713/2009

Given i Helsingfors den 24 september 2009

Statsrådets förordning om avhjälpande av vissa miljöskador

I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från miljöministeriet, föreskrivs med stöd av 16 § i lagen av den 29 maj 2009 om avhjälpande av vissa miljöskador (383/2009), 5 a § 3 mom. i naturvårdslagen av den 20 december 1996 (1096/1996), 84 b § i miljöskyddslagen av den 4 februari 2000 (86/2000) och 21 kap. 3 c § 4 mom. i vattenlagen av den 19 maj 1961 (264/1961), av dem 5 a § 3 mom. i naturvårdslagen sådant det lyder i lag 384/2009, 84 b § i miljöskyddslagen sådan paragrafen lyder i lag 385/2009 och 21 kap. 3 c § 4 mom. i vattenlagen sådant det lyder i lag 386/2009:

1 §
Syfte

I denna förordning föreskrivs om de

1) faktorer som ska beaktas vid bedömningen av betydelsen av negativa effekter på sådana skyddade arter och naturtyper som avses i 5 a § 1 mom. i naturvårdslagen (1096/1996),

2) faktorer som ska beaktas vid bedömningen av hur betydande en sådan förorening av vattendrag som avses i 84 a § i miljöskyddslagen (86/2000) och en sådan negativ förändring i vattendrag eller grundvatten som avses i 21 kap. 3 c § i vattenlagen (264/1961) är,

3) hjälpåtgärder som avses i 5 § i lagen om avhjälpande av vissa miljöskador (383/2009) och om de faktorer som ska beaktas vid det val av åtgärder som avses i 6 § samma lag, samt

4) faktorer som ska beaktas vid bestämmande av de i 10 § 1 mom. 2 punkten i lagen om avhjälpande av vissa miljöskador avsedda kostnader som föranleds myndigheten.

2 §
Bedömning av betydelsen av negativa effekter på arter eller naturtyper

Utöver det som föreskrivs i 5 a § i naturvårdslagen ska vid bedömningen av betydelsen av en negativ effekt som har orsakats den gynnsamma skyddsnivån för en skyddad art eller naturtyp beaktas

1) antalet individer inom arten, deras förekomstfrekvens eller utbredningsområde,

2) de skadade individernas eller det skadade områdets betydelse för artens eller naturtypens skyddsnivå med beaktande av artens livskraft eller naturtypens naturliga utbredning samt deras normala naturliga variationer,

3) artens förmåga till utbredning eller naturtypens naturliga förmåga till återbildning,

4) artens eller naturtypens förmåga att naturligt återhämta sig åtminstone till det tillstånd som rådde vid skadetillfället, samt

5) inverkan på människornas hälsa.

Sådana effekter som orsakats av att ett område har skötts i enlighet med dess naturskyddsmål anses inte som betydande negativa effekter.

3 §
Bedömning av betydelsen av skada på vatten

Utöver det som föreskrivs i 84 a § i miljöskyddslagen och i 21 kap. 3 c § i vattenlagen ska vid bedömningen av hur betydande en förorening av vattendrag eller annan negativ förändring samt av en negativ förändring i grundvatten är, beaktas

1) halten av sådana för vattenmiljön farliga eller skadliga ämnen i vattendrag som avses i 3 § i statsrådets förordning om ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön (1022/2006),

2) en sådan avsevärd försämring av den faktor som beskriver den ekologiska kvalitetskvoten i ytvatten som avses i 9 § i statsrådets förordning om vattenvårdsförvaltningen (1040/2006),

3) halten i grundvattnet av ett förorenande ämne som avses i punkt A i bilaga 7 till statsrådets förordning om vattenvårdsförvaltningen, halten i grundvattnet av sådana för grundvattnet farliga ämnen som avses i 3 § i statsrådets förordning om ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön, inträngning av saltvatten i grundvattnet eller en avsevärd sänkning av grundvattennivån samt effekterna av dessa på terrestra ekosystem och ytvattenekosystem, eller på den nuvarande eller framtida användningen av grundvatten,

4) effekter på sådana naturresursfunktioner som avses i 4 § 2 punkten i lagen om avhjälpande av vissa miljöskador.

