringsbolagens korrigerade solvenskapital och av utjämningsbeloppet och gränserna för detta samt om grunderna för beräkningen (622/2008).

  Helsingfors den 8 november 2011

Social- och hälsovårdsminister
Paula Risikko

Övermatematiker
Pertti Pulkkinen                            

Bilagor 1-5

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.