1065/2009

Given i Helsingfors den 11 december 2009

Lag om ändring av lagen om utredande av dödsorsak

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen av den 1 juni 1973 om utredande av dödsorsak (459/1973) 1―3, 5, 6, 10 och 13 §,

av dem 1 och 2 § sådana de lyder i lag 858/1997, 3 § sådan den lyder i lag 1089/1992 och 13 § sådan den lyder i lag 114/1991, samt

fogas till lagen en ny 12 b § som följer:

1 §

Dödsfall ska genast anmälas hos läkare eller polisen.

En verksamhet för hälso- och sjukvården eller läkaren ska anmäla dödsfall till befolkningsdatasystemet och till Institutet för hälsa och välfärd och Institutet för hälsa och välfärd vidare till Statistikcentralen. Genom förordning av statsrådet ges närmare bestämmelser om hur anmälan ska göras.

I fråga om skyldigheten för Institutet för hälsa och välfärd att anmäla dödsfall till befolkningsdatasystemet och om anmälan som ska göras om dödfödda föreskrivs genom förordning av statsrådet.

Det är Statistikcentralens uppgift att förvara handlingar och uppgifter som med stöd av denna lag lämnats till centralen. Handlingarna och uppgifter i handlingarna kan förvaras varaktigt. Bestämmelser om varaktig förvaring av handlingar eller uppgifter i handlingar finns i arkivlagen (831/1994).

2 §

En avliden får begravas eller liket överlåtas till ett universitet för medicinsk undervisning eller forskning först sedan dödsorsaken har utretts på det sätt som närmare bestäms genom förordning av statsrådet och tillståndet till begravning har utfärdats.

Begravningstillstånd utfärdas av läkare, om inte något annat bestäms genom förordning av statsrådet.

3 §

Bestämmelser om förfaringssätt som ska följas vid medicinsk utredning av dödsorsak utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

5 §

I fråga om verkställande av medicinsk obduktion av en person som avlidit på sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral eller förts dit död beslutar överläkaren eller den ansvariga läkaren vid sjukvårdsanstalten eller hälsovårdscentralen. Samtycke till åtgärden ska utverkas av närmaste anhöriga eller annan närstående person till den avlidne. Kan samtycke inte fås utan dröjsmål, kan Institutet för hälsa och välfärd, sedan läkaren hänskjutit ärendet till institutet för avgörande, ge tillstånd till verkställande av obduktion.

I fråga om verkställande av medicinsk obduktion med anledning av ansökan som avses i 4 § 2 mom. beträffande annan än i 1 mom. åsyftad avliden person beslutar överläkaren eller den ansvariga läkaren vid den sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral som utför medicinska obduktioner och vilken som huvudman har den kommun eller medlemskommun i en samkommun där personen vid sin död hade sin bostad enligt lagen om hemkommun (201/1994). Om en avliden persons bostad inte utan svårighet kan utredas och om andra särskilda skäl kräver det, ska beslutet fattas av överläkaren eller den ansvariga läkaren vid den närmast dödsplatsen belägna sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral som utför medicinska obduktioner.

Om det beslut läkaren som avses i 1 mom. har fattat är negativt, men den läkare som har behandlat den på en sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral avlidna personen anser det nödvändigt med obduktion, har den behandlande läkaren rätt att hänskjuta frågan till Institutet för hälsa och välfärd för avgörande.

6 §

Institutet för hälsa och välfärd ska skyndsamt handlägga ärenden som gäller verkställande av medicinsk obduktion. Innan ett ärende avgörs ska den avlidnes närmaste anhöriga eller någon annan som står den avlidne nära ges tillfälle att bli hörd, om detta är möjligt utan oskäligt dröjsmål.

Om obduktion begärs av någon annan än den överläkare eller ansvariga läkare som avses i 5 § 1 mom., ska överläkaren eller den ansvarige läkaren ges tillfälle att yttra sig, om det är möjligt utan oskäligt dröjsmål.

Vid beviljandet av tillstånd till obduktion ska Institutet för hälsa och välfärd samtidigt bestämma obduktionsplatsen.

I beslut som Institutet för hälsa och välfärd har fattat med stöd av denna paragraf får ändring inte sökas genom besvär.

10 §

Förordnandet om verkställande av rättsmedicinsk obduktion ges av chefen för polisinrättningen eller chefen för centralkriminalpolisen eller av en av dem utsedd polis inom befälet, av en åklagarmyndighet, en domstol eller Institutet för hälsa och välfärd.

5 kap.

Särskilda stadganden

12 b §

Ledningen och övervakningen av verksamhet som hänför sig till utredning av dödsorsak hör till Institutet för hälsa och välfärd.

Institutet för hälsa och välfärd har ansvaret för den rättsmedicinska obduktionsverksamheten.

13 §

Institutet för hälsa och välfärd godkänner de sjukhus eller andra platser där obduktioner verkställs.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

De ärenden som har samband med utredande av dödsorsak och som har inletts vid länsstyrelserna vid lagens ikraftträdande övergår vid lagens ikraftträdande till Institutet för hälsa och välfärd för behandling.

De avtal och förbindelser som avser utredande av dödsorsak och som länsstyrelserna ingått samt de rättigheter och skyldigheter som följer av dem övergår vid lagens ikraftträdande till Institutet för hälsa och välfärd.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 151/2009
ShUB 38/2009
RSv 171/2009

Helsingfors den 11 december 2009

Republikens President
TARJA HALONEN

Social- och hälsovårdsminister
Liisa Hyssälä

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.