Vid bedömningen beaktas de i 1 mom. avsedda förändringarnas eller effekternas storlek, varaktighet och omfattning i vattendraget eller grundvattnet.

4 §
Kompletterande och kompenserande hjälpåtgärder

De kompletterande och kompenserande hjälpåtgärder som avses i 5 § i lagen om avhjälpande av vissa miljöskador ska i första hand inriktas på naturresurser eller naturresursfunktioner som till sin typ, beskaffenhet och omfattning möjligast väl motsvarar den skadade naturresursen eller naturresursfunktionen. Om detta inte är möjligt, inriktas hjälpåtgärderna på alternativa naturresurser eller naturresursfunktioner.

Omfattningen av de kompletterande och kompenserande åtgärderna bestäms genom en uppskattning av värdet på den förlorade naturresursen eller naturresursfunktionen. Om det inte är möjligt att i detalj fastställa omfattningen av kompletterande och kompenserande åtgärder inom rimlig tid eller till skäliga kostnader, kan omfattningen av åtgärderna bestämmas enligt övervägande. Även i sådana fall ska kostnaderna för åtgärderna motsvara värdet av de förlorade naturresurserna eller naturresursfunktionerna.

De kompletterande och kompenserande hjälpåtgärderna väljs ut så att de ger ytterligare naturresurser och naturresursfunktioner på det skadade området eller på annan plats. Vid valet av åtgärder beaktas tidspreferenserna och den tid det tar att genomföra åtgärderna. Om kompletterande hjälpåtgärder vidtas utanför skadeplatsen, ska området i mån av möjlighet ha en geografisk anknytning till det skadade området.

5 §
Bedömning av alternativa hjälpåtgärder

Myndigheten ska för bestämmande av hjälpåtgärder bedöma eventuella alternativa hjälpåtgärder.

Utöver det som föreskrivs i 6 § i lagen om avhjälpande av vissa miljöskador ska vid bedömningen av alternativa hjälpåtgärder beaktas

1) effekterna på folkhälsan och den allmänna säkerheten,

2) kostnaderna för genomförandet,

3) sannolikheten att åtgärden lyckas,

4) möjligheten att förebygga framtida skador och att undvika skador på andra objekt,

5) nyttan för de skadade naturresurserna och naturresursfunktionerna,

6) sociala och ekonomiska synpunkter, kulturella synpunkter samt särskilda faktorer i anknytning till läget,

7) tidtabellen för avhjälpande av skadan,

8) möjligheterna till återställande av tillståndet före skadan, samt

9) geografisk anknytning till det skadade området om åtgärderna vidtas på en annan plats.

6 §
Val av hjälpåtgärder

Bland de primära hjälpåtgärderna kan även en sådan hjälpåtgärd väljas som inte helt återställer den skadade naturresursen eller naturresursfunktionen i dess ursprungliga tillstånd, eller som kräver längre tid för genomförandet, om det dessutom samtidigt väljs sådana kompletterande och kompenserande hjälpåtgärder som gör det möjligt att uppnå en nivå som motsvarar det ursprungliga tillståndet för naturresurserna eller naturresursfunktionerna. Bestämmelser om valet av kompletterande och kompenserande åtgärder finns i 4 och 5 §.

7 §
Kostnader som föranleds myndigheten

Vid bestämmande av kostnader som föranleds myndigheten enligt 10 § 1 mom. 2 punkten i lagen om avhjälpande av vissa miljöskador kan beaktas kostnader för

1) nödvändiga utredningar som krävs för att fastställa skadan och det överhängande hotet om en skada,

2) nödvändiga utredningar som krävs för att fastställa de alternativa hjälpåtgärderna,

3) nödvändiga utredningar som krävs för val av hjälpåtgärder,

4) nödvändig uppföljning av de hjälpåtgärder som vidtagits.

8 §
Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2009. Förordningen tillämpas dock på skador från och med den 1 juli 2009.

Europaparlamentets och rådets direktiv 35/2004/EG (32004L0035); EGT nr L 143, 30.4.2004, s. 56

Helsingfors den 24 september 2009

Miljöminister
Paula Lehtomäki

Regeringssekreterare
Satu Sundberg

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.